Jakt på säl och sjöfågel

Hitta på sidan

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

En fågel av arten storskarv som sitter på en sten invid vatten. Fågeln breder ut sina vingar.

Storskarv (Phalacrocorax carbo) Foto: Ingemar Pettersson/Azotelibrary.com

Övergripande information

I Sverige bedrivs jakt efter säl och vissa arter av sjöfågel under former som regleras genom jaktlagen, jaktförordningen och olika kompletterande föreskrifter samt andra juridiskt bindande dokument. Jakten kan genomföras antingen som skyddsjakt, licensjakt eller allmän jakt. De olika typerna av jakt har delvis olika syften och villkor kopplat till jaktens genomförande.

Skyddsjaktens huvudsakliga syfte är att begränsa de skador som vilt orsakar mänskliga aktiviteter och intressen samt i vissa fall de skador en art orsakar andra djur och växter. Vid licensjakt ska avskjutningen och därmed den aktuella viltstammens utveckling anpassas efter tillgången på vilt och med hänsyn till allmänna och enskilda intressen. Jakten ska också ha ett tydligt syfte, exempelvis att förebygga de skador som vilt orsakar. Vid allmän jakt har jakträttshavaren möjlighet att under tillåten jakttid fälla ett obegränsat antal djur av tillåtet slag, dock ska jakten anpassas efter tillgången på vilt.

Skyddsjakt och licensjakt får bedrivas efter beslut från myndighet. Allmänna jakttider regleras i jaktförordningen. I jaktförordningen finns också bestämmelser om att vissa arter får jagas på eget initiativ för att förebygga de skador som vilt orsakar.

Historiskt har en intensiv jakt varit en bidragande orsak till att vissa arter blivit hotade, men idag regleras jakt så att den inte ska orsaka negativ påverkan på beståndens livskraftighet. Jakt är dock en av flera mänskliga aktiviteter som ska bevakas för att kunna följa utvecklingen av olika bestånd av fåglar och sälar.

Naturvårdsverket är nationell myndighet med det övergripande ansvaret för jakt och viltvård i Sverige. Vidare utförs mycket av arbetet kring jakt och viltvård på lokal nivå av landets olika länsstyrelser. Det är också Naturvårdsverket samt länsstyrelserna som fattar beslut om skyddsjakt och licensjakt.

Utan att vara en myndighet utför Svenska Jägareförbundet ett uppdrag åt staten. Detta kallas Jakt- och viltvårdsuppdraget och innefattar bland annat viltövervakning och statistik kring antalet skjutna djur. Statistik kring skjutna djur samlas i Jägareförbundets databas Viltdata. För de flesta djur är det inte tvingande att inrapportera fällt vilt utan systemet bygger på frivillighet.

Beslut om skyddsjakt och licensjakt innefattar ett högsta antal djur som får fällas varefter eller löpande inrapportering ska ske till föreskriven myndighet. Därmed finns statistik kring antalet fällda djur i samband med jaktens avslutande.

För kompletterande uppgifter kring djur som fällts i allmän jakt i enlighet med jaktförordningen kan statistik hämtas från Jägareförbundets databas Viltdata. Polismyndigheten och Kustbevakningen är tillsynsmyndigheter vid jaktens genomförande.

Statistik kring antalet fällda djur i skyddsjakt och licensjakt har kontinuerligt samlats in av de olika ansvariga myndigheterna. Vidare finns det i Viltdata statistik gällande antal fällda djur som sträcker sig så långt tillbaka som till år 1939.

  • Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).
  • Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.

Beskrivning av övervakning

Vid skyddsjakt och licensjakt samlas vanligtvis statistik in kring exempelvis antalet fällda djur, plats och tidpunkt. Viltdata innehåller i sin tur ofta uppgifter om antalet fällda djur per jaktår (1/7 – 30/6) och län.

Exempel på sjöfåglar som jagas är alfågel, knipa, kricka, storskrake, vigg, sjöorre, bläsand och gräsand. Vidare förekommer skyddsjakt efter exempelvis skarv. Efter samtliga tre sälarter, gråsäl, knubbsäl och vikare, förekommer det skyddsjakt.

Vid skyddsjakt efter säl förekommer det också krav på att en del av de fällda sälarna ska skickas in till Naturhistoriska riksmuseet för obduktion och analys för att bedöma sälpopulationernas hälsotillstånd, se Hälsotillstånd hos marina däggdjur.

  • Statistik för skyddsjakt och licensjakt finns vanligtvis sammanställt för åtminstone år och län. Mera detaljerade uppgifter förekommer. I Viltdata sammanställs avskjutningsstatistik per jaktår och län för ett stort antal arter.
  • Vissa sjöfågelarter kan vistas i både kustmiljö och inlandsvattenmiljö. För dessa arter går det inte att särskilja hur många djur som dödats vid kusten respektive inlandet.

Insamlingen av avskjutningsstatistik bygger till stor del på återrapportering av jägarna själva. Exempelvis har beslut om skyddsjakt och licensjakt ofta krav på att rapportering ska ske till beslutande myndighet så snart som möjligt efter att djur fällts i samband med jakten. Sammanställningen av statistik i Viltdata bygger till stor del på att jägarna frivilligt inrapporterar fällda djur till databasen.

För att bedöma tillförlitligheten i avskjutningsstatistiken kan exempelvis ansvarig myndighet kontrollera att statistiken inte avviker på något osannolikt vis. Vidare utgör de olika inrapporteringskraven samt utformningen av besluten en kvalitetssäkring i sig.

Kopplat till skyddsjakten rapporterar Naturvårdsverket genom Habides (Habitats and Birds Directives Derogation System) data till EU-kommissionen och dessa data lagras på Eionet.

Regeringen har beslutat att Naturvårdsverket ska kunna fatta beslut om licensjakt efter gråsäl från och med den 29 november 2019.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen, i vilken 7 kapitlet föreskriver att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets bilaga V.

Enligt direktivets bilaga II, kapitel 1.4 ska en påverkansanalys genomföras, som ska ligga till grund för övervakningsprogrammets riskbaserade utformning. Här framgår att påverkansanalysen ska omfatta följande:

  • information om typ och omfattning av den betydande antropogena påverkan som ytvattenförekomsterna i varje avrinningsdistrikt kan komma att utsättas för, däribland:
  • nyttjande eller bortförande av djur eller växter

Läs mer i Naturvårdsverkets Handbok 2007:3 Kartläggning och analys av ytvatten.

Bedömning

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 2.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Utvinning av levande resurser
  • Jakt
  • Uttag av, eller dödlighet/skada hos, vilda arter (genom yrkes- och fritidsfiske och annan verksamhet)
  • Intensitet och geografisk och tidsmässig variation i påverkan i den marina miljön

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 580.1 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Relevanta belastningar som kan orsaka dödlighet ska beaktas avseende deskriptor 1 och:

  • Det primära kriteriet D1C2: Artens abundans är inte negativt påverkad av belastning från mänsklig verksamhet, och dess långsiktiga överlevnad är säkerställd.

Bedömning

  • Jaktdata ska beaktas som en relevant belastning vid bedömning av arters tillstånd.

Fågeldirektivet omfattar alla inom EU naturligt förekommande fågelarter, och Medlemsländerna ansvarar för att säkerställa att arterna eller deras habitat inte minskar eller förstörs. Direktivet tillåter jakt på vissa arter (Artikel 7, samt Bilaga 2), under förutsättning att denna inte försvårar bevarandet av arten.

Skyddsjakt får bedrivas (Artikel 9) för att begränsa skador som fåglarna kan göra på mänskliga aktiviteter eller andra djur och växter, under förutsättning att inga andra lösningar finns.

Bedömning

  • Enligt Artikel 12 i fågeldirektivet ska rapportering av tillstånd till EU genomföras vart sjätte år, senast 2019. Nytt för den senaste rapporteringen är att länderna ska redovisa jaktstatistik för de arter som omfattas av Bilaga 2, för den sexårsperiod som rapporteringen gäller. Enligt Artikel 9 ska länderna årligen rapportera de undantag från skyddsstatuten, det vill säga skyddsjakt med mera som utförs på de arter som inte ingår i Bilaga 2.

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

Gråsäl, knubbsäl och vikare ingår i direktivets bilaga 2 (Djur- och växtarter av gemenskapsintresse vilkas bevarande kräver att särskilda bevarandeområden utses) och i bilaga 5 (Djur- och växtarter av gemenskapsintresse för vilka insamling i naturen och exploatering kan bli föremål för förvaltningsåtgärder). Det innebär att vanlig licensjakt är möjlig under förutsättning att detta sker i enlighet med direktivets grundläggande mål, dvs. att artens gynnsamma bevarandestatus inte hotas eller alternativt att möjligheterna för arten att uppnå gynnsam bevarandestatus inte försvåras.

Bedömning

  • Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet. Den senaste bedömningsperioden är 2013-2018 och rapporteringen skedde i april 2019.
  • Bevarandestatus för de arter som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar: utbredningsområde, populationsparametrar, tillståndet för artens livsmiljö samt artens framtidsutsikter (inkl. hot och påverkan). Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, dvs. det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en art ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, populationsparametrar, livsmiljö och framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.
  • I dagsläget har endast gråsäl bedömts ha gynnsam bevarandestatus i Sverige. Licensjakt på gråsäl innebär i praktiken att den ökade dödligheten (i form av jaktbyte) bör ingå som en del av övervakningen (inom populationsparametrar) samt att effekterna av licensjakten bör vägas in i bedömningen när det gäller framtidsutsikter (påverkan och hot).
  • Jakt som inbegriper landstigning på fågelskär under häckningstiden (som inleds när fåglarna anländer på våren) kan orsaka omfattande indirekt störning, både gällande enskilda arter (utgående från fågeldirektivet) samt naturtypen (där häckande fåglar ingår som en ekologisk struktur/funktion).

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

  • HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.
  • Underlag för jakt på fågel går att ladda hem här.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Jakt ingår inte i HELCOM Monitoring Manual men har bedömts vara en relevant belastning och ingick därför i datarapporteringen inför senaste bedömningen av Östersjöns tillstånd.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar jaktdata till att bedöma påverkan inom tema Biodiversity; Viable populations of all native species.

Bedömning

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Jaktdata ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan data på jakt användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser och delmålet 14.2:

  • Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav.

Agenda 2030 på HaV:s webb

Publicerad: 2019-11-26
Uppdaterad: 2022-08-01
Sidansvarig: Webbredaktion