Åtgärdsprogram för mal
Åtgärdsprogrammet för mal (Silurus glanis) innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av angelägna åtgärder under 2017−2021 för att i Sverige förbättra rådande bevarandestatus för mal.
Sammanfattning
Åtgärdsprogrammet syftar till att förbättra malens (Siluris glanis) överlevnad i landet. Det är ett vägledande, men ej legalt bindande, aktionsprogram.
Malen är Sveriges största sötvattensfisk. Den största mal som fångats i Sverige var 3,6 meter lång och vägde uppskattningsvis 180 kg. Malen vandrade in till Sverige under Ancylus-perioden, när Östersjön var ett varmt och sött innanhav.
Malen lever i sjöar och flodmiljöer. Den är allätare och kan utöver fisk även äta groddjur, gnagare, fåglar, kräftor, insekter, maskar och blötdjur. Malen är revirhävdande, framför allt under lektiden. För sin reproduktion är den beroende av varmt vatten samt vattenväxter och strandnära vegetation. Hanen bygger ett bo bland vegetation och rötter dit honan lockas för lek. Hanen vaktar sedan äggen tills de kläckts. Ungarna växer upp i skydd av vegetationen.
I Sverige var arten mer spridd förr, men förändringar i markanvändningen från 1800-talets mitt, med exempelvis sjösänkningar och anläggande av vattenkraftverk, har minskat förekomsten. Idag finns malen endast kvar i fyra ursprungliga områden: Båvenområdet, Emån, övre delen av Helge å och nedre delen av Helge å. Utöver dessa är mal känd från ett fåtal andra sjöar, varav de flesta är illegala utsättningar.
Hotbilden är idag fragmentering och isolerade bestånd då många vattendrag och sjösystem är påverkade av vattenkraft och andra dämmen, vilka hindrar malen från att sprida sig till fler och större områden. Sjösänkningar, rensningar av vattendrag och annan verksamhet har inneburit och innebär än idag att lämpliga lekmiljöer och uppväxtområden försvunnit. Genetiska undersökningar visar att malpopulationerna i Sverige har låg genetisk variation och att det troligtvis är få individer som deltar i leken, vilket talar för att antalet lekhabitat är en begränsande faktor idag.
I den svenska rödlistan från 2015 klassas malen som Sårbar (VU). Malen är fredad från fiske enligt 2 kap. 5 § i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskenäringen.
Målet med programmet är att förstärka bestånden genom åtgärdande av vandringshinder samt översyn och anpassning av reglering. Andra viktiga åtgärder är olika biotopförbättrande åtgärder, exempelvis gynnade av strandnära vegetation och test av konstgjorda leknästen. Utöver detta finns ett stort fokus på förbättrat kunskapsunderlag och informationsspridning.
De åtgärder som förutsätts finansieras av Havs- och vattenmyndighetens medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 5 875 000kr under programmets giltighetsperiod 2017–2021.
Relaterade publikationer
31 jan 2023: Åtgärdsprogram för vimma och id
25 okt 2022: Åtgärdsprogram för flodnejonöga
29 jun 2021: Åtgärdsprogram för tumlare
29 maj 2020: Åtgärdsprogram för flodpärlmussla
23 apr 2020: Åtgärdsprogram för sällsynta kransalger längs kusten
3 feb 2020: Åtgärdsprogram för havsnejonöga
24 maj 2019: Åtgärdsprogram för temporära sötvatten
28 nov 2017: Åtgärdsprogram för mal
25 sep 2017: Åtgärdsprogram för ålgräsängar
1 okt 2016: Åtgärdsprogram för flytsvalting
17 jun 2016: Åtgärdsprogrammet för asp
1 feb 2015: Åtgärdsprogram för jämtlandsmaskros
6 sep 2013: Åtgärdsprogram för skaftslamkrypa
1 apr 2011: Åtgärdsprogram för murgrönsmöja
1 aug 2009: Åtgärdsprogram för flodkräfta
1 jun 2005: Åtgärdsprogram för bevarande av Småsvalting