Större djur på havsbotten
Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.
Havskräfta (Nephrops norvegicus) Foto: Tobias Dahlin/Azotelibrary.com
Övergripande information
Övervakningsprogrammet är designat för främst beståndsanalys av det tiofotade kräftdjuret havskräfta (Nephrops norvegicus), som lever på och nergrävda i lerbottnar. Längs Sveriges kust förekommer havskräftan i Kattegatt och Skagerrak och övervakningsprogrammet är samordnat av ICES och genomförs årligen av SLU aqua och Danmarks Tekniska Universitet (DTU aqua).
Havkräfta är en ekonomiskt viktig art som fiskas genom bottentrålning eller med burar. Syftet med övervakningen är att kartlägga abundans av bohålor av arten i områden som fiskas. Detta görs i en UWTV-undersökning (Under Water TV; Leocadio et al. 2018 ), det vill säga genom att filma havsbotten med en undervattenskamera och räkna antal bebodda kräfthålor per ytenhet. Filmmaterialet används också för havsområdesvis övervakning av epifauna, ibland även kallat megafauna, dvs. organismer som lever på de mjuka bottnarna och kan analyseras från filmerna (Sköld et al. 2021 ).
Detta ger en god kvantitativ områdesöversikt av abundans av olika taxa av den relativt stationära epifaunan dit t.ex. arter av sjöpennor, andra koralldjur och kräftdjur hör. Undersökningen kan också jämföras med andra återkommande undersökningar som görs för uppföljning av effekter av fiskeregleringar i marina skyddade områden som till exempel Bratten, utsjöbankarna i Kattegatt och Kosterfjorden - Väderöfjorden. Epifaunan på mjuka bottnar är identifierad som känslig för bottentrålning och ett skyddsvärt habitat enligt Ospar .
Havs- och vattenmyndigheten.
- Datainsamling enligt EU-lagstiftning (EU) 2017/1004, (EU) 2021/1167 och (EU) 2021/1168
- Uppföljning av fiskeregleringar i marina skyddsområden
2011, sedan 2019 analyseras också epifauna.
- Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).
- Datainsamlingen genom UWTV i Skagerrak - Kattegatt utförs av SLU aqua och DTU (Danmarks Tekniske Universitet) och koordineras av ICES arbetsgrupp WGNEPS.
- Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Ospar och ICES som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.
Beskrivning av övervakning
I provtagningarna mäts:
- Abundans kräfthål (antal bebodda kräfthål per ytenhet)
- Abundans av olika taxa av epifauna (antal epifauna per ytenhet)
Datainsamlingen sker årligen i Nordsjön både inom och utanför svensk ekonomisk zon. Den svenska delen av UWTV täcker delar av svensk ekonomisk zon i Ices-områdena SD20 och SD21.
Undersökningen i Skagerrak och Kattegatt omfattar ca 200 stationer per år varav SLU aqua provtar ungefär hälften (100-110 stationer). Dessa slumpas i fiskade områden inom ett fast stationsnät. Övervakningens geografiska täckning utgår ifrån de huvudsakliga fångstområdena och förväntas därmed täcka havskräftans huvudsakliga utbredningsområden.
Genom att släpa en släde utrustad med kamera längs botten övervakas antalet bebodda bohål och därigenom kan abundans av havskräfta skattas. (ICES 2021). Utöver beskriven metod så används i beståndsanalysen av ICES även fångstdata från loggböcker (se Kontroll av fiskeriverksamhet) och storleksdata från ombordprovtagning för att skatta biomassa och ge ett fångstråd. (se Utsjöfisk).
Inom UWTV för havskräfta används manualen (ICES 2021) för att säkerställa att videoanalyser och räkning sker på ett konsekvent och kvalitetssäkrat sätt.
För taxa av epifauna håller kvalitetssäkringsrutiner på att tas fram.
Rådata lagras hos SLU Aqua och DTU (stationer provtagna av Danmark). Dessa data uppdateras årligen och aggregerade data görs tillgängliga efter förfrågan. En gemensam internationell databas är under uppbyggnad hos ICES.
Hur data används
Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.
Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1.
Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:
- Per livsmiljötyp
- artsammansättning, abundans och/eller biomassa (geografisk och tidsmässig variation)
Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.
Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut
Pdf, 560.5 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.
Bottenlevande djur ingår i deskriptor 4 (Marina näringsvävar), 6 (Havsbottnens integritet), 3 (Kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur) och:
- Det primära kriteriet D4C1: Den trofiska gruppens mångfald (artsammansättning och arternas relativa abundans) är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
- Det primära kriteriet D4C2: Balansen i total abundans mellan de trofiska gilderna är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
- Det primära kriteriet D6C5: Omfattningen av negativa effekter av mänskliga belastningar på livsmiljötypens tillstånd, inklusive ändring av dess biotiska och abiotiska struktur och dess funktioner (till exempel typisk artsammansättning och dessa arters relativa abundans, frånvaro av särskilt känsliga eller ömtåliga arter eller arter som tillhandahåller en viktig funktion, arternas storleksstruktur), överstiger inte en viss andel av livsmiljötypens naturliga omfattning i bedömningsområdet Måttenhet: Omfattning av livsmiljötypen som är negativt påverkad uttryckt i kvadratkilometer (km2) och som procentandel av livsmiljötypens totala omfattning.
- Det primära kriteriet D3C2: Lekbeståndets biomassa för populationer av kommersiellt utnyttjade arter ligger över nivåer för biomassa som kan ge maximalt hållbart uttag. Måttenhet: Biomassa i ton (t) eller antalet individer per art, utom i de fall då andra index används
Bedömning
- Det finns ännu ingen indikator framtagen för större djur på havsbotten.
- Alla indikatorer och miljökvalitetsnormer finns beskrivna i föreskrifterna HVMFS 2012:18.
Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.
I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.
Bedömning
HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumulativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtidsbild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.
Medlemsländerna i EU är enligt den gemensamma fiskeripolitiken (1380/2013) skyldiga att samla in, förvalta och tillgängliggöra data som är nödvändiga för fiskeriförvaltning och för viss uppföljning av fiskeriförvaltningens mål. Rådsförordningen för datainsamling (2017/1004) och kommissionens beslut (EU) 2021/1167 och (EU) 2021/1168, är de regelverk som anger vilka typer av data som ska samlas in och utifrån vilka principer detta ska ske.
Medlemsländerna beskriver sedan utifrån dessa regelverk detaljerna för sina datainsamlingsprogram i fleråriga arbetsplaner som antas av kommissionen. Data som samlas in och analyseras inom ramverket används i en rad centrala processer, till exempel beståndsuppskattningsarbetet för fisk.
Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.
Övervakning av havskräfta ingår i HELCOM Monitoring Manual i underprogrammet Commercial shellfish
I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på kräftdjur till att följa upp mål under tema Biodiversity; Natural distribution, occurrence and quality of habitats and associated communities.
Bedömning
Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). För kräftdjur finns ingen indikator framtagen, då havskräfta endast förekommer på Västkusten och bara övervakas av Sverige och Danmark.
Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.
Övervakning av bentiska livsmiljöer ingår i OSPAR Cemp som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP); tema B - Biodiversity and Ecosystems.
I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett mål inom Ospar är förbättra statusen för hotade arter och livsmiljöer, särskilt sådana som finns med i Ospars lista. I Ospars lista ingår bland annat livsmiljön ”Sea pens and burrowing megafauna”, där havskräftor och sjöpennor är viktiga arter.
Bedömning
- Inom Ospar utvecklas metoder för att bedöma tillståndet för bentiska livsmiljöer.
- En genomgång av kunskapsläget beskrivs i OSPAR Intermediate Assessment och avsnittet finns att läsa här: Condition of Benthic Habitat Communities.
Svenska miljökvalitetsmålen
För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av bentiska livsmiljöer ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.
De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.
Agenda 2030
FN har tagit fram en global agenda med mål för såväl planetens som vårt välstånd. Av FN:s 17 globala miljömål kan kunskap om bentiska livsmiljöer användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. Bentiska livsmiljöer tillsammans med andra miljödata kan användas för att följa upp delmålet 14.2:
- Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav.
