Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar

Sveriges landskapsfiskar

På initiativ av flera fiskeorganisationer utsåg Fiskeriverket 1994 Sveriges landskapsfiskar. Arterna är utvalda för att vara representativa för vart och ett av de 25 landskapen.

Texterna citerade ur boken "Sveriges Landskapsfiskar" skildrade i text av Olle W. Nilsson.

Blekinge

Torsk (Gadus Morhua)

Torsk är en av de absolut viktigaste arterna för det svenska yrkesfisket. Även eftertraktad fisk i sport- och husbehovsfisket. De största fångsterna tas i havsområdet utanför Blekinge.

Läs mer om torsk

Bohuslän

Makrill (Scomber scombrus)

Makrillen och makrillfisket har liksom sillfisket en mångårig tradition i Bohuslän. Arten har stor betydelse för såväl yrkesfisket som sport- och husbehovsfisket.

Läs mer om makrill

Dalarna

Elritsa (Phoxinus phoxinus)

Elritsan, kvidden, är allmänt förekommande i landskapets vattendrag. Den är känslig för försurning och indikerar således god vattenkvalitet där den uppträder. Hanen har en lekdräkt som sprakar i eldrött, ärggrönt och svart.

Läs mer om elritsa

Dalsland

Hornsimpa (Triglopsis quadricornis)

Hornsimpan är en av de många ishavsrelikter som förekommer i Dalsland. Arten finns endast i djupa, kalla sjöar, en sjötyp som är karaktäristisk för Dalsland. Förekomst av hornsimpa finns rapporterad från elva dalsländska sjöar.

Läs mer om hornsimpa

Gotland

Piggvar (Psetta maxima)

Piggvaren har ökat i betydelse för det gotländska folket. Det är framförallt öns många restauranger som svarar för den stora efterfrågan på den så kallade "butten".

Läs mer om piggvar

Gästrikland

Strömming (Clupea harengus)

Strömmingsfisket i Gästrikland har anor sedan slutet av 1500-talet. Gävle var då liksom idag utgångspunkten för strömmingsfisket längs hela norrlandskusten. Den så kallade bönaböcklingen är en specialitet för landskapet. Artmässigt är sillen och strömmingen samma fisk, men den sill som förs iland norr om Kalmar brukar av gammal hävd kallas strömming.

Läs mer om strömming

Halland

Lax (Salmo salar)

Halland har ett traditionsrikt laxfiske. Vattenrening, kalkning, laxtrappor och reglering av fisket är åtgärder som förbättrat bestånden. Idag förekommer sportfiske efter lax i merparten av landskapets laxförande vattendrag.

Läs mer om lax

Hälsingland

Id (Leuciscus idus)

Iden är allmänt förekommande i landskapets kustområde samt i en del sjöar och vattendrag. Mete är den vanligaste sportfiskemetoden. Iden fiskas främst i vattedrag på våren i samband med lekvandringen. Den kan med fördel rökas eller läggas in i någon form.

Läs mer om id

Härjedalen

Harr (Thymallus thymallus)

Harren är mer eller mindre allmänt förekommande i strömmande vatten norr om Dalälven. Sportfisket i sjöar och vattendrag i övre Ljusnans vattensystem är särskilt känt. Förr använde samerna harren bland annat vid ostberedning och som läkemedel.

Läs mer om harr

Jämtland

Öring (Salmo trutta)

Öringen är allmän i kalla och syrerika vatten i hela landet. I Jämtland finns flera storvuxna öringstammar med maximivikter på över tolv kg. Öringen är en central art i landskapets satsning på fisketurism.

Läs mer om öring

Lappland

Fjällröding (Salvelinus alpinus)

Rödingen är Sveriges mest utpräglade kallvattenfisk. Den har sin största förekomst i fjälltrakternas sjöar och vattendrag. Rödingen är viktig för både fritids- och yrkesfisket. Under senare år har konsumtionsodlingen av röding ökat.

Läs mer om fjällröding

Medelpad

Abborre (Perca fluviatilis)

Abborren är Sveriges kanske vanligaste fiskart. Medelpad är ett centralt beläget landskap med många sjöar. De flesta av dem hyser bestånd av abborre. Abborren betraktas som en god matfisk och har bland annat tilldelats smeknamnet "vattenrapphöna".

Läs mer om abborre

Norrbotten

Siklöja (Coregonus albula)

Siklöjan är allmänt förekommande i landskapets skärgårdsområde. Fisken har stor betydelse för yrkesfisket i området. Rommen bereds till kaviar, så kallad löjrom.

Läs mer om siklöja

Illustration: Wilhelm von Wright. Fri att använda.

Närke

Benlöja (Alburnus alburnus)

Benlöjan är allmänt förekommande i de flesta av landskapets sjöar och vattendrag. Den är populär bland metare, både som direkt målart och som agn vid fiske efter annan fisk. Enligt Linné var panerad, smörfräst och därefter i ättika inlagd löja en delikatess.

Läs mer om benlöja

Skåne

Ål (Anguilla anguilla)

Det mest kända ålfisket förekommer sannolikt i Skåne. Ortsnamnet Ålabodarna, Frithiof Nilsson Piratens berättelser om Bombi Bitts ålafisken med mera vittnar om ålens starka koppling till Skåne.

Läs mer om ål

Småland

Mal (Silurus glanis)

Malen är en hotad art i Sverige. De flesta lokalerna och de största bestånden finns i Småland. Särskilt kända är bestånden i Emån och Möckeln.

Läs mer om mal

Södermanland

Braxen (Abramis brama)

Braxen är den viktigaste födan för landskapsfågeln fiskgjusen. En av de största fångster av braxen i landet, ett isnotsdrag på 17 ton, gjordes i sörmländska Hallbosjön.

Läs mer om braxen

Uppland

Asp (Aspius aspius)

Aspen är en av de största karpfiskarna i Sverige. Den kan bli drygt en meter lång och väga över tio kilo. Arten är klassad som sällsynt i Sverige. Bestånden i Mälarens vattensystem tillhör landets mer kända och arten vandrar upp i flera av Upplands åar under leken på våren.

Läs mer om asp

Värmland

Nors (Osmerus eperlanus)

Norsen är allmänt förekommande i Vänern och flera andra värmländska sjöar. Den utgör tillsammans med siklöjan basfödan för Vänerns storvuxna lax- och öringstammar. Slomhåvning i Klarälven är ett traditionellt folknöje på vårarna.

Läs mer om nors

Västerbotten

Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis)

Flodnejonöga, nettingen, förekommer i samtliga kustområden och i flodernas och åarnas nedre lopp. Det traditionella nettingfisket bedrivs med särskilda tinor under mörka nätter på eftersommaren och hösten. Rökt netting betraktas som en delikatess.

Läs mer om flodnejonöga

Västergötland

Lake (Lota lota)

Laken förekommer i flera av landskapets större sjöar. Bestånden i Vänern, Vättern, Skagern och Fegen är särskilt kända. På Vättern förekommer traditionellt vinterfiske från så kallade lakkojor.

Läs mer om lake

Västmanland

Gös (Sander lucioperca)

Gösen är den ekonomiskt viktigaste arten för yrkesfisket i sötvatten. Mer än hälften av de svenska fångsterna av gös tas i Mälaren och Hjälmaren. Gösen är också mycket eftertraktad som sportfisk.

Läs mer om gös

Ångermanland

Sik (Coregonus lavaretus)

Älvsiken är den största av Östersjöns två sikarter. Maxvikten är cirka åtta kg. Den håller till i djupa områden och lever där främst av botten- djur. Leken sker i rinnande vatten. Många gastronomer betraktar rökt och gravad sik som läckerheter.

Läs mer om sik

Öland

Skrubbskädda (Platichthys flesus)

Skrubbskäddan, mer känd som flundra, är en ekonomiskt viktig art på ostkusten. Rökt flundra är en delikatess för många.

Läs mer om skrubbskädda

Östergötland

Gädda (Esox lucius)

Gäddan finns i de flesta av landskapets inlandsvatten samt i kust- området. Många svenska och utländska turister besöker landskapets vackra skärgård för att fiska gädda. Gäddan är också viktig för det yrkesmässiga kustfisket.

Läs mer om gädda

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Fiskar

Publicerad: 2014-02-13
Uppdaterad: 2017-03-17

Sidansvarig: Webbredaktionen