Miljökvalitetsnormer med indikatorer i havsmiljöförvaltningen
För att nå god miljöstatus har elva svenska miljökvalitetsnormer (MKN) med indikatorer för havsmiljön fastställts. Miljökvalitetsnormer är styrmedel som ska se till att god miljöstatus upprätthålls eller uppnås.
Målsättningen har varit att utforma miljökvalitetsnormer som motsvarar alla de belastningar som inledningsvis bedömdes påverka miljön. Dessa omfattar belastning i form av näringsämnen, farliga ämnen, främmande arter, uttag av arter, fysisk påverkan på havsbottnar och avfall i havsmiljön.
Svenska miljökvalitetsnormer för havsmiljön
Miljökvalitetsnormer och indikatorer är fastställda i föreskrifterna HVMFS 2012:18, bilaga 3.
Till miljökvalitetsnormerna hör indikatorer. Med hjälp av indikatorerna bedöms om normerna följs eller inte.
Miljökvalitetsnormer med indikatorer ska ses över minst var sjätte år. Arbetet med att ta fram ett fullt utvecklat system med miljökvalitetsnormer och tillhörande kvantifierbara indikatorer för uppföljning av normer pågår.
Miljökvalitetsnormer enligt miljöbalken
Miljökvalitetsnormer kan ange föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor, miljö eller natur kan belastas med utan fara. De kan också bestå av gräns- eller riktvärden, indikera högsta eller lägsta förekomst av organismer i yt- eller grundvatten eller utgöras av de krav som ställs i övrigt på miljökvalitet på grund av Sveriges EU-medlemskap. Jämför 5 kap 2 § Miljöbalken. I Sverige finns sedan tidigare miljökvalitetsnormer för vatten, luft och buller.
