Radioaktiva ämnen
Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och våra marina ekosystem.
Kärnkraftverket Ringhals, foto: Thomas Lohman on Unsplash
Övergripande information
Ett radioaktivt ämne har en instabil atomkärna som sönderfaller och i samband med detta avger energi i form av joniserande strålning. Denna strålning kan ge upphov till skador på levande organismer. Olika radioaktiva ämnen avger olika typer av joniserande strålning, med olika energiinnehåll. Hur skadligt ett radioaktivt ämne är beror på vilken typ av strålning det avger och med vilken energi.
Radioaktiva ämnen förekommer naturligt i miljön och kan anrikas i näringsvävar och ekosystem. Vissa radionuklider, som cesium-137, bildas artificiellt av människan som en restprodukt från kärnklyvning av uran eller plutonium i kärnkraftsreaktorer eller vid atombombsdetonationer.
Radionuklider i havsmiljön övervakas genom dels nationell miljöövervakning och dels lokal miljöövervakning vid de kärntekniska anläggningarna. Den nationella övervakningen syftar till att följa hur halterna i miljön förändras långsiktigt och storskaligt och är främst inriktad på cesium-137 som huvudsakligen härrör från Tjernobylolyckan 1986 och från de atmosfäriska atombombstester som genomfördes under 1950- och 1960-talet.
Den lokala miljöövervakningen består dels av kontroll av utsläpp och dels av provtagning och mätning enligt ett omgivningsprogram för radioaktiva ämnen i den lokala miljön. Syftet med det senare är att verifiera att halterna av radioaktiva ämnen fortsätter att ligga kvar på en låg nivå och att inga större utsläpp skett som inte upptäckts genom utsläppskontrollen. Mätningarna i den lokala miljön ger också kunskap om långsiktiga trender och kan användas för validering av de beräkningsmetoder som används för att beräkna stråldos till allmänheten. Resultaten från mätningarna i den lokala miljön ger också viktig kunskap om hur det såg ut i omgivningen före en eventuell olycka.
Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM)
- Nationell miljöövervakning - halter i havsmiljön
- Lokal miljöövervakning - halter i havsmiljön samt utsläpp till luft och vatten
Den nationella övervakningen av sediment startade år 2003 och kompletterades 2006 med provtagning av havsvatten och därefter även med provtagning av fisk och bottenfauna.
Programmen för mätningar i den lokala miljön kallades tidigare "omgivningskontrollprogram" och infördes i samband med att de kärntekniska anläggningarna togs i drift. Programmen utformades ursprungligen av Naturvårdsverket men övertogs 1992 av Statens Strålskyddsinstitutet (nuvarande Strålsäkerhetsmyndigheten). Sedan 2023 genomförs mätningar i den lokala miljön i enlighet med program utformade av verksamhetsutövarna själva men godkända av Strålsäkerhetsmyndigheten.
Lokal miljöövervakning vid de kärntekniska anläggningarna utgörs idag av
- 1) Kontroll av utsläpp till luft och till vatten
- 2) Program för mätning av radioaktiva ämnen i miljön.
- 3) Insamling av meteorologiska data vid lokala meteorologimaster vid kärnkraftverk
Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Vad styr vad som ska övervakas och hur används data?).
Sveriges övervakning är samordnad med övriga länder inom havskonventionerna genom att följa de vägledningar som finns framtagna inom dessa.
Sverige deltar aktivt i expertgrupper för radioaktiva ämnen inom Helcom och Ospar, som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.
Beskrivning av övervakning
Nationell miljöövervakning
- Halter av Cs-137 och tritium i havsvatten samt gammastrålande radionuklider i sediment, fisk och bottenfauna.
Lokal miljöövervakning
- Utsläpp till luft och vatten av radioaktiva ämnen övervakas genom kontinuerlig mätning av flyktiga radioaktiva ämnen, nuklidspecifika mätningar av jod och partikelbundna radioaktiva ämnen samt C-14 och H-3.
- Halter av gammastrålande radionuklider såsom Co-60, Zn-65 och Cs-137 samt betastrålaren H-3 mäts i vatten, sediment, fisk, makrovegetation, påväxtalger och bottenfauna.
- Vid meteorologimasterna insamlas data avseende bland annat temperatur och vindriktning och vindhastighet.
Nationell övervakning
Den nationella miljöövervakningen i hav täcker in de största havsbassängerna längs svenska kusten och omfattar drygt 30 provtagningsstationer med övervakning av radioaktiva ämnen genom provtagning av ett eller flera provslag. Sammantaget provtas sediment från 20 stationer, fisk från 6 stationer, blåmussla från 2 stationer och havsvatten från 6 stationer. Några av stationerna ingår i program där data rapporteras löpande till EU, Ospar och Helcom.
Provtagningarna i utsjön är samordnade med den nationella övervakningen av farliga ämnen i biota och farliga ämnen i sediment som Naturvårdsverket ansvarar för. Naturvårdsverkets 16 sedimentstationer besöks ungefär vart femte år och övriga stationer besöks normalt årligen. De två havsvattenstationer som rapporteras till Ospar provtas två gånger per år.
Lokal övervakning
Programmen för den lokala miljöövervakningen utgår från de fem kärntekniska anläggningarna där utsläpp till luft och vatten övervakas tillsammans med ca 140 provtagningsstationer för mätning av koncentrationer i miljön som täcker in den omgivande kuststräckan. Utsläppen samt vissa prov i den lokala miljöövervakningen omfattas även av rapporteringen till Ospar och Helcom. Utsläppen till luft och vatten rapporteras även till EU. Utsläpp till luft och vatten övervakas kontinuerligt och provtagningar i den omgivande miljön utförs årligen med provtagningsfrekvenser som varierar mellan månatlig (påväxtalger), kvartalsvis (sediment) och en gång per år (makrovegetation och bottenfauna).
Provtagningsstationernas placering inom den nationella och den lokala miljöövervakningen framgår av kartan nedan.
Den nationella miljöövervakningen i hav täcker in de största havsbassängerna längs svenska kusten och omfattar drygt 30 provtagningsstationer med övervakning av radioaktiva ämnen genom provtagning av ett eller flera provslag. Sammantaget provtas sediment från 20 stationer, fisk från sex stationer, blåmussla från två stationer och havsvatten från sex stationer. Några av stationerna ingår i program där data rapporteras löpande till EU, Ospar och Helcom. Provtagningarna i utsjön är samordnade med den nationella övervakningen av farliga ämnen i biota och farliga ämnen i sediment som Naturvårdsverket ansvarar för. Naturvårdsverkets 16 sedimentstationer besöks ungefär vart femte år och övriga stationer besöks normalt årligen. De två havsvattenstationer som rapporteras till Ospar provtas två gånger per år.
Den nationella provtagningen av radioaktiva ämnen i sediment som samordnas med den nationella övervakningen av farliga ämnen i sediment insamlas i tillägg till denna, men med samma metodik, provtagare och på samma stationer. Övriga sedimentprover i utsjön tas med samma metodik som i det lokala omgivningsprogrammet (se nedan). Provtagning av fisk och bottenfauna (musslor vid två stationer) samordnas med nationell övervakning av farliga ämnen i biota.
Havsvatten provtas endast i det nationella utsjöprogrammet. Tio liter samlas in en meter under ytan och förs därefter över till en plastdunk förbehandlad med CsNO3 (stabilt cesium) för att förhindra att cesium-137 fastnar på insidan av dunken. Proven analyseras därefter avseende innehåll av gammastrålande radionuklider samt tritium.
Metoderna som används för provtagning inom den lokala miljöövervakningen finns angivna i respektive program för övervakning av radioaktiva ämnen kring de de kärntekniska anläggningarna. Sedimentprofiler ner till tio centimeters djup tas och delas upp i skikt om två centimeter och analyseras. Fem liter av varje alg samlas in och analyseras. Påväxtalger samlas in genom att plexiglas eller rep hängs i öppet vatten på vilka alger koloniserar ytan. Algerna skrapas av från ytan en gång per månad, fryses och analyseras. För bottenfauna samlas 100 gram in per station och provslag och analyseras sedan. Ett kilo filead fisk samlas in per prov, frystorkas eller torkas och analyseras på relevanta radionuklider.
Övervakningen och ingående metoder är kompatibel med och utförs i enlighet med internationella riktlinjer och standarder. Analyslaboratoriet som analyserar innehåll av radionuklider deltar regelbundet i interkalibreringar som bland annat genomförs i IAEA:s regi (International Atomic Energy Agency).
Strålsäkerhetsmyndigheten utövar även tillsyn av aktuella analyslaboratorier och genomför regelbundet provningsjämförelse avseende analyser av radioaktiva ämnen i olika typer av omgivningsprov.
Data från den nationella miljöövervakningen av radionuklider lagras i en lokal databas vid SSM och är tillgängliga för allmänheten via
Data från den lokala miljöövervakningen lagras i en lokal databas vid SSM och kan begäras ut vid förfrågan till registrator@ssm.se. Arbete pågår med att göra data tillgängliga för allmänheten via SSM:s hemsida men data finns delvis tillgängligt via
- EU:s databas RADD
- Helcom MORS database, och
- Ospar ODIMS.
Det pågår en utveckling av den lokala miljöövervakningen där ansvaret för att ta fram övervakningsprogrammen flyttats från Strålsäkerhetsmyndigheten till tillståndshavarna för samtliga kärntekniska anläggningar. Detta har genomförts för kärnkraftverken och kommer att genomföras för de övriga anläggningarna.
Utvecklingen syftar till tydligare anpassning till de lokala förutsättningarna och verksamheten. Omfattningen av programmen (antal prover) kommer troligtvis inte förändras i någon högre grad.
Vad styr vad som ska övervakas och hur används data?
Vad Sverige ska övervaka styrs av en rad nationella och internationella lagstiftningar, rapporteringskrav och konventioner. Dessa styr också hur övervakningsdata ska användas för att följa upp och bedöma statusen i den akvatiska miljön.
Om det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.
Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 2.
Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:
- Tillförsel av andra ämnen (till exempel syntetiska ämnen, icke syntetiska ämnen, radionuklider) – diffusa källor, punktkällor, atmosfärisk deposition, akuta händelser.
Vid bedömning av belastningarna bör hänsyn tas till deras nivåer i den marina miljön och, i tillämpliga fall, tillförselgraden (från landbaserade eller atmosfäriska källor) till den marina miljön.
Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.
Föreskrifterna bygger på EU:s kommissionsbeslut
Pdf, 580.1 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde.
I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (obligatoriska) eller kan (kompletterande) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De kompletterande kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de obligatoriska kriterierna.
Koncentrationer av farliga ämnen ingår i deskriptor 8 och:
- Det obligatoriska kriteriet D8C1 - Inom kust- och territorialvattnen överskrider halterna av främmande ämnen inte värden som medlemsstaterna bestämt genom regionalt eller delregionalt samarbete.
För radionuklider och andra ämnen som inte ingår i vattendirektivets krav ska den matris och de tröskelvärden som används för bedömningen vara representativa för de mest känsliga arterna och spridningsvägarna, inklusive hälsorisker för människor genom exponering via näringskedjan.
Information om de vägar (atmosfäriska, land- eller havsbaserade) genom vilka främmande ämnen når den marina miljön ska samlas in, när så är möjligt.
Bedömning
För farliga ämnen finns en svensk indikator framtagen enligt HVMFS 2012:18
Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.
I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.
HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Övervakningen av radioaktiva ämnen är relevant för havsplaneringen och data kan ingå i underlag för uppdatering av datalager i Symphony.
Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.
Radionuklider ingår i Helcoms övervakningsprogram:
I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på radionuklider till att följa upp mål under tema Hazardous Substances and litter: "Minimal risk to humans and the environment from radioactivity".
Bedömning
Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med tröskelvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators).
Inom Helcom finns en indikator framtagen för radioaktiva ämnen, – Radioactive substances: Caesium-137 in fish and surface seawater
Indikatorn användes senast för bedömning i State of the Baltic Sea – Third HELCOM holistic assessment 2016-2021.
Som part i Osparkonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordostatlanten samt följa de rekommendationer och beslut som tas fram inom konventionen.
I NEAES 2020–2030 (North-East Atlantic Environment Strategy)
är ett av målen inom temat Radioactive substances är att koncentrationerna av radioaktiva ämnen i den marina miljön ska ligga nära naturliga bakgrundsvärden. För mänskligt framställda radioaktiva ämnen är målet att nivåerna ska vara så nära noll som möjligt.
Övervakning av radionuklider ingår i tema R i Ospar Jamp och tillhörande guidelines i Ospar Coordinated Environmental Monitoring Programme (CEMP).
Bedömning
Inom Ospar följs trender upp avseende utsläpp av radioaktiva ämnen och halter i biota. I Quality status report 2023 presenteras den senaste utvärderingen.
Under 2025 har även indikatorer för radioaktiva utsläpp och halter i havsmiljön antagits.
Svenska miljökvalitetsmålen
Dataunderlag behövs för att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen. Övervakning ger underlag till preciseringar om radioaktiva ämnen i
De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.
Mer information om miljökvalitetsmålen
Agenda 2030
Av FN:s 17 globala miljömål kan mätningar av farliga ämnen i sediment användas för att följa upp mål 14 Hav och marina resurser. Tillsammans med andra miljödata kan mätningarna användas för att följa upp delmålet 14.1:
"Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen."
