Tillförsel av föroreningar från land

Hitta på sidan

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

Avlopp. Hus i bakgrunden

Föroreningar från olika landbaserade verksamheter riskerar att spridas till miljön och hamna i havet. Foto: Maja Kristin Nylander

Övergripande information

Näringsämnen och farliga ämnen i havet kommer ofta från källor på land, såsom jordbruk, skogsbruk, fiskodlingar, industrier, dagvatten och avloppsreningsverk. Föroreningarna tillförs havet via direktutsläpp och tillförsel från land (via tillrinnande vattendrag). Den totala tillförseln från land beräknas årligen utifrån uppmätta halter av näringsämnen och farliga ämnen i större flodmynningar (som täcker drygt 82% av Sveriges yta), uppmätta vattenflöden och större verksamheters rapporterade direktutsläpp till kustvatten. I beräkningar av total tillförseln ingå även beräknade halter näringsämnen och farliga ämnen i oövervakade områden. 

Med ojämna mellanrum görs även beräkningar av källfördelningen, det vill säga, en kartläggning av källorna till näringsämnena som hamnar i havet. Detta omfattar både punktkällor och diffusa källor till inlandsvatten inklusive atmosfärisk deposition. Atmosfärisk deposition på land och inlandsvatten mäts genom analys av luft och nederbörd och utifrån dessa mätdata kan man med modeller beräkna det atmosfäriska nedfallet både på landmiljön och direkt på havet, se Tillförsel av föroreningar från atmosfären. I beräkningar ingå naturliga nedbrytnings- och omvandlingsprocesser som pågår i vattendrag och sjöar och som resulterar i att bara en del av utsläppen inlands nås havet (”retention”). 

Data på tillförsel används inte för att bedöma tillståndet i miljön, men då belastningen kan orsaka en rad olika negativa effekter på ekosystemet används den för att identifiera orsakerna till det rådande tillståndet, samt för att utforma nödvändiga åtgärder och för att följa upp effekter av genomförda åtgärder.

  • Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för det nationella flodmynningsprogrammet, där SLU utför själva övervakningen, samt uppdrar åt Smed att beräkna den total belastningen av olika ämnen och källfördelningen av näringsämnen.
  • SMHI ansvarar för övervakning av vattenflöden i svenska vattendrag.
  • Länsstyrelserna och kommunerna ansvarar för tillsyn av verksamheternas kontroll av punktkällor. Naturvårdsverket ansvarar för föreskrifter och vägledning enligt Miljöbalken.
  • Nationell miljöövervakning – programområde Sötvatten, delprogram Flodmynningsprogrammet.
  • Övervakning av vattenflöden i svenska vattendrag.
  • Större verksamheters miljöbalksstyrda miljörapportering av utsläpp från punktkällor.

Data inom följande kategorier samlas in för att beräkna tillförsel till havet från land:

  1. Övervakade system – Nationell övervakning av olika ämnens halter i större svenska vattendrags mynningar inom det så kallade Flodmynningsprogrammet. Här används även vattenföringsdata från SMHI för beräkningen av tillförsel.
  2. Oövervakade system – För de mindre vattensystem samt de delar av övervakade system som ligger nedströms övervakningsstationen som inte täcks in av flodmynningsprogrammet uppskattas belastningen med hjälp av den arealspecifika belastningen från närliggande och likartade avrinningsområden.
  3. Punktkällor – Uppmätta och rapporterade utsläppsmängder från tillståndspliktiga kustnära industrier och kommunala avloppsreningsverk med direktutsläpp i havet, samt beräknat läckage från fiskodlingar i kustområden baserat på fodergivor. Övervakningen bekostas av verksamhetsutövarna som är ålagda enligt Naturvårdsverkets föreskrifter att rapportera in data till Svenska Miljörapporteringsportalen (SMP).

Övervakade och oövervakade system

Övervakning av tillförseln från sex större vattendrag påbörjades 1965, men beräkningar av tillförsel startar först 1969 när antalet stationer ökade till 27 st. Dessa har successivt utökats både med antalet stationer och variabler som mäts, samt med uppskattningar av tillförsel från oövervakade områden.
Vattenföring i svenska vattendrag har mätts sedan tidigt 1900-tal, men dagens mätmetoder används sedan mitten av 1990-talet.

Större verksamheters miljöbalksstyrda miljörapportering av direktutsläpp från punktkällor

Data från verksamheters kontroll av sina egna direktutsläpp finns från 2007.

Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater se Hur data används.

Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.

Sveriges sammanställningar av tillförsel av föroreningar från land till hav beräknas och modelleras i linje med de riktlinjer som utvecklats inom Helcom PLC och Ospar RID, samt enligt rådande föreskrifter/förordningar.

Beskrivning av övervakning

Övervakade och oövervakade system

I flodmynningsprogrammet mäts

  • pH, Konduktivitet, Alkalinitet, Aciditet, Sulfat, Klorid, Fluorid, Absorbans, Turbiditet
  • NH4-N, NO2-N+NO3-N, N-tot, PO4-P, P-tot, Ca, Mg, Na, K, COD, Si, TOC
  • As, Cd, Co, Cr, Cu, Hg, Fe, Mn, Ni, Pb, V, Zn

För oövervakade system skattas

  • NH4-N, NO2-N+NO3-N, N-tot, PO4-P, P-tot, COD, TOC
  • As, Cd, Co, Cr, Cu, Hg, Fe, Mn, Ni, Pb, V, Zn

I SMHI:s flödesmätningar i svenska vattendrag mäts:

  • Vattenföring (m³/s), det vill säga den mängd vatten per tidsenhet som rinner fram i ett vattendrag

Större verksamheters miljöbalksstyrda miljörapportering av direktutsläpp från punktkällor

I Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:6) om rening och kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse regleras begränsningsvärden och kontrollkrav. Begränsningsvärden styrs av tätbebyggelsens storlek, medan kontrollkraven styrs av anmäld eller tillståndsgiven anslutning. I 12§ tabell 5 framgår vilka kontrollkrav som gäller för utgående renat avloppsvatten. Vid avloppsreningsanläggningar med en tillståndsgiven anslutning >2000 pe (dimensionering mäts i personekvivalenter, pe) analyseras följande variabler:

  • COD, BOD, P-tot, N-tot,
  • NH4-N, Hg, Cd, Pb, Cu, Zn, Cr, Ni (endast ≥ 10 000 pe)

Kraven på miljörapportering styrs av Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2016:8 om miljörapport, bilaga 6.

Avloppsreningsanläggningar med tillståndsgiven anslutning >100 000 pe omfattas dessutom av E-PRTR-förordningen (166/2006), vilket innebär att de omfattas av krav på att analysera och rapportera

  • variabler och tröskelvärden i enlighet med förordning (EG) 166/2006, Bilaga 2 och Bilaga 1 av Naturvårdsverkets vägledning om föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport.

Vid andra tillståndspliktiga verksamheter mäter verksamhetsutövarna

Stödvariabler

De analyserade variablerna omfattar dels sådana som har direkt relevans, men även stödvariabler som används för att tolka orsaker till variationen i de direkt miljörelaterade variablerna. Direkt miljörelaterade variabler omfattar de olika metallerna och näringsämnena kväve och fosfor.

Totalmängden organiskt kol (TOC) och vattnets absorbans (mått på mängden humusämnen i vattnet) är dels kvalitetsaspekter i sig, men de är även viktiga stödvariabler genom att de påverkar halterna och biotillgängligheten av metaller och näringsämnen i vattnet. Alkalinitet och pH är effektvariabler för försurning, men i flodmynningarna där försurningen inte är något problem, ses de i första hand som stödvariabler då de också påverkar biotillgängligheten av metallerna. Halterna av baskatjoner, kisel, sulfat och klorid är i detta sammanhang stödvariabler för att tolka inverkan av väder och erosion på variationen i halter och transport av effektvariablerna.

Övervakade och oövervakade system

Tidigare studier har visat att övervakade vattensystem står för cirka 60–65 procent av den totala tillförseln av kväve och fosfor, oövervakade vattensystem för 20–30 procent och punktutsläpp för 10–15 procent. Det är således viktigt att inkludera samtliga belastningskällor för att få en helhetsbild av tillförseln av näringsämnen och andra föroreningar från land till hav.

Inom Flodmynningsprogrammet övervakas tillförsel av näringsämnen och metaller i mynningarna i de större svenska vattendragen. I dag provtas omkring 50 vattendrag längs hela Sveriges kust vilket motsvarar 85–90 procent av det avrinnande vattnet från Sverige. Vattenprover tas en gång per månad vid provtagningslokalerna som i regel placerats en bit uppströms mynningen till havet för att undvika inblandning av havsvatten. I vattendragen mäts även vattenföring, som tillsammans med uppmätta koncentrationer används för att beräkna tillförseln.

Atmosfäriskt nedfall av kväve och fosfor som mäts på mark och vattenytor (Se tillförsel av föroreningar från atmosfären) och som senare sprids till havet genom markläckage och vattenföringen fångas upp i de årliga beräkningarna av tillförsel i och med att det ingår i det som uppmätts vid flodmynningarna. Den atmosfäriska depositionens andel i belastningen från land framgår i de källfördelningsanalyser som görs omkring vart sjätte år för rapportering till Helcom.

I de mellanliggande oövervakade systemen sker ingen faktisk provtagning i nationell regi utan belastning från dessa områden uppskattas. Totalt omfattar dessa områden cirka 20–30 procent av den totala tillförseln av näringsämnen och andra föroreningar från land, även om de endast står för 10-15 procent av avrinningen. Detta beror på att det framförallt är mer kustnära områden med större mänsklig påverkan jämfört med våra stora älvar där det mesta av vattnet flödar. Beräkning av belastning från oövervakade system görs i samband med de årliga rapporteringarna till Helcom, Ospar och EEA.

Större verksamheters miljöbalksstyrda miljörapportering av direktutsläpp från punktkällor

Dataunderlaget från punktkällor omfattar samtliga tillståndspliktiga avloppsreningsverk >2000 pe och kustbelägna industrier med direktutsläpp till havet, samt fiskodlingar i kustområden. För avloppsreningsverken är det anläggningens storlek (pe = personekvivalenter, det vill säga antal anslutna personer) som styr provtagningens frekvens och variabeluppsättning enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse (NFS 2016:6). Frekvens inom provtagningen varierar från fyra gånger per år för de minsta anläggningarna till en gång per vecka för de största. För industrierna och fiskodlingarna regleras detta av respektive tillstånd, av föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport, samt av instruktioner i EU-förordningen E-PRTR (166/2006).

Övervakade och oövervakade system

Övervakade system (Flodmynningsprogrammet)

Metoden som används för provtagning inom flodmynningsprogrammet följer undersökningstypen Vattenkemi i vattendrag.

Provtagningen sker i mitten av varje månad och de vattenkemiska analyserna utförs av ett ackrediterat laboratorium.

Belastning från respektive övervakat vattensystem beräknas genom att halterna från den månatliga provtagningen räknas om till dygnshalter genom linjär interpolering och multipliceras med dygnsvattenföringen för att erhålla en dygnstransport som sedan kan summeras till önskad tidsperiod. Belastningen från de övervakade systemen avser den samlade belastningen från hela systemet, det vill säga eventuella punktkällor uppströms mätstationen är inkluderade. I de fall mätstationerna i flodmynningsprogrammet endast täcker en del av vattensystemet (till exempel om mätstationen ligger en bit från mynningen) beräknas den totala belastningen genom arealspecifik uppräkning av den uppmätta belastningen.

Vattenföringen erhålls vanligen från sambandet mellan vattenstånd och vattenföring, via en s k avbördningskurva fastställd för varje station. Avbördningskurvan erhålls genom att man utför vattenföringsmätningar vid olika vattenstånd. För mer information se SMHI:s kunskapsbank.

För övervakning av vattenstånd, se Vattnets hydrologiska egenskaper (strömmar, vågor, vattenstånd).

Oövervakade system

Belastningen från mindre kustmynnande vattendrag utan nationella mätstationer och från mellanliggande kustområden uppskattas baserat på belastningen från närliggande likartade områden som övervakas. Den arealspecifika belastningen beräknas för de övervakade områdena och multipliceras med det oövervakade områdets area. Vattenföringsuppgifter från det oövervakade området används alltså inte i beräkningarna. Rimligheten av den beräknade belastningen från ej övervakade kustmynnande vattendrag och kustområden bedöms genom jämförelser med tidigare års uppskattningar.

Större verksamheters miljöbalksstyrda miljörapportering av direktutsläpp från punktkällor

Utsläppsdata kommer från tillståndspliktiga verksamheter (industrier, fiskodlingar och kommunala avloppsreningsverk) som är ålagda att årligen lämna in miljörapporter om deras verksamhet enligt 26 kap. 20 § i miljöbalken (SFS 1998:808).

Mer information om vilka verksamheter som ska lämna miljörapport och vad de ska innehålla framgår i Naturvårdsverkets vägledning om föreskrifter (NFS 2016:8) om miljörapport, av instruktioner i EU-förordningen E-PRTR (166/2006), samt i Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse (NFS 2016:6).

Från 2011 är det obligatoriskt för verksamhetsutövaren att själv mata in uppgifter från sin miljörapport i Svenska miljörapporteringsportalen (SMP) där data granskas av den myndighet som utövar tillsyn av verksamheten.

Belastningsberäkningar

Årligen rapporteras total belastning av föroreningar till havet till Helcom, Ospar och EEA utifrån data från övervakade och oövervakade områden, samt från punktkällor med direktutsläpp till havet. Ungefär vart sjätte år görs en mer omfattande rapportering till Helcom över källfördelad tillförsel av näringsämnen då bland annat punktutsläpp till inlandsvatten och diffus belastning från jord- och skogsbruk samt belastning av näringsämnen via dagvatten från tätorter tas med för hela inlandet.

Även luftdepositionen av fosfor och kväve (se Tillförsel från atmosfär) tas med i källfördelningsmodellen. Dessa olika sammanställningar beräknas och modelleras i linje med de riktlinjer som utvecklats inom Helcom PLC och Ospar RID, samt enligt rådande föreskrifter eller förordningar.

Övervakade och oövervakade system

Laboratoriet som analyserar proverna är Swedac-ackrediterat och deltar i årliga interkalibreringar.

Kvalitetsarbetet med vattenkemiska analysresultat sker i flera steg. Varje enskilt analysresultat jämförs med resultaten från tidigare mätningar, vanligen minst de senaste fem åren. Vid större avvikelser görs analysen om. När samtliga variabler för ett vattenprov är färdiga görs en rimlighetsbedömning genom kontroll av att teoretiska och empiriska samband mellan de olika parametrarna stämmer. Avvikelser från förväntade resultat föranleder ny analys av samma prov. Datavärden utför även rimlighetsbedömningar av data och av de beräknade ämnestransporterna och belastningen på havet.

Information om hur metoderna för att mäta vattenflöde fungerar framgår i SMHI:s Kunskapsbank.

Större verksamheters miljöbalksstyrda miljörapportering av direktutsläpp från punktkällor

Smed utför årligen en kvalitetsgranskning av utsläppsdata i SMP på uppdrag av HaV och Naturvårdsverket. Misstänkta felaktigheter återkopplas till verksamhetsutövaren som får möjlighet att ändra uppgifterna. Inför respektive rapportering utförs en ytterligare genomgång av datamaterialet, framför allt avseende enhetsfel och saknade värden. Årets värden jämförs sedan med en tidsserie för tidigare år. Vid saknade värden eller misstanke om felaktiga värden utnyttjas om möjligt kommentarer från verksamhetsutövarens emissionsdeklaration eller miljörapport för verifiering. Om det ändå saknas information kontaktas verksamhetsutövaren, alternativt ersätts saknade värden med ett rimligt värde. Detta görs för att behålla användbarheten av de långa tidsserierna.

Belastningsberäkningar

I samband med leverans och inrapportering av årliga belastningsdata levererar Smed en utvärdering av datamaterialet, avseende arbetets genomförande, genomgång av levererade resultat och en kvalitetsdeklaration.

Övervakade och oövervakade system

Kvalitetssäkrade rådata och modellerade data från övervakade och oövervakade system finns tillgängliga i en databas hos den nationella datavärden för sjöar och vattendrag vid SLU. Vattenföringsdata finns hos SMHI och finns tillgängliga för nedladdning i Vattenweb.

Större verksamheters miljöbalksstyrda miljörapportering av direktutsläpp från punktkällor

Rådata från avloppsreningsverk och industrier lagras i Svenska miljörapporteringsportalen (SMP) och görs tillgängliga till allmänheten på Naturvårdsverkets webbplats via utsläppsregistret Utis – Utsläpp i siffror. För avloppsreningsverk är dock endast data för stora reningsverk (över 100 000 pe) tillgängliga i Utis.

Utsläppsdata från avloppsreningsanläggningar och vissa större industrier sammanställs även som officiell statistik, Utsläpp till vatten och slamproduktion – Kommunala reningsverk, skogsindustri samt viss övrig industri och publiceras som ett statistiskt meddelande vartannat år.

Belastningsberäkningar

Resultaten av de återkommande beräkningarna av tillförsel av näring och metaller till havet baserat på data från övervakade och oövervakade områden, samt punktkällor presenteras i rapporter hos Smed. Statistik på tillförsel av kväve och fosfor tas också fram av HaV: Tillförsel av fosfor till kusten och Tillförsel av kväve till kusten.

Utöver de punktkällor som ingår i verksamhetsutövarnas egna miljöbalksstyrda kontroll, utför Naturvårdsverket årlig nationell övervakning av metaller och organiska miljögifter i slam och utgående vatten från nio reningsverk sedan 2004 (slam) respektive 2010 (utgående vatten).

Inom övervakningen mäts i slam och/eller utgående vatten

  • antibiotika (fluorokinoloner), bromerade difenyletrar, klorparaffiner, fluorerade ämnen, fosfatestrar, ftalater, butylhydroxytoluen, klorbensener, klorfenoler, triklosan, organiska tennföreningar metylsiloxaner, metaller samt klorerade dibenso‐p‐dioxiner, dibensofuraner och bifenyler. Dessutom ingår fr.o.m. 2010: myskämnen, NSAID:er, bisfenol A och nonyl‐ och oktylfenoler.
  • Under 2019 kommer listan över analyserade ämnen att uppdateras och ytterligare ämnesgrupper kan tillkomma.

Dessa data ingår i nuläget inte i de årliga beräkningarna av tillförsel till havet, utan syftar till att utreda vilka ytterligare ämnen, utöver de som ingår i verksamhetsutövarnas kontrollprogram, som finns i avloppsvatten och slam.

Data avseende utsläpp till vatten och slamproduktion publiceras som ett statistiskt meddelande vartannat år.

Data från analyser av slam och utgående vatten från reningsverk samlas i datavärden SGU:s Screeningdatabas. I dagsläget är datavärdskapet under utveckling och data är inte utsökbart. Data sammanställs också i en rapport ungefär en gång per år.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen. I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8 hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

I kap 3 i vattenförvaltningsförordningen anges att det ska göras en kartläggning av mänsklig verksamhets påverkan på ytvattnet med hänvisning till artikel 5 och bilaga II i vattendirektivet. Enligt direktivets bilaga II, avsnitt 1.4 och 1.5 ska en påverkansanalys och riskbedömning genomföras. Resultat från påverkansanalysen och den efterföljande riskbedömningen ska ligga till grund för övervakningsprogrammets riskbaserade utformning (avsnitt 1.3 i bilaga V). I bilaga II

Här framgår att påverkansanalysen ska omfatta följande:

  • Uppskattning och identifiering av betydande förorening från diffusa källor och punktkällor

Handbok för övervakning enligt vattenförvaltningsförordningen.

Bedömning

HaV har tagit fram en vägledning för hur påverkansanalysen ska genomföras. Den finns ännu bara som arbetsversion. Belastningarna enligt Sveriges periodiska Pollution Load Compilation till Helcom som redovisar källfördelad belastning från land till havet fördelat på vattenförekomstområden används av vattenmyndigheterna i påverkans- och åtgärdsanalysen.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets direktivets Bilaga III, tabell 2.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Tillförsel av näringsämnen – diffusa källor, punktkällor, deposition från atmosfären
  • Tillförsel av andra ämnen (till exempel syntetiska ämnen, icke syntetiska ämnen, radionuklider) – diffusa källor, punktkällor, atmosfärisk deposition, akuta händelser

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 780.8 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Vid bedömning av kriterier under deskriptorerna 5 (övergödning) och 8 (farliga ämnen) ska tillförseln av dessa föroreningar beaktas, samt ge underlag för utvecklingen mot att uppnå god miljöstatus, samt ge underlag för åtgärder.

Bedömning

Det finns en miljökvalitetsnorm för tillförsel av näringsämnen (A.1) och farliga ämnen (B.1) med tillhörande indikatorer (A.1.1 och B.1.3) enligt HVMFS 2012:18:

  • A.1 Tillförsel av näringsämnen från mänsklig verksamhet ska minska tills den inte orsakar koncentrationer av kväve och fosfor i havsmiljön som förhindrar att god miljöstatus uppnås
  • A.1.1 – Tillförsel av kväve och fosfor
    Målvärde - Nedåtgående trend i mängden tillförd kväve och fosfor per förvaltningsområde eller att mängden kväve och fosfor understiger den maximala belastning som fastställs inom ramen för internationella överenskommelser.
  • B.1 Tillförsel av farliga ämnen från mänsklig verksamhet ska minska tills den inte orsakar halter av farliga ämnen som förhindrar att god miljöstatus uppnås.
  • B.1.3 - Tillförsel av farliga ämnen från inlandsvatten
    Målvärde - Nedåtgående trend i tillförsel av kvicksilver och kadmium.

Alla indikatorer och miljökvalitetsnormer finns beskrivna i föreskrifterna HVMFS 2012:18.

  • Syftet med avloppsdirektivet är att skydda miljön från skadlig inverkan till följd av utsläpp av avloppsvatten.
  • I Avloppsdirektivet finns bestämmelser om krav på utsläpp av syreförbrukande ämnen (BOD5 och COD) i utgående vatten från avloppsreningsverk samt, i känsliga områden, krav på utsläpp av fosfor och/eller kväve.
  • Regler för kontroll och provtagning anges i direktivets bilaga 1, särskilt avsnitt B och D, inklusive tabellerna 1 och 2. Rapportering enligt artikel 15 och artikel 17 görs av Naturvårdsverket vartannat år.

Syftet med nitratdirektivet är att skydda vattenkvaliteten i EU genom att förhindra att nitrater från jordbruket förorenar grund- och ytvattnet och genom att främja användningen av goda jordbruksmetoder. Enligt direktivet ska alla medlemsstater analysera nitratkoncentrationerna och näringsstatusen i grundvatten, ytvatten och marina vatten.

Bedömning

Utifrån övervakningen utser medlemsstaterna nitratkänsliga områden och för dessa tas åtgärdsprogram fram med syftet att minska koncentrationerna och förbättra statusen.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

  • HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön, samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Tillförsel av föroreningar ingår i HELCOM Monitoring Manual i underprogrammen Nutrient inputs from landbased sources och Contaminant inputs from landbased sources. Här framgår vad som ska ingå i PLC-rapporteringarna till Helcom (Pollution Load Compilation).

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på tillförsel av föroreningar till att följa upp mål under både tema Eutrophication och Hazardous Substances.

Bedömning

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön, samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av tillförsel av föroreningar ska göras i enlighet med Ospar RID (Riverine Inputs and Direct discharges) och tillhörande vägledningar inom OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP); tema E – Eutrophication och H- Hazardous substances.

I North-East Atlantic Environment Strategy finns det mål inom Ospar att minska tillförseln av föroreningar till Nordostatlanten.

Bedömning

  • Inom Ospar används RID-data för att följa förändringar över tid i tillförsel av föroreningar till havet.
  • Detta gjordes senast för att bedöma Nordsjöns status 2017 i OSPAR Intermediate Assessment. Resultaten från bedömningen finns att läsa här: Nutrient inputs och Heavy metal inputs

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av tillförsel av föroreningar ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus i

miljökvalitetsmålet Ingen övergödning och

miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år. För att bedöma hur utvecklingen går gällande tillförsel av föroreningar från land används följande indikatorer:

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan underlag om tillförsel av föroreningar användas för att följa upp mål 14 HaV och marina resurser och delmålet 14.1:

  • Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen.

Agenda 2030 på HaV:s webb

Svenska myndigheter tar fram olika statistikprodukter enligt förordning (2001:100) om den officiella statistiken. För tillförsel av föroreningar tas följande produkter fram av HaV och Naturvårdsverket:

Smed gör även vartannat år en sammanställning över nationell utsläppsdata från punktkällor som presenteras i ett statistiskt meddelande.

Kontakt

Publicerad: 2019-11-25
Uppdaterad: 2022-08-01
Sidansvarig: Webbredaktion
Dela sidan till e-post

E-mail