Ospar - skydd av den marina miljön i Nordostatlanten
Konventionens mål är att begränsa havsföroreningar från såväl landbaserade källor som fartyg och luftfartyg samt vidta andra nödvändiga åtgärer för att skydda den marina miljön i Nordostatlanten.
Konventionens namn
- Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten
- Osparkonventionen
- Convention for the Protection of the Marine Environment of North-East Atlantic
- OSPAR Convention
Ospar är en regional konvention om att skydda miljön i Nordostatlanten. Där ingår Nordsjön, Skagerrak och delar av Kattegatt.
Konventionen har arbetats fram mellan Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Island, Luxemburg, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Sverige, Tyskand, Storbritannien, Nederländerna och EU.
Ospar-kommissionen leder och administrerar det gemensamma arbetet inom konventionen, och har ett sekretariat i London.
Så arbetar Ospar
Fem tematiska strategier styr Ospars arbete: biologisk mångfald, övergödning, farligt avfall, havsbaserad verksamhet och radioaktiva ämnen.
De regionala konventionerna Ospar och Helcom spelar en viktig roll i samordningen av genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv. Bland annat arbetar man inom Ospar med att ta fram gemensamma indikatorer för Nordsjön.
Vad gör Havs- och vattenmyndigheten och andra myndigheter i OSPAR-arbetet?
Deltagandet i olika arbetsgrupper inom OSPAR
Pdf, 284.9 kB. kommer från olika myndigheter.
Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet för Sveriges deltagande i konventionen. Till vår hjälp har vi
Ospar-kommissionen möts varje år. Havs- och vattenmyndigheten representerar Sverige i förhandlingarna.
Så fattas beslut inom Ospar
I Ospar-kommissionen kommer de femton regeringarna och EU överens om beslut, rekommendationer och överenskommelser.
- Beslut är juridiskt bindande och måste införlivas i svensk rätt.
- Rekommendationer är inte juridiskt bindande för Sverige.
- Överenskommelser är vägledande.
Internationella organisationer kan ansöka om observatörsstatus. Exempel på permanenta observatörer är Världsnaturfonden (WWF), Oceana, Bird International och Kommunernas internationella miljöorganisation (KIMO). Viktiga aktörer är också samarbetsorganisationer som Internationella havsforskningsrådet (ICES) och Nordostatlantens Fiskerikommission (NEAFC).