Åtgärdsfaktablad 34 - Fiskar och skaldjur som påverkas av fiske

Åtgärden syftar till att inom fritidsfisket säkerställa regelefterlevnad genom förstärkt tillsyn samt att minimera risken för förlust av passiva redskap, det vill säga redskap som ligger i vattnet i väntan på att fisken ska fångas i dem. Detta genomförs genom förbättrad märkning/utmärkning av redskap vilket också möjliggör effektivare omhändertagande av förlorade redskap.

Åtgärden syftar även till att minska tillförsel och påverkan av marint skräp och spökfiskande redskap från fritidsfiske, samt förbättra statusen för fiskbestånd i både Västerhavet och Östersjön.

I bedömningen av miljötillståndet 2018 är det endast Bottenhavet som når god miljöstatus för marint skräp. Förlorade fiskeredskap utgör 27 % av det marina skräpet . Fritidsfisket är omfattande i Sverige, 1,7 miljoner utövare och antalet redskapsdagar för passiva redskap var 2,7 miljoner , men det går i nuläget inte att svara på hur stor del av det marina skräpet som kommer från fritidsfisket med passiva redskap. En bättre redskapsmärkning skulle kunna ge en tydligare bild över fördelningen av förlorade redskap mellan yrkes- och fritidsfisket samt svenskt och utländskt fiske.

Vidare är fiskbestånden påverkade av både kommersiellt fiske och fritidsfiske, varför man vill undvika ytterligare dödlighet från spökfiske.

Ingen artgrupp av fisk (kustfisk, demersal fisk eller pelagisk fisk) bedöms uppnå god status i vare sig Östersjön eller Västerhavet . Det är därför viktigt med en god tillsyn över fritidsfisket i syfte att kontrollera att redskapen används under rätt tid, i rätt geografiskt område och på rätt sätt. Användning av lagenliga redskap ger ett ökat skydd för hotade arter och känsliga bestånd såsom till exempel. ål och vildlax.

Åtgärd 34 syftar till att miljökvalitetsnormerna nedan ska kunna följas, se HVMFS 2012:18.

Miljökvalitetsnorm E.1

Havsmiljön ska så långt som möjligt vara fri från skräp.

Indikatorer:

• E.1.1 Mängd skräp på stränder
• E.1.2 Mängd skräp på havsbotten

Miljökvalitetsnorm C.3

Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas av fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deras långsiktiga hållbarhet.

Indikator: C.3.3 Hållbart nyttjande av nationellt förvaltade arter

Miljökvalitetsnorm C.4

Förekomst, artsammansättning och storleksfördelning hos fisksamhället ska möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls.

Indikatorer:

• C.4.2 Storleksstruktur hos nyckelart i kustvatten - torsk
• C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – abborre

Åtgärden bidrar också till att den övergripande normen god miljöstatus ska kunna följas med avseende på deskriptor 1 Biologisk mångfald, främst för fisk.

Åtgärden avser förbättra följande delar av ekosystemet och/eller minska följande belastningar: fisk, näringsvävar, skräp i miljön, mikroskräp i miljön.

Märkning/utmärkning för passiva redskap som används inom fritidsfisket

Havs- och vattenmyndigheten ska:

1. Vidareutveckla inrapporteringssystem för förlorade redskap, arbeta för medvetandehöjande åtgärder samt verka för förbättrad utformning av redskap för minskning av förlust och för lokalisering av redskap.
2. Se över gällande föreskrifter för märkning och utmärkning av redskap i syfte att modernisera kraven, med beaktande av utvecklingen av utformning och möjlig lokalisering av redskap samt för att minska uppkomsten av förlorade redskap och därmed förekomsten av nya spökfiskande redskap minskar.

Vägledning, kompetensförsörjning, rapportering och samordning inom fisketillsyn på allmänt vatten

Havs- och vattenmyndigheten ska:

1. Tillsammans med länsstyrelsen ta fram och driftsätta ett rapporterings- och inspektionsverktyg för fisketillsyn.
2. I samverkan med andra berörda myndigheter inom fisketillsyn ta fram väglednings- och informationsmaterial för harmonisering och kvalitetssäkring av fisketillsynen.
3. Inom relevanta fiskerier sammanställa data om förlorade redskap. Genom analyser av inkomna resultat från inspektionsverktyget tillsammans med data från de inspektioner av yrkesfisket, som utförs inom Havs- och vattenmyndighetens fiskerikontroll och KBV:s sjökontroll samt myndigheternas tillsyn av fritidsfisket.
4. Verka för tydligare regional operativ samordning inom kontroll av fritidsfisket mellan Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelsen, Polisen och Kustbevakningen.

För att förhindra förlust av redskap inom fritidsfisket med passiva redskap behövs även regelefterlevnad av märknings- och utmärkningsföreskrifter.

Åtgärden ska starta under 2022. I samband med detta ska också en genomförandeplan för åtgärden utarbetas.

Möjlig vidare delåtgärd

Havs- och vattenmyndigheten saknar i dag uppdrag och mandat för att hantera anmälningar och rapportering för fritidsfiskare. I ett tidigare regeringsuppdrag har myndigheten påtalat behovet av att i vissa fall, där fritidsfisket bedöms stå för en betydande påverkan eller där arten omfattas av förvaltningsplaner, kunna få föreskriva om anmälningsplikt och registerskyldighet vid särskilda skäl.

I det fall Havs- och vattenmyndigheten får föreslagna föreskriftsrättigheter kan det finnas skäl att exempelvis utreda möjligheten att vid upprepad förlust av sina redskap kunna begränsa hur många märken per säsong en fritidsfiskare är berättigad till. Med personliga märken på varje redskap kan redskapen härledas om utmärkningen går förlorad och att inte fler redskap används än vad som är tillåtet. Korrekt antal redskap leder till mindre förluster.

Bättre märkning, och bättre information till de fritidsfiskare som använder passiva redskap leder till ökad medvetenhet och kunskap om konsekvenserna av förlorade redskap. Därmed möjliggörs minskad mängd marint skräp och spökfiskande redskap. Detta förväntas leda till mindre marint skräp både på stränder och på botten vilket bidrar till att miljökvalitetsnorm E.1 kan följas.

Effektivare fisketillsyn ger högre regelefterlevnad samt förbättrat genomförande och uppföljning av förvaltningsåtgärder. Exempelvis kan detta motverka felaktigt utformade redskap och felaktigt redskapsanvändande i kustnära marint skyddade områden och fredningsområden. Bättre regelefterlevnad gällande redskap gör att det minskar dess påverkan på bestånden. Detta bör bidra till minskat oavsiktligt uttag av arter och bättre status för bestånd som bedöms under miljökvalitetsnorm C.3 och C.4. Dessutom kan bättre rapportering och uppföljning av tillsynen möjliggöra ett mer riskbaserat arbetssätt som också innebär effektiv användning av resurser.

Detta underlättar för koordinering med andra myndigheter. En bättre regional och nationell operativ koordinering mellan myndigheter leder även till harmoniserad fisketillsyn mellan myndigheter, effektivisering av resurser och ökad rättssäkerhet.

Vid genomförande av åtgärden kan nedan regelverk aktualiseras:

Fiskelagen (1993:787)

Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (fiskeförordningen)

Genom fiskelagen och fiskeförordningen (1994:1716) ges Havs- och vattenmyndigheten rätt att meddela föreskrifter om bland annat fiskereglering och fisketillsyn.

Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön.

FIFS 2004:36 reglerar bland annat vilka tider, typer och mängder av redskap som är tillåtna att använda.

Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2018:1) om fisketillsynsförordnanden.

HVMFS 2018:1 reglerar förordnanden för fisketillsyn och vilka kunskapskrav som ställs på de som ska få förordnanden för fisketillsyn.

Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 1994:14) om märkning och utmärkning av fiskeredskap

FIFS 1994:14 reglerar på vilket sätt redskapen ska vara utmärkta och hur redskapen i sig ska märkas.

• Hav i balans samt levande kust och skärgård
• Ett rikt växt och djurliv

Märkning/utmärkning för passiva redskap som används inom fritidsfisket

Av 2 kap. 14 § förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen ställs krav på att fiskeredskap och sumpar ska vara märkta. I Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 1994:14) om märkning och utmärkning av fiskeredskap finns kompletterande bestämmelser. Dessa regler bedöms ha viss effekt men är inte tillräckligt för att märkningen ska förhindra spridning av fritidsfiskeredskap i havsmiljön.

Det finns dock inget nationellt övergripande register för fritidsfiskare och deras passiva redskap, inte heller några individuella märken eller ”tags”. Detta gör att det med nuvarande regelverk är svårt att direkt koppla redskap till individ, vilket bland annat kan innebära en större risk för fiske med fler redskap än vad som är tillåtet. En förbättrad märkning av fritidsfiskets redskap med krav på ett begränsat antal individuella märken skulle komplettera andra preventiva åtgärder.

En eventuell anmälnings- och rapporteringsplikt för passiva redskap kräver ett bemyndigande i lag för att Havs- och vattenmyndigheten ska kunna meddela föreskrifter samt någon form av IT-stöd. Genom IT-lösningen skulle information kunna ges om hur märkningen ska gå till och hur redskapen påverkar miljön. Fördelen med denna lösning är att den bör ha en preventiv verkan genom att leda till medvetenhet om den påverkan redskapet medför, vilket kan bidra till större ansvarskänsla för redskapen. Anmälningsplikten gör det även lättare att nå ut med riktad information om nya regler och mer riktade enkäter. Rapporteringsmöjligheter kan även användas för att rapportera bifångst av fåglar och marina däggdjur.

Sverige tillämpar inte anmälningsplikt med begränsat antal individuella märken som till exempel det system som finns i Norge, vilket gör det svårare att kontrollera begränsning av antal redskap som en person får använda samtidigt.

Vägledning, kompetensförsörjning, rapportering och samordning inom fisketillsyn på allmänt vatten

Inom fisketillsynen av fritidsfisket sträcker sig idag Havs- och vattenmyndighetens mandat till att vägleda om förordnande för fisketillsyn.

Tillsynen på allmänt vatten ställer krav på detaljerad kunskap i tillägg till den grundutbildning som krävs för ett förordnande. Det är även viktigt med nationell harmonisering för tillsynen längs med hela kusten.

Reglerna för fritidsfiske i havet styrs till största del av nationellt regelverk, där de flesta regler finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter, men det finns också vissa EU-regler om fritidsfisket. Föreskrifterna uppdateras löpande och därför krävs att de som har förordnande håller sig à jour. Dessa förändringar måste snabbare och tydligare nå ut till uppdragsgivare och till de som bedriver fisketillsyn.

Fisketillsyn på allmänt vatten berör många myndigheter, som har olika uppdrag inom kontroll och tillsyn inom fiskets område: Kustbevakningen, Skatteverket, länsstyrelserna, Polisen och även i vissa fall Tullverket och Livsmedelsverket. För en effektiv fisketillsyn behövs det därför i många fall både nationell och regional koordinering och samordning av fisketillsynen.

Nordsjön och Östersjön.

Ej aktuellt.

Ej aktuellt. Rör endast nationell märkning och fisketillsyn.

För uppgifter om kostnader, se Underlagsrapport: Konsekvensanalys av åtgärdsprogram för havsmiljön i Nordsjön och Östersjön 2022-2027 enligt havsmiljöförordningen. I kapitlet Samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet redovisas också kostnads- nyttoanalys av åtgärden.

Åtgärden finansieras genom förvaltningsanslag och Havs- och vattenmiljöanslaget.

Uppföljning kommer närmare specificeras i åtgärdens genomförandeplan. Effekterna av åtgärderna på förlorade fiskeredskap kommer att kunna mätas i:

• Strandstädningsdata: vid strandstädning kan man med individuella märken fastslå totalmängden av fiskeredskap och om redskapen förlorats av yrkesfisket eller fritidsfisket samt svenskt och utländskt fiske
• Eftersom hela fiskeredskap sällan påträffas vid strandstädning utan oftast bara i delar behöver provtagning på bottnar i områden med högt fisketryck genomföras för att kunna utvärdera märkningens betydelse.
• Regelefterlevnaden av fiskeregler inom fritidsfisket mäts genom uppföljning av den detaljerade rapportering som föreslagits som åtgärd.
• En rapportering av bifångster av fåglar med fisketillsynen i ett inspektionsverktyg kan följas upp gentemot eventuell rapportering från fritidsfisket
• Effekterna på fiskbestånden följs upp genom SLU:s resursöversikt, Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten
• Åtgärden ska följas upp i hur många nya- eller reviderade föreskrifter för nationellt förvaltade fisk och skaldjurarter som tillkommit och som har beaktat åtgärder för att minska förlusten av redskap