Kväve i sjöar och vattendrag
De flesta trendsjöar, trendvattendrag och omdrevssjöar som har undersökts har låga eller måttligt höga halter av kväve (totalkväve). Det finns även tendenser till att halterna minskar. Resultaten kommer från HaV:s nationella miljöövervakningsprogram för sötvatten.

Trendvattendrag, trendsjöar och omdrevssjöar
HaV följer förändringar av vattenkemi i sjöar och vattendrag i ett landstäckande stationsnät av så kallade trendsjöar, trendvattendrag och omdrevssjöar.
Trendsjöar och trendvattendrag ligger i områden som är förhållandevis opåverkade av lokala föroreningskällor. Vattenprover tas minst en gång per år i ett hundratal trendsjöar och knappt sjuttio trendvattendrag.
I de cirka 4 800 omdrevssjöarna tas ett vattenkemiprov vart sjätte år. Varje år provtas cirka 800 av sjöarna. Dessa sjöar kan vara både opåverkade och påverkade av lokala föroreningar.
Mest låga till måttliga halter
Under perioden 2019–2021 hade 76 procent av trendsjöarna och 75 procent av trendvattendrag låga eller måttligt höga medelhalter av totalkväve (se kartor och diagram nedan).
Tillstånden var ungefär detsamma i de drygt 5000 omdrevssjöar som undersöktes 2016–2021. 71 procent hade måttligt höga halter eller lägre (se karta nedan).
Generellt sett är halterna lägre i den norra delen av landet, och då speciellt i fjällen, medan halterna i sydöstra delen av landet är högst.
De flesta trendsjöar och trendvattendrag har förhållandevis låga kvävehalter. Det är inte förvånande eftersom dessa sjöar och vattendrag påverkats jämförelsevis lite av människan.
Glädjande är att samma bedömning verkar kunna göras för de slumpvis utvalda omdrevssjöarna. Här är dock osäkerheten i bedömningen större, i och med att varje omdrevssjö endast undersöks en gång vart sjätte år.

Kartan visar medelhalt av totalkväve i trendsjöar 2019–2021. Källa: Havs- och vattenmyndighetens nationella miljöövervakning, programområde Sötvatten.

Kartan visar medelhalt av totalkväve i trendvattendrag 2019 - 2021. Källa: Havs- och vattenmyndighetens nationella miljöövervakning, programområde Sötvatten.

Kartan visar medelhalt av totalkväve i omdrevssjöar 2016–2021. Källa: Havs- och vattenmyndighetens nationella miljöövervakning, programområde Sötvatten.
Svag tendens till minskande halter har avstannat
Undersökningarna mellan åren 1997–2005 visade på en tendens att andelen sjöar och vattendrag med låga halter av totalkväve ökade.
Mellan åren 2006–2021 har andelen sjöar och vattendrag med låga halter av totalkväve varit ungefär de samma

Diagrammet visar andelen trendsjöar med olika halter av totalkväve, 1997–2021. Förklaring av kvävehalternas indelning, se nedan. Källa: Havs- och vattenmyndighetens nationella miljöövervakning, programområde Sötvatten.

Diagrammet visar andelen trendvattendrag med olika halter totalkväve, 1997–2021. Förklaring av kvävehalternas indelning, se nedan. Källa: Havs- och vattenmyndighetens nationella miljöövervakning, programområde Sötvatten.
Fosforhalten används i första hand
För att bedöma sjöars och vattendrags näringsnivå använder man i första hand den totala halten av fosfor. Det är mindre vanligt att använda den totala halten av kväve.
Men brist på lättillgängligt kväve kan i vissa fall minska tillväxten av växtplankton, framför allt i sjöar. Kvävet i vattendragen är viktigt främst när det har transporterats ut till havet där kvävebrist är vanligare än i sjöar och vattendrag och där en hög kvävebelastning kan bidra till problem med övergödning.
Dataunderlag till kväve i sjöar och vattendrag
Dataunderlaget kommer från Institutionen för vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som är datavärd för miljöövervakningsdata för sjöar och vattendrag. De är också utförare av vattenundersökningar på uppdrag av HaV.
På SLU:s webbplats kan man hämta hem grunddata från miljöövervakningen av bland annat trendvattendrag, trendsjöar och omdrevssjöar. Man kan också få en grafisk presentation av tidsserier och statistisk information.
Metodbeskrivning kväve i sjöar och vattendrag
Bedömningar av den totala halten av kväve i trendsjöar, trendvattendrag och omdrevssjöar görs inte regelbundet. Därför har man inte tagit fram nya generella bedömningsgrunder för detta.
Vattnets halt av totalkväve i sjöar och vattendrag delas in i fem haltintervall enligt de gamla bedömningsgrunderna från Naturvårdsverket. Dessa haltintervall överensstämmer inte med de fem statusklasser som används inom vattenförvaltningen.
Indelning i intervall enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder
Definition | Halt i mikrogram per liter (µg/l) |
---|---|
Extremt höga halter | Mer än (>) 5 000 |
Mycket höga halter | 1 250–5 000 |
Höga halter | 626–1 250 |
Måttligt höga halter | 300–626 |
Låga halter | Mindre eller lika med (≤) 300 |
- Bedömningsgrunder för miljökvalitet är ett verktyg som ska möjliggöra tolkning och utvärdering av miljödata. Läs mer i Naturvårdsverkets Rapport 4913 från 1999 "Bedömningsgrunder för miljökvalitet - Sjöar och vattendrag" som kan lånas i Havs- och vattenmyndighetens bibliotek.
- Vanligtvis baseras bedömningarna på medelvärden för tre år. I detta fall har bedömningar gjorts för enskilda år för att man lättare ska se eventuella trender.
Beskrivning av delprogram
Beskrivningen av delprogrammen trendstationer vattendrag Pdf, 357.5 kB., trendstationer sjöar
Pdf, 357 kB. och omdrevsstationer sjöar
Pdf, 232 kB. innehåller även information om kvalitet vid provtagning och analys.
Kvalitetsdeklaration
Kvalitetsdeklaration - Fosfor och kväve i sjöar och vattendrag Pdf, 260.2 kB.