Hitta på sidan

Sjöfåglar

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

illustration av sjöfåglar

Labb (Stercorarius parasiticus) på klippkrön i Lofoten, Foto: Åke Lindström

Övergripande information

Definition och syfte

Sjöfåglar utgör en viktig del i det marina ekosystemet, då flertalet arter befinner sig högt upp i näringskedjan. Övervakningen av häckande och övervintrande fåglar längs kusten och i utsjön syftar till att följa beståndsutvecklingen över tid, vilken kan påverkas av förändrade förhållanden i födoväven men också av direkt påverkan som uppstår av en rad olika mänskliga aktiviteter.

Statusen hos sjöfåglar ger därför en generell indikation på tillståndet i ekosystemet och svarar mot kumulativ påverkan av olika belastningar.

Ansvarig myndighet

Naturvårdsverket ansvarar för den nationella övervakningen. Den regionala övervakningen är respektive län ansvariga för (utifrån Naturvårdsverkets riktlinjer om den utförs på RMÖ-medel).

Typ av övervakning

Nationella program

Inom Programområde Landskap finns två nationella delprogram för övervakning av sjöfåglar:

Kompletterande program

  • På regional nivå genomförs även miljöövervakning av häckande kustfåglar i ett antal kustlän, där flera av programmen kopplar till det nationella programmet.
  • Med ett ungefärligt sexårsintervall genomförs inventeringar av övervintrande sjöfågelarter i utsjön, i syfte att komplettera de årliga inventeringarna. Dessa inventeringar samordnas internationellt och 2020 kommer inventeringar genomföras i de yttre havsområdena inom Helcom- och Ospar-regionerna i syfte att förbättra kunskapen om de arter som uppehåller sig där, framförallt alfågel. Inventeringarna samkörs med övriga länder kring Östersjön och Västerhavet.

Startår

Nationell övervakning av övervintrande sjöfåglar (landnära)

Standardiserade inventeringar längs Sveriges kust har pågått årligen sedan 1967 och samordnas internationellt inom International Waterbird Census. De har utförts i full skala sedan 1971 med ytterligare utbyggnad och standardisering sedan 1987. Sedan 1988 ingår programmet i den nationella miljöövervakningen (Svensk sjöfågelinventering) på uppdrag av Naturvårdsverket.

Kompletterande övervakning av övervintrande sjöfåglar (utsjö)

De internationellt samordnade inventeringarna i utsjön genomfördes första gången år 1992-93.

Nationell och kompletterande övervakning av häckande sjöfåglar

Det första storskaliga övervakningsprogrammet för häckande sjöfågel sjösattes 2010 inom ett regionalt gemensamt delprogram i Bottniska Viken av fyra Länsstyrelser. Andra program löpte innan dess, om än inte lika geografiskt storskaliga, till exempel längs Bohuskusten. År 2015 driftsattes ett nationellt program för årlig övervakning av häckande sjöfåglar längs kusten från Nordsjön till Bottniska viken. Från och med 2017 ingår även räkning av ejderungar i denna inventering. Samma år testades att införa en fristående inventering för att räkna antalet ungfåglar av ejder och andra sjöfågelarter i Stockholms län, och 2018 anslöt sig fler län till initiativet. Målsättningen är att räkningarna ska göras permanenta, även om de 2019 fick stå tillbaka på grund av det skarpa budgetläget. År 2020 återupptogs dessa räkningar.

Internationell samordning

Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).

Nationell övervakning av övervintrande sjöfåglar (landnära)

Sveriges övervakning av övervintrande sjöfåglar samordnas internationellt av Wetlands International som koordinerar det internationella övervakningsprogrammet International Waterbird Census (IWC).

Koordinationen består i att alla ingående länder inventerar under samma tidsperiod och att alla länders data skickas till IWC.

Kompletterande övervakning av övervintrande sjöfåglar (utsjö)

De internationellt samordnade inventeringarna av fåglar som övervintrar i utsjön görs gemensamt av flertalet länder inom Helcom och enstaka länder inom Ospar. Den grovskaliga planeringen av vilka geografiska områden som bör täckas och vid vilka tider som inventeringen ska genomföras sker inom JWGbird, som är en gemensam arbetsgrupp om havsfåglar mellan Helcom, Ospar och Ices. Detaljplanering, exakt metodik och finansiering är dock upp till respektive land. All insamlad data samanalyseras.

Nationell och kompletterande övervakning av häckande sjöfåglar

Övervakningen av häckande kustfåglar i olika länder inom Helcom/Ospar sker i princip oberoende av varandra. Samordningen sker först på analysnivå.

Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar (samordnade genom JWGbird) som samordnar och bidrar till utveckling av ländernas övervakning och bedömningsmetoder gällande häcknde och övervintrande sjöfåglar.

Beskrivning av övervakning

Dessa data samlas in

Övervintrande sjöfåglar (landnära och i utsjön)

  • Antal övervintrande sjöfåglar inom räkningsenheter längs kusten eller längs flygtransekter i utsjön (se metoder)
  • Geografisk utbredning kan delvis bedömas utifrån populationernas storlek

Häckande sjöfåglar

  • Abundans och utbredning av olika sjöfågelarter längs den svenska kusten
  • Antal och storlek av främst ejderungar (indirekt mått på ungarnas ålder)

Rumslig och tidsmässig täckning

Nationell övervakning av övervintrande sjöfåglar (landnära)

Övervintrande sjöfåglar övervakas inom så kallade räkneenheter som omfattar:

  • Alla Ramsar-lokaler som är vinterlokaler respektive rastlokaler under hösten.
  • Potentiella Ramsar-lokaler.
  • Alla lokaler som hyser internationellt betydelsefulla koncentrationer av sjöfåglar.
  • Ett representativt urval av olika biotoper.
  • Ett urval andra lokaler som krävs för att ge en tillfredsställande geografisk representation.

Övervakning längs kusten utförs från den svensk-norska gränsen till mellersta Bottenhavet. Norr därom är det i allmänhet isbelagt under inventeringen och därför inte relevant att övervaka.

Antalet enheter som inventeras är beroende av tillgången på frivilliga observatörer och kan därför variera mellan olika år. År 2018 inventerades 636 kustsektorer med en medelstorlek på 7,2 km2. Dessa inventeringar kompletteras oregelbundet med heltäckande flyginventeringar i kustområden som inte kan täckas av landbaserade observatörer. Detta gjordes senast år 2015.

illustration

2018 års inventerade kustsektorer av övervintrande sjöfågel

Kompletterande övervakning av övervintrande sjöfåglar (utsjö)

Internationellt samordnade flyginventeringar av sjöfåglar som övervintrar i utsjöområden har genomförts 1992-93, 2007 – 2009 och 2016. I framtiden planeras samordnade inventeringar med ungefärliga sex-årsintervall. För svenskt vidkommande räknas det då sjöfåglar längs flyglinjer som bl.a. går över de internationellt viktiga övervintringsområdena söder om Gotland (Hoburgs bank och Midsjöbankarna). Flyginventeringarna har som ambition att stickprovmässigt täcka stora delar av svenskt vatten från norska gränsen till Gävlebukten.

Nationell och kompletterande övervakning av häckande sjöfåglar

Sedan 2015 övervakas häckande sjöfåglar årligen längs hela Sveriges kust inom samtliga kustlän. Inventeringsperioden skiljer sig något beroende på vilken del av landet som inventeras: i södra Sverige gäller perioden 20 maj – 5 juni, i norra Sverige 25 maj-25 juni (spannet varierar mellan länen). Ett rutnät bestående av 200 rutor är fördelat över kustlänens kust- och skärgårdsområden som innehåller minst en ö. I vissa fall görs avsteg från den strikta rutavgränsningen för att täcka in hela öar.

illustration

Metoder

Nationell övervakning av övervintrande sjöfåglar (landnära)

Övervakningen av övervintrande sjöfåglar genomförs av frivilliga observatörer, vilka årligen täcker ett antal lokaler längs med svenska kusten. I huvudsak räknas samma lokaler varje år, genom att de avspanas med kikare och tubkikare. Det är viktigt att få med nya lokaler och täcka in eventuella förändringar i utbredningen. Sjöfågelräkningarna ligger till grund för beräkning av årliga populationsindex (med hjälp av Trim-modellen).

De nationella sjöfågelinventeringarna vilar tungt på frivilliginsatser, utförda av erfarna ornitologer. I stor utsträckning är det samma personer som inventerar samma lokaler varje år. Projektledaren vid utförande instans granskar och analyserar resultatet. Programmet följer framtagen inventeringsmetodik för övervintrande sjöfåglar.

Eftersom inventeringarna ingår i ett internationellt projekt kan svenska data aggregeras med andra deltagande länders data på olika geografiska nivåer.

Kompletterande övervakning av övervintrande sjöfåglar (utsjö)

Fåglarna räknas från flyg som följer ett linjesystem där linjerna ligger på ett avstånd på 2 – 8 km från varandra. Räkningarna sker från ca 80 m höjd i en hastighet av 180 km/h.

Nationell och kompletterande övervakning av häckande sjöfåglar

Inventeringarna utförs av kontrakterade och erfarna ornitologer, eller av länsstyrelsens egen personal. Målsättningen är att samtliga 200 rutor på 2x2 km ska inventeras årligen. Rutorna är fördelade länsvis i direkt proportion till hur många öar som finns inom respektive län. Inventeringen utförs vid ett tillfälle per inventeringsruta och år och genomförs huvudsakligen från båt, där öarna i området avspanas eller i vissa fall besöks.

Samtliga vuxna fåglar av aktuella arter inom en ruta räknas och sedan år 2017 räknas och storleksklassas (indirekt mått på ungarnas ålder) även ejderungar under denna inventering. Under 2017 och 2018 genomfördes pilotinventeringar som innebar att cirka 25% av rutorna återbesöktes ca fem veckor efter den ordinarie kustfågelinventeringen i syfte att räkna ungar av ett antal arter. Detta är tänkt att upprepas årligen. Resultatgranskning och analys görs av projektledaren. Undersökningstyp håller på att tas fram, men metodbeskrivning finns här.

Kvalitetssäkring

Inventeringarna av övervintrande och häckande sjöfåglar följer enkel och väldokumenterad metodik. Rapportering görs via digitala protokoll som skickas till Svensk fågeltaxering som är projektansvarig för båda inventeringarna. Inkomna protokoll kontrolläses innan de förs in i databas. Vid oklarheter kontaktas rapportören. Vidare valideras inmatad data genom ett antal kontrollfrågor.

Här finns data

Datavärdskapsavtal med Lunds universitet är framtaget och utvecklingsarbete har påbörjats under 2019 så att stora delar av data ska bli publikt tillgängliga och nedladdningsbara.

Data från vinterräkningarna finns även hos den internationella samordnaren av sjöfågelinventeringarna – Wetlands International. Data är fullt ut tillgängliga och fås via kontakt med Svensk fågeltaxering genom fageltaxering@biol.lu.se.

Utveckling

För att komplettera den årliga övervakningen av övervintrande sjöfåglar längs kusten med inventeringar i utsjön utreds nu om årliga observationer från båt i utsjön skulle kunna läggas till i det nationella programmet. Då övervakningsfartyg redan trafikerar utsjön i samband med andra övervakningsprogram skulle observatörer kunna följa med och övervaka sjöfåglar under fartygets passage genom utvalda områden. Det finns planer på att testa detta under vintern 2019-2020.

Inom ramen för Svensk Sjöfågelinventering inventerades delar av Stockholms skärgård från båt under vintern 2018. Detta års insats finansierades fullt ut av BirdLife Sverige. Målsättningen är att detta ska integreras i den löpande övervakningen.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar.

Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Havsmiljödirektivet

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, vilken anger att övervakning av havets miljötillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1. Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

Geografisk och tidsmässig variation per art eller population:

  • fördelning, abundans och/eller biomassa
  • storleks-, ålders- och könsstruktur
  • reproduktionsförmåga, överlevnadstal och dödlighet/skadefrekvens (se Reproduktion hos havsörn)
  • beteende inbegripet rörelse och migration

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut om god miljöstatus, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Sjöfåglar ingår främst i Deskriptor 1 (Biologiskt Mångfald) och Deskriptor 4 (Näringsvävar) och:

  • Det primära kriteriet D1C2: Artens abundans är inte negativt påverkad av belastning från mänsklig verksamhet, och dess långsiktiga överlevnad är säkerställd. Måttenhet: Mängd (antal individer eller biomassa i ton (t) per art
  • Det sekundära kriteriet D1C3: De demografiska egenskaperna för populationerna (t.ex. kroppsstorleks- eller åldersklasstruktur eller könsfördelning, fruktsamhet och överlevnadsfrekvens) inom arten tyder på en frisk population som inte är negativt påverkad av mänsklig verksamhet.
  • Det primära kriteriet D1C4: Artens utbredningsområde och, om tillämpligt, utbredningsmönster överensstämmer med rådande geomorfologiska, geografiska och klimatiska villkor.
  • Det primära kriteriet D4C1: Den trofiska gruppens mångfald (artsammansättning och arternas relativa abundans) är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
  • Det primära kriteriet D4C2: Balansen i total abundans mellan de trofiska gilderna är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
  • Det sekundära kriteriet D4C3: Individernas storleksfördelning inom den trofiska gilden är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.

I nuläget ger övervakningen av sjöfågel endast underlag för att bedöma status utifrån kriterierna D1C2 och D4C1.

Bedömning

  • För bedömning av sjöfågel finns två svenska indikatorer framtagna som bygger på antalet häckande och övervintrande sjöfåglar (abundans) och populationernas tillväxthastighet och ger underlag för D1C2 och D4C1 enligt HVMFS 2012:18:
  • 1.2A Abundans av häckande havsfåglar
  • 1.2B Abundans av övervintrande havsfåglar
  • Bedömningarna baseras på att fåglarnas abundanser under perioden 2011 – 2016 (bedömningsperiod) jämförs med en referensperiod. För att en art ska uppnå god miljöstatus ska dess förekomst under bedömningsperioden inte understiga fastlagda tröskelvärden vid jämförelsen med referensperioden. Dessa tröskelvärden har överenskommits gemensamt i Helcom och Ospar.

Fågeldirektivet

Fågeldirektivet omfattar alla inom EU naturligt förekommande fågelarter, och Medlemsländerna ansvarar för att säkerställa att arterna eller deras habitat inte minskar eller förstörs. För vissa arter (listade i direktivets bilaga 1) ska Medlemsländerna ta särskild hänsyn genom att peka ut särskilda skyddsområden (SPA).

Fågeldirektivet ställer inga krav på att arterna ska följas upp, men Medlemsländerna ska vart sjätte år rapportera bland annat tillstånd (populationsstorlek, distribution med mera), hot och åtgärder. Detta görs harmoniserat med motsvarande rapportering för art- och habitatdirektivet.

Bedömning

Enligt Artikel 12 i fågeldirektivet ska rapportering av tillstånd till EU genomföras vart sjätte år, senast 2019. Rapporteringen baseras för svensk del till största del på de data som samlas in via de nationella och regionala övervakningsprogrammen för fåglar. Lunds universitet tar fram underlag till rapporteringen och Artdatabanken sammanställer data. Naturvårdsverket har övergripande ansvar och genomför slutrapportering.

Havsplanering

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.

Underlag för sjöfåglar går att ladda hem här.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Helcom

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Sjöfågel ingår i HELCOM Monitoring Manual i sub-programmet Marine breeding birds abundance and distribution.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på sjöfågel till att följa upp mål under tema Biodiversity; Viable populations and species och Thriving and balances communities of plants and animals.

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). För häckande och övervintrande sjöfågel är följande indikatorer framtagna:

Ospar

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av sjöfågel ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP); tema B - Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras.

Bedömning

Inom Ospar används samma indikatorer som de svenska (1.2A och B) som används för havsmiljödirektivet.

Indikatorn användes senast för att bedöma Nordsjöns status 2014-2018 i OSPAR Intermediate Assessment.

Resultatet från bedömningen finns att läsa här: Bird abundance

Miljömål

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av sjöfågel ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus och gynnsam bevarandestatus i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och gynnsam bevarandestatus i miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv.

Vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering av alla nationella miljömål. I utvärderingen används bland annat en indikator som bygger på utveckling gällande antalet rödlistade arter av olika djurgrupper. Det finns ett flertal sjöfågelarter på rödlistan.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan sjöfågeldata användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser och delmålet 14.2:

  • Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav.
  • Agenda 2030 på HaV:s webb
Publicerad: 2019-11-14
Uppdaterad: 2020-09-30
Sidansvarig: Webbredaktion