Hitta på sidan

Radioaktiva ämnen

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

illustration för radioaktiva ämnen

Forsmarks kärnkraftverk. Foto: André Maslennikov/Azote

Övergripande information

Definition och syfte

Ett radioaktivt ämne har en instabil atomkärna som sönderfaller och i samband med detta avger energi i form av joniserande strålning. Denna strålning kan ge upphov till skador på levande organismer. Olika radioaktiva ämnen avger olika typer av joniserande strålning, med olika energiinnehåll. Hur skadligt ett radioaktivt ämne är beror på vilken typ av strålning det avger och med vilken energi.

Radioaktiva ämnen förekommer naturligt i miljön och kan anrikas i näringsvävar och ekosystem. Vissa radionuklider, som cesium-137, bildas artificiellt av människan som en restprodukt från kärnklyvning av uran eller plutonium i kärnkraftsreaktorer eller vid atombombsdetonationer.

Radionuklider i havsmiljön övervakas genom dels nationell miljöövervakning och dels lokal miljöövervakning vid de kärntekniska anläggningarna. Den nationella övervakningen syftar till att följa hur halterna i miljön förändras långsiktigt och storskaligt och är främst inriktad på cesium-137 som huvudsakligen härrör från Tjernobylolyckan 1986 och från de atmosfäriska atombombstester som genomfördes under 1950- och 1960-talet.

Den lokala miljöövervakningen består dels av kontroll av utsläpp och dels av provtagning och mätning enligt ett omgivningsprogram för radioaktiva ämnen i den lokala miljön. Syftet det senare är att verifiera att halterna av radioaktiva ämnen fortsätter att ligga kvar på en låg nivå och att inga större utsläpp skett som inte upptäckts genom utsläppskontrollen. Mätningarna i den lokala miljön ger också kunskap om långsiktiga trender och kan användas för validering av de beräkningsmetoder som används för att beräkna stråldos till allmänheten. Resultaten från mätningarna i den lokala miljön ger också viktig kunskap om hur det såg ut i omgivningen före en eventuell olycka.

Ansvarig myndighet

Strålsäkerhetsmyndigheten.

Typ av övervakning

  • Kontroll av utsläpp till luft och vatten
  • Nationell miljöövervakning av havsmiljön
  • Lokal miljöövervakning.

Startår

Den nationella övervakningen av sediment startade år 2003 och kompletterades 2006 med provtagning av havsvatten och därefter även med provtagning av fisk, makrovegetation och bottenfauna.

Programmen för mätningar i den lokala miljön kallades tidigare omgivningskontrollprogram och infördes i samband med att de kärntekniska anläggningarna togs i drift. Programmen utformades ursprungligen av Naturvårdsverket men övertogs 1992 av Statens Strålskyddsinstitutet (nuvarande SSM).

Lokal miljöövervakning vid de kärntekniska anläggningarna utgörs idag av:

  1. Kontroll av utsläpp till luft och till vatten
  2. Program för mätning av koncentrationer i miljön
  3. Insamling av meteorologiska data vid lokala meteorologimaster vid kärnkraftverk.

Den lokala miljöövervakningen infördes i samband med att de kärntekniska anläggningarna togs i drift. Programmet för mätning av koncentrationer i miljön har i nuvarande form funnits sedan 2004.

Internationell samordning

 

  • Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).
  • Sveriges övervakning är samordnad med övriga länder inom havskonventionerna Helcom och Ospar, (länkar till rubrikerna under ”Hur data används”) genom att följa de vägledningar som finns framtagna inom dessa.
  • Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.

Beskrivning av övervakning

Dessa data samlas in

Inom den lokala miljöövervakningen mäts halter av bland annat:

  • H-3, C-14, Cr-51. Mn-54, Co-58, Co-60, Zn-65, Nb-95, Ag-110m, Sn-113, Cs-134 och Cs-137 i sediment, fisk, makrovegetation, påväxtalger och bottenfauna.
  • Vid meteorologimasterna insamlas data avseende bland annat temperatur och vindriktning och vindhastighet.

I den nationella marina övervakningen mäts halter av:

  • Cs-137 i havsvatten, sediment, fisk och bottenfauna

Rumslig och tidsmässig täckning

Den nationella miljöövervakningen täcker in alla havsbassänger och omfattar ungefär 50 provtagningsstationer. Några av stationerna ingår i program där data rapporteras löpande till Ospar och Helcom. Provtagningarna i utsjön är samordnade med den nationella övervakningen av

som Naturvårdsverket beställer.

Naturvårdsverkets 16 sedimentstationer besöks vart femte år, och SSM:s kompletterande stationer besöks årligen. Den nationella övervakningen utförs i regel en gång per år, med undantag för de stationer där data rapporteras till Ospar, där provtagning av vatten och fisk utförs två gånger per år.

Programmen för den lokala miljöövervakningen utgår från de fem kärntekniska anläggningarna och täcker in den omgivande kuststräckan med sammanlagt drygt 140 provtagningsstationer. Provtagningar utförs årligen med provtagningsfrekvenser som varierar mellan månatlig (påväxtalger), kvartalsvis (sediment) och en gång per år (makrovegetation och bottenfauna). Vart fjärde år utförs ett intensivprogram med ett utökat antal provtagningsstationer, och där det även inhämtas en djupare sedimentprofil vid varje anläggning för analys avseende innehåll av radioaktiva ämnen.

Provtagningsstationernas placering inom den nationella och den lokala miljöövervakningen framgår av kartan nedan.

Karta.

Metoder

Den nationella provtagningen av radioaktiva ämnen i sediment som samordnas med den nationella övervakningen av farliga ämnen i sediment insamlas i tillägg till, men med samma metodik, provtagare och på samma stationer. Övriga sedimentprover i utsjön tas med samma metodik som i det lokala omgivningsprogrammet (se nedan). Provtagning av fisk och bottenfauna (musslor vid två stationer) samordnas även den med nationell övervakning av farliga ämnen i biota.

Havsvatten provtas endast i det nationella utsjöprogrammet. Tio liter samlas in en meter under ytan och förs därefter över till en plastdunk förbehandlad med CsNO3 (stabilt cesium) för att förhindra att cesium-137 fastnar på insidan av dunken. Proven analyseras därefter avseende innehåll av radionuklider.

Metoderna som används för provtagning inom den lokala miljöövervakningen finns angivna i Omgivningsprogram för de kärntekniska anläggningarna.

Sedimentprofiler ner till tio centimeters djup tas och delas upp i skikt om två centimeter och analyseras. Fem liter av varje alg samlas in och analyseras. Påväxtalger samlas in genom att plexiglas hängs i öppet vatten på vilka alger koloniserar ytan. Algerna skrapas av från ytan en gång per månad, fryses och analyseras. För bottenfauna samlas 100 gram in per station och provslag och analyseras sedan. Ett kilo filead fisk samlas in per prov, frystorkas eller torkas och analyseras på relevanta radionuklider.

Kvalitetssäkring

Övervakningen och ingående metoder är kompatibel med och utförs i enlighet med internationella riktlinjer och standarder. Analyslaboratoriet som analyserar innehåll av radionuklider deltar regelbundet i interkalibreringar som bland annat genomförs i IAEA:s regi (International Atomic Energy Agency).

Statens Strålskyddsinstitut utövar även tillsyn av aktuella analyslaboratorier och genomför regelbundet provningsjämförelse avseende analyser av radioaktiva ämnen i olika typer av omgivningsprov.

Här finns data

Data från den nationella miljöövervakningen av radionuklider lagras i en lokal databas vid SSM och är tillgängliga för allmänheten via:

Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) miljödatabas

Data från den lokala miljöövervakningen lagras i en lokal databas vid SSM och kan begäras ut vid förfrågan till registrator@ssm.se. Arbete pågår med att göra data tillgängliga för allmänheten via SSM:s hemsida.

Utveckling

Det pågår en utveckling av den lokala miljöövervakningen där ansvaret för att ta fram övervakningsprogrammen flyttas från SSM till tillståndshavarna. Programmen ska anpassas efter de lokala förutsättningarna. Omfattningen av programmen (antal prover) kommer troligtvis inte förändras i någon högre grad.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Havsmiljödirektivet

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, vilken anger att övervakning av havets miljötillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 2.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Tillförsel av andra ämnen (till exempel syntetiska ämnen, icke syntetiska ämnen, radionuklider) – diffusa källor, punktkällor, atmosfärisk deposition, akuta händelser.

Vid bedömning av belastningarna bör hänsyn tas till deras nivåer i den marina miljön och, i tillämpliga fall, tillförselgraden (från landbaserade eller atmosfäriska källor) till den marina miljön.

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s kommissionsbeslut om god miljöstatus, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Koncentrationer av farliga ämnen ingår i deskriptor 8 och:

  • Det primära kriteriet D8C1: Inom kust- och territorialvattnen överskrider halterna av främmande ämnen inte värden som medlemsstaterna bestämt genom regionalt eller delregionalt samarbete.

För radionuklider och andra ämnen som inte ingår i vattendirektivets krav ska den matris och de tröskelvärden som används för bedömningen vara representativa för de mest känsliga arterna och spridningsvägarna, inklusive hälsorisker för människor genom exponering via näringskedjan.

Information om de vägar (atmosfäriska, land- eller havsbaserade) genom vilka främmande ämnen når den marina miljön ska samlas in, när så är möjligt.

Bedömning

  • För farliga ämnen finns en svensk indikator framtagen enligt HVMFS 2012:18
  • 8.1 B Halter av radionuklider (indikatorfaktablad saknas)
  • Tröskelvärdet klaras då de årliga medelvärdena av halterna av Cesium-137, i fisk (sill och plattfisk) och ytvatten, underskrider de halter som uppmätts före 1986

Havsplanering

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Helcom

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Radionuklider ingår i HELCOM Monitoring Manual i underprogrammen

bidrar data på radionuklider till att följa upp mål under tema Hazardous Substances: Concentrations of hazardous substances close to natural levels.

Bedömning

Ospar

Som part i Osparkonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordostatlanten samt följa de rekommendationer och beslut som tas fram inom konventionen. Ett av målen enligt NEAES 2020-2030 (North-East Atlantic Environment Strategy) under tema Radioactive sybstances är att halterna av radionuklider ska reduceras till naturliga nivåer.

Övervakning av radionuklider ingår i tema R i Ospar Jamp och tillhörande guidelines i Ospar Coordinated Environmental Monitoring Programme (CEMP).

Bedömning

  • Inom Ospar görs följs trender upp avseende utsläpp av radioaktiva substanser.
  • Bedömning gjorde senast i OSPAR Intermediate Assessment. Resultatet från bedömningen finns att läsa här: Radioactive substances

Miljömål

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av radionuklider ger underlag till preciseringen om Radioaktiva ämnen i miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Agenda 2030

FN har tagit fram en global agenda med mål för såväl planetens som vårt välstånd. Av FN:s 17 globala miljömål kan mätningar av farliga ämnen i sediment användas för att följa upp mål 14 Hav och marina resurser. Tillsammans med andra miljödata kan mätningarna användas för att följa upp delmålet 14.1:

  • Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen.

Agenda 2030 på HaV:s webb

Publicerad: 2019-11-25
Uppdaterad: 2020-09-30
Sidansvarig: Webbredaktion