Fritidsbåtar

Sedan 1950-talet har över 1,5 miljoner fritidsbåtar satts på den svenska marknaden. Av dessa uppskattas det finnas uppemot 400 000 fritidsbåtar som inte längre är sjödugliga, och ej omhändertagits, vilket gör att de kan vara uttjänta och föremål för återvinning. Vidare uppskattas mellan 7000 och 35 000 av dessa vara övergivna fritidsbåtar. Enligt Transportstyrelsens senaste Båtlivsundersökning är cirka 864 200 fritidsbåtar i sjödugligt skick.

En fritidsbåt är alla typer av fartyg, med en skrovlängd på minst 2,5 meter, som är avsedd för sport- eller fritidsändamål och som inte används yrkesmässigt. Fritidsbåtar upp till 15 meter kan registreras på ägarens begäran i fartygsregistrets båtdel. Fritidsbåtar mellan 15 och 24 meter ska registreras.

De flesta som vistas ute på havet med fritidsbåt gör det för naturupplevelsen och värnar om en god havsmiljö. Vetenskapliga studier visar dock att dagens båtliv har en stor negativ miljöpåverkan.

Fritidsbåtars miljöpåverkan

Flertalet studier visar att dagens båtliv har en stor miljöpåverkan, framför allt i känsliga vågskyddade grundområden. I dessa miljöer bedöms båtlivet och dess utveckling inte vara hållbara i stora delar av landet. Med fritidsbåtslivet följer en rad olika fysiska strukturer och aktiviteter som var och en ger upphov till flera olika typer av miljöpåverkan.

• Småbåtshamnar, bryggor och muddring medför förluster av viktiga bottenmiljöer och leder ofta till en långvarig försämring av miljöförhållanden lokalt.
• Båttrafik och ankring leder till uppgrumling och erosion av sediment samt till skador på bottenmiljön.
• Undervattensbuller från båtarnas motorer stör fiskar och däggdjur.
• Användning av fritidsbåtar medför utsläpp av giftiga ämnen och föroreningar från båtbottenfärger och förbränningsmotorer samt spridning av främmande arter.
• Sammantaget medför detta att fritidsbåtslivet i förhållande till sin omfattning genererar stora skador på miljöer med höga naturvärden.

Samtidigt finns det sätt att minska miljöbelastningen från fritidsbåtar. Genom att ändra sättet vi använder och förvarar fritidsbåtar, samt genom att förbättra förvaltningen ökar möjligheten för att kommande generationer ska få uppleva orörda skärgårdsvikar med klart vatten och ett myllrande växt- och djurliv.

Här kan du läsa mer om fritidsbåtars påverkan på grunda kustekosystem i Sverige.

Havs- och vattenmyndighetens ansvar

För att nå FN:s globala hållbarhetsmål 14 om Hav och marina resurser och Sveriges nationella miljökvalitetsmål Hav i balans samt levande kust och skärgård, måste havets resurser och värden förvaltas gemensamt på flera nivåer.

Havs- och vattenmyndigheten är enligt 8 § havsmiljöförordningen (2010:1341) ansvarig myndighet för havsmiljö­förvaltningen. Förordningen för in EU:s havsmiljödirektiv (2008/56/EG) i svensk lagstiftning och ska upprätthålla eller nå en god miljöstatus i havsmiljön. Enligt havsmiljöförordningen ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram förslag till åtgärdsprogram för Nordsjön respektive Östersjön. Programmet ska innefatta de åtgärder som behövs för att följa miljökvalitetsnormerna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2012:18) om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön.

Åtgärder för att reducera miljöeffekter från fritidsbåtar

Enligt bedömningen av miljötillståndet 2018 så uppnås inte god miljöstatus i den marina miljön för farliga ämnen och inte heller för antal och volymer av utsläpp av olja och oljeliknande föroreningar. Till följd av det arbetar Havs- och vattenmyndigheten med nedan fritidsbåtsåtgärder i Åtgärdsprogrammet för havsmiljön.

• Åtgärd 17 Minskad spridning av farliga ämnen från fritidsbåtar
• Åtgärd 40 Minska användningen av biocidinnehållande båtbottenfärger på fritidsbåtar
• Åtgärd 41 Aktiv utfasning av tvåtaktsmotorer med förgasare på fritidsbåtar

Havs- och vattenmyndigheten har dock inte mandat att lägga på kommuner eller andra myndigheter att ändra regelverk eller förbjuda fritidsbåtsliv på olika sätt.

Andra myndigheters ansvar gällande fritidsbåtar

• I Sverie är det Kemikalieinspektionen som är ansvarig för att godkänna vilka båtbottenfärger som är godkända att användas på fritidsbåtar.
• Transportstyrelsen är regelgivande myndighet och bland annat ansvarig för föreskrifterna vad gäller utsläpp från fritidsbåtar och mottagning av avfall i fritidsbåtshamnar. Transportstyrelsen ansvarar även för tillsynen över efterlevnaden av AFS-förordningen, som förbjuder fritidsbåtar från att ha TBT på sina skrov. De ansvarar också för utbildningar och utförande av förarbevis för vattenskotrar samt andra behörigheter och intyg. Däremot är det Polisen och Kustbevakningen som kontrollerar att en vattenskoterförare har förarbevis. På EU-nivå är det Transportstyrelsen som är med och förhandlar och sedan implementerar Fritidsbåtsdirektivet som bland annat innehåller regler om utsläppsnivåer för båtmotorer och CE-märkning. Inom Östersjösamarbetet är Transportstyrelsenansvarig myndighet för HELCOM Maritime, där frågor kring sjöfart och fritidsbåtar diskuteras. Transportstyrelsen är ansvarig för olycksstatistik och för att arbeta proaktivt för att minska antalet omkomna och skadade på sjön. Myndigheten har även hand om det nationella fartygsregistret, där även fritidsbåtar kan registreras på frivillig väg.
  
• Naturvårdsverket har ansvar för många av de delar som ingår i fritidsbåtsverksamheten och vägledningsansvar för pågående miljöfarliga verksamheter. För att minimera spridningen av miljöfarliga ämnen är avfallshanteringen viktig och myndigheten har vägledningsansvar för avfallshantering som uppstår vid flera av de aktiviteter som ingår i fritidsbåtsverksamheten, som exempelvis skrovsanering och hantering av rester av (båt)kemikalier men även yrkesmässig hantering av kemikalier så som exempelvis båtbottenfärger. Om avfallshanteringen inte går korrekt till kan detta leda till föroreningsskada av mark och sediment och där har också myndigheten vägledningsansvarig för förorenade områden. Många gånger är båtuppställningsplatser ett förorenat område med en pågående miljöfarlig verksamhet och det är det Naturvårdsverket är ansvariga att vägleda om.