Sydöstra Kattegatt

Torskbeståndet i Kattegatt har under de senaste 25 åren sjunkit till en så låg nivå att det internationella havsforskningsrådet (ICES), sedan år 2000, bedömt att det är under biologiskt säkra gränser och att fiskeridödligheten är allt för hög.

Sjunkande torskbestånd

För att komma tillrätta med det ständigt sjunkande torskbeståndet i Kattegatt har fiskekvoterna av torsk kontinuerligt reducerats. Men torsken har ändå fortsatt att minska i antal. Dödligheten hos torsken har varit hög, både på grund av riktat fiske, men också för att torsk är en vanlig bifångst i det omfattande blandfisket efter havskräfta.

Fiskefritt i Sydöstra Kattegatt

För att återuppbygga torskbeståndet föreslog svenska och danska forskare att stänga torskarnas lekområden för fiske. Sverige och Danmark i samråd inrättade därför ett fiskefritt område i Sydöstra Kattegatt den 1 januari 2009. Förutom det helt fiskefria området inrättades också angränsande buffertzoner där fiske begränsas både med avseende på tid och på fiskeredskap.

Syftet med det fiskefria området var att flytta fiskerier som fångar torsk som bifångst från området där torsk i Kattegatt ansamlas för lek. Det innebar även ett lokalt skydd för livsmiljöerna i området, samt skydd för andra arter som varit bifångst i torskfisket. När trålning upphör blir det också möjligt att analysera effekterna av fysisk påverkan på havsbottnarna och särskilt mjukbottenfaunan.

Effekter

I analyser av skillnader i beståndstäthet, storlekssammansättning och rekrytering av torsk i Kattegatt mellan det fiskefria området, Buffertzon Nord och ett referensområde utan områdesspecifika fiskeregleringar ses en generell ökning i beståndstäthet och förekomst av stora (äldre) individer i alla områden.

Den generella beståndsökningen och ökade förekomsten av stor torsk visar på en spridningseffekt, antagligen både från det fiskefria området och de olika zonerna med tidsmässiga och redskapsmässiga begränsningar.

Modellberäkningar baserade på rumslig fördelning av torsk och trålfiske indikerar emellertid att de stängda områdena signifikant bidragit till minskad fiskerimortalitet på stor (könsmogen) torsk och därmed till återhämtning av torskbeståndet, vid sidan av tydliga effekter av generellt minskad fiskeansträngning i Kattegatt och införandet av selektiva redskap i olika zoner runt det fiskefria området.

Den generella beståndsökningen och ökade förekomsten av stor torsk visar på en spridningseffekt, antagligen både från det fiskefria området och de olika zonerna med tidsmässiga och redskapsmässiga begränsningar.

Både trålningsintensitet och djup bidrar till att förklara bottenfaunans artsammansättning, täthet av individer, antal arter, diversitets- och miljöindex, men endast 3 - 12 % av den totala variationen kan förklaras av bottentrålningens intensitet.

Det gick inte att statistiskt belägga några effekter på bottenfaunan efter att det fiskefria området inrättats. En möjlig förklaring kan vara att en eventuell återhämtning till ett mer opåverkat mjukbottenfaunasamhälle tar längre tid än de total fem år som studerades.