Skräp på havsbotten

Hitta på sidan

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

Aluminiumburk på havsbotten.

Ölburk bland alger och blåmusslor, Kattegatt Foto: Martin Almqvist/Azotelibrary.com

Övergripande information

Skräp som hamnar i havet kan flyta runt, spolas upp på stränder eller hamna på havets botten. För att få en så heltäckande bild som möjligt av förekomsten av marint skräp övervakas makroskräp på havsbotten inom ramen för provtrålningar för att skatta fiskbestånd, där demersala trålar används. Exempel på skräpföremål som hittas på botten är fiskelinor, syntetiska rep, fiskenät, plastpåsar och konservburkar. Plastföremål är vanligast förekommande. I Skagerrak-Kattegatt ingår skräpövervakningen i den nationella kustprovtrålningen och inom det internationella provtrålningsprogrammet IBTS (International Bottom Trawl Survey). I Östersjön ingår det i det internationella programmet BITS (Baltic International Trawl Survey).

Effekter av skräp har kunnat påvisas genom exempelvis insnärjning av marina djur och genom intag av skräpföremål av fåglar, fiskar och evertebrater. Omfattningen och påverkan av effekterna är dock fortfarande föremål för forskning. Övervakningen kan också bidra till att mäta effekter av mänsklig påverkan samt åtgärder, genom att i detalj analysera förekomst av olika typer av skräpföremål.

Havs- och vattenmyndigheten

Nationell miljöövervakning

  • Inom IBTS-programmet i Skagerrak-Kattegatt och BITS-programmet i Östersjön har dokumentation av bottenskräp ingått sedan 2011.
  • Sedan 2016 dokumenteras bottenskräp även inom den nationella kustprovtrålningen för att skatta kustfisk i Skagerrak och Kattegatt.
  • Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används). Sveriges övervakning är koordinerad med de övriga länder inom Nordsjön och Östersjön som ingår i de internationella provtrålningsprogrammen IBTS och BITS.
  • Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom, Ospar och Ices och EU som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.

Beskrivning av övervakning

I provtagningarna mäts antal och vikt (kg) av marint skräp per trålad yta (km2) för de olika stationerna. Med trålad yta avses avståndet mellan vingarna på trålen multiplicerat med distansen som är den sträcka fartyget rört sig under tråldraget.

Provtagning sker två gånger per år inom trålprovfisket i Nordsjön och Östersjön (IBTS och BITS), och årligen inom kustprovtrålningen i Nordsjön.

Inom området Skagerrak-Kattegatt (IBTS) sker provtagning på ungefär 48 bottentrålstationer under kvartal 1 och 3 och inom området Östersjön (BITS) sker det på ungefär 50 trålstationer under kvartal 1 och cirka 30 trålstationer under kvartal 4. Inom kustprovtrålningen sker övervakningen på ungefär 32 stationer under kvartal 3.

karta över startpunkter med provtagningar

Kusttrålningen provtar främst Skagerraks kustvatten inklusive fjordarna som inte provtas i IBTS och är därför ett viktigt tillägg för att skaffa kunskap om makroskräp på havsbottnarna i dessa områden. Den kvalitativa bilden är att det är mer och annorlunda skräp i de inre kustvattnen som kan relateras till lokala källor och som i högre utsträckning skulle kunna kopplas till lokal påverkan och åtgärder mot nedskräpning.

Vid trålningen noteras mängder skräp som hamnar i trålen enligt ett standardiserat protokoll med syftet att få en uppskattning över hur mycket skräp som återfinns/deponeras på havsbotten. Trålningarna görs med demersala trålar, vilket innebär att det skräp som fastnar i trålen antingen ligger på botten eller finns i vattnet omedelbart (inom någon eller några meter) ovanför botten.

Såväl inom IBTS (Nordsjön) som BITS (Östersjön) mäts antal föremål indelat i 6 avfallskategorier med totalt 40 olika typer av föremål. Även vikt och storlekskategori uppges. Allt synligt skräp noteras och det finns ingen undre eller övre storleksgräns. Mätningen av skräp beskrivs i Ices manual för insamling av skräp på havsbotten.

Eftersom provtagning sker enligt internationell standard, IBTS för Nordsjön och BITS för Östersjön kan dessa data användas för bedömning av gemensamma indikatorer på regional nivå både för Nordsjön (IBTS) och för Östersjön (BITS).

Insamling av marint skräp sker samtidigt som insamlingen av fisk inom IBTS och BITS där det finns specifika manualer.

Metodik och lämpliga skräpkategorier att registrera har reviderats vid internationella BITS- och IBTS-möten och på ICES hemsida finns information om koder för skräpkategorier och storleksintervall för att rapportera data till ICES databas DATRAS.

År 2018 höll ICES sitt första internationella arbetsgruppsmöte med inriktning mot marint skräp. Mötet resulterade bland annat i detaljerade råd om metodik för insamling av skräp och hur olika typer av skräp ska registreras. Inom arbetsgruppen pågår även arbete med att ta fram en fotoguide eftersom skräp kan se olika ut i olika havsområden.

De rådata som samlas in lagras hos SLU Aqua och uppdateras årligen. Rådata från alla deltagande länder lagras även hos ICES. Hos ICES finns dock inte data från kusttrålningen.

Tack vare att ICES har inrättat en arbetsgrupp med inriktning mot marint skräp på havsbottnen kommer olika länders metodik troligtvis att bli mer och mer samstämmig vilket underlättar och förbättrar regionala analyser. Att ICES nu har en arbetsgrupp som fokuserar på marint skräp kommer förhoppningsvis att leda till förbättrad kunskap om utbredningen av skräp på havsbottnen.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen. I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

I kap 3 i vattenförvaltningsförordningen anges att det ska göras en kartläggning av mänsklig verksamhets påverkan på ytvattnet med hänvisning till artikel 5 och bilaga II i vattendirektivet. Enligt direktivets bilaga II, avsnitt 1.4 och 1.5 ska en påverkansanalys och riskbedömning genomföras ., Resultat från påverkansanalysen och den efterföljande riskbedömningen ska ligga till grund för övervakningsprogrammets riskbaserade utformning (avsnitt 1.3 i bilaga V). I bilaga II.

Här framgår att påverkansanalysen ska omfatta följande:

  • information om typ och omfattning av den betydande antropogena påverkan som ytvattenförekomsterna i varje avrinningsdistrikt kan komma att utsättas för, däribland skräp

Läs mer i Naturvårdsverkets Handbok 2007:3 Kartläggning och analys av ytvatten.

Bedömning

  • Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram en vägledning för hur påverkansanalysen ska genomföras. Den finns ännu bara som arbetsversion. Där finns även en lista över olika påverkansfaktorer som kan ingå i påverkansanalysen.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 2.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Intensitet och geografisk och tidsmässig variation i tillförsel av avfall (fastavfall, inbegripet mikroavfall)

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom Havs- och Vattenmyndighets föreskrift HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s kommissionsbeslutet Pdf, 580.1 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Marint makroskräp ingår i deskriptor 10 och:

  • Det primära kriteriet D10C1

Sammansättning, mängd och rumslig fördelning av skräp längs kusterna, i vattnets ytskikt och på havsbotten ligger på nivåer som inte orsakar skador på kust- och havsmiljön.

Skräp ska övervakas längs kusten och kan dessutom övervakas i vattenpelarens ytskikt och på havsbotten. Information om källan till och spridningsvägen för skräp ska samlas in, när detta är möjligt.

Bedömning

Det finns en indikator framtagen som ger underlag för D10C1 enligt HVMFS 2012:18:

Statusbedömningen baseras på trenden av mängden bottenskräp och tröskelvärdet är att trenden ska vara nedåtgående. Det finns även en miljökvalitetsnorm för skräp på stränder (E.1) med en indikator (E.1.2) där målvärdet är ett ökande antal havsbassänger som uppvisar en nedgående trend i mängden skräp.

E.1 Havsmiljön ska så långt som möjligt vara fri från skräp

E.1.2 Mängd skräp på havsbotten

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

  • Havs- och vattenmyndigheten har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt bedöma miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Data på makroskräp ingår i HELCOM Monitoring Manual i sub-programmet Macrolitter characteristics and abundance/volume.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på bottenskräp till att följa upp mål under tema Hazardous Substances and litter; No harm to marine life from litter.

Bedömning

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av marint skräp ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP).

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att mängden skräp i havet ska reduceras till nivåer som inte orsakar skada på den marina miljön. Det har även tagits fram en regional aktionsplan för marint skräp inom Ospar.

Bedömning

  • Inom Ospar används tillgängliga strandskräpsdata för att bedöma trender i tillförsel av marint skräp över tid. Detta gjorde senast för att bedöma Nordsjöns status i OSPAR Intermediate Assessment.
  • Resultatet från bedömningen finns att läsa här:
  • Composition and Spatial Distribution of Litter on the Seafloor.

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan data på marint skräp användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. Marint skräp tillsammans med andra miljödata kan användas för att följa upp delmålet 14.1:

"Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen."

Länk till Agenda 2030 på HaV:s-webb

Publicerad: 2019-09-19
Uppdaterad: 2022-08-01
Sidansvarig: Webbredaktion