Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Försurning Grundvatten Miljödata Miljöövervakning Programområde Sötvatten Sötvatten

Alkalinitet i grundvatten

Sura ämnen i luftföroreningar och nedfallet av sura ämnen har minskat under det senaste decenniet, men detta återspeglas inte i någon generell ökning av alkalinitet i det ytliga grundvattnet. Det framgår av resultat från det nationella miljöövervakningsprogrammet för sötvatten.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) och HaV följer utvecklingen av alkalinitet i grundvatten i ett landstäckande stationsnät. Alkalinitet är ett mått på vattnets buffertförmåga, det vill säga dess förmåga att neutralisera försurning. Om vattnet har en hög alkalinitet har vattnet en god buffertförmåga mot försurning.

Grundvattnet som analyseras kommer från områden som är så opåverkade som möjligt av lokala föroreningskällor. Grundvattenproverna tas på 0 – 20 meters djup i ytligt jordgrundvatten. Vatten från dessa stationer har analyserats mellan 7 till cirka 50 år för att följa förändringar. Sura ämnen i luftföroreningar och nedfallet av sura ämnen har minskat kraftigt under det senaste decenniet, men detta återspeglas inte i någon generell ökning av alkalinitet i det ytliga grundvattnet. Försurningskänsligheten i svenska grundvatten är i allmänhet hög på grund av naturliga förutsättningar i Sveriges berggrund.

Svenskt grundvatten är ofta försurningskänsligt

Alkalinitet i svenska grundvatten är generellt låg eftersom en stor del av landets yta utgörs av urberg. Urberget är tämligen svårvittrat och ger upphov till svårvittrade jordarter som ger sämre skydd mot försurning än jordarter med mer lättvittrade mineral som exempelvis kalciumkarbonat.

Kartan nedan visar att områden som har kalkhaltig berggrund, som Skåne och Östergötland, eller kalkhaltiga jordarter, som Uppland, har flera övervakningsstationer med en mycket hög alkalinitet. I sydvästra Sverige har det sura nedfallet från luften medfört att alkalinitet har minskat och i flera övervakningsstationer är den mycket låg.

Kartan visar på alkalinitet i grundvatten från 189 övervakningsstationer år 2015. Källa: Havs- och vattenmyndighetens nationella miljöövervakning, programområde Sötvatten.

Inga förändringar i alkalinitet 1996–2015

Under perioden 1996 – 2015 har i stort sett inga förändringar i alkalinitet inträffat, trots att det sura nedfallet har minskat kraftigt. I diagrammet nedan kan man se att mer än 50 procent av de 111 stationerna har låg till mycket låg halt av alkalinitet. Det förhållandet har inte förändrats under perioden 1996 – 2015. Vissa år saknas en eller flera stationer och antalet stationer ökar med tiden (vissa stationer började provtas först år 2000, 2007 eller 2008) men det påverkar inte de generella slutsatserna.

Årlig bedömning av tillståndsklass för alkalinitet i grundvatten under perioden 1996-2015. Källa:

Dataunderlag till Alkalinitet i grundvatten

Dataunderlaget kommer från Sveriges geologiska undersökning (SGU) som är datavärd för miljöövervakningsdata och utförare av grundvattenundersökningar på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.

SGU har en karttjänst (Miljöövervakning av grundvatten) på sin webbplats där man kan hämta grunddata från miljöövervakningen i olika län. Det går också att ta fram en grafisk presentation av tidsserier och statistisk information.

Metodbeskrivning till Alkalinitet i grundvatten

Grundvattnets tillstånd klassas enligt de bedömningsgrunder som SGU tog fram 2013. Läs Bedömningsgrunderna för grundvatten (2013:1).

Bedömningsgrunder för grundvatten är ett verktyg som ska möjliggöra tolkning och utvärdering av miljödata.

Beskrivning av delprogram

Beskrivningen av delprogrammen Grundvatten trendstationer och Grundvatten omdrevsstationer innehåller även information om kvalitet vid provtagning och analys.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Försurning Grundvatten Miljödata Miljöövervakning Programområde Sötvatten Sötvatten

Publicerad: 2014-09-10
Uppdaterad: 2017-01-18

Sidansvarig: Webbredaktionen