Uppföljning av den maritima strategin

På uppdrag av regeringen har Havs- och vattenmyndigheten följt upp Sveriges maritima strategi. I uppdraget ingick att bygga vidare det uppföljningssystem och de indikatorer som tagits fram för årlig och fördjupad uppföljning, inom ramen för tidigare regeringsuppdrag. Uppföljningen genomfördes i samarbete med ett stort antal nationella myndigheter och redovisades den 31 augusti 2020.

Regeringen beslutade 2015 om en nationell maritim strategi – för människor, jobb och miljö. Strategin är ett inriktningsdokument för arbetet med att utveckla de maritima näringarna och baseras på de tre perspektiven Hav i balans, Konkurrenskraftiga maritima näringar och Attraktiva kustområden.

mål med maritima strategin

(klicka för större bild)

Maritima strategin

Med stöd av 28 indikatorer och annan information har en fördjupad uppföljning av strategin genomförts. Uppföljningen omfattar perioden från 2014 till 2019. Indikatorerna ska ge bättre kunskapsunderlag inför framtida beslut om maritima frågor i Sverige, och säkra en stark hållbar blå ekonomi. Indikatorerna speglar utvecklingen och kan följas över tid. Flertalet indikatorer som används i uppföljningen av maritima strategin har beröringspunkter med globala mål och delmål inom Agenda 2030

Uppföljningen visar en gynnsam utveckling för attraktiva kustområden. För den maritima turismen har nettoomsättningen ökat betydligt, medan sysselsättningen har ökat i mindre grad.

För konkurrenskraftiga maritima näringar visar uppföljningen att de maritima näringarnas samlade förädlingsvärde och varuexport har ökat kraftigt, men att den sammantagna sysselsättningen nästan varit oförändrad under perioden.

För hav i balans är bilden delad. Det marina områdesskyddet har mer än fördubblats och fler kommuner planerar sina havsområden. Samtidigt har antalet hållbart nyttjade fiskbestånd inte ökat. Det marina skräpet har ökat, och utsläpp av kväve och fosfor är i flera fall fortsatt för högt i förhållande till beslutade belastningstak. När det gäller de maritima näringarnas klimatpåverkan, som i uppföljningen mäts som utsläpp av koldioxid i förhållande till ekonomiskt förädlingsvärde, går det inte att avläsa en tydlig trend. Det är först en ökning mellan åren 2014 och 2016 och därefter en ojämn utveckling fram till 2018.

Indikator 1. Kväve- och fosforbelastning på havet

För att säkerställa ett frisk och säkert hav framgår i den maritima strategin att det krävs kunskap och medvetenhet. Vidare är ett friskt och säkert hav en förutsättning för att marina näringar, turism och tillväxt ska kunna fortsätta att utvecklas.

Övergödning är idag ett problem som bland annat
leder till syrefattiga bottnar och algblomning. Tillförsel av närsalter behöver därför minska, särskilt utsläppen av kväve och fosfor. För att åstadkomma detta behöver läckaget från bland annat jordbruket och avloppen eller
utsläpp från luftburna källor minska.

Fosfor- och kvävebelastning i Egentliga Östersjön

Fosfor- och kvävebelastning i Egentliga Östersjön (klicka för större bild)

globala målen som berörs

Klicka för större bild

Indikatorn visar på kväve- och fosforbelastning från Sverige i förhållande till respektive beslutat belastningstak. I diagrammet ovan visas situationen i
Egentliga Östersjön, som är den del av Sveriges omgivande hav där övergödningsproblematiken är som störst.

Indikatorn baseras helt och hållet på data för en indikator för uppföljning av övergödning inom miljömålssystemet. Mer information om indikatorn
finns på webbplatsen för:

Sveriges miljömål, kväve- och fosforbelastning på havet.

indikator 1

Tabell 1. Utveckling för indikator 1. Kväve och fosforsbelastning på havet (klicka för större bild).

Kommentar

Data från 2017 visar att Sveriges tillförsel av kväve och fosfor till några havsbassänger är högre än de tak för belastningen som har beslutats inom Helcoms aktionsplan för Östersjön. Belastningstaken visar hur hög tillförseln maximalt kan vara för att det ska vara möjligt att uppnå ett hav fritt från övergödning. Sverige når målen i fem av sju havsbassänger när det gäller kväve, till övriga två bassänger är tillförseln av kväve högre än belastningstaket.

För fosfor uppnås målen i två av fem havsbassänger, till en bassäng är tillförseln högre i belastningstaket, och för övriga två bassänger går det inte att med statistisk säkerhet säga att tillförseln är lägre än belastningstaket.
Till havsbassängen Egentliga Östersjön är tillförseln av både kväve och fosfor över belastningstaken. Fosfortillförseln måste mer än halveras för att hamna under belastningstaket.

Jämfört med 2014 har tillförseln av kväve ökat till Bottenviken, Egentliga Östersjön, Öresund och Kattegatt. Kvävetillförseln till Bottenhavet, Finska viken och Rigabukten har minskat under samma period. Jämfört med referensperioden 1997-2003 är dock kvävetillförseln signifikant lägre till alla bassänger år 2017.

Jämfört med 2014 har tillförseln av fosfor ökat till Kattegatt. Till övriga bassänger har tillförseln minskat. Jämfört med referensperioden (1997-2003) är fosfortillförseln signifikant lägre till Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Öresund år 2017. Till Bottenviken och Kattegatt finns ingen signifikant förändring jämfört med referensperioden.6

Resultatvärdering

Tillförseln av kväve och fosfor är till flera bassänger högre än de nivåer (belastningstak) som har beslutats inom Helcoms aktionsplan för Östersjön, vilket gör att det inte går att uppnå miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Hav i balans samt levande kust och skärgård. Utvecklingen är både positiv och negativ, då tillförseln minskar till en del bassänger men ökar till andra.7

Möjlig förklaring

Många åtgärder genomförs för att minska kväve- och fosfortillförseln till våra omgivande hav. I några havsbassänger kan man se effekt av dessa åtgärder genom minskad tillförsel. Det är oklart vad de senaste årens ökning i tillförsel till vissa havsbassänger beror på.8

Koppling till Agenda 2030

Indikatorns utveckling under perioden 2014–2017 påverkar både positivt och negativt på globalt delmål 6.3 avseende ”förbättra vattenkvaliteten genom att minska föroreningar” samt globalt delmål 14.1 avseende ”… avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen”.

  • 6 HaV (2019a), Naturvårdsverket (2020a)
  • 7 HaV (2019a)
  • 8 HaV (2019a)

Indikator 2: Miljögifter i sill och strömming

I den maritima strategin slås det fast att ett friskt och säkert hav är en förutsättning för att marina näringar, turism och tillväxt ska kunna fortsätta att utvecklas. Ett led i detta är att säkerställa att konsumtionen av fisk är säker och att fiskbestånden inte innehåller miljögifter som är skadliga för människor. Mot bakgrund av detta följs miljögifter i sill och strömming upp i denna indikator.

Miljögifter i sill och strömming minskar

Miljögifter i sill och strömming minskar (klicka för större bild)

Indikatorn baseras helt och hållet på en indikator för uppföljning av miljögifter i sill och strömming inom miljömålssystemet. Den utgår från en sammanslagning av nio miljögifter på sju platser. Mer utvecklad och detaljerad information om indikatorn finns på webbplatsen för :

Sveriges miljömål, miljögifter i sill och strömming

indikator 2 miljögifter i sill och strömming

Tabell 2. Utveckling för indikator 2. Miljögifter i sill och strömming (klicka för större bild).

Kommentar

Enligt den senaste skattningen (2018) har exponeringen för miljögifter i sill och strömming minskat i Östersjön och Västerhavet. Indikatorn visar sammanlagd risk vid exponering för ett antal kända miljögifter. En av de fem provtagningsstationerna i Östersjön bedöms ha hög miljörisk. En station saknar data. Ytterligare några stationer i Östersjön ligger nära gränsen för hög miljörisk. I Västerhavet finns två provtagningsstationer, och där bedöms den sammanlagda miljörisken relativt låg.

Den sammanlagda miljörisken vid exponering för ett antal kända miljögifter i sill och strömming vid olika provtagningsstationer i Östersjön har minskatsedan 1970-talet. Sedan 2014 har risken varierat något. Några stationer ligger fortfarande över eller nära gränsen för hög miljörisk. Ett indexvärde över eller under 1 indikerar hög respektive låg miljörisk.

miljögifter i strömming i östersjön

Miljögifter i strömming i Östersjön (klicka för större bild)

Den sammanlagda miljörisken vid exponering för ett antal kända miljögifter i sill vid två provtagningsstationer i Västerhavet har minskat sedan 1980-talet och är idag relativt låg. Det har skett en viss ökning av indexvärdet sedan 2014. Ett indexvärde över eller under 1 indikerar hög respektive låg miljörisk.

miljögifter i sill i västerhavet

Miljögifter i sill i Västerhavet (klicka för större bild)

Resultatvärdering

Det är positivt för möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård att exponeringen för miljögifter i sill och strömming minskar. Det är även positivt för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

I Västerhavet har exponeringen för miljögifter i sill minskat sedan början av 1980-talet, och den sammanlagda exponeringen för ämnena som ingår i indikatorn har legat under gränsen för hög miljörisk sedan ungefär år 2000. Den sammanlagda risken för de ämnen som ingår i indikatorn är idag relativt låg. Halterna av de flesta ämnen har minskat eller varit relativt stabila. Det finns inget som tyder på att ingående ämnen ska utgöra ett framtida miljöhot i Västerhavet. Tvärtom är det mest troliga att exponeringen för dessa ämnen kommer att vara fortsatt låg och svagt minskande.
I Östersjön behöver halterna minska ytterligare för att risken ska kunna betecknas som låg.9

Möjlig förklaring

Minskad exponering för miljögifterna i sill och strömming beror på att ämnena som ingår i indikatorn har identifierats som miljöproblem och förbjudits. Förbud och restriktioner leder i längden till lägre halter i miljön. Ämnen som inte har identifierats som miljöproblem (ännu) ingår av naturliga skäl inte i miljöövervakningen och finns inte med i indikatorn. Indikatorn ska därför inte ses som ett mått på den totala miljörisken orsakad av miljöfarliga ämnen, utan som just ett mått på effekten av vidtagna åtgärder. 10

Koppling till Agenda 2030

Havs och vattenmyndighetens uppföljning visar att utvecklingen av indikatorn går i positiv riktning, detta enligt den senaste skattningen år 2018. Indikatorns utveckling under perioden 2014–2017 påverkar därmed positivt de globala delmål som berör indikatorn, vad gäller de i indikatorn ingående kemikalierna. Detta gäller globalt delmål 6.3 avseende ”förbättra vattenkvaliteten genom att minska föroreningar, stoppa dumpning och minimera utsläpp av farliga kemikalier” samt globalt delmål 14.1 avseende ”… avsevärt minska alla slags föroreningar i havet” och globalt delmål 12.4: ”Senast 2020 uppnå miljövänlig hantering av kemikalier och alla typer av avfall under hela deras livscykel, i enlighet med överenskomna internationella ramverk, samt avsevärt minska utsläppen av dem i luft, vatten och mark i syfte att minimera deras negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön.” Värt att notera är att ämnen som ännu inte har identifierats som miljöproblem inte ingår i indikatorn. Därför går det inte att göra en mer generell bedömning av hur vattenkvaliteten och havsföroreningarna vad gäller kemikalier har minskat eller ökat i de uppmätta bassängerna.

  • 9 HaV (2019b)
  • 10 HaV (2019b)

Indikator 3. Hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd

I strategin framgår att det bör finnas utvecklingsmöjligheter för yrkesfisket samtidigt som fisket ska vara hållbart. Fiskbestånden ska värnas och stärkas. Detta för att möjliggöra en långsiktigt lönsam fiskenäring.Med anledning av detta används en indikator som följer andelen hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd.
Indikatorn baseras helt och hållet på en indikator för uppföljning av hållbara fiskbestånd inom miljömålssystemet. Mer information om indikatorn finns på webbplatsen för:
Sveriges miljömål, hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd

andel hållbara bestånd

Andel hållbart nyttjade bestånd (klicka för större bild)

indikator 3 hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd

Tabell 3. Utveckling för indikator 3 Hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd (klicka för större bild).

Kommentar

Andelen fisk- och skaldjursbestånd som nyttjas på ett hållbart sätt minskade något från 44 procent år 2017 till 42 procent år 2018. 2016 var andelen hållbart nyttjade bestånd 52 procent. De enskilda bestånden har bedömts med analytisk beståndsuppskattning eller expertbedömning (metod).
Det finns regionala variationer mellan olika havsbassänger. I Bottenhavet och Bottenviken bedöms 63 respektive 33 procent av bestånden som hållbart nyttjade. I Östersjön och Västerhavet bedöms 45 respektive 44 procent av bestånden som hållbart nyttjade.

andel hållbart nyttjade bestånd

Figur 4. Andel hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd (klicka för större bild)

Resultatvärdering

Fisk- och skaldjursbestånd i svenska vatten påverkas av olika faktorer. Det fiske som bedrivs måste ske hållbart för att säkerställa ett fiske även i framtiden. Ett hållbart fiske är en förutsättning för att kunna nå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Att bara 42 procent av fiskbestånden nyttjades på ett hållbart sätt 2018 betyder att vi inte är nära att nå målet. Trots att fler bestånd bedömts under senare år har antalet hållbart nyttjade bestånd minskat i antal.11

Möjlig förklaring

Antalet bestånd som bedömts nyttjas hållbart har varierat marginellt mellan 2015 och 2018. Andelen hållbart nyttjade bestånd har minskat från 52 procent 2016 till 42 procent 2018. Minskningen beror på att flera bestånd av sill både i Västerhavet och i Östersjön har gått från ”Hållbart nyttjade” till ”Ej hållbart nyttjade”. Under 2018 har också fler bestånd kunnat bedömas, och av de bestånd som inkluderats i bedömningen har flera klassats som ”Ej hållbart nyttjade”.
För flera arter, bestånd och bedömningsenheter är bedömningar av beståndsstatus fortfarande inte möjliga att göra, men att antalet bestånd där bedömning tidigare inte varit möjlig att göra har minskat är positivt för förvaltningen.

Fisk- och skaldjursbestånd i svenska vatten påverkas bland annat av fiske, såväl kommersiellt som fritidsfiske, men även av tillgång till lek- och uppväxtområden, fysisk exploatering av livsmiljöerna samt olika miljöfaktorer som övergödning och klimatförändring. Miljöbetingelserna och tillgången till livsmiljöer sätter ramarna för fiskbeståndens produktivitet och därigenom vilket uttag av fisk som är långsiktigt hållbart.12

Koppling till Agenda 2030

Indikatorn visar att vi inte har uppnått de:

  • globala delmålet 12.2 - Senast 2030 uppnå en hållbar förvaltning och ett effektivt nyttjande av naturresurser.
  • globala delmålet 14.2 - Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvensebalar, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav.
  • globala delmålet 14.4 - Senast 2020 införa en effektiv fångstreglering och stoppa överfiske, olagligt, orapporterat och oreglerat fiske liksom destruktiva fiskemetoder samt genomföra vetenskapligt baserade förvaltningsplaner i syfte att återställa fiskbestånden så snabbt som möjligt, åtminstone till de nivåer som kan producera maximalt hållbart uttag, fastställt utifrån deras biologiska egenskaper.
  • 11 HaV (2019b), HaV (2020a)
  • 12 HaV (2019b), HaV (2020a)

Indikator 4. Folkhälsa: Badvattenkvalitet

I strategin omnämns hur negativ miljöpåverkan kan påverka vårt brukande av havets resurser och innebära en negativ inverkan på människors hälsa. Indikatorn för badvattenkvalitet fångar en del av detta när det gäller badvatten vid havet eller de stora sjöarna. Utifrån badvattenkvalitetens betydelse för rekreation och turism kan indikatorn även relateras till utveckling som rör attraktiva kustområden.

Indikatorn visar andelen EU-bad vid havet och de stora sjöarna som klassificerats som ”utmärkt” inom kommunernas arbete med övervakning av badvattenkvalitet. Indikatorn används eftersom det är klassificeringen ”utmärkt” som eftersträvas för alla bad.

skärgårdsboende

foto: Maria Samuelsson

Kommentar

  • Indikatorn visar utvecklingen av befolkningen i kustområdena. Indikatorn visar kustområdenas attraktionskraft för bosättning. En ökad andel visar att kustområdenas attraktionskraft ökar visavis övriga Sverige. Alternativt kan ”övriga Sverige med undantag för tätorter över 10 000 invånare” användas för att få en mer ”rättvis” jämförelsebas
klassificering av eu-bad

Fler EU-bad med klassificering utmärkt (klicka för större bild)

indikator 4 badvattenkvalitet

Tabell 4. Utveckling för indikator 4. Folkhälsa: Badvattenkvalitet (klicka för större bild)

Kommentar

Andelen EU-bad vid havet eller de stora sjöarna med utmärkt badvattenkvalitet har ökat under perioden 2015 till 2019.

Resultatvärdering13

De allra flesta EU-baden i Sverige har en god vattenkvalitet. Inför badsäsongen varje år klassificeras badvattenkvaliteten som ”utmärkt”, ”bra”, ”tillfredsställande eller ”dålig”. När det gäller fördelning mellan klasserna är det endast små skillnader mellan de EU-bad som redovisas här och övriga EU-bad vid insjöar andra än de stora sjöarna.Sedan några år tillbaka är det endast någon enstaka badplats som klassificeras som dålig och antalet som är otillräckligt provtagna har varit minskande. Under 2019 hade ungefär 94 procent av Sveriges alla EU-bad minst tillfredsställande kvalitet, de flesta (83 procent) hade utmärkt kvalitet.Det finns många olika typer av badplatser i Sverige.

I kommunernas badvattenregister, som finns listade på webbsidan Badplatsen, finns cirka 2 500 badplatser, allt ifrån långgrunda sandstränder, klippbad, sötvattenssjöar, till salta havsbad. De badplatser där kommunen förväntar sig ett stort antal badande ska kommunen registrera som EU-bad i enlighet medHaV:s föreskrifter och allmänna råd om badvatten (HVMFS 2012:14).Med ett stort antal badande avses ungefär 200 personer i genomsnitt per dag under badsäsongen (de dagar som vädret inbjuder till bad). Att anläggningar som lockar till bad erbjuds (bryggor med mera) kan också vara ett skäl att registrera badet som ett EU-bad. Förutom EU-baden, kontrolleras även många av de övriga mindre baden regelbundet av kommunerna.

Av Sveriges 438 EU-bad under 2019, låg 311 vid havet eller de stora sjöarna.Badvattenkvaliteten är viktig för turistnäringen eftersom badplatser med rent och säkert vatten attraherar både nya och återkommande besökare. Det är också viktigt med tydlig information om badvattenkvaliteten och om eventuella kvalitetsproblem, så att de badande vet vilka förutsättningar som gäller. Genom att följa kraven som gäller för EU-bad kan kommunen ”kvalitetsstämpla” sina större badplatser och arbeta för förbättringar där det behövs.

Hur badvatten klassificeras

Provtagningen på badplatser är inriktad på en bedömning av hälsorisker och omfattar två typer av bakterier, Escherichia coli (E. coli) och intestinala enterokocker. Bakterierna fungerar som indikatorer för att påvisa en eventuell förorening som innehåller avföring (fekalier). Bakterierna utgör inte i sig själva en fara för badande men kan, genom sin närvaro, indikera att vattnet är förorenat. Sådana fekala föroreningar kan exempelvis vara avlopp, djurgödsel och fågelspillning.Även de badande kan tillföra indikatorbakterier till badvattnet. Provtagningen skiljer sig från den provtagning som görs för att säkerställa ekologiskt hållbar vattenkvalitet.

Badplatserna besiktigas även visuellt för förekomst av eventuell algblomning och avfall i samband med provtagningen, men dessa parametrar beaktas inte vid klassificeringen av badvatten.Kommunerna provtar sina EU-bad minst 3-4 gånger per år, beroende på badsäsongens längd. Om det vid provtagning visar sig finnas höga halter bakterier i vattnet (som ger bedömningen otjänligt), förekomst av algblomning eller avfall bör kommunen göra en avrådan från bad. Nulägesbedömningen av bakteriehalterna görs utifrån Havs- och vattenmyndighetens vägledning kring EU-bad där halter för tjänligt, tjänligt med anmärkning och otjänligt återfinns.

Varje år görs en klassificering av svenska EU-bad baserat på rapporterade provresultat under de fyra senaste badsäsongerna.
Klassificeringen är alltså en historisk bedömning av badvattenkvaliteten. Klassificeringen ger därmed också en indikation om hur badvattnets kvalitet kan komma att se ut framöver Enligt badvattenförordningen är det kommunen som ansvarar för klassificeringen av EU-bad. Folkhälsomyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten sammanställer det data som kommunerna rapporterat in och rapporterar i sin tur data för EU-baden till EU.

Möjlig förklaring

De centrala myndigheterna som ansvarar för badvatten, det vill säga, Havs- och vattenmyndigheten och Folkhälsomyndigheten som arbetar på uppdrag av HaV bedömer att medvetenheten hos kommunerna har ökat och att arbete görs för att förbättra kvaliteten, särskilt inom turistområden.Det finns krav på att vidta åtgärder om ett EU-bad har klassificerats som dåligt. Det finns även krav på att identifiera och bedöma risken för föroreningskällor och utbredning av cyanobakterier och alger för varje EU-bad samt att redovisa åtgärder för att få bort eller förebygga. Det finns goda exempel på att orsaker till föroreningskällor har identifierats och åtgärdats.Förbättringar i de verktyg som HaV tillhandahåller inom arbetet med badvatten har gjort att kraven på verksamhetsutövarna (kommunerna) blivit tydligare.

Administrativa faktorer kan också ha påverkat den positiva utvecklingen av indikatorn. Fler kommuner har med tiden tagit tillräckligt antal prover så att EU-baden kan få en klassificering vilket kan leda till förflyttning av bad från resultatet ”otillräckligt provtagen” till klassificeringen ”utmärkt”. Så kallade kortvariga föroreningar har också identifierats och hanterats korrekt av kommunerna i större utsträckning. I den långsiktiga fyraåriga klassificeringen kan kortvariga föroreningar exkluderas från beräkningen om uppföljande provtagning sker korrekt vid ett prov med högre bakteriehalt.Ett fåtal bad med klassificeringen ”dålig” har också avregistrerats som EU-bad.

Indikatorn är relativt sårbar för förändringar då enstaka provtagningar kan påverka klassificeringen av ett bad. Det har även visat sig att förändringar i hantering av prover på de laboratorier som genomför analyserna av indikatorbakterier kan påverka de statistiska beräkningarna som ligger till grund för klassificeringen. Det är svårt för myndigheterna att ha en fullständig överblick över dessa förändringar.

Ytterligare information

Det kan finnas andra aspekter på badvattenkvalitet som inte omfattas av HaV:s föreskrifter och allmänna råd om badvatten (HVMFS 2012:14). Dessa inkluderar både naturligt förekommande organismer som kan orsaka hälsoproblem och kemiska föroreningar. Kvaliteten som rapporteras ger därför inte en helhetsbild av möjliga hälsoeffekter av bad.

Koppling till Agenda 2030

Indikatorns utveckling under perioden 2015–2019 påverkar positivt på globalt delmål 6.3 avseende ”förbättra vattenkvaliteten genom att minska föroreningar, stoppa dumpning och minimera utsläpp av farliga kemikalier” samt globalt delmål 14.1 avseende ”… avsevärt minska alla slags föroreningar i havet.
Indikatorn har även koppling till globalt delmål 3.3 Bekämpa smittsamma sjukdomar.Badvatten bedöms i Sverige inte bidra till en betydande andel av belastningen av smittsamma sjukdomar i samhället, men hälsopåverkan kan förväntas öka i samband med klimatförändringar som resulterar i fler värmeböljor (ökad förekomst av vissa hälsofaror, ökad exponering genom mer badande) och ökad frekvens av skyfall (ökad tillförsel av smittämnen).
Indikatorn har koppling till delmål 8.9 Främja gynnsam och hållbar turism genom att bra badvattenkvalitet främjar turism.

  • 13 HaV (2020b)

Indikator 5. Marint skräp på stränder

Marint skräp sprids genom havsströmmar, vilket i sin tur påverkar både miljön i havet och på land. Det är därför av stor betydelse att dessa föroreningar hanteras och att åtgärder vidtas för att motverka nedskräpningen.
visar ökning av marint skräp

Kraftig ökning av det marina skräpet (klicka för större bild)

Denna indikator följer upp förekomsten av marint skräp på stränder längs två av landets kuststräckor. Indikatorn kan även relateras till folkhälsa och attraktiva kustområden utifrån dess betydelse för rekreation och turism.

Indikatorn baseras på en indikator för uppföljning av marint skräp inom miljömålssystemet. Diagrammet ovan avser marint skräp på stränder på Bohuskusten som är det mest drabbade av Sveriges kustområden. Mer utvecklad och detaljerad information om indikatorn finns på webbplatsen för
Sveriges miljömål, marint skräp på stränder.
indikator 5 marint skräp på stränder

Tabell 5. Utveckling för indikator 5. Marint skräp på stränder, antal skräp per 100 meter (klicka för större bild).

Kommentar

Mängden strandskräp (antal skräp per 100 meter strand) varierar mycket från år till år på vissa stränder, medan förekomsten på andra stränder har mindre variation mellan provtagningarna. Medelvärdet för antal skräpföremål per 100 meter strandsträcka för perioden 2012-2017 pekar på en kraftig ökning av antalet skräpföremål på stränderna längs Bohuskusten (Skagerrak) och på de oexploaterade stränderna i Kattegatt och Östersjön.

Skräpet består till nästan 90 procent av plastmaterial. Under 2018 och 2019 var medelvärdet för antalet skräp lägre än 2017, men högre än åren före 2017.
Förekomsten av strandskräp är högst på oexploaterade stränder längs Bohuskusten där största delen av tillförseln kommer från havet. Här sker en betydande tillförsel genom Jutska strömmen, en havsström som för vatten norrut längs Danmarks västkust mot den svenska västkusten.

På stränder i Kattegatt och Östersjön finner man mer skräp på de stadsnära stränderna, där skräpet förväntas komma främst från besökare, jämfört med de oexploaterade stränderna. Vid mätningar av strandskräpet ser man även på fördelning av olika material. Den största delen av allt skräp i alla havsområdena utgörs av plast. Detta överensstämmer med hur det ser ut globalt.

Resultatvärdering

Den ökning av strandskräp som ses är negativ för möjligheterna att uppnå miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Marint skräp och skräp på stränder skadar också människors upplevelser av naturen, vilket försämrar möjligheten att nå friluftslivsmål och kan också ha negativa effekter på folkhälsan. Marint skräp innebär även årliga kostnader för kommuner och enskilda för strandstädning, vilket resulterat i ett statligt stöd för strandstädning i omfattningen cirka 17 miljoner kronor på årsbasis.14

Det är en stor variation mellan enskilda stränder i alla havsområdena vilket innebär att det är svårt att bedöma trender i förekomsten. Förekomsten av skräp kan också vara känslig för bland annat extrema väderförhållanden, och för enstaka slumpmässiga händelser (till exempel att ett fartyg tappar en del av sin last i närheten av stranden). Resultaten kan även påverkas av strandstädning.

En närmare granskning av de enskilda Bohusstränderna tyder på att det framförallt är två specifika stränder som har en utveckling som bidrar till den kraftiga ökningen av antal skräp. För övriga Bohusstränder är det stora variationer mellan åren och resultaten visar inte på någon tydlig trend. Gällande en ökning av antal skräpföremål på de oexploaterade stränderna i Kattegatt och Östersjön tyder granskningen av de enskilda stränderna på att det är en specifik strand som har en utveckling som bidrar till ökningen. För övriga stränder är medelvärdena relativt konstanta.15

Möjlig förklaring

Den marina nedskräpningen fortsätter att vara ett problem och skräp som plast och mikroplaster påverkar marina arter. Globalt sett är bristande avfallshantering och nedskräpning på land den största källan till marint skräp. Den främsta orsaken till ökad nedskräpning är ökande användning av plast.16

Koppling till Agenda 2030

Rapporteringen om indikatorn för perioden 2012–2017 från HaV visar att medelvärdet för antal skräpföremål per 100 meter strandsträcka pekar på en kraftig ökning på stränderna längs Bohuskusten (Skagerrak) och på de oexploaterade stränderna i Kattegatt och Östersjön.

Indikatorns utveckling under perioden 2012–2017 påverkar därmed negativt på de båda globala delmål som berör indikatorn. Detta gäller globalt delmål 14.1 avseende ”… Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp” samt globalt delmål 12.4: ”Senast 2020 uppnå miljövänlig hantering av kemikalier och alla typer av avfall under hela deras livscykel, i enlighet med överenskomna internationella ramverk, samt avsevärt minska utsläppen av dem i luft, vatten och mark i syfte att minimera deras negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön.”

Även delmål 11.6 Minska städers miljöpåverkan påverkas negativt. Målet är att till senast 2030 minska negativa miljöpåverkan per person bland annat genom att ägna uppmärksamhet åt hantering av kommunalt och annat avfall.

  • 14 Naturvårdsverket (2020d)
  • 15 HaV (2019b)
  • 16 HaV (2019b)

Indikator 6. Minskad risk för översvämning


Den maritima strategin slår fast att säkerhetsarbetet ska vara fortsatt aktivt för att minska risken för större olyckor med negativa konsekvenser för människor och miljö. EU:s ramdirektiv om en marin strategi 2008/56/EG identifierar kustskydd och översvämningsskydd som en mänsklig verksamhet i eller med påverkan på den marina miljön.Den svenska översvämningsförordningen, vilken bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker syftar till att minska ogynnsamma följder av översvämningar för människors hälsa, miljön, kulturarvet och ekonomisk verksamhet. Arbetet sker genom en systematisk kartläggning av översvämningshot och översvämningsrisker och genom att framställa en riskhanteringsplan för översvämningshotade områden.17

En översyn av områden genomfördes 2016-2017 då 17 tätorter vid kusten identifierades som områden med betydande översvämningsrisk.18Riskhanteringsplanerna ska bland annat särskilt beakta risker för sjöfart och hamninfrastruktur. I EU:s utvärdering av översvämningsdirektivet (2019) kom det fram att få länder hittills har hanterat sjöfart och hamninfrastruktur i sina riskhanteringsplaner.
Indikator 6. Minskad risk för översvämning visar antal riskhanteringsplaner för de, enligt översvämningsdirektivet, identifierade områdena med betydande översvämningsrisk.

  • 17 MSB (2020)
  • 18 MSB (2018)
visar riskhanteringsplaner vid kusten

Riskhanteringsplaner vid kusterna ska utvecklas (klicka för större bild)

indikator 6 minskad risk för översvämning

Tabell 6. Utveckling för indikator 6. Minskad risk för översvämning (klicka för större bild).

Kommentar

Halva Sveriges befolkning bor mindre än tio kilometer från havet. Redan idag är samhällen runt kusten utsatta för klimatrelaterade händelser som till exempel stormar och översvämning. Ett förändrat klimat väntas ge stor påverkan på fysiska förutsättningar och ekosystemtjänster i kust- och havsområden. Kustområden kommer att påverkas av stigande havsnivåer och risken av översvämningar från havet kommer att öka. Risken för ökad nederbörd och skyfall, kusterosion, ras och skred samt längre torrperioder förväntas också påverka fler områden.Havsplanerna för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet19 har uppmärksammat att olyckor kan ge skadliga konsekvenser för människor och djur- och växtliv i havet.

De största riskerna finns i samband med olyckor som kan föra med sig risker för utsläpp av olja, kemikalier eller andra skadliga ämnen. Detta kan handla om exempelvis kollisioner inom sjöfarten, men miljöfarliga ämnen kan även hamna i havet via utsläpp från land, exempelvis vid en översvämning.Hur risken för översvämning kommer att se ut längs Sveriges kuster i framtiden kommer bero till stor del på hur kustnära bebyggelse och infrastruktur utvecklas i framtiden och vilka förebyggande åtgärder som vidtas.

Resultatvärdering

Fler områden med betydande risk för översvämning har identifierats vid kusten. De riskhanteringsplanerna som har tagits fram hittills har inte hanterat maritima intressen och översvämning från havet i något större utsträckning. Ambitionen är att dessa aspekter ska ta betydligt mer plats i den kommande generation av riskhanteringsplaner som ska tas fram under 2020-2021.

Möjlig förklaring

2011 var fyra kustsamhällen:

  • Göteborg
  • Kungsbacka
  • Haparanda och
  • Kristianstad

identifierade som områden med betydande översvämningsrisk på grund av översvämning från vattendrag. Nytt underlag, såsom ny nationell detaljerad höjddatabasen (GSD-Höjddata 2+) och nya beräkningar från SMHI har gjort det möjligt att bättre bedöma översvämningsrisk från havet.En översyn som genomfördes av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 2017 identifierade ytterligare 13 områden vid kusten med betydande risk för översvämning. Ny kunskap kring översvämning från havet växer ständig fram och arbetet med riskhanteringsplaner och framtagande av mål och åtgärder för översvämningsrisk är fortfarande relativt nytt för många kommuner och länsstyrelser.20

Kartan nedan visar identifierade områden med betydande översvämningsrisk enligt översvämningsdirektivets cykel 2. Riskhanteringsplaner framställs under 2020-2021.21

  • 19 HaV (2019c)
  • 20 MSB (2018)
  • 21 Källa: MSB
identifierade områden med översvämningsrisk

Identifierade områden med betydande översvämningsrisk (klicka för större bild).

Ytterligare information

För att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor för människor och miljö har EU antagit det så kallade Sevesodirektivet. I Sverige är direktivet infört genom Sevesolagen . Verksamhetsutövare som hanterar farliga ämnen i större mängder vid ett och samma tillfälle omfattas av reglerna och ska utarbeta ett skriftligt handlingsprogram. Ett stort antal så kallade Sevesoanläggningar ligger i kustnära lägen och i anslutning till hamnar till exempel raffinaderier, pappersbruk, lagringsplatser med mera. Många av områdena identifierade enligt översvämningsförordningen innehåller Sevesoanläggningar.

Åtgärder som tas fram enligt Sevesolagen och som har anknytning till översvämningar ska redovisas i riskhanteringsplanerna. Sendairamverket för katastrofriskreducering 2015–2030 antogs vid FN:s tredje världskonferens i Sendai, Japan 2015.

Ramverket har fyra särskilda fokusområden :

  1. utveckla förståelsen för och bedömningen av risker
  2. stärka förmåga för katastrofriskreducering
  3. investera i förebyggande åtgärder för att skapa resiliens och
  4. stärka beredskapen och återuppbyggnaden efter en katastrof.

Målsättningarna för Sendairamverket är bland annat att väsentligt minska dödligheten och antalet personer som påverkas negativt av katastrofer, minska ekonomiska förluster och skador på kritisk infrastruktur, öka antalet nationella och lokala strategier för katastrofriskreducering, samt öka användningen av system för tidig varning och krisinformation. FN har tagit fram 38 indikatorer för Sendairamverket.

Koppling till Agenda 2030

Mål 11, med delmålen 11.5 och 11.B är särskilt relevant för översvämningsförordningen och arbetet med rikshanteringsplanerna.
Agenda 2030 mål 11: Hållbara städer och samhällen handlar om att göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara. Delmål 11.5 är att mildra de negativa effekterna av naturkatastrofer. Det innebär att till 2030 väsentligt minska antalet dödsfall och antalet människor som drabbas av katastrofer, inklusive vattenrelaterade katastrofer.
Kust- och havets ekosystem kan också spela en viktig roll för att skydda samhällen från stormvågor och andra naturhändelser. En hållbar förvaltning av havs- och kustområden innefattar en minskning av risker och Agenda 2030 mål 14 Hav i balans också relevant.

Indikator 7. Maritima näringars klimatpåverkan

En central hållbarhetsaspekt för en maritim strategi handlar om dess påverkan på klimatet. Världshaven och deras naturliga processer påverkas av den globala uppvärmningen och de klimatförändringar som följer av den. Den globala uppvärmningen är ett resultat av mänsklig aktivitet.22

De klimatförändringar som följer av uppvärmningen leder ofta till att det blir svårare att leva nära havet och nyttja dess resurser. Det kan exempelvis handla om vattennivåhöjning, påverkan på vattenkvalitet på grund av ökad avrinning eller ändrad utbredning för vissa fiskarter. De svenska maritima näringarnas totala utsläpp av växthusgaser är små sett till de totala utsläppen i ett nationellt och ett globalt perspektiv, men bidrar förstås ändå med utsläpp.

Med den här indikatorn följer vi upp utvecklingen av de maritima näringarna när det gäller koldioxidutsläpp, Indikatorn mäter de maritima näringarnas utsläpp, uttryckt som koldioxidekvivalenter, i förhållande till näringarnas förädlingsvärde. Att relatera utsläppen till förädlingsvärdet innebär att hänsyn tas till den totala ekonomiska aktiviteten i näringarna. Detta är det mått som generellt används inom miljöräkenskaperna och som indikatorn baseras på. För maritima strategins indikator 7. Maritima näringars klimatpåverkan används produktionsbaserade utsläpp. Det finns även andra sätt att beräkna utsläpp såsom, beräkningar av konsumtionsbaserade respektive territoriella utsläpp.

Indikatorn fångar inte upp utsläpp från hela livscykeln såsom exempelvis fiskfoder i vattenbruket eller tillverkning av fartyg, men däremot utsläpp från verksamheten, till exempel rederiverksamhet. I bilaga C Teknisk bilaga för vissa indikatorerPDF beskrivs hur indikatorn är uppbyggd och hur den räknas fram.

  • 22 IPCC (2018)
Koldioxidekvivalenter eller CO2e är ett mått på utsläpp av växthusgaser som tar hänsyn till att olika sådana gaser har olika förmåga att bidra till växthuseffekten och global uppvärmning. Förädlingsvärde är företagens bidrag till ett lands bruttonationalprodukt (BNP).

Eftersom miljöräkenskaperna inte innehåller tillräckligt detaljerad information för att redovisa utsläppen för de relativt små branscherna inom de maritima näringarna, har Statistiska centralbyrån låtit göra en modellskattning som tar hänsyn till branschtillhörighet och företagsstorlek.

Resultatet blir ett värde som visar CO2 utsläppsekvivalenter i förhållande till förädlingsvärde för maritima näringar i Sverige. Vissa av de maritima delbranscherna har dock inte kunnat inkluderas i denna beräkning.Indikatorn utgår från en population med företag inom ett antal näringsgrenar som har klassats som maritima. Statistiken över växthusgasutsläpp finns dock generellt inte på företagsnivå och därför kan inte populationen maritima företag direkt matchas mot utsläppsdata.

Den statistik som finns tillgänglig på företagsnivå är växthusgasutsläpp för stationära utsläpp inom tillverkningsindustrin (SNI 10-33). För mobila utsläpp och övriga utsläpp samt i övriga näringsgrenar behöver antaganden göras.De produktionsbaserade utsläppen avser utsläpp från svenska ekonomiska aktörer, som är förknippade med Sveriges BNP oavsett var i världen utsläppen sker. Metoden för att beräkna klimatindikatorn har utvecklats av Statistiska centralbyrån, som även har utfört beräkningarna.

Se mer om metoden i bilaga C Teknisk bilaga för vissa indikatorer.PDF

visar ökad klimatpåverkad från maritima näringar

Ökad påverkan från de maritima näringarna (klicka för större bild)

indikator 7, globala mål som berörs

Globala mål som berörs av indikator 7 (klicka för större bild).

indikator 7 maritima näringars klimatpåverkan

Tabell 7. Utveckling för indikator 7. Maritima näringars klimatpåverkan (klicka för större bild)

Kommentar

Indikatorn visar inte på någon tydlig trend över tid. Vi ser först en ökning mellan åren 2014 och 2016 och därefter en något ojämn utveckling fram till det sista tillgängliga året 2018.
Utsläppen som utgör indikatorn varierar stort mellan de maritima näringarnas olika delbranscher. Det är främst branscherna transport och magasinering, och fiske och vattenbruk som bidrar till utsläppen av växthusgaser.

Inom den första är det i första hand rederier som står för merparten av utsläppen. Detta gäller både i absoluta tal (ton CO2e) och relaterat till förädlingsvärde. Fördelningen av utsläppen med en stor del av totalen i just dessa branscher, som i princip i sin helhet är maritima, gör också att osäkerheten i de modellskattningar som använts för övriga branscher påverkar den totala indikatorn i mindre grad.

indikator 8 klimatpåverkan från fiske och vattenbruk

Tabell 8. Klimatpåverkan från fiske och vattenbruk, samt rederier. Koldioxidekvivalenter (ton) i förhållande till förädlingsvärde (miljoner kronor) (klicka för större bild).

källtext till tabell 8

Källa: SCB. Baseras på statistik från Miljöräkenskaperna och SCB Företagsdatabasen 2014-2018. SCB har utfört beräkningarna. (klicka för större bild)

Resultatvärdering

Över tid sker en minskning av utsläppen av växthusgaser i Sverige, både i absoluta tal och relaterat till den ekonomiska aktiviteten. Men de årliga och branschvisa variationerna i utvecklingen är stora. Med denna avgränsning av maritima näringarna står rederiverksamheten för merparten av utsläppen. Samtidigt är de maritima näringarna små i relation till den totala näringsverksamheten. Vår bedömning är att det är svårt att dra några säkra slutsatser på basen av indikatorns utveckling. Givet att branscherna är små kan tillfälligheter av olika slag få en stor betydelse för indikatorns utveckling på kort sikt.

Möjlig förklaring

Utvecklingen av utsläppen i förhållande till förädlingsvärdet för de maritima näringarna torde i hög grad förklaras av utsläppen inom rederiverksamheten, det vill säga sjöfarten. För att söka eventuella förklaringar kan man därför jämföra med indikatorn över antalet registrerade svenska fartyg. Där ser vi en minskning av antalet fartyg mellan 2014 och 2017.

Efter 2017 ökar antalet fartyg istället något, både 2018 och 2019. Förändringarna är dock relativt små och säger inte något om vari förändringarna består. Det gör det vanskligt att se i vilken riktning ett förändrat antal fartyg kan påverka indikatorn över utsläpp per förädlingsvärde. Om till exempel äldre fartyg ersätts med nyare kan man anta att utsläppen per förädlingsvärde skulle minska.

Jämför vi istället med transportindustrin totalt ser vi en utveckling av utsläpp i förhållande till förädlingsvärde över tid som i någon mån överensstämmer med den vi ser för de maritima näringarna. Vi ser här en minskning för perioden från 2014, som för transportindustrin pågått sedan finanskrisen 2009, som sedan vänds i en ökning från 2017.
Indikator 13. Trafikslagsregelverk redovisar den så kallade internaliseringsgraden för sjöfarten. Indikatorn mäter hur stor andel av de externa marginalkostnaderna som täcks av rörliga skatter och avgifter. För sjöfarten domineras de externa marginalkostnaderna av utsläppskostnader.

Ytterligare information

Klimatindikatorn har tagits fram med hjälp av utsläppsdata från miljöräkenskaperna. Miljöräkenskaperna är ett satellitsystem till nationalräkenskaperna och används bland annat för att beskriva växthusgasutsläpp till luft per näringsgren. Vissa förändringar i statistiken över utsläppen har genomförts under tid. Mer information om dessa finns på SCB:s webbplats, Miljöräkenskaperna.

Se även bilaga C Tekniska bilaga för vissa indikatorer.PDF

Koppling till Agenda 2030

Ovan har konstaterats att indikatorn inte visar på någon tydlig trend över tid. Därtill har beskrivits att branscherna som omfattas är små, varför tillfälligheter kan få betydelse för indikatorns kortsiktiga utveckling. Därmed är det svårt att dra några slutsatser om indikatorns eventuella påverkan på de globala hållbarhetsmålen:


För uppföljning av delmål 9.4 används globalt liknande indikator som i maritima strategin, det vill säga utsläpp av koldioxid i förhållande till förädlingsvärdet.

Indikator 8. Översiktsplanering

I den maritima strategin framgår att havs- kustområdet behöver en god planering eftersom det finns ökade anspråk på området för turism, bostäder, fiske, sjöfart med mera. Planeringen behöver ta hänsyn till olika anspråk och samtidigt värna havets ekosystem och hantera klimatförändringar. Havsplanering förbättrar möjligheterna att ta hänsyn till ekosystemens förutsättningar och trygga de värden som är grund för näringar som exempelvis turism. Vidare genererar planeringsarbetet kunskapsunderlag, nya möten, möjligheter och idéer som ger nytta till de maritima näringarna och verksamheterna. I denna indikator följs översiktsplanering av kust-, sjö- och havsområden upp.

Indikatorn grundar sig på en undersökning av Sveriges 82 kustkommuner samt de 45 kommuner som angränsar till Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön. De sistnämnda kommunerna har tillkommit sedan den uppföljning som gjordes 2018.

Undersökningen har begränsats till en övergripande studie av kommunernas översiktsplaner, tematiska tillägg eller ändringar för viss del av kommunens yta. Endast de kommuner som i gällande översiktsplanedokument redovisar att de planerat kust-, sjö- och havsområdet har bedömts uppfylla kriterierna för studien.Oftast sker redovisningen genom att i den kommunomfattande översiktsplanen samla kust-, sjö- och havsplaneringen i egna avsnitt med tydligt redovisade intresseavvägningar och värden/aspekter utöver givna riksintressen och med väl underbyggda ställningstaganden.

Ofta är ställningstagandena även kopplade till en karta, vilket ytterligare ökar tydligheten och förenklar vidare förankring av kommunernas ställningstaganden i planering och intresseavvägningar. 24

  • 24 Boverket (2018), Boverket (2020)
kommuner som har kust- och havsplanerat

Fler kommuner har planerat sitt sjö- eller havsområde (klicka för större bild)

indikator 8 översiktsplanering

Tabell 9. Utveckling för indikator 8.Översiktsplanering (klicka för större bild).

Kommentar

I 45 av landets 82 kustkommuner har kommunerna översiktsplanerat på ett sätt som uppfyller kriterierna för att kommunen ska anses ha planerat sitt kust- och havsområde. Kriterierna är att intressen har ställts mot varandra och att kommunen i planen har utmejslat ett strategiskt förhållningssätt till mark- och vattenanvändningen i havet, kusten och skärgården. Antalet kommuner som har översiktsplanerat havet har ökat med nio kommuner sedan samma undersökning 2017.
Av de 45 kommunerna kring de större sjöarna har 12 översiktsplanerat sitt kust- och sjöområde. I 20 av de 70 kommuner som inte bedömts planera för kust- och havs/sjöområde pågår arbete med översiktsplaner eller andra underlag för översiktsplanering.

Resultatvärdering

Det är en mindre ökning av andelen kommuner som antagit översiktsplaner som omfattar kust- och havsområde. Men om de kommuner som har påbörjat framtagandet av en ny översiktsplan, där havs- eller sjöområdet ingår, inräknas ökar andelen kommuner från 55 till närmare 70 procent.

Möjlig förklaring

Sedan 2015 finns det lagstiftning om vägledande statlig havsplanering i Sverige. Förslag till havsplaner har tagits fram i en bred process där bland annat kommuner medverkat. Förslagen bereds nu av regeringen. Från 2016 till 2018 har kustkommuner kunnat få bidrag för att stödja och förstärka förberedelser och genomförande av översiktsplanering av havet. Projektformen gick under benämningen KOMPIS (kommunal planering i statlig samverkan) och målet var bland annat att ge kommunerna ett stöd för ökad planering i sitt havsområde och för att stödja mellankommunal samverkan.Den genomförda havsplaneringsprocessen och KOMPIS-bidragen förefaller ha medverkat till att kust- och havsplaneringen har kommit igång. Det verkar vara ett lyckat koncept att gå samman i kommungemensamma projekt för att ta fram gemensamma riktlinjer för kust- och havsplanering.25

Även andra former av mellankommunala samarbeten har genomförts som mynnat ut i olika typer av planeringsdokument. Bland kommunerna kring de större sjöarna har inget mellankommunalt samarbete i den omfattningen förekommit, men det har inte heller gjorts någon nationell eller regional satsning på dessa kommuners planering av sjöarna.

Ytterligare information

I flera översiktsplaner går det att utläsa att kommunerna fokuserar mycket på tekniska aspekter såsom vattendirektivet och ekologiskt status. Dessa avsnitt ingår förstås som en del i en god kust- och havsplanering men i många fall presenteras riksintressen utan att egentligen vägas gentemot varandra, vilket leder till att översiktsplanen inte blir tillräcklig vägledning för vidare planering.

Koppling till Agenda 2030

Boverket har i sin uppföljning av indikatorn funnit att andelen kust- och havskommuner som översiktsplanerat kust- och havsområden har ökat.
Därmed har förutsättningarna förbättrats för en positiv påverkan på globalt delmål 11.a vad gäller att ”positiva ekonomiska, sociala och miljömässiga kopplingar mellan stadsområden, stadsnära områden och landsbygdsområden skall stärkas genom att stärka den nationella och regionala utvecklingsplaneringen”. I förlängningen har även förutsättningarna stärkts för en positiv påverkan även på globalt mål 14 Hav och marina resurser, men en sådan påverkan är det för tidigt att ännu kunna konstatera.

Indikator 9. Marint områdesskydd

I strategin framgår att miljöanpassade lösningar i maritima områden ska framhävas och stöttas. Områdesskyddet stärker förutsättningarna för den biologiska mångfalden och därmed även tillgången till ekosystemtjänster. Indikatorn visar hur stor andel av de svenska havsområden som omfattas av marint områdesskydd.

indikator 9, fler havsområden med områdesskydd

Fler havsområden med områdesskydd (klicka för större bild).

indikator 9 marint områdesskydd

Tabell 10. Indikator 9. Marint områdesskydd (klicka för större bild).

Kommentar

Länsstyrelserna och i viss mån även kommunerna inrättar marina skyddade områden i form av naturreservat och biotopskyddsområden. Regeringen beslutar om nationalparker och Natura 2000-områden samt marina skyddade områden enligt de regionala havsmiljökonventionerna Ospar och Helcom. Länsstyrelserna är de myndigheter som förvaltar de marina skyddade områdena och kommunerna förvaltar de skyddade områden som de själva beslutat.

Inom arbetet med att ta fram Handlingsplanen för marint områdesskydd 2016 26 kom Havs- och vattenmyndigheten fram till att i den statistiska analysen inkludera former av marint skydd där skyddet är tillräckligt starkt för att skydda marina bevarandevärden. Hit hör marina nationalparker, marina naturreservat, marina Natura 2000- områden samt marina biotopskyddsområden. För att ett område ska bli ett marint naturreservat eller en marin nationalpark, ska området uppfylla vissa kriterier som fastställdes 2007 i Naturvårdsverkets rapport Skydd av marina miljöer med höga naturvärden 27. I Sverige har vi för närvarande ett hundratal marina naturreservat och en marin nationalpark som uppfyller dessa kriterier.

Det finns nationella mål för marint områdesskydd som grundar sig på mål utarbetade inom konventionen för biologisk mångfald, och andra globala eller regionala konventioner som strävar efter att uppnå en viss andel marint områdesskydd, tillsammans med kvalitetsaspekter bland annat rörande förvaltning av dessa områden.

Nya mål håller på att tas fram i en så kallad post-2020 process där befintliga målsättningar ska utvärderas och följas upp och ersättas med nya mål. I EU:s strategi för biologisk mångfald har EU-kommissionen föreslagit ett skydd av områden omfattande 30 procent för EU:s havsområden, varav 10 procent ska ha ett strikt skydd. I dagsläget, fram till 2020, gäller målnivån minst 10 procent skydd av Sveriges havsområde genom ett ekologiskt representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk av marina skyddade områden. Med havsområde avses Sveriges inre vatten, territorial hav och ekonomiska zon.

I den nationella handlingsplanen för marint områdesskydd uttryckte Havs- och vattenmyndigheten att det är viktigt att stärka möjligheterna att nå målet genom att skydda minst 10 procent av varje havsområde:

  • Bottniska viken,
  • Egentliga Östersjön och
  • Västerhavet.

Arbete pågår för att utveckla ett ramverk som ska möjliggöra en mer detaljerad uppföljning av kvalitetsaspekterna avseende ekologisk representativitet och funktionalitet.
Indikatorn är densamma som används vid uppföljning av Agenda 2030 och uppföljningen sker sedan 2018 av Statistiska centralbyrån med hjälp av underlag från Metria som analyserar andelen skydd.

  • 26 HaV (2016b)
  • 27 Naturvårdsverket (2007)
indikator 11 andel av respektive havsområde som har marint områdesskydd

Tabell 11. Andel av respektive havsområde som har marint områdesskydd (klicka för större bild).

Resultatvärdering

Vid uppföljningen av indikatorn avseende skydd som beslutats fram till årsskiftet 2019 framkom att 13,8 procent av Sveriges havsområde omfattas av skydd. Här ingår marina naturreservat, marina nationalparker, marina Natura 2000 områden och marina biotopskyddsområden. I Bottniska viken skyddas 5,2 procent av havsområdet, Egentliga Östersjön 16 procent och i Västerhavet 32 procent. Västerhavet är dock ytmässigt ett betydligt mindre havsområde än Bottniska viken eller Egentliga Östersjön.

Då denna typ av analyser är beroende av rätt underlag gällande geografisk data är det av största vikt att indikatorn mäts på samma sätt varje år. I samband med att man tog fram handlingsplanen för marint områdesskydd och de havsområdesvis mer detaljerade regionala handlingsplanerna har fler analyser gjorts, dock av olika utförare och med något olika underlag.
Det är svårt att utläsa något om funktionaliteten i skyddet genom att bara analysera areal som skyddats, men sannolikheten att nätverket av områdesskyddet är ekologiskt representativt och sammanhängande är större om skyddet är mer rättvist fördelat mellan havsområdena.

Möjlig förklaring

Andelen marint områdesskydd fortsätter att öka i samtliga havsområden och är ett resultat av en särskild satsning från regeringen: Rent hav som inneburit att riktade medel har fördelats till arbete med marint områdesskydd. Den stora ökning i andel marint områdesskydd som skett sedan 2015 beror främst på regeringens utpekande 2016 av stora områden som Natura 2000-områden för skydd av tumlare.

Ytterligare information

I en kommande post-2020 process med att ta fram nya mål för marint områdesskydd kommer indikatorn vara värdefull att följa. Med tanke på eventuell utveckling av EU:s strategi för biologisk mångfald skulle uppföljning av den maritima strategin senare kunna kompletteras även med en indikator över andelen strikt skyddad areal.

Koppling till Agenda 2030

Indikatorns utveckling en positiv påverkan på globalt delmål 14.2 Skydda och återställ ekosystem, för vilket det anges att ”Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, … samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav.”
Indikatorns utveckling påverkar även delmål 11.4 Skydda världens kultur- och naturarv som handlar om att stärka insatserna för att skydda och trygga världens kultur- och naturarv.

Indikator 10. Olyckor och tillbud för fartyg

I den maritima strategin lyfts behoven av en god säkerhetskultur och hög kompetens inom branschen för att minimera risken för olyckor. Säkerhetsarbetet ska därför vara fortsatt aktivt för att minska risken för större olyckor till sjöss med negativa konsekvenser för människor, miljö och ekonomi.

indikator 10, fler rapporterade olyckor

Fler rapporterade olyckor och tillbud (klicka för större bild).

indikator 10 olyckor och tillbud

Tabell 12. Utveckling för indikator 10 Olyckor och tillbud för fartyg (klicka för större bild).

indikator 10 antal rapporterade olyckor och tillbud

Tabell 13. Antal rapporterade sjöolyckor och tillbud 2014-2018, fördelat på utländska fartyg på svenskt territorialvatten och svenskflaggade fartyg (klicka för större bild).

Kommentar

Rapporteringen av sjöolyckor är i stort sett oförändrad sedan 2014. En liten nedgång av rapporteringen skedde 2015 och 2016, men antalet har åter börjat stiga upp till tidigare nivåer. Antalet allvarliga olyckor ligger sedan 2014 på en relativt oförändrad nivå med mellan 25 och 36 händelser per år.

Resultatvärdering

2018 rapporterades något fler sjöolyckor och tillbud än vanligt, 231 stycken. Sommaren 2018 var en ovanligt varm sommar och skärgårdstrafiken var mer aktiv än vanligt. 25 allvarliga olyckor, 153 mindre allvarliga olyckor och 53 tillbud rapporterades. Rapporteringen av antalet allvarliga olyckor för 2018 var låg i jämförelse med antalet rapporterade mindre allvarliga olyckor och tillbud. Detta tyder på en försiktigt ökad rapporteringsbenägenhet i jämförelse med de andra åren, vilket är positivt.

Rapporteringen av tillbud har ökat sedan 2014, men ökningen är marginell. Ökningen kan till viss del förklaras med att maskinhaverier, som inte lett till någon konsekvens för fartyget, succesivt började läggas in i statistiken som tillbud i stället för mindre allvarlig olycka sedan 2016. Från och med 2018 läggs konsekvent maskinhaverier, som inte lett till någon konsekvens för fartyget, in som tillbud.

Möjlig förklaring

Transportstyrelsen genomförde en informationskampanj 2017 i samband med att regelverket för den nationella sjöfarten trädde i kraft (TSFS 2017:26 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om fartyg i nationell sjöfart). Myndigheten informerade då, genom olika kanaler, branschen om olycksrapportering och vikten av en ökad rapporteringsbenägenhet för en bättre säkerhetskultur till sjöss. Informationskampanjen kan ha varit en faktor som medförde att rapporteringen av mindre allvarliga olyckor och tillbud vände uppåt igen 2017.

Ytterligare information

Tre kategorier inom sjöfarten sticker ut i olycksstatistiken. Dessa kategorier har även varit föremål för utredningar av Statens haverikommission och har lyfts som risksegment inom den riskbaserade tillsynen för nationell sjöfart hos Transportstyrelsen:

  • Allvarliga olyckor med pråmar som lastas till bristfällig stabilitet och används på ett felaktigt sätt är fortsatt överrepresenterat i statistiken. Det finns indikationer på att fler aktörer på marknaden köper in pråmar för att använda vid byggen och transport, men detta kan inte bekräftas statistiskt. En möjlig delförklaring till att användningen av pråmar ökar kan vara att det är trångt vid byggarbeten och vattnet behöver nyttjas runt omkring för att få mer plats.
  • 2015 uppmärksammade Transportstyrelsen att olyckor med RIB-båtar tillhör ett risksegment. Passagerare och besättning skadar sig när fartygen förs fram i hög sjö och hög hastighet.
  • Fiskefartygen är fortsatt ett risksegment sedan 2014. Det är inte ovanligt att fiskefartyg byggs om och får en otillräcklig stabilitet samt lastas på ett felaktigt sätt. Det förekommer också att fiskefartygen inte lever upp till de säkerhetskrav som ställs och att besättningen saknar eller inte förnyar de utbildningar och certifikat som krävs.

Även om rapporteringsbenägenheten bedöms öka marginellt under 2018, så är underrapporteringen av mindre allvarliga olyckor och tillbud fortsatt mycket stor. Rapporteringsbenägenheten är fortsatt lägre hos de utländska fartygen jämfört med de svenska. Bland de svenskflaggade fartygen bedöms underrapporteringen vara extra stor bland fiskefartygen. Flest rapporter kommer in från den nationella sjöfarten och skärgårdsrederierna. För att kunna uppnå god säkerhetskultur och att allvarliga olyckor över tid minskar behöver rapporteringsbenägenheten av mindre allvarliga olyckor och tillbud öka.

Koppling till Agenda 2030

En ökad rapporteringsbenägenhet är viktig för att kunna följa utvecklingen mot det globala målet 8.8 och det globala målet 14.1 i Agenda 2030 där man beskriver att händelser som leder till föroreningar i havet ska minska (14.1) samt att arbetstagare har rätt till en god arbetsmiljö (8.8).28 För att rapporteringen ska öka krävs informationsinsatser till både aktiva fartygsbefäl men också till studenter vid sjöbefälsskolorna.

  • 28 Regeringskansliet (uå)

Indikator 11. Konkurrenskraftiga näringar

I maritima strategin framgår vikten av konkurrenskraftiga företag inom svensk företagsamhet i stort för att kunna mäta sig med internationella motsvarigheter. Det gäller även maritima näringarna. Utvecklingen maritima näringarnas konkurrenskraft ska även samspela med ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Definitionen av de maritima näringarna i uppföljningen bygger i huvudsak på Statistiska centralbyråns tidigare redovisning 2017 av ett regeringsuppdrag att utveckla statistiken för de maritima näringarna.29

När det gäller maritim turism omfattas indikatorn endast av butikshandel av båtar och icke reguljär sjötrafik med passagerare. Orsaken är att samma metod och typ av statistik bör användas för de olika näringsgrupperna. Det är svårt att avgränsa vad som är maritim turism och vad som är annan typ av turism eller besöksnäring.

I uppföljningen av strategin används därför även en annan indikator för maritim turism (indikator 25, Maritim turism) som beräknas utifrån en annan metod som fångar upp fler typer av verksamheter som kan kopplas till maritim turism.

Indikatorn 11 Konkurrenskraftiga näringar visar utvecklingen av de samlade maritima näringarnas konkurrenskraft. Indikatorn hör ihop med Indikator 12. Näringarnas konkurrenskraft som visar utvecklingen uppdelat i olika delbranscher och i relation till relevanta jämförelsebranscher.

  • 29 SCB
indikator 11, globala mål som berörs

Indikator 11 - globala mål som berörs (klicka för större bild)

indikator 11, antal förvärvsarbetande

Indikatorn består av tre delmått: antalet förvärvsarbetande, förädlingsvärdet samt värdet av varuexporten (löpande priser). För att utveckla indikatorn har måtten indexerats med basåret 2014. Index 100 betyder således att måttet är oförändrat jämfört med år 2014 (klicka för större bild).

indikator 11 konkurrenskraftiga näringar

Tabell 14. Utveckling för indikator 11. Konkurrenskraftiga näringar (index 2014=100) (klicka för större bild).

Kommentar

Indikatorn visar på en ökning av de maritima näringarnas förädlingsvärde och varuexport under perioden. Dessa har ökat med 42 respektive 65 procent (räknat på löpande priser) sedan 2014. När det gäller sysselsättningen är denna dock i princip oförändrad under perioden Det är liten skillnad mellan män och kvinnor.

Ser vi till utvecklingen över tiden så ökar både förädlingsvärdet och varuexporten snabbast i början och i slutet av perioden, medan särskilt åren 2015 -2016 visar på en lite långsammare ökningstakt och när det gäller förädlingsvärdet, en liten minskning mellan de två åren.

indikator 11, figur 5

Figur 5. Antal förvärvsarbetande 2014-2018 för maritim näringsgrupper index (2014=100). Källa: SCB (uå:e) Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (klicka för större bild).

indikator 11, figur 6

Figur 6. Förädlingsvärde 2014-2018 för maritima näringsgrupper, index (2014=100). Källa: SCB (uå:a). Företagens ekonomi 2014-2018 (klicka för större bild).

indikator 11, figur 7

Figur 7. Varuexport 2014-2018 för maritima näringsgrupper, index (2014=100). Källa: SCB (uå:i) Utrikeshandelsstatistik (klicka för större bild).

Resultatvärdering

Maritima strategin ska bidra till utvecklingen av konkurrenskraftiga maritima näringar. Indikatorns utveckling kan tolkas olika. Å ena sidan kan vi konstatera att sysselsättningsutvecklingen i de maritima näringarna i princip varit oförändrad sedan 2014. Däremot ser vi en positiv utveckling av förädlingsvärdet och värdet av varuexporten.
Data antyder således en ökad arbetsproduktivitet i de maritima näringarna, vilket är ett tecken på en god konkurrenskraft.

Möjlig förklaring

Från indikator 12. Näringarnas konkurrenskraft kan vi utläsa att fördelningen mellan delbranscherna är relativt jämn vad gäller utvecklingen av förädlingsvärdet. När det gäller sysselsättningen är det främst branscherna Transport och branscher kopplade till Havet som naturresurs som uppvisar en svagare utveckling. När det gäller de två övriga måtten – förädlingsvärde och varuexport – är det dock inte lika tydligt att dessa delbranscher skulle uppvisa sämre utveckling.

Ytterligare information

Vi har under perioden från 2014 även sett en utveckling där ett tidigare underskott i utrikeshandeln med varor, det vill säga att värdet av importen översteg det av exporten, har förbytts i ett överskott. Det samlade värdet av varuexporten uppgick 2018 till 13,4 miljarder kronor medan värdet av varuimporten samma år uppgick till 12,4 miljarder kronor.

Koppling till Agenda 2030

Strategins mål är att bidra till utvecklingen av konkurrenskraftiga maritima näringar. I den samlade uppföljningen för de maritima näringarna konstateras att de tre måtten tar delvis olika riktning, sysselsättningsutvecklingen i princip har varit oförändrad sedan 2014.

Däremot ser vi en positiv utveckling av förädlingsvärdet och värdet av varuexporten. Delmål 8.2 handlar dels om att ”fokusera på sektorer med högt förädlingsvärde för att främja ekonomisk produktivitet genom diversifiering, teknisk innovation och uppgradering”. Förädlingsvärdets utveckling indikerar därför en positiv utveckling gentemot delmålet 8.2 Främja ekonomisk produktivitet genom diversifiering, teknisk innovation och uppgradering.

Indikator 12. Näringarnas konkurrenskraft

Denna indikator hör ihop med indikator 11. Konkurrenskraftiga näringar som visar samlad utveckling. Indikator 12. Näringarnas konkurrenskraft visar utvecklingen uppdelat för olika maritima näringsgrupper och i relation till relevanta jämförelsebranscher. De maritima näringarna är Transport, Maritim Teknik och produktion, Havet som naturresurs, Fritid och turism, och Service. Definitionen av de maritima näringarna bygger i huvudsak på Statistiska centralbyråns tidigare redovisning 2017 av ett regeringsuppdrag om utveckling av statistik för de maritima näringarna.30

När det gäller maritim turism omfattas indikatorn endast av butikshandel av båtar och icke reguljär sjötrafik med passagerare. Orsaken är att samma metod och typ av statistik bör användas för de olika näringsgrupperna. Det är svårt att avgränsa vad som är maritim turism och vad som är annan typ av turism eller besöksnäring. I uppföljningen av strategin används därför även en annan indikator för maritim turism (indikator 25, Maritim turism) som beräknas utifrån en annan metod som fångar upp fler typer av verksamheter som kan kopplas till maritim turism.

  • 30 SCB (2017b)
indikator 12 globala mål som berörs

Globala mål som berörs (klicka för större bild).

de maritima näringarna växer snabbare än jämförelsebranscher

De maritima näringarna växer snabbare än jämförelsebranscher (klicka för större bild).

Indikatorn består av tre olika delmått, antalet förvärvsarbetande, förädlingsvärdet samt värdet av varuexporten (i löpande priser). Måtten har relaterats till utvalda jämförelsebranscher. Se bilaga C Teknisk bilaga för vissa indikatorer för vilka jämförelsebranscher som har använts i analysen. Siffran +10 betyder att den maritima branschen ifråga har utvecklats 10 procentenheter mer positivt än relevanta jämförelsebara näringar sett till hela perioden 2014 - 2018. Ett negativt värde (-10) betyder att den maritima näringen ifråga har utvecklats 10 procentenheter sämre än jämförelsebar näring.

indikator 12 utveckling inom maritima näringar

Tabell 15. Utveckling inom maritima näringar jämfört med jämförelsebara näringar 2014-2018. Avser jämförelse mellan index. (klicka för större bild).

Kommentar

De maritima näringarnas utveckling är blandad. Jämfört med relevanta jämförelsebranscher har förädlingsvärdet i de maritima näringarna utvecklats bättre än de jämförelsebara näringarna. För tjänstenäringarna och näringarna knutna till havets resurser (energiutvinning, fiske och vattenbruk) har de maritima näringarnas förädlingsvärde vuxit ungefär 50 procentenheter snabbare än i jämförelsebranscherna. Även inom maritima tekniknäringar har utvecklingen varit avsevärt bättre än i jämförelsebranscherna.

Ser vi istället till sysselsättningen så är bilden annorlunda För de maritima transportnäringarna, butikshandel med fritidsbåtar och kryssningar, och de maritima naturresursnäringarna har sysselsättningsutvecklingen varit sämre än i jämförelsebranscherna. Inom de maritima teknikbranscherna och servicenäringarna har den dock varit bättre än i jämförelsebranscherna. Här är det dock viktigt att komma ihåg att den maritima turismen är snävt definierad i den här indikatorn och inkluderar inte branscher som hotell och restaurant och liknande. Detta beror på att företagsstatistiken inte innehåller renodlad statistik för maritim turism. Istället krävs andra metoder för att uppskatta den maritima turismens omfattning ekonomiskt. Indikator 25 Maritim turism utgör en sådan särskild uppskattning.

När det gäller varuexporten är det främst inom teknikbranscherna som vi har en nämnvärd export. Övriga siffror blir därför svåra att tolka då redan små förändringar i absoluta tal kan få stora effekter på de relativa siffrorna i tabellen ovan. Vi ser då en positiv utveckling för den maritima tekniknäringens varuexport, som har ökat 17 procentenheter snabbare än varuexporten i jämförelsebranscher.

Resultatvärdering

Strategins mål är att bidra till utvecklingen av hållbara, konkurrenskraftiga maritima näringar. Indikatorn pekar i lite olika riktning. När det gäller sysselsättningen är det främst inom de maritima service- och tekniknäringarna som vi ser en utveckling där de maritima näringarna utvecklas bättre än jämförelsebara näringar. I övriga branscher är sysselsättningsutvecklingen sämre än i jämförelsebara näringar.

Mer positiv är utvecklingen när det gäller förädlingsvärdet. Här utvecklar sig alla maritima näringar bättre än jämförelsebara näringar.
När det gäller varuexporten är det svårt att utläsa något ur data utom för de maritima tekniknäringarna då exporten i de övriga näringarna är väldigt liten.
Generellt kan sägas att de maritima näringarnas konkurrenskraft utvecklats relativt starkare under perioden 2014 – 2018, i relation till jämförelsebara näringar.

För flera delbranscher har den gynnsamma utvecklingen av konkurrenskraften skett samtidigt som branschernas sysselsättningsutveckling har varit sämre än i jämförelsebranscherna. Detta tyder på att konkurrenskraften delvis stärkts genom ökad produktivitet och rationaliseringar. För den maritima tekniknäringen och servicenäringen är utvecklingen dock gynnsam även ur ett sysselsättningsperspektiv.

Möjlig förklaring

Den tydligaste utvecklingen som visas i indikatorn är den gynnsamma utvecklingen i framför allt service- och teknikbranscherna. De visar på god utveckling när man mäter förädlingsvärden och sysselsättning. Övriga branscher uppvisar en mer blandad utveckling. Framförallt finns en tendens till att de maritima näringarnas konkurrenskraft vis-à-vis andra jämförbara näringar skapas genom rationaliseringar som leder till relativt färre sysselsatta.

Ytterligare information

De maritima näringsgrupperna Transporter och Naturresurser upplever också en betydande konkurrens från importsektorn. Här ökar importen snabbare än för de andra delbranscherna och snabbare än i de relevanta jämförelsebranscherna.

Koppling till Agenda 2030

Strategins mål är att bidra till utvecklingen av konkurrenskraftiga maritima näringar, men indikatorn pekar i olika riktningar. De maritima näringarnas förädlingsvärde har dock haft en positiv utveckling i jämförelse med andra relevanta jämförelsebranscher.

Delmål 8.2 handlar dels om att ”fokusera på sektorer med högt förädlingsvärde för att främja ekonomisk produktivitet genom diversifiering, teknisk innovation och uppgradering”. Förädlingsvärdets utveckling indikerar därför en positiv utveckling gentemot delmålet 8.2 Främja ekonomisk produktivitet genom diversifiering, teknisk innovation och uppgradering.
Delmål 9.2 Främja inkluderande och hållbar industrialisering, handlar om att verka för en hållbar industrialisering i förhållande till de nationella förhållandena, bland annat genom att öka industrins andel av sysselsättningen. Indikatorn visar dock inte ett samlat resultat gällande de maritima näringarnas konkurrenskraft, i synnerhet inte för sysselsättningsmåttet, varför det är svårt att göra en samlad bedömning av hur utvecklingen mot det globala delmålet 9.2 har sett ut.

Indikator 13. Maritimt innovationsindex

De maritima näringarna och kustområdena som sådana behöver präglas av förnyelse och innovation för att vara långsiktigt hållbara ur ett ekonomiskt perspektiv. Ett innovativt kustområde och maritimt näringsliv kräver att det finns en potential för avkastning på gjorda investeringar, men det kräver också att det finns aktörer som kan främja innovationer och utveckling. Vid sidan av företagens och människornas vilja att investera i
innovationer krävs också ett aktivt främjande från myndigheter och organisationer som kommuner och regioner, universitet och högskolor, forskningsinstitut och statliga myndigheter.

Indikatorn syftar till att följa upp och mäta den samlade innovationsförmågan i de maritima näringarna och i kustområdena. Innovationer kan mätas från flera utgångspunkter, till exempel från innovationsförutsättningar, från utgifter för innovationer eller från ”faktiskt realiserade” innovationer. Alla tre utgångspunkter har dock begränsningar.
Varken innovationsförutsättningar eller utgifter för innovationer säger något om hur innovativ en bransch eller en region faktiskt är.

Mäter man innovationsförutsättningar regionalt tenderar det att gynna exempelvis regioner med många invånare, hög utbildningsnivå och många utbildnings- och forskningsinstitutioner. Mäter man istället utgifter för innovationer fångar man för det första sällan alla utgifter och för det andra säger även detta mått litet om faktiskt åstadkommen innovation. Försöker man istället mäta just realiserade innovationer är problemet att det saknas bra mått. Patent används ibland, men är trubbigt då patent är olika viktiga i olika branscher. I tjänstenäringarna är det sällan man tar patent på en innovation. Vidare är inte heller patent ett mått på en realiserad innovation då det krävs en kommersiell eller praktisk tillämpning för att vi ska tala om innovationer.

Indikatorn Maritimt innovationsindex syftar till att mäta innovationer från olika utgångspunkter. För det första vill vi fånga innovativiteten i både maritima näringar och i kustområdena. För det andra vill vi fånga både förutsättningar och utgifter för innovationer. Att mäta utifrån patent har vi dock bedömt som mindre intressant, mot bakgrund av de branscher vi intresserar oss för.
Maritimt innovationsindex är index sammansatt utifrån tre olika delmått: innovationsutgifter i maritima näringar, de maritima näringarnas förnyelsegrad samt entreprenörskap i kustområdet.

Måttet innovationsutgifter i de maritima näringarna mäter företagen i dessa näringars investeringar i innovationer. Med innovationsutgifter avses företagens utgifter för egen samt utlagd forskning och utveckling, samt utgifter för så kallad övrig innovation. Måttet bygger på två olika SCB-undersökningar:

Undersökningarna genomförs olika år och utgår från delvis olika källor och metoder. För att nå målet om ett årligt mått har en skattning gjorts av SCB i syfte att sammanföra de två källorna. Skattningar har även behövt göras för att utifrån undersökningarna som omfattar hela näringslivet beräkna utgifterna inom de maritima näringarna.

Måttet för näringarnas förnyelsegrad mäter andelen företag yngre än tre år i de maritima näringarna. Sambandet mellan näringarnas förnyelsegrad och innovationsförmågan är inte entydigt. Å ena sidan finns studier som visar att större och etablerade företag investerar mer i FoU än mindre och nyare företag till exempel Tillväxtverkets enkätstudie Företagens villkor och verklighet.

Å andra sidan finns studier som visar att nya företag ofta krävs för att anställda i stora företag eller vid universitet och högskolor eller fria uppfinnare ska kunna realisera sina innovationer. Samma studie visar också att betydelsen av den enskilda uppfinnaren för att åstadkomma innovationer har ökat över tid, något som förklaras med en ökad tillgång till riskkapital.34

I de maritima näringarna, som i hög grad saknar stora innovativa företag, menar vi därför att andelen unga företag kan visa på näringarnas utvecklingskraft, som i sin tur kan förknippas med innovation i vid mening. En ökande andel unga företag tyder på att nya innovativa idéer har en förmåga att ta sig hela vägen till marknaden.
För det tredje måttet fokuserar vi istället på det geografiska kustområdet. Här mäter vi hur många som är engagerade i att driva entreprenöriell verksamhet. Detta behöver i sig inte vara förknippat med innovativitet. Entreprenöriella individer är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för innovativitet.35

Genom att kombinera de tre måtten får vi dock en approximation för maritim innovation.
Det sammansatta innovationsindexet är ett oviktat index som utgår från den relativa förändringen över tid i de tre måtten. Indexvärden över 100 anger alltså den procentuella ökningen (förbättringen) av innovationsförmågan (som vi har definierat den här) i maritima näringar och kustområden.

Mer information om detta och om hur indexet har konstruerats finns i bilaga C Teknisk bilaga för vissa indikatorer.PDF

  • 34 Sandström, C. (2014).
  • 35 Braunerhjelm, P. (2010).
ökad innovationsförmåga i maritima näringar och kustområden samt vilka global mål som berörs

Ökad innovationsförmåga i maritima näringar och kustområden samt vilka global mål som berörs (klicka för större bild).

indikator13 samlat maritimt innovationsindex

Tabell 16. Utveckling för indikator 13. Samlat maritimt innovationsindex (2016=100) (klicka för större bild).

Kommentar

Vi ser en snabb förstärkning av vad vi kallar de maritima näringarnas och kustområdenas innovationsförmåga. Maritimt innovationsindex går från 100 (basåret 2016) till över 200 för år 2018.
Indikatorns snabba utveckling förklaras i mycket stor utsträckning av de snabba ökningarna av innovationsutgifterna i de maritima näringarna. Övriga mått i indexet är mer stabila.

Resultatvärdering

Indikatorns utveckling manar till försiktighet i tolkningen. Utgifterna för innovationer i maritima näringar är små i absoluta tal och även i relativa tal, jämfört med många andra branscher. I konstruktionen av indexet var ambitionen ursprungligen att relatera de maritima näringarnas utgifter för innovationer till dem i andra jämförbara branscher, något som visade sig svårt pga. de skattningar som hade behövt göras.

Möjlig förklaring

Trots uppmaningen till försiktighet i tolkningen av indikatorns utveckling, kan man peka på några faktorer som skulle kunna förklara en ökad innovationsförmåga inom området på senare tid.
Under senare år har flera viktiga insatser gjorts kopplade till maritima näringar och deras innovationsförmåga.

I Västra Götalandsregionen driver man sedan första halvan av 2010-talet flera utvecklingsprojekt med inriktning mot maritima näringar och miljöer och med fokus på innovationer. Man har dels finansierat insatser för utvecklingen av ett maritimt kluster, vilket innebär att man stimulerat en innovativ samverkan mellan företag i olika branscher som har det maritima gemensamt.36

I ett kluster är tanken att exempelvis ett innovationsarbete drivs som samverkansprojekt mellan kunder och leverantörer eller mellan olika leverantörer i samverkan istället för i konkurrens. Andra projekt har försökt att etablera olika typer av lokala innovationsarenor, där mindre företag kan
få stöd genom affärsutvecklare, innovationsrådgivare och forskare i ett kontinuerligt utvecklingsarbete.
Tillsammans med generellt förbättrade förutsättningar för innovationer i såväl de maritima näringarna som i kustområdet kan den typen av insatser ha en stor påverkanspotential i avgränsade näringar och regioner.

Koppling till Agenda 2030

I analysen ovan framkommer att maritima näringarnas innovationskraft ökat betydligt under mätperioden. Även om resultaten bör tolkas med viss försiktighet framträder en positiv påverkan på de globala hållbarhetsmålet 8.2 Främja ekonomisk produktivitet genom diversifiering, teknisk innovation och uppgradering, och globala hållbarhetsmålet 9.5 Öka forskningsinsatser och teknisk kapacitet inom industrisektorn.

Indikatorns ökning har framförallt drivits av investeringar i privat FoU, varför det senare hållbarhetsmålet (9.5) är av särskild betydelse; ”…att till 2030 uppmuntra innovation och väsentligt öka det antal personer som arbetar med forskning och utveckling per en miljon människor liksom de offentliga och privata utgifterna för forskning och utveckling.”

  • 36 Västra Götalandsregionen (2019)

Indikator 14. Trafikslagsregelverk

I Sverige pågår en modernisering av regelverk gällande fartyg i nationell trafik och i den maritima strategin slås det därtill fast att regelverk kring avgifter behöver anpassas efter användningen och att regelverken ska möjliggöra att Sverige kan ha en konkurrenskraftig sjöfart.
Indikatorn trafikslagsregelverk är tänkt att ge en indikation på regelverkens funktionalitet för sjöfarten givet de kostnader som trafiken medför och sätta detta i relation till regelverken för konkurrerande trafikslag.37

  • 37 HaV (2018)
globala mål som berörs

Internaliseringsgrad till sjöss och globala mål som berörs (klicka för större bild).

Indikatorn mäter internaliseringsgraden vilken avser hur stor andel av de externa marginalkostnaderna som täcks av rörliga skatter och avgifter. För sjöfarten domineras de externa marginalkostnaderna av utsläppskostnader.

indikator 14 trafikslagsregelverk

Tabell 17. Utveckling för Indikator 14. Trafikslagsregelverk (klicka för större bild).

Kommentar

Mellan 2018 och 2019 har internaliseringsgraden för sjöfartens externa marginalkostnader, såsom de definierats här, minskat. Den stora minskningen beror sannolikt på den nya metoden att mäta såväl sjöfartens transportarbete som bränsleförbrukning mellan 2018 och 2019. För persontransporter till sjöss har den minskat från 70 till 37 procent (alt. 9 procent givet den högre koldioxidvärderingen).

Internaliseringsgraden för persontransporter till sjöss har inte beräknats nå upp till 100 procent något år under perioden 2014 till 2019. Under perioden har nivån varierat men 2019 beräknas nivån vara den lägsta, oavsett vilken värdering av koldioxid som används. Fram till 2018 ökade internaliseringsgraden för godstransporter till sjöss varje år, men från 2018 till 2019 har det minskat från 120 till 66 procent alternativt 16 procent, sett till den nya koldioxidvärderingen.

I tabellen nedan redovisas icke-internaliserad kostnad samt internaliseringsgrad för olika trafikslag.

indikator 14 ice-internaliserad kostnad

Tabell 18. Icke-internaliserad kostnad (kr) per personkilometer respektive tonkilomer och internaliseringsgrad (klicka för större bild)

Arbetet med att ta fram de samhällsekonomiska kostnaderna och beräkna internaliseringsgrad är ett pågående arbete där metoder utvecklas över tid. Det gör att variationer mellan år utöver reell förändring (exempelvis att skatter och avgifter höjs) också kan bero på att metoder och underlag har förändrats och tas fram på ett annorlunda sätt. Till exempel ändrades metoden för att mäta såväl sjöfartens transportarbete som bränsleförbrukning mellan 2018 och 2019.38

Det försvårar möjligheten att analysera hur den faktiska utvecklingen av i vilken utsträckning sjöfarten betalar för sina externa kostnader har sett ut under perioden 2014 till 2019.

Resultatvärdering

De transportpolitiska målen säger att trafikens samhällsekonomiska kostnader ska vara en principiell utgångspunkt när transportpolitiska styrmedel utformas. Det innebär att transportpolitiska styrmedel ska utformas så att skatter och avgifter som tas ut och är transportpolitiskt motiverade ska motsvara de samhällsekonomiska marginalkostnaderna.39

Sett till målsättningen i de transportpolitiska målen kan inte sjöfartens samhällsekonomiska marginalkostnader anses vara fullt internaliserade under perioden 2014-2019 och därmed kan inte heller sjöfarten, i tillräcklig omfattning, anses bidra till de transportpolitiska målens uppfyllelse.
Att jämföra de olika trafikslagens internalisering, skatter och avgifters storlek sinsemellan, är här ett sätt att bedöma konkurrensvillkor inom transportsektorn. En sådan jämförelse ger en indikation på de olika trafikslagens möjligheter att konkurrera med varandra. I detta sammanhang kan regeringens ambition att flytta gods från väg till sjöfart (och järnväg).40

Ytterligare information

Sjöfartens externa marginalkostnader består till stor del av kostnader för koldioxidutsläpp. För exempelvis järnväg domineras marginalkostnaden istället av kostnader kopplat till infrastrukturen och i mindre utsträckning av kostnader för utsläpp. Dessutom tas internaliserande skatter och avgifter ut för delvis olika saker.41

Det finns externa kostnader kopplade som inte är inkluderade i de externa marginalkostnaderna här, till exempel påverkan på biologisk mångfald genom buller eller annat sätt.
För persontransporter har persontåg den lägsta andelen icke-internaliserade kostnader under perioden 2014 till 2019. Persontåg är också det enda trafikslag för persontransporter som är överinternaliserat över tid, vilket innebär att skatter och avgifter överstiger de externa marginalkostnaderna. Färjetrafik har däremot högst andel icke-internaliserade kostnader och dessutom sedan 2016 den lägsta internaliseringsgraden av trafikslagen inom persontransporter.

För godstransporter har sjöfarten istället de lägsta icke-internaliserade kostnaderna under flertalet år, jämfört med övriga trafikslag. Den högsta internaliseringsgraden pendlar däremot mellan de olika trafikslagen. För 2018 beräknades sjöfarten betala mer än de externa marginalkostnaderna, men med de nya beräkningsmetoderna för 2019 för bränsleförbrukning och transportarbete har internaliseringsgraden minskat till bland de lägsta av trafikslagen, oavsett koldioxidvärdering. Att trafikslagens skatter och avgifter varierar och i olika stor utsträckning täcker de kostnader som uppstår på grund av trafiken kan vara en konkurrensnackdel för olika trafikslag. Samtidigt är variationer över tid delvis kopplade till metodval och beräkningsgrunder för framtagandet av underlaget, vilket kan påverka jämförelser över tid.

Koppling till Agenda 2030

Utfallet för indikatorerna visar att internaliseringsgraden minskar vilket innebär en negativ påverkan på globalt delmål 8.4 vad gäller att …”sträva efter att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring, i enlighet med det tioåriga ramverket för hållbar konsumtion och produktion”.

  • 38 Trafikanalys (2020)
  • 39 Prop. 2008/09:93
  • 40 Regeringen (2018)
  • 41 För sjöfarten är det Sjöfartsverkets lots- och farledsavgifter som räknas som internaliserande. För vägtrafik räknas bland annat bränslebeskattning, trängselskatt, eurovinjettavgift och vägavgift som internaliserande.

Indikator 15. Sveriges fartygsflotta

I den maritima strategin framgår betydelsen av att Sveriges rederier har goda konkurrensvillkor jämfört med internationella aktörer. Indikatorn Sveriges fartygsflotta är ett sätt att följa upp detta område.

indikator 15 svenska fartygsflottan

Vändpunkt för den svenska fartygsflottan och globala mål som berörs (klicka för större bild).

indikator 15 sveriges fartygsflotta

Tabell 19. Utveckling för indikator 15. Sveriges fartygsflotta (klicka för större bild).

Kommentar

Ett sätt att mäta Sveriges konkurrenskraft gentemot andra länder är att följa utvecklingen av fartygsflottan i svensk regi. Fartyg i svensk regi är svenskregistrerade fartyg och inhyrda utländska fartyg. Den svensk-registrerade handelsflottan har mellan 2018 och 2019 ökat från 318 till 323 fartyg över 100 brutto.

Fram till 2017 hade antalet svensk-registrerade fartyg i handelsflottan minskat varje år men 2018 bröts trenden och 2019 är andra året i rad som flottan ökar. Ökningen beror på fler svenskregistrerade tankfartyg, och övriga passagerarfartyg. Antalet svenskregistrerade specialfartyg har ökat kontinuerligt sedan 2014 men minskade mellan 2018 och 2019.

Specialfartyg är fartyg är exempelvis isbrytare, bogserfartyg, arbetsfartyg med mera. Pråmar har exkluderats eftersom de inte har en egen framdrift. Fartyg i svensk regi med utländsk flagg har minskat mellan 2018 och 2019, från 486 till 449 stycken.

indikator 15 fartygsflotta i svensk regi

Tabell 20. Fartygsflotta i svensk regi över 100 brutto, data från Trafikanalys (uå) (klicka för större bild).

Resultatvärdering

En svenskregistrerad fartygsflotta är viktig utifrån flera aspekter, såsom att upprätthålla kompetens och arbetstillfällen, kris- och krigsberedskap samt för Sveriges möjlighet att påverka i internationella sammanhang, bland annat kopplat till sjöfartens regelverk.

Regeringen har uttryckt ambitionen att antalet svenskregistrerade fartyg ska öka. Utifrån dessa aspekter är det positivt att trenden med en minskande svensk handelsflotta har brutits.
Sett till regeringens ambition med fler svenskflaggade fartyg är det också positivt att svenskregistrerade specialfartyg har ökat år för år under hela perioden fram till 2018. Specialfartygen har emellertid minskat mellan 2018 och 2019.

Det beror troligtvis på flera faktorer, såsom överföringar mellan skepps- och båtdelarna i registret, förändringar i artbenämning av fartyg och utflaggning. Det återstår att se hur utvecklingen av specialfartyg fortsätter framöver.

Möjlig förklaring

Fartyg i svensk regi med utländsk flagg varierar över perioden och svenska fartygsflottan har trendmässigt minskat under en längre tid. Sjöfarten är internationell i sin karaktär, därmed konkurrerar också olika stater till viss del för att få fartyg registrerade i sina register. Många faktorer spelar in när rederier väljer vilket land fartyget ska flaggas i.

Regeringen nämner i handlingsplanen för förbättrad konkurrenskraft för sjöfartsnäringen att till exempel skatteregler, arbetskraftskostnader, möjligheter till finansiella stöd och inriktning på forskning och utvecklingsinsatser som faktorer som kan påverka val av flagga. Samtidigt har olika segment olika förutsättningar för att bedriva sin verksamhet och olika faktorer kan därför ha olika betydelse för val av flagga.

Trafikanalys menar i rapporten Transportsektorns samhällsekonomiska kostnader för 2020 att många länders sjöfartspolitik till stor del går ut på att förbättra konkurrensvillkoren för den egna flottan i förhållande till andra konkurrerande flaggstater. Många länder i EU har dock svårt att konkurrera med länder med betydligt lägre kostnader utanför EU, samtidigt kan det också finnas skillnader mellan länder inom EU.

Förutsättningar eller villkor som rör den internationella konkurrenskraften handlar bland annat om registrering, kontroll och tillsyn, finansierings-, skatte- och investeringsvillkor, bemanning och bemanningsstöd, och forskning och utveckling. Dessa aspekter analyseras årligen sedan 2012 av Trafikanalys och redovisas i rapporten Svensk sjöfarts internationella konkurrenssituation.

I utredningsrapporten Ett svenskt tonnageskattesystem konstateras att många länder i EU har försökt att minska skillnaderna jämfört med länder utanför EU med förmånligare skatteregler genom att bland annat införa tonnageskattesystem, snabbare avskrivningar av fartyg, speciella inkomstskatteregler med mera.
För den svenska sjöfarten har flera åtgärder genomförts de senaste åren och regeringen har presenterat strategier för sjöfarten vid flera tillfällen. Flera förbättringar av villkor har också genomförts exempelvis införandet av tonnageskatt år 2017.46

Dessa åtgärder kan, direkt eller indirekt, ha bidragit till att den svenskregistrerade flottan nu har ökat.
Det återstår att se om flottan fortsätter öka framöver. Det finns flera faktorer i vår omvärld som skulle kunna påverka utvecklingen av indikatorn framöver, bland dessa kan nämnas minskad globalisering och förändrade handelsmönster, Covid-19-pandemin, förändrade ekonomiska utsikter med mera.
Den svenska handelsflottan kan till viss del spegla svenska rederiers välstånd, konkurrensvillkor och branschens välmående. Till exempel ledde finanskrisen 2008-2009 bland annat till utflaggning och uthyrning av svenska fartyg. En ny ekonomisk nedgång kan leda till att fartyg återigen flaggas ut.

Koppling till Agenda 2030

Indikatorn visar att det skett en ökning av den svenska fartygsflottan, vilket påverkar andelen arbetstillfällen i Sverige inom industrin globalt. Att personerna arbetar i Sverige innebär att det blir lättare att ”säkerställa att skydda arbetstagares rättigheter och främja en trygg och säker arbetsmiljö för alla arbetstagare…”, vilket berör delmål

  • 46 Tonnageskattesystemet är ett alternativt sätt till konventionell beskattning som innebär att inkomst beskattas schablonmässigt.

Indikator 16. Havsbaserad energiproduktion

Energiproduktionen från havet beskrivs i den maritima strategin som ett utvecklingsområde under tillväxt. Den havsbaserade energin utgörs av vind-, våg- och strömkraft vilka har en möjlighet att utgöra en förnybar resurs av eltillgång i Sverige. Vidare omnämns att en utveckling av den maritima energiproduktionen även kan bidra till att utveckla andra maritima näringar. Denna indikator utgör ett sätt att fånga denna utveckling.

indikator 16 minskning av havsbaserad energi

Liten minskning för havsbaserad energi, samt globala mål som berörs (klicka för större bild).

indikator 16 havsbaserad energiproduktion

Tabell 21. Utveckling för indikator 15. Havsbaserad energiproduktion (klicka för större bild).

Kommentar

Den installerade effekten i havsbaserad vindkraft har sedan 2014 varit i stort sett oförändrad med en installerad effekt på omkring 200 MW. Under samma tidsperiod har den landbaserade vindkraften ökat med 74 procent (från 4 875 till 8 478 MW) och producerade 19 240 GWh 2019.47

  • 47 STEM (2020)
indikator 16 svensk havsbaserad vindkraft

Tabell 22. Svensk havsbaserad vindkraft, översikt (klicka för större bild).

Den installerade effekten för havsenergianläggningar i svenska vatten var 0,261 MW år 2019 vilket är en ökning av den installerade effekten med 45 procent sedan 2014. Dock var den installerade effekten år 2019 mindre än för år 2018 då den installerade effekten var 3,26 MW. Begreppet havsenergi inbegriper här våg- och strömkraft samt energi från skillnader i temperatur och salthalt men det är endast vågkraftsaggregat som är och har varit installerade i marin miljö i Sverige.

Se tabell nedan som visar effekt havsenergi som varit installerad i marin miljö i Sverige någon gång under året. Det finns inga inrapporterade mätvärden gällande elcertifikat från havsenergi under aktuell period.

indikator 16 Svensk havsenergi , installerad effekt och antal anläggningar 2014-2019

Tabell 23. Svensk havsenergi , installerad effekt och antal anläggningar 2014-2019 (klicka för större bild).

Resultatvärdering

År 2040 ska 100 procent av elproduktionen vara förnybar enligt riksdagens beslut 2018-06-09 om energipolitikens inriktning. Indikatorns utveckling innebär att elproduktionen från havsbaserad vindkraft (0,6 TWh år 2019) bidrar till denna måluppfyllelse i väsentligt mindre utsträckning än elproduktionen från landbaserad vindkraft (19,2 TWh år 2019). Det har inte skett någon ökning avseende installerad effekt i havsbaserad vindkraft sedan 2014.

Havsenergi skulle på sikt kunna bidra till riksdagens beslutade mål om 100 procent förnybar elproduktion till 2040. Men den idag installerade effekten härrör till forskningsprojekt.

Möjlig förklaring

Den obefintliga utveckling som indikatorn uppvisar kan främst förklaras med att kostnaden för att bygga havsbaserad vindkraft är högre än kostnaden för landbaserad vindkraft vilket gynnat den kraftiga utvecklingen av landbaserad vindkraft i Sverige. I övrigt kan indikatorns stillastående utveckling förklaras av hinder i tillståndsprocessen (exempelvis avseende totalförsvaret och skyddad natur) samt frågor om anslutningskostnader till elnätet.

De högre siffrorna installerad effekt inom havsenergin för år 2016 till 2018 beror på den större demonstrationsanläggning för vågkraft som byggdes på västkusten (Sotenäs) av utvecklingsbolaget Seabased Industry AB tillsammans med Fortum och samfinansierat av Energimyndigheten. Totalt installerades 3 MW. Demonstrationsanläggningen har dock avvecklats då Seabased Industry AB gick i konkurs år 2019 och Fortum tidigare avslutat sitt engagemang.

Ytterligare information

I takt med att kostnadsutvecklingen av havsbaserad vindkraft på senare tid har sjunkit globalt och i Europa finns ett ökat intresse från utvecklare att söka efter potentiella projekt i svenska havsområden. Detta har även avspeglats i anspråk som framkommit under den svenska nationella havsplaneringsprocessen. Det finns flera projekt som är i olika faser i tillståndsprocessen. Projekten finns i Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Kattegatt.

Ett fåtal projekt har beviljats tillstånd under senare år. Ingen av dessa projekterade anläggningar har ännu uppförts.Havsenergi och havsbaserad vindkraft befinner sig i olika utvecklingsfaser. Koncepten för omvandling av havsenergi till el befinner sig fortfarande på prototyp- och demonstrationsstadiet medan vindkraft som teknik är kommersiell sedan länge.

I nuläget är också elproduktion genom omvandling av havsenergi betydligt dyrare än andra förnybara energiresurser som vind och sol. För nyttjande av havsenergi för elproduktion i Sverige är det framförallt vågkraft som kan vara aktuellt men den stora marknaden för vågenergi och övrig havsenergi förväntas finnas utomlands. Det finns flera erkända svenska innovativa företag inom havsenergi och flerparten inriktar sig på kommersialisering utomlands.

Koppling till Agenda 2030

Indikatorns utveckling innebär en neutral påverkan på globalt delmål 7.2 vad gäller att ”Till 2030 väsentligen öka andelen förnybar energi i den globala energimixen.” Det samma gäller utvecklingen för att ”successivt förbättra den globala resurseffektiviteten i konsumtionen och produktionen” vilket är en del av det globala delmålet 8.4 Förbättra resurseffektiviteten i konsumtion och produktion. Det globala delmålet 9.4 Uppgradera all industri och infrastruktur för ökad hållbarhet, har också haft en neutral påverkan eftersom det inte har skapats effektivare resursanvändning, vilket är en del av delmålet.

Indikator 17. Fångst av fisk och skaldjur

I den maritima strategin framhålls att fisk- och skaldjursbestånden ska stärkas och att yrkesfisket ska vara långsiktigt hållbart. Starka bestånd är en förutsättning för en långsiktigt god avkastning och lönsamhet. Indikator 17. Fångst av fisk och skaldjur följer upp fångsten av fisk och skaldjur från det yrkesmässiga fisket. Indikator 3. Hållbart nyttjade fisk och skaldjursbestånd visar utvecklingen för bestånden.

indikator 17 ingen generell trend för fångster i yrkesfisket

Ingen generell trend för fångster i yrkesfisket (klicka för större bild).

indikator 17 globala mål som berörs

Globala mål som berörs (klicka för större bild).

indikator 17 fångst av fisk och skaldjur

Tabell 24. Utveckling för indikator 17. Fångst av fisk- och skaldjur (klicka för större bild)

Kommentar

Den totala fångsten av fisk och skaldjur i det yrkesmässiga fisket i havet har varierat under perioden från som minst 171 938 ton år 2014 till som högst 218 112 ton år 2017. Under 2019 minskade den totala fångsten med ca 17 procent jämfört med 2018. Jämfört med basåret 2014 motsvarade 2019 års fångst däremot en ökning med ca 2,3 procent. Genomsnittlig fångst under hela perioden uppgår till knappt 196 000 ton.

Resultatvärdering

Den totala fångsten av fisk och skaldjur i det yrkesmässiga fisket i havet visar inte på någon generell trend under perioden.

Möjlig förklaring

Fångsten av fisk och skaldjur i det yrkesmässiga fisket i havet består till stor del av kommersiella arter och bestånd som omfattas av EU:s gemensamma fiskeripolitik. För dessa arter beslutar rådets fiskeministrar årligen om totala tillåtna fångstmängder. Beslut fattas efter förslag från EU-kommissionen som i sin tur baseras på vetenskaplig rådgivning från bl.a. Internationella havsforskningsrådet, ICES.

Fångster av fisk och skaldjur i svenskt fiske i havet beror därför till stor del på de fångstmängder som beslutas för olika arter liksom i vilken utsträckning dessa fångstmängder nyttjas. I kvantitet utgör sill, skarpsill, tobisfiskar, makrill och torsk de fem vanligaste arterna i svenskt fiske. En stor del av den totala fångsten kommer från det storskaliga fisket, mestadels pelagiskt trålfiske, av arterna sill och skarpsill. Under perioden 2014-2019 motsvarade den årliga fångsten av sill och skarpsill i genomsnitt cirka 80 procent av den totala årliga fångsten i svenskt fiske.

Eftersom fångsten av dessa arter utgör en stor del av den totala fångsten och att nyttjandet är generellt högt har tillåtna fångstmängder stor inverkan på indikatorns utveckling över tid. Under 2019 reducerades tillåten fångstmängd av sill i Östersjön med 20 471 ton vilket motsvarar en minskning med ca 22 procent jämfört med 2018. Till stor del förklarar det också den minskning med 17 procent som kan observeras i total fångst år 2019 jämfört med 2018.

Det förekommer samtidigt fisken av arter och bestånd med minskande fångster trots ett redan lågt nyttjande av tillåten fångstmängd. I dessa fall påverkas utvecklingen inte i första hand av begränsade fiskemöjligheter utan av andra faktorer. Ett exempel är fisket av torsk där fångsten minskat med 70 procent från 6 873 ton år 2014 till 2 088 ton 2019 trots generellt lågt nyttjande under samma period. Utvecklingen förklaras till stor del av bristande lönsamhet inom fisket av torsk i Östersjön till följd av de beståndsförändringar som skett succesivt över tid och påverkat fiskens tillväxt, könsmognad m.m. För att skydda torskbeståndet I Östersjön infördes nödåtgärder under hösten 2019 som stoppade en stor del av fisket.

Ytterligare information

Totalt infiskat värde har under perioden varierat från som minst 986 miljoner kr år 2014 till som mest 1 262 miljoner kr år 2017. Eftersom marknadspriset varierar mellan olika arter skiljer sig de viktigaste arterna om man ser till infiskat värde istället för angivna fångstmängder. De sex viktigaste arterna inom svenskt havsfiske sett till värde är i ordningen sill, havskräfta, skarpsill, nordhavsräka, siklöja och torsk. Under perioden 2014-2019 utgjorde dessa arter i genomsnitt 83 procent av det totala värdet. Fiske efter sill och skarpsill som står för en stor andel av den totala fångsten, ca 80 procent, utgör en mindre andel av det totala värdet, ca 40 procent.

Även om värdet av fångsten i det yrkesmässiga fisket i havet också beror på beslutade fångstmängder som tillåts fiskas och säljas ser man inte samma volatilitet över tid vad avser infiskat värde. Detta beror på rådande marknadseffekter, lägre utbud reglerar priset uppåt, givet att efterfrågan är konstant. Man får således mindre fluktuation i det totala värdet jämfört med den totala fångsten. Fisket efter siklöja är ett sådant exempel där fångsterna under perioden minskat med cirka 55 procent samtidigt som infiskat värde varit mer eller mindre konstant, runt 60 miljoner kr per år.

Fångst av sill står dock fortfarande för en stor del av det totala värdet, cirka 30 procent. Som en följd av lägre tillåtna fångstmängder av sill i Östersjön under 2019 sjönk värdet från sill med nästan 100 miljoner kr jämfört med 2018. Detta hade också en stor påverkan på det totala infiskade värdet under 2019.

indikator 17 Figur 8. Kvantitet och värde på landad fisk 2014-2019

Figur 8. Kvantitet (ton) och värde (miljoner kronor) landad fisk 2014-2019 (klicka för större bild).

indikator 17 Figur 9. Värde i kronor för de ekonomiskt viktigaste arterna baserat på landningsvärden

Figur 9. Värde i kronor för de ekonomiskt viktigaste arterna baserat på landningsvärden (klicka för större bild).

Koppling till Agenda 2030

Uppföljningen visar ingen generell trend för indikatorn under mätperioden 2014–2019. Vad gäller

ger indikatorns utveckling inte tillräckligt underlag för att bedöma om delmålen har påverkats eller ej under angiven mätperiod. Utfallet för indikatorn påverkas i hög grad av beslutade årliga fångstmängder för kommersiella bestånd. Dessa beslut fattas mot bakgrund av vetenskaplig rådgivning från Internationella havsforskningsrådet (ICES) och mål inom den gemensamma fiskeripolitiken om att uppnå maximal hållbar avkastning.

Indikator 18. Vattenbruksproduktion

I strategin framgår att vattenbruket världen över har vuxit under de senaste åren och har en god potential till utveckling. Sveriges vattentillgångar ger förutsättningar för ett hållbart vattenbruk på flera håll runt om i landet, men begränsas när det gäller odling av fisk av vattnets miljöstatus där vissa områden inte tål en ökad närsaltsbelastning. Utveckling av nya och förbättrade odlingstekniker kan möjliggöra produktion och påverka effektiviteten och lönsamheten i produktionen. Denna indikator knyter an till detta område genom att följa upp produktionen inom vattenbruket. Indikatorn inkluderar allt vattenbruk i Sverige, det vill säga både i söt- och saltvatten.

indikator 18 varierad produktion i vattenbruket

Varierad produktion i vattenbruket och globalt mål som berörs (klicka för större bild).

Tabell 25. Utveckling för indikator 18. Vattenbruksproduktion

Tabell 25. Utveckling för indikator 18. Vattenbruksproduktion (klicka för större bild)

Kommentar

Den sammanlagda vattenbruksproduktion (kvantitet) i Sverige av mat-och sättfisk samt blöt- och kräftdjur (framförallt blåmusslor) har varierat under perioden, där en topp nåddes under 2016. Försäljningsvärdet av den odlade matfisken har däremot ökat med ungefär 40 procent mellan 2014 och 2018.

Tabell 26. Försäljningsvärdet av matfisk 2014-2018

Tabell 26. Försäljningsvärdet av matfisk 2014-2018 (klicka för större bild).

Resultatvärdering

Indikatorn består av den totala produktionen av vattenbruksprodukter uppdelad på de olika slags djur och växter som odlas i vattenbruk i Sverige.

indikator 18 vattenbruksproduktion i Sverige

Tabell 27. Vattenbruksproduktion I Sverige, översikt, 2014-2018 (klicka för större bild).

Under 2018 producerade svenska vattenbruk 11 839 ton fisk (både som matfisk samt sättfisk) och 1 986 ton musslor och ostron. Regnbåge är den dominerande fiskarten och uppgår till 9 586 ton, vilket innebär en minskning jämfört med 2017 med 1 775 ton (16 procent). I övrig fiskproduktion ingår bland annat röding, ål, gös, tilapia, abborre etcera.

Av sekretesskäl kan inte produktionen av övrig matfisk redovisas. Den rapporterade kräftproduktionen, både av kräftor för konsumtion och för utsättning är liten, de fem senaste åren har produktionen av matkräftor legat mellan 0-1 ton och produktionen för utsättning på 0-1 ton.
Ungefär 30 procent av regnbågsproduktionen och hela musselskörden kom år 2018 från kustbaserade odlingar i havet.

När det gäller regnbågsproduktionen i havet så odlas 2 754 ton (97 procent), längs med Norra ostkusten. Sett till de senaste 10 åren har produktionen längs med Norra ostkusten ökat, samtidigt som produktionen längs med övriga kuststräckor har minskat.
Blåmusslor odlas idag främst på västkusten, och denna typ av odling har möjligheter att växa, förutsatt att framför allt den inhemska efterfrågan på musslor för konsumtion ökar.

De största problemen för musselodlingarna på
västkusten idag är marknaden och svårigheter att få dispens från strandskyddsreglerna när det gäller att anlägga odlingar. Dessa problem härrör främst från att odlingarna upplevs inskränka det rörliga friluftslivet.
Tillväxtmålet för det svenska vattenbruket till 2020 är en genomsnittlig ökning med 8 procent årligen (eller totalt ca 71 procent ökning från 2013 till 2020). Detta motsvaras av en årlig produktion av matfisk, kräftor och musslor på ca 23 000 ton och en total årlig produktion inklusive sättfisk och sättkräftor på 25 000 ton år 2020.

Statistiken för 2018 visar en liten nedgång i produktionen av fisk samt musslor (-12 procent respektive -1 procent). Minskningarna i produktionen av fisk kan under 2018 härledas till sjukdomsutbrott i ett flertal anläggningar.

Möjlig förklaring

Den betydligt högre nettoimporten än nettoexporten av vattenbruksprodukter är fortfarande tecken på en möjlig utvecklingspotential för det svenska vattenbruket. De senaste åren har dock flera anläggningar nekats förnyade eller ökade miljötillstånd på grund av nya tolkningar av miljölagstiftningen. Från en studie som gjordes i 201749 ser vi att en majoritet av vattenbruksutövarna uppfattar att regelbördan begränsar företagens utveckling.

Ytterligare information

Bestämmelser som rör vattenbruksverksamheter finns både i EU-rätten och i ett antal nationella författningar. Det är inte bara fiskerilagstiftningen som man ska förhålla sig till utan även Livsmedelslagstiftningen, Djurskyddslagstiftningen, Smittskyddslagstiftningen, Miljölagstiftningen med flera. För att starta och bedriva vattenbruksverksamhet kan det krävas tillstånd och andra former av godkännanden enligt flera parallellt tillämpliga regelverk. Vilka prövningar som krävs och respektive prövnings omfattning är beroende av bland annat den aktuella verksamhetens storlek och lokalisering, vilken teknik som ska användas och vilken art som ska odlas.

Sedan reglerna som styr tillståndsprocessen för vattenbruk tillkom har en rad nya produktionsformer utvecklats samt nya politiska initiativ tillkommit. Ny teknik och användningen av andra organismer än traditionella fiskarter ställer högre krav på ett förändrat regelverk för att både kunna öka vattenbruksproduktionen och samtidigt upprätthålla kraven på miljöhänsyn.
Det har ifrågasatts om dagens regelverk är utformat på ett optimalt sätt för att kunna hantera den tekniska utveckling som skett och om regelverket i tillräcklig grad uppmuntrar näringen att göra tillgängliga investeringar.

I augusti 2018 fick Jordbruksverket ett uppdrag från regeringen(N2018/04401/FJR). Inom ramen för livsmedelsstrategin, samt i samarbete med näringen och andra berörda organisationer och myndigheter, skulle man kartlägga och utreda förutsättningar för en enklare prövning av vattenbruksverksamheter . En rapport från uppdraget lämnades den 30 september 2020. Förhoppningsvis kommer resultaten från uppdraget hjälpa till att driva utvecklingen framåt och minska den administrativa bördan för företagen.

Havsbaserat vattenbruk för energiproduktion Ur förnybar energisynpunkt är det av intresse att följa utvecklingen av produktionssystem för nya arter. Makroalger och filtrerande organismer som sjöpungar har stor tillväxtpotential och kan användas både för foder, bioråvara till industrin och som råvara för biodrivmedel (biogas, etanol, etcetera). Vidare kan energi utvinnas ur restprodukter som uppkommer från beredningen av fisk, etc. till livsmedel eller foder. Vattenbruket bedöms öka och diversifieras i framtiden, men utvecklingen kommer troligen ske i relativt lugn takt. Därför är uppföljning vart tredje år tillräckligt.

Torrsubstansen varierar mycket mellan olika arter. Sjöpungar kan innehålla 95 procent vatten medan fisk innehåller ca 70-80 procent vatten. Tillförlitliga mätningar av torrsubstansen för de olika biomassorna är nödvändig för att kunna jämföra olika organismer. Mängden torrsubstans är direkt relaterad till exempelvis energimängden i biomassan.

Koppling till Agenda 2030

Uppföljningen visar ingen generell trend för indikatorn under mätperioden 2014–2019 och kan därför bedömas som neutral vad gäller globalt delmål 8.1 Hållbar ekonomisk tillväxt.

  • 49 SWEMARC

Indikator 19. Uppkopplade kustområden

I Sverige bor en betydande del av befolkningen i närheten av kusten. I den maritima strategin framgår hur en god havsmiljö i framtiden kan generera tiotusentals nya jobb i kustområdena, vilket belyser samspelet mellan tillväxt och en hållbar utveckling. För att underlätta att verka vid kustområden behöver vissa förutsättningar vara på plats, såsom tillgänglighet till nödvändig infrastruktur.

Tillgången till digital kommunikationsteknik i form av mobil telefoni och internet är idag avgörande för utvecklingen inom de flesta samhällsområden. Det är exempelvis en förutsättning för såväl ett innovativt näringsliv som för små och medelstora företag i samtliga branscher i allmänhet. Det är en förutsättning för besöksnäringen och för en väl fungerande offentlig service. Därmed är det också en förutsättning för att kustområdena ska vara attraktiva och behålla och attrahera invånare.

indikator 19 arbetsplatser med snabbt bredband

Arbetsplatser med snabbt bredband, samt globala mål som berörs (klicka för större bild).

Indikatorn bygger på Post- och telestyrelsens (PTS) statistik över mobil- och bredbandstäckningen i Sverige. Indikatorn visar bredbandstäckningen för arbetsplatser i kustområdet. Detta ger också en god bild av hur tillgången för hushåll och privatpersoner kan se ut. Indikatorn visar hur stor andel av alla arbetsställen i kustområdet som har tillgång till en snabb bredbandsuppkoppling.

En metodbeskrivning finns i bilaga C Teknisk bilaga för vissa indikatorer.PDF

indikator 19 uppkopplade kustområden

Tabell 28. Utveckling för indikator 19. Uppkopplade kustområden (klicka för större bild).

Kommentar

År 2018 hade över hälften, 56 procent, av arbetsplatserna i kustområdet en möjlighet till en snabb internetuppkoppling. Indikatorn visar också på en stadigt ökande tillgänglighet till snabba uppkopplingar i kustområdet. Ökningstakten varierar över perioden med mellan 6 och 10 procentenheters ökning per år. Ökningstakten var långsammast mellan de första åren (2014 – 2015).

Resultatvärdering

Sveriges mål för bredbandstäckning, som också bygger på EU:s digitala agenda, har formulerats i två strategier (2009 och 2016). Målen som sätts upp där är att 90 respektive 95 procent av Sveriges hushåll och företag ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/sekund år 2020 respektive 2023. År 2018 var täckningsgraden i kustområdet som uppgick till 56 procent fortfarande avsevärt lägre än för hela landet där 81 procent av företagen hade tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s.

Ökningstakten i andelen företag med tillgång till bredband är dock fortsatt snabb, och något snabbare än den som gäller för hela riket. Även om vi kan anta att många av de företag (arbetsställen) som finns inom kustområdet är sådana som kommer att nås sent av tillgänglighetsmöjligheten så kan man ändå säga att tillgängligheten till bredband fortfarande är betydligt lägre i kustområdet än i Sverige i sin helhet.

Det finns enligt Post- och telestyrelsen fortfarande stora skillnader mellan tätorter och småorter å ena sidan och områden utanför dessa å andra sidan. I den förra kategorin hade 81 procent tillgång till snabbt bredband medan andelen i den senare kategorin var mindre än hälften, 40 procent. Även här ökar andelen som har tillgång till snabbare bredband utanför tätorter och småorter och skillnaderna minskar härigenom.50

Möjlig förklaring

En snabb utbyggnad av infrastrukturen i form av fiber och bredband via mobila lösningar har präglat hela analysperioden. Den snabbare ökningen utanför tätorter och småorter förklaras enligt Post- och telestyrelsen av nya tekniska accessmöjligheter för snabba fasta bredbandsuppkopplingar och av ett tidigare stöd från EU:s landsbygdsprogram för utbyggnad utanför större tätorter. 100 Mbit/s kan idag uppnås antingen med fiberkabel eller med en fast uppkoppling till en mast med radiovågssändning. Det är utvecklingen av denna senare lösning som bidragit till den snabba ökningen i mer perifert belägna områden.

Ytterligare information

En studie från Länsstyrelsen i Stockholms län om mobiltäckningen i Stockholms skärgård visar att skärgårdens faktiska tillgång till bredband kan uppvisa stora kvalitativa skillnader. Länsstyrelsens undersökning bygger på mätningar av bandbredden i områden som har bredband till fasta uppkopplingar via radiovågor och visar på att den faktiska uppkopplingshastigheten varierar stort, beroende på leverantörer och på geografi. Detta gör att man bör beakta att särskilt kustområdena (liksom andra områden utanför tätorterna) kan ha en större kvalitativ variation i bredbandstillgången jämfört med andra områden.

Koppling till Agenda 2030

Indikatorn visar att andelen av samtliga arbetsplatser i kustområden som har tillgång till bredband med minst 100 mb/s har ökat sedan 2014. Det innebär att fler arbetsplatser har tillgång till tillförlitlig infrastruktur i form av bredband. Det globala delmålet 9.1 Skapa hållbara, motståndskraftiga och inkluderande infrastrukturer, handlar om att ”bygga ut tillförlitlig, hållbar och motståndskraftig infrastruktur av hög kvalitet…” för att främja både tillväxt och människors välbefinnande, vilket har en tydlig koppling till utbyggnad av bredband för arbetsplatser. Indikatorns resultat påvisar därför en positiv utveckling gentemot det globala målet 9.1.

  • 50 Post- och Telestyrelsen

Indikator 20. Attraktiva boendemiljöer

För att kustområdena ska vara attraktiva krävs att där finns möjligheter både att bo och att verka. I den maritima strategin framgår att det ska vara attraktivt att bo vid kustnära områden eftersom levande områden främjar både näringslivet och besöksnäringen.

Att säkerställa en god livskvalitet samt erbjuda den samhällsservice som efterfrågas omnämns i strategin som viktiga beståndsdelar för att säkerställa attraktiva boendemiljöer.

indikator 20 befolkning i kustområden

Att bo i kustområden blir allt mer attraktivt (klicka för större bild).

Indikatorn Andelen av befolkningen boende i kustområdet utgår från SCB:s register över totalbefolkningen. Indikatorn visar på kustområdenas attraktionskraft när det gäller att attrahera människor som vill och kan bo i området. Indikatorn visar på andelen av befolkningen i landet som återfinns i kustområdet. (tätorter över 10 000 invånare undantagna, för kustområdet såväl som för jämförelsebasen övriga Sverige). En över tid ökande andel kan antas visa att kustområdena blir mer attraktiva när det gäller att bo och leva där.

indikator 20 attraktiva boendemiljöer

Tabell 29. Utveckling för indikator 20. Attraktiva boendemiljöer (klicka för större bild).

Kommentar

År 2019 bodde 42,7 procent av landets befolkning (tätorter över 10 000 invånare undantaget) i kustområdet. Andelen har ökat från 40,0 procent år 2014. Ökningstakten är någorlunda stabil över perioden. Det är inga skillnader mellan kvinnor och män.

Resultatvärdering

Givet den relativt korta perioden och den relativt långsamma process som befolkningsförändringar utgör så är ökningen relativt stor. Andelen bosatta i kustområdet har ökat med nära 3 procentenheter under en period på bara sex år.
Som en underförstådd grund för den maritima strategin ligger att kustområdena ska fortsätta att vara levande och attraktiva, både vad gäller boende, besök och verksamheter. I det ligger att kustområdena åtminstone bör förväntas behålla sin andel av landets befolkning.

För att inte skapa orättvisa jämförelsebaser undantas större tätorter, liksom för övriga indikatorer för attraktiva kustområden. Annars skulle en förändring riskera att handla mer om skillnader mellan större och mindre tätorter.
Indikatorn visar således att kustområdenas attraktivitet är växande, när det gäller förmågan att bibehålla och attrahera nya invånare.
Samtidigt kan kustnära exploatering och fler boende kan öka exponering av både befolkning och egendom för naturolyckor som exempelvis stormar och översvämning från havet. En befolkningsökning ställer också krav på en hållbar utveckling och planering av kustområden.

Möjlig förklaring

Totalt har befolkningen i kustområdet ökat från ca 1 550 000 personer till 1 620 000. Den procentuella ökningen är snabbare än vad som gäller för landet i sin helhet (tätorter över 10 000 invånare undantagna)).
Det är svårt att tolka och förklara utvecklingen i den här typen av indikatorer även om vi som nämnts menar att ökningen är påtaglig över tid.
Det förefaller som att kustområdena (utanför de största tätorterna) ser ut att växa något snabbare än vad övriga landet (utanför de största tätorterna) gör. Vi kan tolka det som att kustområdena förefaller att utgöra något mer attraktiva boendemiljöer än andra delar av landet, allt övrigt lika.

Ytterligare information

All analys av befolkningsutvecklingen under senare delen av 2010-talet behöver ta hänsyn till den snabba folkökningen i landet och den relativt stora inflyttningen från andra länder.
Antalet som sökt asyl i Sverige har uppgått till flera hundra tusen personer under den här perioden. Bosättningen för de som beviljats uppehållstillstånd har delvis varit reglerad i lag, vilket påverkar inflyttningen till olika delar av landet.

Indikator 21. Tillgång till arbetstillfällen

För att kustområdena ska vara attraktiva krävs att det finns möjligheter både att bo och verka där. I Sverige bor en betydande del av svenskarna i närheten av kusten. I den maritima strategin framgår hur en god havsmiljö i Östersjön i framtiden kan generera tiotusentals nya jobb i kustområdena, vilket belyser samspelet mellan tillväxt och en hållbar utveckling.

Tillgången till arbetstillfällen i kustområdena bidrar förstås till inkomstmöjligheter, men det är också en förutsättning för det vi kallar för levande kustområden. Att det finns män och kvinnor som inte bara bor utan lever och verkar längs kusterna är en avgörande del i att skapa attraktiva miljöer. Indikatorn utgår från SCB:s registerbaserade arbetsmarknadsstatistik. Indikatorn visar på kustområdenas attraktionskraft när det gäller att skapa och bevara arbetstillfällen.

indikator 21 fler arbetstillfällen i kustområdet

Fler arbetstillfällen i kustområdet, samt de globala mål som berörs (klicka för större bild).

Indikatorn visar andelen av förvärvsarbetande i landet (tätorter över 10 000 invånare undantagna) som återfinns i kustområdet.

indikator 21 tillgång till arbetstillfällen

Tabell 30. Utveckling för indikator 20. Tillgång till arbetstilfällen (klicka för större bild).

Kommentar

År 2018 fanns 30 procent av landets arbetstillfällen (tätorter över 10 000 invånare undantagna) i kustområdet. Kustområdets andel av det totala antalet arbetstillfällen i landet ökar något under perioden (med 0,8 procentenheter). Förutom för sista året (2017 - 2018) så ökar andelen år för år. Ökningen är måttlig, men ändå relativt stabil över perioden.

Resultatvärdering

Det finns inga tydliga mål för indikatorn, men som en underförstådd grund för den maritima strategin ligger att kustområdena ska fortsätta att vara levande och attraktiva, både vad gäller boende, besök och verksamheter. I det ligger att kustområdena åtminstone bör förväntas behålla sin andel av landets arbetstillfällen. För att inte skapa orättvisa jämförelsebaser har, liksom i övriga indikatorer, större tätorter undantagits. Annars skulle en förändring riskera att handla mer om skillnader mellan större och mindre tätorter.
Indikatorn visar således att kustområdenas attraktivitet är stabil, när det gäller förmågan att bibehålla och skapa nya arbetstillfällen.

Möjlig förklaring

Förändringarna i indikatorn är relativt begränsade. Därför är det svårt att diskutera förändringar och drivkrafter bakom dess utveckling. Generellt menar vi att man kan skilja mellan sektoriella och geografiska drivkrafter bakom utvecklingen. En del av förändringen kan förklaras av den sammansättning av branscher som präglar kustområdet och en annan del kan förklaras av kustområdenas attraktionskraft i sig.

Analysen av övriga indikatorer visar att vissa tjänstenäringar, såsom allmänna servicenäringar och turism- och besöksnäringarna växer medan vissa maritima industrinäringar minskar. Denna utveckling skulle möjligen kunna vara en del i förklaringen till varför kustområdena fortsätter att hysa arbetstillfällen på en nivå som åtminstone inte tappar i jämförelse med övriga riket. Omvandlingen från industri till tjänster, såsom besöksnäring, är således en viktig förklaring till att kustområdenas attraktionsförmåga kan bibehållas.

Ytterligare information

Analysen av data från arbetsmarknadsstatistiken visar att det 2018 fanns omkring 463 000 arbetstillfällen i kustområdet, drygt 20 000 fler än 2014. Analysen visar också att det var en obalans mellan män och kvinnor såtillvida att drygt 261 000 av dessa arbeten innehades av män medan det var drygt 202 000 som innehades av kvinnor. Även sett till andelen arbetstillfällen som finns i kustområdena så var denna något större för män än för kvinnor (30, 6 jämfört med 29,2).

Koppling till Agenda 2030

Indikatorn visar att andelen arbetstillfällen vid kustområdena, av det totala antalet arbetsplatser i riket, ökar marginellt under tidsperioden 2014–2018,
Det går att anta att ökningen i antalet sysselsatta inom näringen leder till ekonomisk tillväxt per capita, vilket det globala delmålet 8.1 Hållbar ekonomisk tillväxt, adresserar. Det innebär att indikatorn visar på en aningen positiv utveckling gentemot delmål 8.1, eller åtminstone en stabilitet.

Att andelen arbetstillfällen i kustområden ökar relativt övriga Sveriige innebär det en positiv utveckling gentemot delmålet 8.5 Full sysselsättning och anständiga arbetsvillkor med lika lön för alla. Såväl delmål 8.1 och 8.5 berör strävan mot hållbar ekonomisk tillväxt och trygghet för individen. Detta knyter an till indikatorn som berör möjligheter att bo och verka vid kustområden, i form av inkomstmöjligheter men också i form av attraktiva, levande kustområden.

Indikator 22. Högutbildade i kustområden

En indikation på attraktiva kustområden är deras förmåga att behålla och attrahera personer med högre utbildning.

indikator 22 högutbildade i kustområdet

Andelen högutbildade i kustområdet ökar (klicka för större bild).

Indikatorn visar på skillnaderna i andelar av befolkning med åtminstone tre års eftergymnasial utbildning, i kustområdet jämfört med i övriga landet.

utveckling för indikator 22  högutbildade i kustområden

Tabell 31. Utveckling för indikator 22. Högutbildade i kustområden (klicka för större bild)

Kommentar

I kustområden var det år 2019 23,6 procent av befolkningen 25–64 år som hade en högre utbildning, medan motsvarande siffra i övriga landet var 18,4 procent. Skillnaden mellan kustområdet och övriga landet var således 5,2 procentenheter, vilket är den siffra som utgör denna indikator. Skillnaden mellan kustområdet och övriga landet har ökat från 3,6 procentenheter 2014.
Som alltid när det gäller utbildningsnivåer i Sverige finns en stor skillnad mellan könen.

Kvinnors utbildningsnivåer är i allmänhet högre än männens. Detta gäller också för kustområdena, där andelen högutbildade kvinnor uppgår till drygt 30 procent 2019, att jämföra med andelen högutbildade män som var cirka 17 procent.


När det gäller relationen mellan kustområdenas utbildningsnivå och den i övriga riket ser vi dock inga stora skillnader mellan könen. Skillnaden är i princip densamma mellan män och kvinnor när det gäller differensen i andelen högutbildade i kustområdet jämfört med i övriga Sverige. Även utvecklingen av skillnaderna över tid är ungefär densamma för männen som för kvinnorna.

Resultatvärdering

Bedömningen är att det finns en tydlig tendens till ett ökat ”utbildningsgap” mellan kustområdet och övriga landet, till kustområdets fördel.
Som en underförstådd grund för den maritima strategin ligger att kustområdena ska fortsätta att vara levande och attraktiva, både vad gäller boende, besök och verksamheter. I det ligger att kustområdena också förväntas fortsätta att behålla och attrahera invånare med god utbildning.

Möjlig förklaring

Indikatorns resultat ligger i linje med utvecklingen i några av de övriga indikatorerna som också syftar till att mäta kustområdets attraktivitet, till exempel andelen boende eller arbetsplatsernas utveckling. Data tyder på en i
grunden gynnsam utveckling vad gäller kustområdenas attraktivitet. Om kustområdena är framgångsrika i att behålla människor i allmänhet är det också rimligt att anta att de kan attrahera människor med högre utbildning.

Indikator 23. Folkhälsa: Återstående medellivslängd

Att säkerställa en god livskvalitet omnämns i strategin som en viktig del i att kustområdet ska vara attraktivt för att bo och leva i. I denna indikator fångas detta som en koppling till förväntad återstående medellivslängd.
Medellivslängd är ett grundläggande och väl använt mått för att mäta hälsan i en befolkning.

indikator 23 medellivslängd

Medellivslängd, samt globala mål som berörs (klicka för större bild).

Indikatorn återger skillnaden i återstående medellivslängd vid födseln mellan befolkningen i kustområdet och de i övriga Sverige. Positiva värden betyder att den förväntade återstående medellivslängden vid födseln i kustområdet är högre än i övriga Sverige.

utveckling för indikator 32 återstående medellivslängd

Tabell 32. Utveckling för indikator 23. Folkhälsa: Återstående medellivslängd (klicka för större bild).

Kommentar

Indikatorn visar att befolkningen i kustområdet i genomsnitt lever omkring ¾ år längre än befolkningen i övriga Sverige (enligt samma definitioner av de två områdena som används i övrigt i uppföljningen). Indikatorn visar också att skillnaden i medellivslängd mellan områdena ökar över tid. Från 2015 har den ökat med nästan ett halvår.

indikator 23 medellivslängd, skillnad mellan kvinnor och män

Tabell 33. Återstående medellivslängd vid födslen I kustområdet, skillnad mellan kvinnor och män (klicka för större bild).

Resultatvärdering

Skillnaderna i förväntad återstående medellivslängd mellan kustområdet och övriga områden kan tyckas vara relativt liten, till exempel om vi jämför mellan enskilda kommuner i landen. Jämför vi istället med grupper av kommuner, enligt SKR:s indelning i kommungrupper, så är skillnaderna större än mellan flera av dessa grupper. Dessutom ökar skillnaden påtagligt även under den relativt korta tiden – 2014- 2019.

Resultatet kan också sägas vara i linje med några av de övriga indikatorerna för uppföljningen, till exempel indikatorerna för utbildningsnivå och låg ekonomisk standard. Dessa visar alla att kustområdet är något mer gynnat än övriga Sverige när det gäller utvecklingen av socioekonomiska variabler och att skillnaderna mellan områdena tenderar att öka över tid till kustområdets fördel. Samtidigt ska betonas att de observerade skillnaderna genomgående är små.

Möjlig förklaring

En stor del av ökningen mellan åren beror på en extra stor årsökning för män i kustområdet för just det senaste året - 2019 (en ökning med 0,8 år i kustområdet jämfört med bara 0,3 år i övrigt område och motsvarande ökning för kvinnor 0,23 år i kust och 0,41 år övriga). Sedan 2016 har skillnaden mellan kustområdet och övriga landet ökat för män och minskat för kvinnor. År 2016 var skillnaden mellan kust och annat område ungefär lika stor för kvinnor och män (0,58 år för män och 0,54 år för kvinnor). År 2019 hade gapet däremot ökat till 1,19 år för män och minskat till 0,32 år för kvinnor.

Bryter vi ner data på utbildningsnivå så finner vi att det för just männen verkar finnas en högre förväntad återstående medellivslängd i kustområdet jämfört med i landet i övrigt. En skillnad som inte framträder på samma sätt för kvinnor. En försiktig tolkning är att det finns något förhållande som gör att just män i kustområdet gynnas av en högre förväntad återstående medellivslängd utöver vad som kan förväntas utifrån skillnader i utbildningsnivå.

Sammantaget utvecklas alltså medellivslängden i kustområdet bättre än för övriga landet. Skillnaderna verkar dessutom öka över tiden. Detta är i linje med en utveckling mot ökande skillnader, där till exempel kommuner som redan har längre medellivslängd tenderar att öka sin livslängd snabbare än de med kortare medellivslängd. I fallet med förväntad återstående medellivslängd förklaras också en stor del av detta av utvecklingen av männens medellivslängd.

Ytterligare information

Ser vi till den samlade informationen från indikatorerna över ekonomisk utsatthet, utbildningsnivåer och förväntad återstående medellivslängd framträder bilden av att kustområdet är strukturellt gynnat, jämfört med övriga landet, i något avseende som inte tydligt framträder i analysen av de variabler som inkluderats i denna uppföljning. Denna struktur syns allra tydligast om man ser till männens utveckling.

Koppling till Agenda 2030

Indikatorns utveckling över tid är försiktigt positiv för den aktuella mätperioden. Mot bakgrund av detta bedöms indikatorns utveckling – det vill säga hur kustområdet förhåller sig i relation till övriga Sverige avseende medellivslängd - bidra positivt till det övergripande hållbarhetsmålet 3 God hälsa och välbefinnande. Det globala hållbarhetsmålet handlar ytterst om att ”Säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar”.

Indikator 24. Folkhälsa: Låg ekonomisk standard

I den maritima strategin framhållsatt det ska vara attraktivt att bo vid kustnära områden eftersom levande områden främjar både näringslivet och besöksnäringen. Att säkerställa en god livskvalitet samt erbjuda den samhällsservice som efterfrågas omnämns i strategin som viktiga beståndsdelar för att säkerställa attraktiva boendemiljöer.
Hälsan påverkas bland annat av socioekonomiska faktorer som ekonomiska förutsättningar och utbildningsnivå, vilka har stor betydelse för skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen.

indikator 24 låg ekonomisk standard

Färre med låg ekonomisk standard i kustområdena än i övriga Sverige (klicka för större bild).

indikator 24 globala mål som berörs

Globala mål som berörs (klicka för större bild)

Indikatorn återger skillnaden mellan andelen i befolkningen över 20 år som lever i hushåll som har låg ekonomisk standard i kustområdena jämfört med övriga landet. Ett minustecken framför indikatorns värde betyder att andelen hushåll med låg ekonomisk standard i kustområdet är lägre än i övriga Sverige.

utveckling för indikator 24 låg ekonomisk standard

Tabell 34. Utveckling för indikator 24 Låg ekonomisk standard (klicka för större bild).

Kommentar

Indikatorn visar att det är en lägre andel av befolkningen över 20 år i kustområdena som lever i hushåll med låg ekonomisk standard än i landet i övrigt. Skillnaden är ungefär 2,7 procentenheter. Skillnaden är relativt stabil över tid.
Låg ekonomisk standard definieras här som att man bor i ett hushåll med en disponibel inkomst som understiger 60 procent av medianinkomsten i landet.

I kustområdet var det 2018 9,3 procent av befolkningen som levde i hushåll med låg ekonomisk standard definierad på det sättet. Motsvarande siffra i övriga landet var 12,0 procent. Stabiliteten i siffrorna i tabellen ovan döljer en generell ökning i andelen individer som lever med låg ekonomisk standard. För kustområdet så ökade andelen från 8,8 till 9,3 procent mellan 2014 och 2018.
Det finns också betydande skillnader mellan olika grupper inom kustområdet. För de med enbart förgymnasial utbildning eller där uppgift om utbildning saknas är det hela 19,1 procent som lever i med låg ekonomisk standard 2018. Den andelen hade dessutom ökat från 15,9 procent sedan 2014.

För dessa grupper så var skillnaden mellan kustområdet och övriga landet större än för totalen, skillnaden mellan områdena ökade också över tid. Det är fler kvinnor än män som lever med låg ekonomisk standard. 54 procent av samtliga med låg ekonomisk standard var kvinnor. Här syns ingen skillnad över tid och heller ingen skillnad mellan kustområdet och övriga landet. Andelen kvinnor är ytterligare något högre (55 - 56 procent) för personer med endast förgymnasial utbildning.

Resultatvärdering

Indikatorn visar på att förekomsten av hushåll med låg ekonomisk standard är lägre i kustområdet än i övriga landet. Skillnaden är relativt konstant över tid. Personer med kortare utbildning löper större risk för att leva med låg ekonomisk standard.52

Men relativt övriga landet så löper personer med kortare utbildning i kustområdet en lägre risk för låg ekonomisk standard
Samtidigt är det viktigt att notera att andelen med låg ekonomisk standard ökar även i kustområdet och totalt handlade det om över 112 000 personer år 2018.

Möjlig förklaring

Andelen hushåll med låg ekonomisk standard har ökat under senare år. Den relativa definitionen av ekonomisk standard innebär att en del av ökningen förklaras av en relativt snabbt växande medianinkomst. Under den studerade perioden steg medianinkomsten med 11,7 procent. En ökande andel med låg ekonomisk standard innebär således växande inkomstklyftor i landet.

Vi saknar en samlad förklaring till varför andelen med låg ekonomisk standard är lägre i kustområdet än i övriga Sverige (såsom vi definierat de båda områdena). Andra indikatorer i uppföljningen till exempel andelen med eftergymnasial utbildning och indikatorer över sysselsättningsutvecklingen, dock i riktning mot att kustområdet är strukturellt gynnat i jämförelse med övriga Sverige.

Koppling till Agenda 2030

Indikatorns utveckling över tid är relativt stabil över den aktuella mätperioden. Mot bakgrund av detta bedöms att indikatorns utveckling varken bidragit positivt eller negativt gentemot delmål 1.2 om att halvera fattigdomen, övergripande mål 3 God hälsa och välbefinnande, samt delmål 10.1 Minska inkomstklyftorna.

Samtidigt visar indikatorn att det är en lägre andel av befolkningen över 20 år i kustområdena som lever med låg ekonomisk standard än i landet i övrigt. Värt att notera är dock att det relativa måttet med övriga Sverige som jämförelsebas döljer en generell ökning i andelen individer som lever med låg ekonomisk standard.

  • 52 Folkhälsomyndigheten (2020)

Indikator 25. Maritim turism

Maritim turism framhålls i strategin som en viktig beståndsdel i utvecklingen av de maritima näringarna. Det finns en ökad efterfrågan på att uppleva kustnära områden och miljöer där särskilt de storstadsnära skärgårdarna har utvecklingspotential. Denna indikator fångar delar av detta genom att fokusera på sysselsättning och nettoomsättning.

Se mer metodbeskrivning i bilaga C Teknisk bilaga för vissa indikatorer.PDF

indikator 25 besöksnäringen växer

Besöksnäringen växer (klicka för större bild).

indikator 25 globala mål som berörs

Globala mål som berörs (klicka för större bild).

utveckling för indikator 25 maritim turism

Tabell 35. Utveckling för indikator 25. Maritim turism (klicka för större bild).

Kommentar

Omkring 16 000 personer beräknas förvärvsarbeta i ”den maritima besöksnäringen”, såsom den definierats här. Antalet har ökat med cirka 400 personer de senaste fem åren. Sammantaget omsätter näringen cirka 27 miljarder kronor, vilket motsvarar en ökning med omkring 5 miljarder kronor sett över en femårsperiod (löpande priser).
Ökningstakten i omsättning är således betydligt snabbare än i sysselsättning vilket tyder på en ökad produktivitet i näringen.

Resultatvärdering

De indikatorer som rör gästnätter (indikatorer 26, 27 och 28) visar att kustområdena upprätthåller och till och med ökar sin andel av det totala antalet gästnätter i landet och vi har sett att säsongen för besöksnäringen tenderar att förlängas. Denna indikator understryker den utvecklingen. Med absoluta tal får vi genom denna indikator en mer heltäckande förståelse för utvecklingen i den maritima besöksnäringen. Sammantaget visar denna och övriga besöksnäringsindikatorer på att besöksnäringen är en av de starkaste och snabbast växande näringarna, både i kustområdet och totalt sett.

Möjlig förklaring

Den gynnsamma utvecklingen i den maritima turismen förklaras främst av den generella utvecklingen i besöksnäringen. Näringen har vuxit under en längre tid, vilket förklaras av stigande inkomster och ändrade konsumtionsmönster från konsumtion av varor till konsumtion av upplevelser. Svensk besöksnäring har också utvecklats positivt under en längre period, med snabba ökningar i framför allt antalet utländska besökare. Detta har flera förklaringar, men växelkursens utveckling har skapat gynnsamma grundförutsättningar samtidigt som kvaliteten i besöksmålen har utvecklats.

Ytterligare information

Utvecklingen under första halvåret 2020 syns förstås inte i indikatorns statistik, men redan tillgänglig data visar på den sårbarhet som är knuten till en växande besöksnäring – i just detta fall kopplat till Covid-19. Uteblir besökarna, av någon anledning, så påverkas många anställda inom många olika verksamheter. I kustområdet finns exempel på orter, kommuner och regioner med ett stort beroende till besöksnäringen.

Det är för tidigt att bedöma de långsiktiga effekterna av Covid-19 -pandemin på besöksnäringen, men det finns anledning att fortsätta följa utvecklingen noga framöver.

Koppling till Agenda 2030

Indikatorn visar på att sysselsättning ökat något, men att det framförallt är omsättningen som ökat vilket samlat tyder på en ökad produktivitet.
Detta bedöms i någon mån ha en positiv påverkan gentemot det globala delmålet 8.1 avseende strävan att ”… ”Upprätthålla ekonomisk tillväxt per capita” .

Vad gäller delmål 8.9 och strävan efter att …utarbeta och genomföra politik för hållbar turism som skapar arbetstillfällen och främjar lokal kultur och lokala produkter” är utvecklingen däremot inte fullt lika tydlig (med anledning av den blygsamma ökningen i sysselsättning i förhållande till omsättning), även om branschens framgångar i sig kan väntas medföra positiva effekter för de individer som verkar inom den.

Indikator 26. Besöksattraktivitet

I strategin framhålls att när kustområdena är attraktiva att besöka gynnas både de maritima näringarna och allmänhetens tillgång till miljön. För att säkerställa en levande kust och skärgård är det viktigt att områdena är tillgängliga och välbevarade för att främja besöksnäringen, som i sin tur främjar de maritima näringarna.

indikator 26 gästnätter i kustområdet

Kustområdet lockar många övernattande besökare, och globala mål som berörs (klicka för större bild).

Indikator mäter kustområdenas besöksattraktivitet i form av gästnätter på hotell, stugbyar, vandrarhem och campingar.

indikator 26 besöksattraktivitet

Tabell 36. Utveckling för Indikator 26. Besöksattraktivitet (klicka för större bild).

Kommentar
År 2019 svarade kustområdet för 51 procent av Sveriges gästnätter utanför tätorter med mer än 10 000 invånare. Indikatorn har i princip varit oförändrad sedan 2014.
Indikatorn döljer dock att det har varit en tillväxt i antalet gästnätter i kustområdet. Totalt tillbringades knappt 12,5 miljoner gästnätter i kustområdet 2014. Till år 2019 hade den siffran ökat till knappt 14,3 miljoner gästnätter. Ökningen av antalet gästnätter i kustområdet motsvarar i allt väsentligt ökningen i resten av landet vilket innebär att indikatorn förblir oförändrad, dvs. i relation till övriga landet är kustområdets attraktionskraft oförändrad.

indikator 26 gästnätter i besöksanläggningar i kustområdet

Tabell 37. Martitima gästnätter i besöksanläggningar i kustområdet 2014-2019 (klicka för större bild)

Resultatvärdering

Som en underförstådd grund för den maritima strategin ligger att kustområdena ska fortsätta att vara attraktiva, vad gäller boende, besök och verksamheter. I det ligger att kustområdena åtminstone bör förväntas behålla sin andel av landets gästnätter. Indikatorn visar således att kustområdenas attraktionskraft är stabil när det gäller övernattande besök.

Möjlig förklaring

Förändringarna i indikatorn är relativt begränsade. Det sker ingen synbar förändring i kustområdets attraktionsförmåga vad gäller övernattande besökare, relativt andra delar av landet. Sannolikt finns vissa strukturella skillnader i sammansättningen av både besökare och boendeformer mellan åtminstone vissa delar av kustområdet och andra delar av landet. Inget av detta ger dock utslag för denna indikator.

Ytterligare information

Gemensamt för flera av indikatorerna där kustområdet jämförs med övriga landet är ju att tätorter med fler än 10 000 invånare har undantagits i analyserna (såväl i kustområdet som i övriga riket). De största tätorterna är samtidigt förstås stora besöksmål, året runt. De kan i någon mån också sägas konkurrera med det som vi här har definierat som kustområdet när det gäller besökare. Under senare år har storstäderna ofta stärkt sin konkurrenskraft gentemot mindre orter, inte minst gäller detta bland den växande gruppen utländska besökare och då i synnerhet långväga utländska besökare.

I någon mån vägs detta upp av ett ökande intresse för friluftsturism som främst märks bland inhemska och nordiska besökare.
Utvecklingen av gästnätterna kommer i hög grad att påverkas av effekterna av Covid 19-pandemin. När det gäller hur effekterna kommer slå och hur långvariga de blir är detta fortfarande tidigt att bedöma.

Koppling till Agenda 2030

SCB:s och Tillväxtverkets gemensamma inkvarteringsstatistik visar att andelen gästnätter i Sverige som tillbringas i kustområdena i princip är oförändrad, men att det har varit en tillväxt i antalet gästnätter. Tillväxten kan tolkas som att kustområdena är attraktiva ur ett attraktivitetsperspektiv och kan antas främja lokal kultur och produkter och stimulera ökad sysselsättning inom besöksnäringen.

Delmål 8.9 Främja gynnsam och hållbar turism, handlar om att ”…utarbeta och genomföra politik för hållbar turism som skapar arbetstillfällen och främjar lokal kultur och lokala produkter”. Indikatorn visar att utvecklingen är oförändrad under mätperioden, men att antalet gästnätter i sig ökar. Därigenom kan indikatorn i någon mån påvisa en positiv utveckling gentemot strävan i delmålet 8.9.

Indikatorn är ett möjligt verktyg för att studera en aspekt av hållbar turism i kustområden. Därigenom är indikatorn i sig ett steg i en positiv utveckling gentemot delmålet 12.b Utveckla och implementera verktyg för övervakning av hållbar turism. Delmålet handlar om att övervaka hur en hållbar utveckling påverkar en hållbar turism som skapar arbetstillfällen och främjar lokal kultur och lokala produkter.

Indikator 27. Maritima gästnätter

I strategin framhålls att besöksnäringen påverkas av möjligheten att resa och besöka kustområdena. Att tillvarata det maritima kulturarvet och skapa nya besöksmål är även sätt att utvidga besöksmöjligheterna i de maritima näringarna.

Vidare är möjligheterna till fritidsbåtsliv och fritidsfiske viktiga för att skapa fler tillfällen och inkomstkällor till kustområdena. Indikatorn mäter det totala antalet maritima gästnätter (besöksanläggningar i kustområdet, gästhamnar och kryssningspassagerare).

indikator 27 flera övernattniningar gynnar besöksnäringen

Flera övernattningar gynnar besöksnäringen, samt globala mål som berörs (klicka för större bild).

utveckling för indikator 27 maritima gästnätter

Tabell 38. Utveckling för indikator 27. Maritima gästnätter (klicka för större bild)

Kommentar

År 2019 tillbringades närmare 16 miljoner maritima gästnätter i Sverige. Antalet har ökat sen 2015 då motsvarande siffra var ungefär 14,5 miljoner.
Merparten av de maritima gästnätterna härrör från besöksnäringens anläggningar (hotell, pensionat, stugbyar, campingar samt privatförmedlade stugor belägna i kustområdet, såsom vi definierat kustområdet.

Totalt härrör cirka 14,3 miljoner besökare från den kategorin medan cirka 700 000 var besökare i kryssningstrafik och drygt 1 miljon besökare härrörde från övernattare i gästhamnarna (samtliga siffror gäller 2019). Ökningen med totalt 1,5 miljoner maritima gästnätter sedan 2015 motsvarar en ökning med 10,3 procent.

Resultatvärdering

I likhet med övriga indikatorer med koppling till besöksnäringarna så visar även denna på en stabil och relativt stor ökning under perioden. Indikatorn visar också att bidraget från kryssningstrafiken och gästhamnarna i förhållande till det totala antalet gästnätter i kustområdet är relativt litet, omkring 10 procent.

Möjlig förklaring

I Tillväxtverkets analys över gästnätternas utveckling visas att det är de utländska gästnätterna som står för den största ökningen. Norge och Tyskland står för en stor del av de utländska gästnätterna i Sverige och besöken från bägge dessa länder ökar. Än snabbare ökar besöken från Danmark som är det tredje största landet vad gäller utländska gästnätter i Sverige. Vi har inte data över hur stor del av de maritima gästnätterna som de utländska besökarna svarar för, men det är inte orimligt att anta att andelen utländska besökare i kustområdena inte avviker markant från dem i Sverige i övrigt. Vi kan därför anta att en del av den gynnsamma utvecklingen för de maritima gästnätterna sannolikt drivs av en generell ökning av gästnätter som spenderas av personer som kommer från andra länder än Sverige.

Andra ökningar kan knytas till de förklaringar som diskuterats i relation till andra indikatorer, såsom exempelvis säsongsförlängningen, ett ökat antal aktiviteter och anläggningar kopplade till konferenser och möten.

Ytterligare information

Statistiken kommer från tre olika källor:

  • antalet övernattningar på besöksanläggningar i kustområdet
  • antalet övernattningar i svenska gästhamnar (privata fritidsbåtar) samt
  • antalet besökande kryssningspassagerare till svenska hamnar med kommersiell trafik.

Här ska först och främst noteras att det finns en viss osäkerhet i statistiken, främst när det gäller kryssningstrafiken och gästhamnsstatistiken. Bland annat har ändrade metoder för datainsamling påverkat kvaliteten i statistiken, varför vi valt att utesluta redovisning av år 2014 för denna indikator. Även antalet rapporterande hamnar påverkar statistiken för gästhamnarna, därför har data justerats för variationen i antalet rapporterande hamnar.

Utvecklingen av gästnätterna kommer i hög grad att påverkas av effekterna av Covid 19-pandemin. När det gäller hur effekterna kommer slå och hur långvariga de blir är detta fortfarande tidigt att bedöma. Sannolikt kommer kryssningstrafiken att påverkas negativt och förmodligen ha effekter under flera års tid. Sannolikt kan gästhamnarna komma att gynnas av ett växande intresse för inhemsk båtsemester. När det gäller näringen i stort kan vi förvänta oss ett skifte mellan utländska och inhemska besökare, åtminstone under 2020. Även på lite längre sikt kan vi anta att andelen utländska besökare kommer att vara lägre än tidigare.

Koppling till Agenda 2030

Indikatorns positiva utveckling indikerar en positiv utveckling gentemot delmål 8.1 vad gäller att ”Upprätthålla ekonomisk tillväxt per capita”, men även i någon mån gentemot delmål 8.9 avseende strävan att ”… utarbeta och genomföra politik för hållbar turism som skapar arbetstillfällen och främjar lokal kultur och lokala produkter.”
Som anges i uppföljningen kan utvecklingen av antalet gästnätter i hög grad väntas påverkas av effekterna av Covid19- pandemin. Därmed blir kopplingen till delmålen ovan – med anknytning till hållbar ekonomisk tillväxt respektive hållbar turism – än mer relevanta.

Indikator 28. Säsongsförlängning

I den maritima strategin framhålls att tillgänglighet och infrastruktur är viktiga beståndsdelar i hur turismen och besöksnäringen kan utvecklas i kustområden. Vidare identifieras produktutveckling som en viktig aspekt i att förlänga turistsäsongen, samt en ökad samverkan vad gäller service och tillgänglighet. En viktig del i att vara ett attraktivt kustområde och för att skapa en hållbar besöksnäring är att kunna attrahera besökare även utanför den korta sommarsäsongen. Detta bidrar även i högsta grad till att skapa ett levande och livskraftigt kustområde.

Denna indikator följer upp säsongsförlängning i kustområdena. Indikatorn mäter andelen av samtliga gästnätter under året som förläggs utanför de tre månaderna juni – augusti. Indikator mäter kustområdenas besöksattraktivitet i form av gästnätter utanför säsong på hotell, stugbyar, vandrarhem och campingar.

indikator 28 längre turistsäsong

Turistsäsongen blir allt längre (klicka för större bild).

indikator 28 globala mål som berörs

Globala mål som berörs (klicka för större bild).

utveckling för indikator 28 säsongsförlängning

Tabell 39. Utveckling för indikator 28. Säsongsförlängning (klicka för större bild)

Kommentar

En tredjedel av gästnätterna i kustområdet spenderas utanför högsäsong (juni – augusti). Siffran har inte förändrats mycket, men det finns ändå en tendens till att andelen gästnätter utanför högsäsong ökar. Andelen har ökat med 1,7 procentenheter sen 2014.

Resultatvärdering

Måttet kan förväntas uppvisa en relativt stor stabilitet, åtminstone sett över relativt korta perioder som 5-6 år. Därför är bedömningen att ökningen som vi observerar för kustområdet - med nästan 2 procentenheter - visar på en tydlig trend, såtillvida att andelen av gästnätterna utanför högsäsong blir allt viktigare.

Man ska också komma ihåg att det totala antalet gästnätter i kustområdet under den här perioden har ökat med omkring 1,8 miljoner över perioden, så i absoluta tal är ökningen betydelsefull för besöksnäringen och dess över 3 000 anläggningar i kustområdet.

Möjlig förklaring

Det finns ingen samlad analys över säsongsfördelningen inom besöksnäringen. Men som visas i till exempel den statliga utredningen om besöksnäringen (SOU 2017:95) så har de flesta större svenska besöksdestinationer aktivt arbetat med strategier för säsongsförlängning under många år. Olika typer av evenemang och teman som kan förläggas utanför högsäsong utgör nyckeln, men också anläggningar av olika slag som kan attrahera besökare utöver sommarsäsongen är viktiga delar i sådana strategier. I maritima miljöer kan det handla om kulturevenemang, idrotts- och friluftsevenemang eller evenemang kopplade till fisket.

Det kan också finnas andra förklaringar till ett ökat antal gästnätter utanför säsong. En förklaring kan vara att fler anläggningar erbjuder konferenser. I andra studier har noterats att olika typer av gästarbetskraft (till exempel inom byggindustrin) bebor besöksanläggningar som campingar och liknande.

Slutsatsen är ändå att vi ser en ökad attraktivitet för kustområdena vad gäller besökare, även utanför den absoluta högsäsongen. Detta bidrar till ökad ekonomisk och social hållbarhet i kustområdets besöksnäring.

Ytterligare information

Säsongsförlängningen är som nämnts en viktig del i att skapa hållbara näringar i kustområdet. Till detta kan läggas den ökade sociala hållbarhet som säsongsförlängningen kan bidra till. Korta säsonger är en del i förklaringen till varför besöksnäringen har många tillfälliga och otrygga arbetstillfällen. Med längre säsonger skapas förutsättningar för ökad trygghet i arbetslivet inom näringen. Då många yngre och kvinnor arbetar i besöksnäringen bidrar detta också till ökad jämställdhet i arbetslivet.

Koppling till Agenda 2030

Den redovisade statistiken ovan indikerar att andelen gästnätter utanför högsäsong inte har förändrats avsevärt, men att det finns en viss positiv utveckling. En spridning av gästnätter mellan säsongerna innebär en ökad ekonomisk hållbarhet bland annat eftersom antalet arbetstillfällen inom besöksnäringen blir stabila över året och företagens ekonomiska förutsättningar förbättras eftersom intäkterna sprids ut över året. Företagens ekonomiska sårbarhet minskar därmed. Det innebär att förlängning av besökssäsongen också kan bidra till förbättrade arbetsvillkor för anställda eftersom det möjliggör tryggare anställningsformer.

Om gästnätterna sprids över året kan också belastningen under en specifik tidsperiod minska, vilket i vissa fall är viktigt för den ekologiska hållbarheten.
Säsongsförlängning bidrar därmed till delmålet 8.9 Främja gynnsam och hållbar turism och delmålet 8.1 Hållbar ekonomisk tillväxt. Eftersom indikatorn visar att besöksnäringen till viss del är förlängd, men att det inte sker någon förändring i utvecklingen, är utvecklingen gentemot målen dock neutral.

Indikatorn är ett möjligt verktyg för att studera en aspekt av hållbar turism i kustområden. Därigenom är indikatorn i sig ett steg i en positiv utveckling gentemot delmålet 12.b Utveckla och implementera verktyg för övervakning av hållbar turism. Delmålet handlar om att ”…övervaka hur en hållbar utveckling påverkar en hållbar turism som skapar arbetstillfällen och främjar lokal kultur och lokala produkter”.


Publicerad: 2020-09-01
Uppdaterad: 2020-10-28
Sidansvarig: Webbredaktion