Frågor och svar om fiskerikontroll

Hitta på sidan

Enligt EU ska fartyg över 12 meter rapportera sina förehavanden elektroniskt. Här svarar vi på frågor om dagens fiskerikontroll, hur den fungerar och varför den görs.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har det övergripande ansvaret för svenskt genomförande av EU:s fiskerikontroll i Sverige. Vi ansvarar för att kontrollera den fisk som fångas, landas, importeras, exporteras, transporteras och säljs i Sverige. Detta sker bland annat genom uppföljning av kvoter och effort (fiskedagar till sjöss), dokumentkontroll, landningskontroll, transportkontroll och beslut om fiskestopp.

EU har beslutat att fartyg över 12 meter ska rapportera sina förehavanden elektroniskt. Syftet är att få en aktuell bild i realtid av vad som händer, för att kunna säkerställa ett hållbart fiske och bedriva effektiv tillsyn.

Varje yrkesfiskare ansvarar för att ha den teknik och de tillstånd som krävs enligt EU:s direktiv och svensk lag.

Vill du veta mer om fiskerikontroll?

Fiskerikontroll till havs, i hamn och under transport

Här kan du hitta information om vad som gäller vid fiskerikontroll till havs, i hamn och under transport.

Den kursiverade texten inne i avsnitten nedan är avsedd att vara vägledande.

Fiskerikontroll är Havs- och vattenmyndighetens samlade benämning på inspektioner som genomförs

  • till havs,
  • vid omlastning eller landning i hamn, eller
  • i transportfordon.

Fiskerikontroll bedrivs även på marknad, exempelvis grossist- eller detaljhandelsmarknad, och i lokaler såsom kyllager, restauranger och andra lokaler där fisk lagras eller säljs efter landningen. Denna typ av inspektion omfattas även av Jordbruksverkets ansvarsområde. Utöver kontroller på marknad och i lokaler som avser rena marknadsbestämmelser, utför Havs- och vattenmyndighetens tjänstemän även kontroller här som avser uppföljning av bestämmelser om själva fisket. Det kan röra uppföljning av kvoter som är uppfiskade eller bestämmelser om försäljning och användning av fångst under vissa minimistorlekar. Särskilda bestämmelser om inspektion på marknad och i lokaler omfattas inte av denna informationstext i nuläget. Den information som ges i avsnitt 2 om samtliga inspektioner gäller givetvis även vid inspektioner på marknad och i lokaler.

Med inspektion menas alla kontroller som genomförs av tjänstemän för att se till att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken följs, och som antecknas i inspektionsrapporter. Vid inspektionerna har befälhavare, förstahandsmottagare och transportörer såväl rättigheter som skyldigheter i förhållande till tjänstemännen.

När vi skriver inspektion till havs, så menar vi i havet. Inspektioner i insjöar ingår inte i denna information.

Som tjänstemän räknas de personer som har auktoriserats av exempelvis en nationell myndighet eller kommissionen för att genomföra en inspektion. Inspektioner till havs genomförs oftast av inspektörer från Kustbevakningen. Inspektioner i hamn genomförs oftast av landningskontrollanter från Havs- och vattenmyndigheten. Landningskontrollanter kan även genomföra kontroll hos förstahandmottagare eller transportörer. I denna text används begreppet tjänsteman som ett samlingsnamn för inspektörer, kontrollanter och andra tjänstemän vars arbete innebär myndighetsutövning.

När vi skriver fisk i denna information menar vi också vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur.

I denna information använder vi i vissa fall uttrycket aktör. Med aktör menar vi en fysisk eller juridisk person som driver eller innehar ett företag som bedriver verksamhet som har samband med produktion, beredning, försäljning, distribution av eller detaljhandel med fiskeri- och vattenbruksprodukter i något skede.

Bestämmelser om fiskerikontroll finns huvudsakligen i förordning (EG) nr 1224/2009 (kontrollförordningen) och förordning (EU) nr 404/2011 (genomförandeförordningen).

Detta gäller vid alla inspektioner

Tjänstemännen ska arbeta utifrån gällande lagar och regler. De ska genomföra inspektionerna till havs, i hamnar, under transporter, i beredningsanläggningar och under försäljningen av fiskeriprodukterna på ett sätt som inte är diskriminerande.

Tjänstemännen ska bland annat särskilt kontrollera

  1. att fångsten bevaras ombord, lagras, transporteras, bereds eller säljs enligt lagens bestämmelser och att dokumentation eller elektroniska överföringar är korrekta,
  2. att de fiskeredskap som används för målarterna och för de fångster som förvaras ombord är lagliga, och
  3. märkningen av redskap.

Tjänstemännen ska genomföra inspektionerna på ett sådant sätt att fartyget eller transportfordonet och dess verksamhet, liksom lagringen, beredningen och försäljningen av fångsten utsätts för minsta möjliga störning och olägenhet. De ska så långt möjligt förhindra att fångsten försämras under inspektionen. Inspektionerna ska genomföras på ett sätt som i möjligaste mån hindrar all negativ påverkan på de inspekterade fiskeriprodukternas hygienstatus eller kvalitet.

Det är viktigt att fisken inte försämras under kontrollen men det är också viktigt att kontrollen kan genomföras. Vid inspektioner förekommer det ibland att tjänstemän och den aktör vars verksamhet inspekteras har olika uppfattning om risken att fisken försämras under kontrollen, beroende på exempelvis hur varmt och soligt det är vid tillfället. Om det är möjligt bör kontrollen helst genomföras på fiskefartyget, i skugga eller i ett kylt utrymme inomhus. Det ligger både i aktörens och i tjänstemannens intresse att kontrollen kan genomföras så snabbt och smidigt som möjligt och gott samarbete kan underlätta kontrollens genomförande.

Det finns särskilda listor över vad tjänstemännen ska kontrollera, beroende på om det är en inspektion till havs, inspektion vid omlastning, inspektion i hamn eller vid landning och före första försäljning, inspektion av marknad/lokaler eller inspektion av transportfordon.

I dessa listor finns också angivet vilka uppgifter tjänstemannen behöver få del av.

Varje aktör, såsom befälhavare, förstahandsmottagare, transportörer och importörer, har rätt att kommunicera med de behöriga myndigheterna i sin flaggstat under inspektionen, och det har tjänstemännen en skyldighet att respektera. På vissa fiskefartyg kan det finnas kontrollobservatörer. Om det finns kontrollobservatörer på det fiskefartyg som inspekteras, så ska tjänstemännen som genomför inspektionen ta hänsyn till den information som kontrollobservatören lämnar.

Efter att inspektionen är genomförd ska tjänstemännen informera aktörerna om de delar av fiskerilagstiftningen som har varit relevant vid den särskilda inspektionen, beroende på vad som har kontrollerats.

Om en överträdelse har upptäckts bör tjänstemännen informera om de bestämmelser som misstänks har överträtts.

Om inga bevis om uppenbara överträdelser har framkommit, så ska tjänstemännen lämna fiskefartyget eller de inspekterade lokalerna så snart som möjligt efter det att inspektionen har avslutats.

Tjänstemän förutsätts uppträda artigt och genomföra inspektionerna på ett professionellt sätt, utifrån en hög standard.

Om någon har synpunkter på bemötande eller annat som försiggått under en kontroll så går det givetvis bra att kontakta Havs- och vattenmyndigheten eller Kustbevakningen, beroende på vilken myndighet som genomfört kontrollen. Myndigheterna följer löpande upp eventuella inkomna klagomål.

Tjänstemännen ska utarbeta en inspektionsrapport efter varje inspektion och översända den till sina behöriga myndigheter. Om det är möjligt ska rapporten registreras och översändas elektroniskt.

Om en uppenbar överträdelse konstateras under inspektionen så ska juridiska aspekter och andra omständigheter som är av betydelse tas upp i inspektionsrapporten. Om flera överträdelser konstateras, så ska motsvarande information tas upp beträffande var och en av överträdelserna i inspektionsrapporten.

Med juridiska aspekter menas exempelvis vilken art och mängd av fisk en överträdelse avser, vilket redskap som är otillåtet och på vilket sätt, och andra omständigheter som kan vara av betydelse beroende vilken överträdelse som är aktuell.

Om en överträdelse konstateras vid en inspektion på ett fiskefartyg som för en annan medlemsstats flagg eller tredje lands flagg, ska en kopia av inspektionsrapporten utan dröjsmål skickas till flaggmedlemsstaten.

Om inspektion utförs i vatten som faller under en annan medlemsstats jurisdiktion, ska en kopia av varje inspektionsrapport utan dröjsmål skickas till den medlemsstaten (det vill säga oftast kustmedlemsstaten).

Tjänstemännen ska redovisa resultatet av inspektionen till aktören, som ska ha möjlighet att lägga till kommentarer om inspektionen och dess resultat. Dessa kommentarer ska tas med i inspektionsrapporten. Tjänstemännen ska också anteckna i fiskeloggboken (det vill säga i pappersformat) att en inspektion har genomförts. En kopia av inspektionsrapporten ska så snart som möjligt, men inte senare än 15 arbetsdagar efter avslutad inspektion, sändas till aktören.

Om tjänstemännen och den inspekterade aktören talar olika språk, ska tjänstemännen vidta lämpliga åtgärder för att göra inspektionsresultaten förståeliga för aktören. Om aktören har väldigt svårt att förstå inspektionsresultaten eller inspektionsrapporten så har han eller hon rätt att kontakta sin företrädare eller de behöriga myndigheterna i sin flaggstat.

När inspektionsrapporten upprättas för hand i pappersformat ska den vara läslig, outplånlig och tydligt utformad. Inga uppgifter i rapporten får suddas ut eller ändras. Vid felskrivning i en handskriven rapport ska den inkorrekta uppgiften strykas över ordentligt och signeras av den berörda tjänstemannen. Tjänstemannen som har ansvaret för inspektionen ska underteckna rapporten. Aktören ska uppmanas att underteckna rapporten, om möjligt. Hans eller hennes namnteckning ska innebära en bekräftelse av rapporten, men ska inte betraktas som ett godtagande av dess innehåll. Tjänstemännen kan upprätta inspektionsrapporterna elektroniskt.

Tjänstemännen får granska alla relevanta områden, däck och utrymmen. De får också granska beredda eller icke beredda fångster, nät och andra redskap, utrustning, containrar och förpackningar som innehåller fisk eller fiskeriprodukter samt alla relevanta dokument eller elektroniska överföringar som de anser behöver kontrolleras, för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs. Tjänstemännen får givetvis också ställa frågor till personer som de bedömer kan veta något som kan ha betydelse för inspektionen.

Tjänstemännen får fotografera, göra video- och ljudupptagningar och vid behov också ta prover.

Fotografier samt video- och ljudupptagningar ska avse saker och förhållanden som är av betydelse vid den enskilda inspektionen, såsom fångster, redskap och annat som utgör tillägg till inspektionsrapporten och kan tjäna som bevis. Privata delar av ett fiskefartyg eller en lokal bör inte fotograferas eller filmas, såvida inte dessa exempelvis används för att förvara dold fångst.

Om en tjänsteman vid en inspektion upptäcker något som tyder på att någon har överträtt bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken ska tjänstemannen

  1. göra en anteckning om den misstänkta överträdelsen i inspektionsrapporten,
  2. vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra bevisning för denna misstänkta överträdelse,
  3. omedelbart vidarebefordra inspektionsrapporten till sin behöriga myndighet, och
  4. informera den fysiska eller juridiska person som misstänks ha begått överträdelsen om att överträdelsen kan leda till att prickar påförs. Denna information ska skrivas in i inspektionsrapporten.

Om tjänstemannen som skriver inspektionsrapporten har information som inte får plats att ange i den tillgängliga inspektionsrapporten så bör kompletterande anteckningar göras. Dessa anteckningar kan också utgöra viktig bevisning i den fortsatta hanteringen av ärendet.

Befälhavare, förstahandsmottagare, transportörer och andra aktörer ska underlätta säkert tillträde till fartyget, transportfordonet eller rummet där fiskeriprodukterna lagras, bearbetas eller säljs. Han eller hon ska värna om tjänstemännens säkerhet och inte hindra, hota eller störa dem i deras tjänsteutövning.

Alla aktörer som har någon form av verksamhet på områden som omfattas av svensk jurisdiktion kan inspekteras, för att svenska myndigheter ska kunna säkerställa att aktören följer bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Alla aktörer som inspekteras har skyldighet att

  1. underlätta för tjänstemännen och på begäran tillhandahålla nödvändig information och den dokumentation eller tillträde till relevanta databaser rörande fiskeverksamhet som ska fyllas i och sparas i elektroniskt format eller pappersformat i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens regler,
  2. underlätta tillträdet till samtliga delar av fartyg, lokaler och alla former av transportmedel, även luftfartyg och svävare, som används i samband med eller som är knutna till fiske- eller beredningsverksamhet,
  3. vid varje enskilt tillfälle garantera tjänstemännens säkerhet, och aktivt bistå och samarbeta med den när de utför sina inspektionsuppdrag,
  4. inte hindra, hota eller störa och inte förmå någon annan person att hindra, hota eller störa tjänstemännen när de utför inspektionen, samt förhindra att någon annan person hindrar, hotar eller stör tjänstemännen när de utför inspektionen,
  5. om möjligt tillhandahålla ett enskilt mötesrum där tjänstemännen får information av kontrollobservatören, om kontrollobservatör finns på platsen.

Dessa grundprinciper i fråga om aktörers generella skyldigheter under inspektioner är viktiga för att kontroller ska kunna genomföras.

Inspektion av tredjelands fiskefartyg

För tredjelands fiskefartyg som omfattas av IUU-förordningen finns särskilda bestämmelser om inspektionen som till stor del liknar de bestämmelser som gäller i övrigt.

Tjänstemän ska ha möjlighet att undersöka alla fartygets utrymmen, beredda eller inte beredda fångster, nät eller andra redskap, utrustning och alla dokument som tjänstemännen anser behöver kontrolleras för att säkerställa att bestämmelserna i gen gemensamma fiskeripolitiken följs. Tjänstemännen får också ställa frågor till de personer som de bedömer kan ha information om det som ska inspekteras.

Inspektionerna ska omfatta övervakning av hela landningen eller omlastningen samt en korskontroll av de kvantiteter, per art, som angivits i förhandsmeddelandet av landningen mot de kvantiteter, per art, som landats eller lastats om.

Tjänstemännen ska underteckna inspektionsrapporten i närvaro av fiskefartygets befälhavare, som ska ha rätt att lägga till eller låta lägga till all information som han anser vara relevant. Tjänstemännen ska föra in i loggboken (i pappersformat) att en inspektion har genomförts. En kopia av inspektionsrapporten ska överlämnas till fiskefartygets befälhavare, som kan översända den till redaren. Befälhavaren ska samarbeta med och bistå vid inspektionerna av fiskefartyget och får givetvis inte hindra, trakassera eller störa befattningshavarna när de genomför sina uppgifter.

Om den information som samlats in under inspektionen ger tjänstemännen belägg för att anta att ett fiskefartyg har bedrivit olagligt, orapporterat och oreglerat fiske så ska tjänstemännen göra en anteckning om den misstänkta överträdelsen i inspektionsrapporten, vidta alla åtgärder som krävs för att skydda bevismaterial rörande den misstänkta överträdelsen samt omedelbart överlämna inspektionsrapporten till den behöriga myndigheten.

Om resultatet av en inspektion ger bevis för att ett fiskefartyg från tredjeland har bedrivit olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, ska kustmedlemsstaten inte tillåta ett sådant fartyg att landa eller lasta om sin fångst.

Den inspekterande medlemsstaten ska också omedelbart meddela ett beslut att inte tillåta landning eller omlastning och översända en kopia av inspektionsrapporten till kommissionen (eller ett av kommissionen utsett organ). Kommissionen ska i sin tur omedelbart skicka beslutet och rapporten vidare till den behöriga myndigheten i det inspekterade fiskefartygets flaggstat. Om det inspekterade fartyget har ägnat sig åt omlastning, ska kommissionen skicka en kopia till det levererande fartygets flaggstat. Om det är lämpligt, ska en kopia av meddelandet också vidarebefordras till sekretariatschefen för den regionala fiskeriorganisation (såsom exempelvis NEAFC eller NASCO) inom vars behörighetsområde fångsten togs.

Inspektion av fiskeriprodukter under import och export enligt IUU-förordningen

Havs- och vattenmyndigheten och övriga behöriga myndigheter får genomföra alla kontroller de anser nödvändiga för att säkerställa att bestämmelserna i IUU-förordningen tillämpas korrekt. Kontrollerna kan bland annat bestå av en undersökning av produkterna, granskning av deklarationsuppgifter, kontroll av om dokument finns och är äkta, revision av aktörers bokföring och andra uppgifter, kontroll av transportfordon, inklusive containrar och lagringsutrymmen för produkterna samt officiella undersökningar och liknande (samt inspektion av fiskefartyg i hamn, se föregående stycke). Kontroller ska inriktas på risker som har fastställts utifrån kriterier som har utarbetats på nationell nivå och gemenskapsnivå.

Kontroller ska alltid genomföras om

  1. Havs- och vattenmyndigheten har skäl att ifrågasätta fångstintygets äkthet eller den stämpel eller namnteckning som flaggstatens behöriga myndighet har använt för att lämna sitt godkännande
  2. Havs- och vattenmyndigheten förfogar över uppgifter som ger anledning till tvivel på om fiskefartyget följer tillämpliga lagar, förordningar eller bevarande- och förvaltningsåtgärder, eller andra krav i den här förordningen, eller
  3. fiskefartyg, fiskeföretag eller andra aktörer har rapporterats i samband med misstänkt IUU-fiske, inklusive sådana fiskefartyg som har rapporterats till en regional fiskeriorganisation enligt regler som den organisationen har antagit för att vidta handelsrelaterade åtgärder gentemot flaggstater, eller
  4. ett varningsmeddelande om välgrundat tvivel beträffande efterlevnaden av tillämpliga lagar eller förordningar rörande ett fiskefartyg eller fiskeriprodukter från vissa tredjeländer, har offentliggjorts på kommissionens webbplats och i EU:s officiella tidning (och sänts ut till medlemsstaternas myndigheter).

Därutöver får medlemsstaterna besluta om att genomföra slumpmässiga kontroller.

Under vissa förutsättningar och enligt ett särskilt förfarande får en medlemsstats behöriga myndigheter i kontrollsyfte begära hjälp från behöriga myndigheter i flaggstaten eller ett annat tredje land än flaggstaten.

Fiskeriprodukter som kontrolleras får inte släppas ut på marknaden innan kontrollförfarandet har avslutats och de lagringskostnader som kan uppkomma ska aktören själv stå för.

Detta gäller särskilt vid inspektioner till havs

Förutom de allmänna bestämmelserna gäller följande vid inspektioner till havs.

Fartyget som tjänstemännen använder vid kontrollen ska vara försett med en tydlig vimpel eller symbol, som ska vara trekantig och upp-delad i fyra färgade fält – två blåa och två gula – diagonalt motstå-ende varandra. Den bordningsbåt som används för inspektionen ska också hissa en sådan vimpel eller symbol för att visa att den ingår i inspektionen. Ordet ”FISKERIINSPEKTION” kan också anges på alla sidor.

Vimpel. Illustration.

Tjänstemännen som ansvarar för inspektionerna ska följa reglerna för gott sjömanskap och ska manövrera sina fartyg på ett sådant sätt att de håller sig på ett säkert avstånd från fiskefartyget i enlighet med de internationella sjövägsreglerna.

De tjänstemän som ansvarar för inspektionen ska säkerställa att inga åtgärder vidtas som kan äventyra fiskefartygets och besättningens säkerhet. Tjänstemännen får inte beordra det fiskefartyg som ska ta ombord tjänstemän eller låta tjänstemän stiga av att stanna eller göra manöver under pågående fiskeverksamhet eller att avbryta utsättning eller upptagning av fiskeredskap.

Men tjänstemännen får - för att de ska kunna gå ombord och lämna fiskefartyget på ett säkert sätt - begära att utsättningen av fiskeredskap avbryts eller skjuts upp till dess att de har stigit ombord på eller lämnat fiskefartyget. Vid bordning får den tidsperiod under vilken utsättningen skjuts upp inte vara mer än 30 minuter efter det att tjänstemännen har stigit ombord på fartyget, förutsatt att ingen överträdelse har konstaterats. Denna bestämmelse påverkar dock inte tjänstemännens möjlighet att begära att fiskeredskap tas upp för inspektion.

En inspektionsgrupp ska normalt bestå av två tjänstemän. Vid behov får fler tjänstemän ingå i inspektionsgruppen. En inspektion får pågå under högst fyra timmar eller till dess att redskapet har tagits upp och redskapet och fångsten har inspekterats, beroende på vilket som tar längst tid. Denna begränsning gäller inte om en uppenbar överträdelse konstateras eller om tjänstemännen behöver ytterligare information.

Tjänstemännens generella befogenheter

Tjänstemännen får begära att befälhavaren tar upp fiskeredskap för inspektion.

Om en uppenbar överträdelse konstateras får tjänstemännen fästa identifieringsmärken och förseglingar på ett säkert sätt på valfritt ställe på fiskeredskapet eller fiskefartyget, samt på containrar med fiskeriprodukter samt fack och utrymmen där de kan stuvas. Tjänstemännen får stanna kvar ombord så länge de behöver för att vidta de åtgärder de anser behövs för att säkerställa att bevisning inte förstörs.

Om tjänstemän påträffar någon på bar gärning när denne begår brott enligt fiskelagen, så får tjänstemän göra beslag av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål, om dessa

  1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brott,
  2. kan antas bli föremål för förverkande enligt fiskelagen.

Beslag ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten eller åklagare. Fisk som tagits i beslag och som uppenbarligen bör förklaras förverkad ska omedelbart efter beslaget släppas ut i det vattenområde där den fångats, om den är levnadsduglig och det kan göras utan särskilda kostnader eller besvär.

I vissa fall får en flaggmedlemsstat eller kustmedlemsstat kräva att ett fiskefartyg omedelbart går in i hamn för en fullständig undersökning. Detta gäller om ett fiskefartyg (i kustmedlemsstatens vatten) misstänks ha

  • felregistrerat fångster av ett bestånd som omfattas av en flerårig plan med mer än 500 kg eller 10 % (det högsta av de två värdena används), beräknat som en procentuell andel av siffrorna i fiskeloggboken, eller
  • gjort sig skyldig till någon av följande allvarliga överträdelser inom ett år efter den första allvarliga överträdelsen:
  • verksamheter som utgör olagligt, orapporterat eller oreglerat fiske enligt artiklarna 3 och 42 i IUU-förordningen, affärsverksamhet i direkt samband med IUU-fiske, inklusive handel med eller import av fiskeriprodukter eller förfalskning av handlingar som avses i denna förordning eller användning av sådana falska eller ogiltiga handlingar,
  • underlåtenhet att översända en landningsdeklaration eller avräkningsnota när fångsten har landats i en hamn i tredjeland,
  • manipulering av en motor så att effekten överstiger den maximala kontinuerliga maskinstyrkan enligt motorcertifikatet, eller
  • underlåtenhet att landa en art som omfattas av en kvot och som fångats under en fiskeinsats, förutsatt att en sådan landning inte strider mot de skyldigheter som fastställs i bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken, i fiskerier eller fiskezoner där dessa bestämmelser är tillämpliga.

Vid bedömningen av om en överträdelse i det enskilda fallet är allvarlig eller inte ska hänsyn bl.a. tas till den skada som åsamkats, överträdelsens värde, dess omfattning eller om den har upprepats.

En befälhavare som under dessa förhållanden blir uppmanad att omedelbart gå in i hamn ska avbryta all fiskeverksamhet och gå in i hamn. Tjänstemän får stanna kvar ombord på fiskefartyget till dess att den fullständiga undersökningen har utförts.

Kustbevakningstjänstemäns särskilda befogenheter

Kustbevakningstjänstemän har enligt nationell speciallagstiftning, lag (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning följande befogenheter, utöver de som tidigare redogjorts för. Om anledning förekommer att ett brott har förövats mot bl.a. lagar och författningar som gäller fiske, så har kustbevakningstjänsteman samma befogenhet som en polisman har att:

1) hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen, innan förundersökning har inletts,

2) ta med någon som befinner sig på den plats, där brott förövas, till förhör som hålls omedelbart därefter. Om personen vägrar så får kustbevakningstjänstemannen ta med honom till förhöret. Detta gäller även innan förundersökning har hunnit inledas,

3) gripa någon även utan anhållningsbeslut, om det är ett brådskande fall och det finns skäl att anhålla personen, samt

4) företa husrannsakan utan förordnande om husrannsakan, om det är fara i dröjsmål och åtgärden har till syfte att eftersöka den som ska gripas eller att verkställa beslag.

Det får inte genomföras husrannsakan vid misstanke om brott mot 37 eller 40 §§ fiskelagen som begåtts i svensk ekonomisk zon. Anledningen till detta är att fängelse inte får dömas ut som påföljd i dessa fall och att fängelse i straffskalan krävs för att husrannsakan ska få genomföras.

Om det uppenbart behövs för att bl.a. befogenheterna i punkterna 1-4 ovan ska kunna utövas, får kustbevakningstjänstemän stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till svensk hamn. Samtliga dessa åtgärder får utövas endast i omedelbar anslutning till den gärning som föranleder åtgärden. Endast kustbevakningstjänstemän som uppfyller de krav som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver i fråga om tjänsteställning, utbildning, erfarenhet eller i annat avseende får utöva dessa befogenheter. Sådan befogenhet tillkommer exempelvis chef vid Kustbevakningen eller annan tjänsteman vid Kustbevakningen som handhar operativa övervakningsuppgifter, under förutsättning att chefen eller tjänstemannen har genomgått av kustbevakningen föreskriven utbildning för detta ändamål.

Vid förundersökning om brott mot föreskrifter om bl.a. fiske får åklagaren eller Polismyndigheten anlita biträde av Kustbevakningen samt uppdra åt en kustbevakningstjänsteman att vidta de särskilda åtgärder som behövs för förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

För att verkställa en åtgärd enligt denna lag får en kustbevakningstjänsteman inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Kustbevakningstjänstemannen bör i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar och tillgripa våld bara när uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Om våld tillgrips, ska den lindrigaste form som kan leda till det avsedda resultatet användas. Våld får inte brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt.

Sådana nämnda åtgärder som kustbevakningstjänstemän har befogenhet att vidta ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten.

För kustbevakningstjänstemän gäller polislagen i vissa delar och tillämpas av kustbevakningstjänstemän för att de ska kunna verkställa nödvändiga tjänsteåtgärder.

Befälhavaren på ett fiskefartyg som inspekteras eller befälhavarens företrädare ska

  1. underlätta säker och effektiv bordning för tjänstemän i enlighet med gott sjömanskap så snart lämplig signal enligt det internationella signalsystemet ges eller när ett fartyg eller en helikopter med en tjänsteman ombord genom radiokommunikation meddelar avsikt att borda,
  2. tillhandahålla en lejdare som uppfyller särskilda krav för att underlätta säkert och bekvämt tillträde till fartyg som kräver 1,5 meters klättring eller mer,
  3. underlätta tjänstemännens inspektionsuppdrag genom att tillhandahålla begärd och skälig assistans,
  4. göra det möjligt för inspektörerna att kommunicera med myndigheterna i flaggstaten, i kuststaten och i den stat som genomför inspektionen,
  5. uppmärksamma tjänstemännen på särskilda säkerhetsrisker ombord på fiskefartygen,
  6. ge tjänstemännen tillträde till samtliga områden på fartyget, samtliga beredda och icke beredda fångster, alla fiskeredskap och all relevant information och alla relevanta handlingar, och
  7. underlätta säker avstigning för tjänstemännen när de slutfört inspektionen.

Observera att befälhavaren inte har någon skyldighet att sända kommersiellt känslig information via öppna radiokanaler.

Vid inspektion till havs är befälhavaren skyldig att fylla i samtliga obligatoriska uppgifter i sin fiskeloggbok (i pappersformat), eller översända uppgifterna i sin elektroniska fiskeloggbok till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat. Befälhavare som för fiskeloggbok i pappersformat ska också överlämna blad nummer 2 ur fiskeloggboken till den tjänsteman som genomför inspektionen. Befälhavaren har i övrigt en skyldighet att lämna de upplysningar och handlingar som tjänstemannen ber om och som behövs för kontrollen.

Vissa handlingar har befälhavare skyldighet att ha med ombord. Befälhavare som för ett fiskefartyg som är 10 meter långt eller längre har skyldighet att ombord medföra handlingar där det framgår information om fartygets eventuella namn, distriktsbeteckning (bestående av bokstäver för hamn eller distrikt och siffror för fartygets registreringsnummer), internationella radioanropssignal, namn och adress till ägare (och befraktare och sådan finns), totala längd, maskinstyrka, bruttotonnage och datum för tagande i drift (gäller endast för unionsfartyg som tagits i drift efter den 1 januari 1987). Handlingarna ska vara utfärdade av behörig myndighet i den medlemsstat där fiskefartyget är registrerat.

Denna information finns tillgänglig i Havs- och vattenmyndighetens databas. Kustbevakningstjänstemän har möjlighet att på egen hand få tillgång till sådan information i samband med inspektion till havs.

Befälhavare på fiskefartyg som är 17 meter långa eller längre ska medföra ritningar som beskriver lagerutrymmena för fisk, inklusive uppgifter om samtliga tillträdespunkter och angivande av lagringskapacitet i kubikmeter för lagerutrymmena.

Befälhavare på unionsfartyg som har kyltankar för havsvatten ska också medföra ett dokument med uppgift om tankarnas kalibrering i kubikmeter med intervall på tio centimeter.

Ritningar över lagerutrymmena ombord samt dokument med tankkalibreringsuppgift ska vara styrkta av den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten. Ändringar i någon av de handlingar som har angetts här, det vill säga handlingar med information om fiskefartyget, ritningar över lagerutrymmena ombord samt dokument med tankkalibreringsuppgift måste vara styrkta av den behöriga myndigheten i flaggmedlemsstaten.

Gränsen för svenskt sjöterritorium går i huvudsak vid 12 nautiska mil utanför de så kallade baslinjerna. Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får efterlevnaden av internationella överenskommelser om fiskevård och fiskets bedrivande kontrolleras av vissa utländska myndigheter. Vilka utländska myndigheter som avses ska anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En sådan utländsk myndighet ska lämnas tillträde till svenska fiskefartyg och ges tillfälle att undersöka fiskeredskap, fångst, lastutrymmen och utrustning i övrigt samt att ta del av de loggböcker och handlingar av betydelse för fisket som finns ombord. Om myndigheten finner att en bestämmelse för fisket överträtts på ett allvarligt sätt får den föra fartyget till hamn.

Befälhavaren på ett fiskefartyg är skyldig att underlätta åtgärdernas genomförande. Den befälhavare eller annan som med uppsåt försöker hindra en sådan kontroll ska dömas till böter eller fängelse för detta, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Samma sak gäller för en befälhavare som uppsåtligen bryter mot bestämmelsen om skyldighet att underlätta åtgärdernas genomförande.

Tjänstemän som arbetar för svensk behörig myndighet, här kallat svenska tjänstemän, får inspektera svenskflaggade fiskefartyg i alla unionsfarvatten utanför andra unionsmedlemsstaters territorialhav, det vill säga båda i dessa unionsmedlemsstaters ekonomiska zon och på internationella vatten.

Svenska tjänstemän får även inspektera andra medlemsstaters fiskefartyg beträffande fiskeverksamhet i andra medlemsstaters ekonomiska zon, antingen efter tillstånd från den berörda kustmedlemsstaten, eller när ett särskilt kontroll- och inspektionsprogram har antagits. Vid begäran om tillstånd ska kustmedlemsstaten fatta beslut antingen inom tolv timmar efter begäran, eller - då anledning till begäran är ett förföljande över gräns som inleddes i den inspekterande medlemsstatens vatten - inom en lämplig tidsrymd. Medlemsstaten som begär tillstånd ska utan dröjsmål informeras om beslutet och beslutet ska även meddelas kommissionen eller Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA). Kustmedlemsstaten får avslå begäran om tillstånd helt eller delvis endast om detta är nödvändigt av tvingande hänsyn. Beslut om avslag ska motiveras och utan dröjsmål sändas till den sökande medlemsstaten samt till kommissionen eller EFCA.

På internationella vatten – det vill säga havsområden som varken tillhör en annan medlemsstats territorialhav eller dess ekonomiska zon – får svenska tjänstemän inspektera samtliga unionens fiskefartyg som för en annan unionsmedlemsstats flagg.

Svenska tjänstemän får inspektera svenskflaggade fiskefartyg eller unionsfiskefartyg på tredjeländers vatten i enlighet med internationella överenskommelser. I frågor som rör inspektioner till havs utanför medlemsstatens egna territorialhav respektive ekonomiska zon ska varje unionsmedlemsstat utse en behörig myndighet som ska fungera som kontaktpunkt och vara tillgänglig dygnet runt. För svenskt vidkommande är Havs- och vattenmyndigheten nationell kontaktpunkt.

De tjänstemän från en medlemsstat, kommissionen eller EFCA som finns upptagna i en särskild förteckning, kallas för unionsinspektörer. För att tas upp som en unionsinspektör i förteckningen krävs att tjänstemannen har gedigen erfarenhet av fiskerikontroll och fiskeriinspektion, ingående kunskaper om EU:s fiskerilagstiftning, gedigna kunskaper i ett av EU:s officiella språk och tillfredsställande kunskaper i ett andra av dessa språk, att tjänstemannen uppfyller kraven på fysisk lämplighet för arbetsuppgifterna samt att han eller hon har genomgått nödvändig sjösäkerhetsutbildning (i tillämpliga fall).

Hur ska unionsinspektörer arbeta?

När de utför sina uppdrag ska unionsinspektörerna följa EU-lagstiftning och även i tillämpliga fall den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där inspektionen sker eller, om inspektionen sker utanför unionsvatten, den nationella lagstiftningen i det inspekterade fiskefartygets flaggstat samt relevanta internationella regler. Unionsinspektörerna ska visa upp ett tjänstekort som styrker deras identitet, befogenheter och att de är unionsinspektörer. Tjänstekortet ska vara en identitetshandling och utfärdas av kommissionen eller EFCA. Medlemsstaterna ska underlätta unionsinspektörernas tjänsteutövning och tillhandahålla det bistånd de behöver för att utföra sina uppdrag. Behöriga myndigheter i medlemsstaterna kan ge unionsinspektörerna tillåtelse att bistå nationella inspektörer i deras tjänsteutövning.

Unionsinspektörerna ska lämna daglig sammanfattning av sin inspektionsverksamhet till den medlemsstat i vars vatten inspektionen ägde rum eller, om inspektionen skedde utanför EU:s vatten, till det inspekterade unionsfiskefartygets flaggmedlemsstat och till EFCA. Om unionsinspektörerna konstaterar en överträdelse under pågående inspektion ska de utan dröjsmål lämna en sammanfattande preliminär inspektionsrapport till de behöriga myndigheterna i kustmedlemsstaten, eller, om inspektionen skedde utanför unionsvatten, till de behöriga myndigheterna i det inspekterade fartygets flaggmedlemsstat samt till EFCA. En sådan sammanfattande inspektionsrapport ska minst innehålla uppgift om datum och plats för inspektionen, om berörd inspektionsplattform, om vilket inspektionsmål det rör sig om och vilken typ av överträdelse som har upptäckts.

Inom sju dagar från inspektionsdagen ska unionsinspektörerna lämna ifrån sig en kopia av den fullständiga inspektionsrapporten som ska innehålla de relevanta uppgifter som listas för den typ av inspektion som har genomförts. Denna kopia av inspektionsrapporten ska lämnas till de behöriga myndigheterna i det inspekterade fiskefartygets eller den inspekterade båtens flaggstat och i den medlemsstat i vars vatten eller på vars territorium inspektionen ägde rum. Om unionsinspektörerna har konstaterat en överträdelse, ska en kopia av den fullständiga inspektionsrapporten även sändas till EFCA.

Vad får unionsinspektörer göra?

Unionsinspektörer får genomföra inspektioner enligt kontrollförordningen i unionens vatten och på unionens fiskefartyg utanför unionens vatten. Unionsinspektörer får också ges i uppdrag att genomföra särskilda kontroll- och inspektionsprogram eller internationella program för fiskerikontroll, när unionen har skyldighet att se till att kontroller genomförs.

Unionsinspektörer ska inte ha några polisiära och verkställande befogenheter utanför territoriet, territorialhavet eller den ekonomiska zonen som tillhör den medlemsstat som unionsinspektören är utsänd av. Tjänstemän från kommissionen eller från EFCA ska inte ha några polisiära eller verkställande befogenheter när de har utsetts till unionsinspektörer.

I syfte att unionsinspektörer ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter ska de utan dröjsmål ges

  1. tillträde till alla områden ombord på unionens fiskefartyg och andra fartyg som utför fiskeverksamhet, till offentliga lokaler och platser samt transportmedel, och
  2. tillgång till all information och alla handlingar som behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter, särskilt till fiskeloggböcker, landningsdeklarationer, fångstintyg, omlastningsdeklarationer, avräkningsnotor och andra relevanta handlingar,

i samma omfattning och på samma villkor som gäller för tjänstemän i den medlemsstat där inspektionen äger rum.

Vilka skyldigheter har de aktörer vars verksamhet inspekteras?

De allmänna skyldigheter som alla aktörer har vid inspektioner gäller även för aktörerna i förhållande till unionsinspektörer. De särskilda skyldigheter som befälhavare eller befälhavares företrädare har vid inspektion av ett fiskefartyg gäller också i förhållande till unionsinspektörer.

Detta gäller särskilt vid inspektioner i hamn

En inspektion av ett fiskefartyg kan även genomföras i hamn, vid omlastning eller vid landning och före första försäljning. Förutom vad som gäller generellt vid inspektioner gäller då följande.

När en landning inspekteras ska tjänstemännen inspektera hela landningsprocessen från början till slut. Korskontroller ska göras mellan de kvantiteter per art som anges i förhandsanmälan av landningen, de kvantiteter per art som anges i fiskeloggboken och de kvantiteter per art som har landats eller omlastats, beroende på vad som är relevant. Denna bestämmelse hindrar inte att en inspektion sker efter det att landningen inletts.

Fångster som förvaras osorterade, exempelvis sill/strömming och skarpsill, bestäms till art och mängd utifrån ett artsammansättningsprov. Tjänstemännen använder detta förfarande, som beskrivs i 12 kap. 6 § Fiskeriverkets föreskrifter (2004:25) om resurstillträde och kontroll (FIFS 2004:25) för att bestämma vikten per art. Det finns inget uttryckligt krav att befälhavare ska genomföra egna artsammansättningsprov, men det förutsätts att befälhavare använder ett motsvarande förfarande för att bestämma artfördelningen i fångsten i samband med loggboksförande under fiskeresan för att få fram en så korrekt uppskattning av sin fångstsammansättning som möjligt.

Artsammansättningsprovet går till på följande sätt. Stickprov tas ut jämnt fördelat under hela landningen. Storleken på stickprovet ska sammantaget vara 0,5 promille av landningen, men minst 100 kg. Om vägning sker efter storlekssortering och endast de mindre storlekarna innehåller mer än en art, behöver stickprov bara tas i storleksfraktioner upp till och med den fraktion som innehåller minst 99 % av en art.

Vikten per art får även fastställas genom provtagning i enlighet med artikel 7.3-4 i förordning 3703/85. Då ska stickproven tas från den kvantitet som bjuds ut till försäljning, förutsatt att de omfattar minst 0,08 % av varje kvantitet över 100 ton, på följande sätt:


Kvantitet utbjuden till försäljning (ton)

Minimivikt på stickproven (kg)

Mindre än 5

8

Minst 5 och mindre än 15

20

Minst 15 och mindre än 40

40

Minst 40 och mindre än 60

60

Minst 60 och mindre än 80

80

Minst 80 och mindre än 100

100

100 eller mer

120


När landningar görs från fartyg som är utrustat med fisketankar, ska stickproven tas från innehållet i varje tank.

Om fångster som förvaras osorterade vägs efter transport inom Sverige ska artfördelningen fastställas genom stickprovstagning före eller efter transporten. Provtagningen ska ha samma omfattning och göras på samma sätt som ovan nämnda artsammansättningsprov, men avse de transporterade partierna. Stickprovsstorleken får beräknas med utgångspunkt från den sammanlagda vikten i den eller de transporter som kommer från samma landning. Om de landade partierna transporteras med flera fordon ska stickprovet tas ut jämnt fördelat under samtliga lossningar från fordonen. Provtagning enligt artikel 7.3-4 i förordning 3703/85 får bara användas för att fastställa artfördelningen i samband med transport om transporten eller transporterna innehåller samtliga provtagna partier och samtidigt inga andra partier.

Fryst fisk ska vägas enligt en särskild metod.

De behöriga myndigheterna ska alltid ha fritt tillträde till vägningssystemet, vägningsjournaler, skriftliga deklarationer och samtliga lokaler där fiskeriprodukterna lagras och bereds.

Tjänstemän får kräva att varje mängd fiskeriprodukter som först landas i Sverige vägs i närvaro av tjänstemän innan den transporteras vidare från landningsplatsen.

Tjänstemän får begära att befälhavare väger ett stickprov av ombordvägd fångst i samband med landningen, enligt förfarandet för stickprovsvägning (se mer om detta nedan).

Om tjänstemän påträffar någon på bar gärning när denne begår brott enligt fiskelagen, så får tjänstemän göra beslag av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål, om dessa

  1. skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brott,
  2. kan antas bli föremål för förverkande enligt fiskelagen.

Beslag ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten eller åklagare. Fisk som tagits i beslag och som uppenbarligen bör förklaras förverkad ska omedelbart efter beslaget släppas ut i det vattenområde där den fångats, om den är levnadsduglig och det kan göras utan särskilda kostnader eller besvär. Detta gäller brott enligt fiskelagen som begås av exempelvis en befälhavare.

Om det är fråga om brott enligt lag (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken (GFP-lagen), det vill säga som begås av förstahandsmottagare, transportör eller annan aktör på fiskets område som inte är yrkesfiskare, gäller istället beslagsregler som föreskrivs i 27 kapitlet rättegångsbalken. Beslag kan då göras inom ramen för en förundersökning enligt 23 kapitlet rättegångsbalken.

Befälhavare på ett fiskefartyg för vilket lämnats anmälan om att fångst ska vägas ombord, ska på begäran av och under närvaro av kontrollant från Havs- och vattenmyndigheten, inspektör från Kustbevakningen eller annan befattningshavare med uppdrag från Havs- och vattenmyndigheten, väga ett stickprov av den ombord vägda fångsten i samband med landningen. Vägningen ska göras enligt förfarandet för stickprovsvägning och ska ske i land på utrustning som anvisas av befattningshavaren. Befattningshavaren fastställer vilka lådor som ska vägas. Befälhavaren får begära att fler lådor vägs än minimiantalet enligt bilaga 4 till § FIFS 2004:25.

Förfarandet för stickprovsvägningen innebär följande. Antal lådor som ska vägas bestäms enligt bilaga 4 till § FIFS 2004:25. Stickprovsvägningen får enbart omfatta fångster som är förvarade i standardiserade lådor med en maximal vikt på 50 kg per låda. Det parti som ett stickprov utgår från ska innehålla samma art samt förvaras i samma typ av låda med samma fyllnadsgrad. Lådor som inte uppfyller kraven för att ingå i ett stickprovsunderlag ska vägas individuellt. Uttagning av lådor till ett stickprov ska ske jämnt fördelat under landningen.

Om befälhavaren har fångster ombord av sammanlagt mer än tio ton sill, makrill och blåvitling från bl.a. Skagerrak, Kattegatt eller Nordsjön eller taggmakrill från bl.a. Nordsjön, och befälhavaren för fiskeloggbok i pappersformat, så ska han eller hon lägga fram relevanta ifyllda sidor av fiskeloggboken för den berörda myndigheten i landningsmedlemsstaten för inspektion omedelbart efter ankomst till hamn, innan lossningen börjar.

Detta gäller särskilt vid inspektioner av transportfordon

Inspektioner av transporter får göras när som helst och var som helst under det att fiskeriprodukterna transporteras från landningsplatsen till försäljnings- eller beredningsplatsen. Under inspektionerna ska nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa att det inte sker något avbrott i kylkedjan för de inspekterade produkterna.

Om det är möjligt ska det ingå en fysisk kontroll av de produkter som transporteras, såvida inget annat anges i exempelvis nationella kontrollprogram eller särskilda kontroll- och inspektionsprogram. I den fysiska kontrollen ska det ingå att det tas ett stickprov som är representativt för de olika delarna av det eller de partier som transporteras.

Vid en transportkontroll ska tjänstemännen kontrollera bl.a. transportdokumentets uppgifter och andra fångstdokument (exempelvis fångstintyg) som medföljer transportdokumentet. Tjänstemännen ska också kontrollera att de kvantiteter fiskeriprodukter som transporteras överensstämmer med de uppgifter som anges i transportdokumentet.

Om ett fordon eller en container förseglas eller plomberas för att förhindra att någon manipulerar lasten ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaten se till att förseglingarnas serienummer anges på transportdokumentet. Tjänstemännen ska kontrollera att förseglingarna är intakta och att serienumren överensstämmer med uppgifterna i transportdokumentet. Om förseglingarna bryts för att möjliggöra inspektion av lasten innan den anländer till slutdestinationen ska tjänstemännen ersätta de ursprungliga förseglingarna och ange dessas serienummer i transportdokumentet samt skälen till varför de ursprungliga förseglingarna bröts.

Det finns inga särskilda bestämmelser som reglerar vad tjänstemän får göra vid inspektion av transportfordon utöver vad som angetts för inspektioner generellt.

Om det är fråga om brott enligt GFP-lagen, det vill säga som begås av förstahandsmottagare, transportör eller annan aktör på fiskets område som inte är yrkesfiskare, så gäller de generella beslagsreglerna i 27 kapitlet rättegångsbalken. Beslag kan då göras inom ramen för en förundersökning enligt 23 kapitlet rättegångsbalken.

I de fall en befattningshavare från Havs- och vattenmyndigheten i kontrollsyfte plomberar hela eller delar av en transport får denna plombering inte brytas förrän transporten anlänt till platsen för vägning.

I övrigt gäller de generella skyldigheter som samtliga aktörer på fiskets område har.

Överträdelser av bestämmelser om kontroll och tillsyn

Överträdelser av bestämmelser om kontroll och tillsyn hanteras olika beroende på vilken bestämmelse som har överträtts och på vilket sätt bestämmelsen har överträtts.

Som framgår ovan i fråga om kontroller av svenskt havsfiske utanför svenskt sjöterritorium är det ett straffbart brott att försöka hindra en sådan kontroll eller att i egenskap av befälhavare underlåta att underlätta kontrollåtgärdernas genomförande.

För kontroller på svenskt sjö- och landterritorium gäller följande. Det finns möjlighet för tjänstemän att begära hjälp av Polismyndigheten, som då ska lämna den hjälp som tjänstemannen behöver. Det finns också möjlighet för Havs- och vattenmyndigheten att med tjänstemannens inspektionsrapport som grund besluta om föreläggande vid vite för att den trilskande aktören ska följa bestämmelsen som har överträtts. Beroende på vad som har hänt vid inspektionen kan Havs- och vattenmyndigheten eller Kustbevakningen också lämna in åtalsanmälan till åklagare.

Polismyndigheten ska på begäran lämna den hjälp som den kontrollerande eller tillsynande tjänstemannen behöver. En polisman har befogenhet att använda exempelvis tvång.

Havs- och vattenmyndigheten kan förelägga en befälhavare eller annan aktör vid vite att utföra sina skyldigheter enligt lag, förordning och föreskrifter, med stöd av lag (1985:206) om viten, fiskelagen, GFP-lagen och förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (fiskeförordningen). Om ett vitesföreläggande har överträtts så döms inte till ansvar (enligt fiskelagen eller GFP-lagen) för gärning som omfattas av föreläggandet.

Ett vitesföreläggande kan beslutas som ett löpande vite. Då måste adressaten fullgöra sina skyldigheter inte endast vid ett enstaka tillfälle utan exempelvis under varje inspektion eller kontroll under en viss tidsperiod. Ett löpande vitesföreläggande kan exempelvis beslutas om en befälhavare som är anmäld ombordvägare av fångst vägrar att kontrollväga delar av fångsten på uppmaning av tjänsteman vid landningskontroll, trots skyldigheten enligt 12 kap. 4 § andra stycket FIFS 2004:25.

Ett vitesföreläggande ska alltid delges den som det riktar sig mot. Det finns olika sätt att delge ett föreläggande på. Ett av de vanligaste är att adressaten får föreläggandet i posten tillsammans med ett delgivningskvitto som han eller hon ska skriva under och skicka in. Ett av de ovanligare är att en stämningsman söker upp adressaten på bostadsadressen och lämnar föreläggandet.

Vitet döms ut av förvaltningsdomstol efter ansökan av Havs- och vattenmyndigheten.

Här följer exempel på brottsliga gärningar som en tjänsteman kan utsättas för i samband med myndighetsutövning och som kan åtalsanmälas.

Den som med våld eller hot om våld förgriper sig på någon

  1. i hans eller hennes myndighetsutövning, eller
  2. för att tvinga honom eller henne till åtgärd i myndighetsutövningen, eller
  3. för att hindra honom eller henne från åtgärd i myndighetsutövningen eller
  4. för att hämnas för åtgärd i myndighetsutövningen, gör sig skyldig till våld eller hot mot tjänsteman.

Den som, på något annat sätt än de som listas i punkterna ovan, för att tvinga någon i dennes myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd i myndighetsutövningen, otillbörligen företar gärning som för myndighetspersonen medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar att göra sådan gärning, gör sig skyldig till förgripelse mot tjänsteman.

Den som genom att sätta sig till motvärn eller annars med våld försöker hindra någon i hans eller hennes myndighetsutövning, gör sig skyldig till våldsamt motstånd.

Den som olovligen rubbar, skadar eller annars förfogar över egendom som är föremål för bland annat beslag eller annan liknande åtgärd, skadar eller tar bort myndighets anslag eller försegling, öppnar vad myndighet tillslutit eller överträder annat liknande förbud som myndighet har meddelat, gör sig skyldig till överträdelse av myndighets bud. Ett exempel på detta är att någon bryter en plombering som en tjänsteman satt på ett fiskeredskap.

Den som vägrar en förrättningsman inträde som denne har rätt att kräva, gör sig skyldig till hindrande av förrättning. Vad som menas med detta är att man hindrar en tjänsteman tillträde till en plats som han eller hon har rätt att få tillträde till, exempelvis en lokal där fisk förvaras.

Vid åtalsanmälan överlämnar Havs- och vattenmyndigheten handlingarna i ärendet till en åklagare, som bestämmer om ärendets fortsatta hantering.

Publicerad: 2015-02-23
Uppdaterad: 2015-10-13
Sidansvarig: Webbredaktion