Fakta om fritidsbåtar
Här listar vi ansvariga myndigheter och åtgärder som minskar miljöpåverkan från fritidsbåtar i hav och sjöar.
Vad är en fritidsbåt?
Enligt Fritidsbåtsdirektivet (2013/53/EU) är en fritidsbåt alla typer av fartyg med en skrovlängd mellan 2,5 och 24 meter, som är avsedd för sport- eller fritidsändamål och som inte används yrkesmässigt. Fritidsbåtar mellan 15 och 24 meter ska registreras i Transportstyrelsens fartygsregister. Fritidsbåtar upp till 15 meter kan registreras på ägarens begäran i fartygsregistrets fritidsbåtsdel.
Sedan 1950-talet har över 1,5 miljoner fritidsbåtar satts på den svenska marknaden enligt en kartläggning på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Av dessa uppskattas att hundratusentals fritidsbåtar inte längre är sjödugliga och ej har omhändertagits vilket gör att de kan vara föremål för återvinning. Vidare uppskattas mellan 7 000 och 35 000 av dessa vara övergivna fritidsbåtar.
Enligt Transportstyrelsens senaste Båtlivsundersökning är cirka 1,3 miljoner fritidsbåtar i sjödugligt skick. Undersökningen för 2025 visar på en ökning jämfört med tidigare mätningar, delvis beroende på att surf-, kite- och foilbrädor tillsammans med SUP-brädor har inkluderats. De utgör drygt 12 procent av alla sjödugliga båtar i undersökningen. Detta på grund utav att de klassas som en fritidsbåt enligt fritidsbåtsdirektivet.
Fritidsbåtars miljöpåverkan
Den stora majoriteten som vistas med fritidsbåt i hav och sjöar gör det sannolikt för naturupplevelsen och värnar om en god havsmiljö. Vetenskapliga studier visar dock att dagens båtliv kan ha en negativ miljöpåverkan, framför allt i känsliga vågskyddade grundområden. I dessa miljöer bedöms båtlivet och dess utveckling vara mindre hållbara i stora delar av landet. Fritidsbåtar och båtliv påverkar miljön på flera sätt. Både själva båtarna, hamnar och andra byggnader, samt de aktiviteter som sker i samband med båtlivet, kan leda till olika typer av miljöpåverkan.
- Småbåtshamnar, bryggor och muddring medför förluster av viktiga bottenmiljöer och leder ofta till en långvarig försämring av miljöförhållanden lokalt.
- Båttrafik och ankring leder till uppgrumling och erosion av sediment samt till skador på bottenmiljön.
- Undervattensbuller från båtarnas motorer stör fiskar och däggdjur.
- Användning av fritidsbåtar medför utsläpp av giftiga ämnen och föroreningar från båtbottenfärger och förbränningsmotorer samt spridning av främmande arter.
Sammantaget medför detta att fritidsbåtslivet i förhållande till sin omfattning genererar skador på miljöer med höga naturvärden.
Samtidigt finns det sätt att minska miljöbelastningen från fritidsbåtar. Genom att ändra sättet vi använder och förvarar fritidsbåtar, samt genom att förbättra förvaltningen ökar möjligheten för att kommande generationer ska få uppleva orörda skärgårdsvikar med klart vatten och ett myllrande växt- och djurliv.
Havs- och vattenmyndighetens ansvar
För att nå FN:s globala hållbarhetsmål 14 om Hav och marina resurser och Sveriges nationella miljökvalitetsmål Hav i balans samt levande kust och skärgård, måste havets resurser och värden förvaltas gemensamt på flera nivåer.
Havs- och vattenmyndigheten är enligt 8 § havsmiljöförordningen (2010:1341) ansvarig myndighet för havsmiljöförvaltningen. Förordningen införlivar EU:s havsmiljödirektiv (2008/56/EG) i svensk lagstiftning för att upprätthålla eller nå en god miljöstatus i havsmiljön.
Enligt havsmiljöförordningen ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till åtgärdsprogram för Nordsjön respektive Östersjön. Programmet ska innefatta de åtgärder som behövs för att följa miljökvalitetsnormerna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2012:18) om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön.
Åtgärder för att reducera miljöeffekter från fritidsbåtar
Enligt bedömningen av miljötillståndet 2024 så uppnås inte god miljöstatus i den marina miljön för farliga ämnen och inte heller för antal och volymer av utsläpp av olja och oljeliknande föroreningar. I denna bedömning så pekas bland annat fritidsbåtar och fritidsbåtslivet ut som en källa till negativ miljöpåverkan och bidrar till att god miljöstatus inte kan uppnås. Därför arbetar Havs- och vattenmyndigheten med fritidsbåtsåtgärder i åtgärdsprogrammet för havsmiljön.
- Åtgärd 17 Minskad spridning av farliga ämnen från fritidsbåtar
- Åtgärd 40 Minska användningen av biocidinnehållande båtbottenfärger på fritidsbåtar
- Åtgärd 41 Aktiv utfasning av tvåtaktsmotorer med förgasare på fritidsbåtar
Andra myndigheters ansvar gällande fritidsbåtar
Kemikalieinspektionen
I Sverige är det Kemikalieinspektionen som är ansvarig för att godkänna båtbottenfärger med biocider, så kallade kemiskt verkande antifoulingfärger för fritidsbåtar.
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket har ansvar för många av de delar som ingår i fritidsbåtsverksamheten och vägledningsansvar för pågående miljöfarliga verksamheter. För att minimera spridningen av miljöfarliga ämnen har myndigheten vägledningsansvar för avfallshantering som uppstår vid flera av de aktiviteter som ingår i fritidsbåtsverksamheten, som skrovsanering och hantering av rester av båtkemikalier som båtbottenfärger samt yrkesmässig hantering av kemikalier.
Myndigheten har även vägledningsansvar för förorenade områden. Många gånger är båtuppställningsplatser ett förorenat område med en pågående miljöfarlig verksamhet där Naturvårdsverket har vägledningsansvar. Om avfallshanteringen inte går korrekt till kan detta leda till föroreningsskada av mark och sediment.
Transportstyrelsen
Transportstyrelsen är ansvarig för regler och för föreskrifterna gällande utsläpp från fritidsbåtar och mottagning av avfall i fritidsbåtshamnar. Transportstyrelsen ansvarar även för tillsynen över efterlevnaden av AFS-förordningen, som förbjuder fritidsbåtar från att ha organiska tennföreningar (till exempel tributyltenn [TBT]) på sina skrov. De har tagit fram en vägledning för detektering och mätning av tennorganiska föreningar (TOF) på fritidsbåtskrov. Två metoder rekommenderas för att detektera och mäta TOF på båtskrov:
- XRF-mätning (röntgenfluorescens) - en icke-destruktiv metod som mäter tennhalten i färglagren. Om halten överstiger 100 µg/cm² på båtskrovet anses TOF förekomma
- Skrapprov och kemisk analys - en provtagning av färgskrap från båtskrovet som analyseras i laboratorium för att identifiera specifika TOF.
Polisen och Kustbevakningen
Transportstyrelsen ansvarar för utbildningar och utförande av förarbevis för vattenskotrar samt andra behörigheter och intyg. Däremot är det Polisen och Kustbevakningen som kontrollerar att en vattenskoterförare har förarbevis.
Helcom Maritime
På EU-nivå är det Transportstyrelsen som är med och förhandlar och sedan implementerar Fritidsbåtsdirektivet som bland annat innehåller regler om utsläppsnivåer för båtmotorer och CE-märkning. Inom Östersjösamarbetet är Transportstyrelsen ansvarig myndighet för HELCOM Maritime, där frågor kring sjöfart och fritidsbåtar diskuteras.
Transportstyrelsen är ansvarig för olycksstatistik och för att arbeta proaktivt för att minska antalet omkomna och skadade på sjön. Myndigheten har även hand om det nationella fartygsregistret, där även fritidsbåtar kan registreras på frivillig väg.
