Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Ekosystemtjänster i fiskförvaltningen

De nationella miljömålen betonar vikten av skydda hotade arter, bevara genetisk variation, vidmakthålla ekosystemtjänster och att naturligt förekommande fiskarter ska fortleva i livskraftiga bestånd.

Laxhuvud.


I vårt uppdrag ingår att ansvara för nationella föreskrifter för fiske i havet (till stor del EU-reglerat) och i de fem stora sjöarna (Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön) samt i tillrinnande vattendrag upp till första definitiva vandringshindret. 

För hotade arter och stammar av nationellt intresse kan Havs- och vattenmyndigheten dock föreskriva om bestämmelser inom hela sötvattensområdet.

Inom det nationella handlingsutrymmet är Havs- och vattenmyndighetens mål att förvaltningen ska utgå från ekosystemansatsen.

I allt arbete med förhandlingar och regleringar beaktas effekter av fiske på ekosystemen och särskild hänsyn tas till hotade arter och biotoper.

I EU:s  nya gemensamma fiskeripolitik som trädde ikraft 1 januari 2014 har ekosystemansatsen en central betydelse. Fiskeripolitiken ska integreras tydligare med miljölagstiftningen och den ska uttryckligen vara förenlig med målet om att uppnå god miljöstatus i enlighet med EU:s havsmiljödirektiv.

Enligt den gemensamma fiskeripolitiken ska fiskekvoter sättas utifrån maximalt hållbar avkastning (maximum sustainable yield, MSY). En landningsskyldighet ska införas (oönskad fisk ska inte få kastas tillbaks i havet) och långsiktiga flerartsplaner ska upprättas.

Inom arbetet med regeringsuppdraget om ekosystembaserad fiskeförvaltning har myndigheten arbetat med metoder för att ta en helhetssyn på fisk och de bärande ekosystemen.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut