Farliga ämnen i livsmedel
Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.
Övergripande information
Organiska miljögifter i havsmiljön kan tas upp i organismer och lagras i fettvävnaden. Det finns därför en risk att farliga ämnen tas upp och ackumuleras i fisk, speciellt i fet fisk. Dioxin och PCB finns främst i fet fisk som strömming/sill samt vildfångad lax och öring från Östersjön. För att övervaka halter av farliga ämnen provtas årligen fisk avsedd som livsmedel i ett nationellt kontrollprogram.
Syftet med övervakningen är att få underlag till bedömning av hur halter av dioxiner och PCB i olika fiskarter från olika områden i Östersjön förhåller sig till gällande gränsvärden reglerade genom kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 om att fastställa gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel. Vidare syftar kontrollprogrammet till att ge underlag till Livsmedelsverkets konsumtionsråd.
Utöver livsmedelskontrollen utförs även övervakning av farliga ämnen i biota vilket inkluderar fler arter och ämnen och även täcker in Nordsjön. Dessa data kompletterar livsmedelskontrollen och ger stöd till den riskbedömning som ligger till grund för livsmedelskontrollens utformning.
- Livsmedelsverket (livsmedelskontrollen)
- Naturvårdsverket (nationell övervakning av farliga ämnen i biota)
- Nationell kontroll av fet fisk från Östersjön
- Övervakning av farliga ämnen i biota, som komplement till livsmedelskontrollen och stöd till riskbedömning
Livsmedelskontrollen har utförts i Östersjön sedan 2003.
- Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).
- Sveriges övervakning är samordnad med övriga länder inom havskonventionerna Helcom och Ospar, genom att följa de vägledningar som finns framtagna inom dessa.
- Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.
Beskrivning av övervakning
I livsmedelskontrollen i Östersjön mäts i fiskmuskel med underhudsfett (sill/strömming, skarpsill, lax och öring) koncentrationer av:
- Dioxiner
- Dioxinlika PCB:er
- Icke dioxinlika PCB:er
Andra substanser kan undersökas som ett komplement i tillfälliga undersökningar.
I farliga ämnen i biota mäts i sill/strömming, abborre och blåmussla (alla ämnen analyseras ej i samtliga arter) koncentrationer av:
- Bly
- Kadmium
- Kvicksilver
- PAH:er (bland annat Benso(a)pyren, Benso(b)fluoranten, Benso(k)fluoranten, Indeno(1,2,3-cd)pyren)
- TBT
- Icke dioxinlika PCB:er
- Dioxiner
- Dioxinlika PCB:er
- PBDE:er
- HBCDD
- Perfluorerade ämnen (bland annat PFOS och dess derivat)
- Livsmedelskontrollen utförs enbart i Östersjön där det finns en risk att gällande gränsvärden för koncentrationer av farliga ämnen i matfisk kan överskridas. I dagsläget gäller det dioxinlika PCB:er och dioxiner som enligt Livsmedelsverkets bedömning ofta överskrider EU:s gränsvärden i fet fisk från Östersjöområdet. Livsmedelskontrollen utförs i hela Östersjön men utan fasta provtagningspunkter. Totalt tas 20–30 samlingsprov per år för olika fiskarter för hela Östersjön. I samband med insamlingen registreras position eller Ices-område för fiskens fångstplats.
- Med utgångspunkt i Livsmedelsverkets kartläggning av farliga ämnen i fisk och skaldjur från Nordsjön, som visar på halter under gällande gränsvärden för farliga ämnen, har Livsmedelsverket gjort en riskbedömning och bedömt att regelbunden övervakning enligt livsmedelslagstiftningen av farliga ämnen i fisk och skaldjur från Nordsjön inte behöver utföras.
- I den årliga övervakningen av farliga ämnen i biota i Nordsjön och Östersjön analyseras koncentrationer av farliga ämnen i både fisk och skaldjur. Dessa data kan därför också användas för en bedömning av koncentrationer i livsmedel för både Nordsjön och Östersjön och avseende fler ämnen än dioxinlika PCB:er och dioxiner samt ge underlag till uppdatering av den riskbedömning som idag ligger till grund för Livsmedelsverkets löpande livsmedelskontroll.
- Insamling av fisk sker genom fiske från forskningsfartyg samt i samband med kommersiella landningar och görs av utförare som utsetts av behörig myndighet. Fiskmuskel med underhudsfett analyseras därefter vid ackrediterade laboratorier. Övervakningen och ingående metoder är kompatibel med och utförs i enlighet med gällande EU-lagstiftning.
- För övervakning av fisk och skaldjur i Östersjön och Nordsjön, se farliga ämnen i biota
- Insamling utförs av förordnade provtagare. Kemiska analyser utförs vid laboratorier som är Swedac-ackrediterade enligt ISO 17025. Provtagning och de analysmetoder som används ska uppfylla de krav som ställs i EU-kommissionens förordning om provtagnings- och analysmetoder för offentlig kontroll av halter av dioxiner, dioxinlika PCB:er och icke-dioxinlika PCB:er i vissa livsmedel (EU nr 2017/644).
- För övervakning av fisk och skaldjur i Östersjön och Nordsjön, se farliga ämnen i biota
- Data finns lagrade hos Livsmedelsverket och även hos europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa, men är inte tillgängliga via internet. Data rapporteras årligen till Efsa i enlighet med ett standardiserat rapporteringsformat med provbeskrivning, Standard Sample Description. Livsmedelsverket publicerar nationella rapporter där bearbetade data presenteras.
- För övervakning av fisk och skaldjur i Östersjön och Nordsjön, se farliga ämnen i biota
- Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, har skärpt sin bedömning av hur mycket dioxiner och PCB man kan få i sig utan risk för hälsan. Efsa bedömer att det tolerabla veckointaget (TVI), det vill säga den mängd som man kan få i sig varje vecka hela livet utan hälsorisker, är 2 pikogram per kilo kroppsvikt. Det gamla värdet var 14 pikogram per kilo kroppsvikt. Sänkningen kommer sannolikt att leda till sänkta EU-gränsvärden för dioxiner och PCB i fisk som livsmedel.
- För övervakning av fisk och skaldjur i Östersjön och Nordsjön, se farliga ämnen i biota
Hur data används
Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.
Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets bilaga III, tabell 2.
Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:
- Tillförsel av andra ämnen (till exempel syntetiska ämnen, icke syntetiska ämnen, radionuklider) – diffusa källor, punktkällor, atmosfärisk deposition, akuta händelser
Vid bedömning av belastningarna bör hänsyn tas till deras nivåer i den marina miljön och, i tillämpliga fall, tillförselgraden (från landbaserade eller atmosfäriska källor) till den marina miljön.
Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.
Föreskrifterna bygger på EU:s kommissionsbeslut ,bland annat att fastställa kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.
Farliga ämnen i livsmedel ingår i deskriptor 9 och
Det primära kriteriet D9C1:
- Halten av farliga ämnen i ätliga vävnader (muskel, lever, rom, kött eller andra mjukdelar, beroende på vad som är lämpligt) av marina livsmedel (inklusive fiskar, kräftdjur, blötdjur, tagghudingar, alger och andra vattenväxter) som fångats eller skördats i naturen (ej inbegripet fisk från vattenbruk) överstiger inte,
- a) för främmande ämnen som förtecknas i förordning (EG) nr 1881/2006, de gränsvärden som fastställs i den förordningen, vilka även utgör tröskelvärdena för tillämpningen av detta beslut,
- b) för ytterligare främmande ämnen som inte förtecknas i förordning (EG) nr 1881/2006, tröskelvärden som medlemsstaterna ska sätta genom regionalt eller delregionalt samarbete.
- Vid tillämpning av kommissionsbeslutet får medlemsstaterna besluta att inte beakta farliga ämnen som förtecknas i förordning (EG) nr 1881/2006 om det är motiverat på grundval av en riskbedömning.
- Måttenhet: Koncentrationer av främmande ämnen i de enheter som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006.
Bedömning
- För bedömning av farliga ämnen i livsmedel finns en svensk indikator framtagen som bygger på koncentrationer av farliga ämnen i fisk och blåmussla och ger underlag för D9C1 enligt HVMFS 2012:18:
- 9.1A Halter av farliga ämnen i ätliga vävnader av fisk och skaldjur
- Till denna indikator används även data från Farliga ämnen i biota.
Ramverket för kontroll av främmande ämnen i livsmedel utgörs av Kommissionens förordning (EU) 2023/915 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel. Syftet med förordningen är att säkerställa att produkter som innehåller halter av farliga ämnen som överskrider gränsvärdena inte släpps ut på marknaden. I det arbetet ingår vissa nationella provtagningsprogram och Livsmedelsverket ansvarar för de svenska kontrollprogrammen för livsmedel. Kontrollen koncentrerar sig på de livsmedel och kemiska ämnen för vilka riskerna bedöms vara störst och kontrollprogram för vildfångad fisk finns idag för dioxiner och PCB:er.
Bedömning
- Koncentrationer av farliga ämnen i fiskmuskel med underhudsfett jämförs mot de gränsvärden som fastställts av EU och som framgår av avsnitt 5 ”Dioxiner och PCB” i bilagan till EG-förordning 1881/2006. Sverige har enligt artikel 7 i samma förordning ett undantag från gränsvärdena när det gäller viss fet fisk från Östersjön, Vänern och Vättern.
- Sverige rapporterar årligen data till EFSA.
Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.
Farliga ämnen i livsmedel ingår i HELCOM Monitoring Manual i underprogrammet Contaminants in seafood som är under utveckling, men fokuserar på PCB och dioxiner.
I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på farliga ämnen I livsmedel till att följa upp mål under tema Hazardous substances and litter: All sea food is safe to eat
Bedömning
Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). Data från livsmedelskontrollen och övervakningen av farliga ämnen i biota i Nordsjön kan användas till följande indikatorer:
Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea – Second HELCOM holistic assessment 2011-2016 – Hazardous substances.
Som part i Osparkonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordostatlanten samt följa de rekommendationer och beslut som tas fram inom konventionen. Ett av målen enligt NEAES 2020-2030 (North-East Atlantic Environment Strategy) under tema Hazardous Substances är att halterna av föroreningar i fisk och andra marina livsmedel avsedda för mänsklig konsumtion inte ska överskrida gällande gränsvärden i relevant EU-lagstiftning.
Övervakning av farliga ämnen i biota ingår i tema H i Ospar Jamp och tillhörande guidelines i Ospar Coordinated Environmental Monitoring Programme (CEMP).
Bedömning
- Inom Ospar görs bedömningar som avser halter av vissa föroreningar i fisk och musslor i jämförelse mot de saluföringsgränsvärden för livsmedel som fastställts av EU men bedömningen uttrycks generellt för farliga ämnen i biota och inte specifikt för det mål i strategin som avser föroreningar i livsmedel avsedda för mänsklig konsumtion.
- Bedömning gjorde senast i OSPAR Intermediate Assessment. Resultatet från bedömningen finns att läsa här: Contaminants
Svenska miljökvalitetsmålen
För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakningen bidrar till att följa upp de nationella miljökvalitetsmålen Giftfri miljö och Hav i balans samt levande kust och skärgård, speciellt preciseringarna om sammanlagd exponering för kemiska ämnen, god miljöstatus, god ekologisk och kemisk status samt ekosystemtjänster.
De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.
Agenda 2030
Av FN:s 17 globala miljömål kan mätningar av farliga ämnen i livsmedel användas för att följa upp mål 14 Hav och marina resurser. Tillsammans med andra miljödata kan mätningarna användas för att följa upp delmålet 14.1 Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen.