Åtgärdsfaktablad 46 - Marina näringsvävar

Att återfå eller upprätthålla balans i näringsväven, men även biologisk mångfald, bygger bland annat på att det finns arter med olika funktioner och tillräckligt många individer per art som säkerställer en långsiktig överlevnad av populationer. I senaste bedömningen av miljötillståndet för Nordsjön och Östersjön 2018-2023 bedömdes att kustfisk i många områden längs svenska kusten inte uppnår god miljöstatus.

Hög naturlig predation kan, i dessa områden där den samlade mänskliga påverkan är hög, hota återhämtning av kustfiskpopulationer och därigenom även biologisk mångfald och balansen i näringsväven.

Denna åtgärd syftar till att stödja fiskfrämjande åtgärder, som till exempel fredningsområden genom att, begränsa naturlig predation av främst gråsäl i Östersjön, knubbsäl i Västerhavet och storskarv i de båda områdena. Begränsningen kan uppnås genom riktad jakt i områden där fiskvårdande åtgärder genomförs (skyddsjakt) eller genom metoder med syfte att skrämma bort rovdjur högt upp i näringskedjan så långt dessa metoder är tillgängliga och beprövade.

Åtgärden ska alltid genomföras i kombination med fiskvårdande åtgärder som främjar lokala kustfiskbestånd (till exempel beståndsfredningar, införande av fredningstider, fredningsområden) som syftar till att främja eller bevara lokala kustfiskbestånd. Dessutom ska jakt eller skrämselmetoder bara vara aktuella i anslutning till fiskvårdande åtgärder, där det kan påvisas att en återhämtning av kustfiskpopulationen är osannolik utan begränsning av naturlig predation. Åtgärden kan bidra till att säkerställa livskraftiga populationer av kustfiskbestånd, och därmed att följa både miljökvalitetsnorm C.3 och C.4.

Åtgärd 46 syftar till att miljökvalitetsnormerna nedan ska kunna följas. Se HVMFS 2012:18.

Miljökvalitetsnorm C.3

Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas av fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deras långsiktiga hållbarhet

Indikator: C.3.3 Hållbart nyttjande av nationellt förvaltade arter

Miljökvalitetsnorm C.4

Förekomst, artsammansättning och storleksfördelning hos fisksamhället ska möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls

Indikatorer:

• C.4.2 Storleksstruktur hos nyckelart i kustvatten – torsk
• C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – abborre

För att följa både MKN C.3 och C.4 krävs livskraftiga populationer. På grund av det kan både mänsklig påverkan och, där det är nödvändigt för återhämtning av populationen, naturlig predation behöva begränsas.

Åtgärden bidrar även till att nå god miljöstatus enligt deskriptor 1 Biologisk mångfald, och delvis deskriptor 4 Marina näringsvävar, främst för fisk. Åtgärden ska utformas så att god miljöstatus och gynnsam bevarandestatus för relevanta sälarter och bevarandestatus för storskarv inte riskeras, till exempel genom begränsning till lokaler där det anses nödvändigt att minska naturlig predation för att kustfiskpopulationer kan återhämta sig.

Åtgärden avser förbättra följande delar av ekosystemet och/eller minska följande belastningar: kustfisk, fåglar, däggdjur, näringsvävar.

Behovet av att begränsa naturlig predation i relevanta områden definieras genom uppföljning av åtgärder som syftar till att begränsa direkt mänskligpåverkan på kustfiskbestånd. Sådana åtgärder kan vara: åtgärder som syftar till att främja eller bevara lokala fiskbestånd, som beståndsfredning, fredningstider och fredningsområden. Begränsning av naturligpredation kan bara vara aktuell när dessa fiskvårdande åtgärder visat sig inte ha en effekt på återhämtningen av fiskpopulationen och där naturlig predation har identifierats som avgörande faktor för att fiskvårdande åtgärder inte har fått önskad effekt.

Om Havs- och vattenmyndigheten bedömer att fiskvårdande åtgärder inte uppnår den förväntade effekten, det vill säga om återhämtning av kustfiskpopulationen uteblir, ska myndigheten utreda vilka rovdjur i toppen av näringskedjan som har signifikant negativ påverkan på relevanta fiskpopulationer i respektive område under olika tidsperioder. Om myndigheten i samverkan med berörda myndigheter som Naturvårdsverket och länsstyrelsen bedömer att naturlig predation sannolikt minskar effekten av redan insatta fiskvårdande åtgärder bör naturlig predation minimeras i relevanta områden genom att antingen:

• utestänga eller skrämma iväg rovdjur i toppen av näringskedjan som marina däggdjur och fåglar i respektive område (om dessa metoder finns tillgängliga och att dessa metoder ha prövats vara effektiv), eller
• bidra till att minimera predationstrycket i relevant område och i direkt anslutning till till exempel fredningsområden, genom riktad jakt i enlighet med Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas befintliga beslut i frågan eller inom nödvändiga tilläggsbeslut.

En begränsning av naturlig predation genom jakt bör bara utföras om arten i frågan uppnår god miljöstatus enligt HVMFS 2012:18 (gäller säl) och kan bara ske om upprätthållande av gynnsam bevarandestatus för artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde inte försvåras. Enligt senaste bedömningen är denna åtgärd därför begränsad till gråsäl i Östersjön, knubbsäl i Västerhavet och storskarv i båda områdena.

Åtgärden (begräsning av naturlig predation) kan användas för att generera kunskap – så kallad adaptiv förvaltning. I genomförande ska alltid beaktas att begränsning av naturlig predation bara ska ske tillfälligt och avslutas så snart fiskbestånden har återhämtat sig och relevanta miljökvalitetsnormer följs i respektive havsområde. Senare förvaltningsåtgärder kan komma att omformas baserat på den nya kunskap som genereras i uppföljningen av denna åtgärd.

I de flesta fallen kommer åtgärden genomföras inom befintligt beslut om antingen licens- eller skyddsjakt och därmed kan det behövas skapa incitament för att rikta jakt till de områden där naturlig predation måste begränsas för att främja lokala kustfiskbestånd. Dessa incitament måste definieras i samarbete med lokala myndigheter, såsom länsstyrelsen och möjliga utförare för antingen skrämsel eller jakt.

Åtgärden ska påbörjas i utvalda lokaler under 2022. Om begränsningar av naturlig predation visar sig kunna förstärka andra fiskfrämjande åtgärder samtidigt som det inte bedöms ha en negativ effekt på miljöstatus av gråsäl, knubbsäl och storskarv (enligt relevant förvaltningsplan) ska en genomförandeplan utarbetas för att genomföra åtgärder där det anses nödvändigt i svenska vatten.

I de områden där naturlig predation påverkar återhämtningstakten av lokala fiskbestånd bedöms denna åtgärd, genom ökade incitament som leder till möjliggörande av faktisk minskning av tryck från rovdjur i vissa områden, stärka effekten av andra åtgärder som beståndsfredningar, införande av fredningstider och fredningsområden, så att lokala fiskbestånd kan återhämta sig.

Vid genomförande av åtgärden kan nedan regelverk aktualiseras:

Jaktlagen (1987:259)

Jaktförordningen (1987:905)

Jaktlagen med tillhörande jaktförordning reglerar vem som får jaga vad och var. Eftersom det, i tillägg till regler om jakträtt, finns specifika regler kring hur och var (vatten, öar och skär, förbud mot jakt från båt och så vidare) en viss art får jagas, så kommer reglerna påverka möjligheten till genomförande.

I förordningen regleras hur eventuell skyddsjakt på storskarv och gråsäl, kan bedrivas.

Skyddsjakt får medges för att förhindra allvarlig skada om det inte finns någon annan lämplig lösning, och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Detta får ska bland aannat för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.

Enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för skyddsjakt kan skyddsjakt aktualiseras om det gäller en annan art som är mer hotad i det aktuella området än den art som är föremål för bedömning av skyddsjakt.

Naturvårdsverket beslutar om skyddsjakt på gråsäl och länsstyrelserna om skyddsjakt på storskarv. Skyddsjakt kan även avse ingrepp i fåglars bon eller ägg. Skyddsjakt på enskilds initiativ på storskarv vid bland annat fredningsområden kan genomföras sedan 1 juli 2021.

• Hav i balans samt levande kust och skärgård
• Ett rikt växt- och djurliv

Biologisk mångfald bygger bland annat på att det finns arter med olika funktion i näringsväven och tillräckligt många individer per art som säkerställer en långsiktig överlevnad av populationer. Predation i kombination med direkt mänsklig påverkan och andra naturliga faktorer, som födotillgång, avgör hur många arter som uppnår den ålder (storlek) då de kan reproducera sig. Om populationens storlek minskar under en kritisk nivå, oberoende av orsak (naturlig eller mänskligt orsakad mortalitet), hotas populationens långsiktiga överlevnad (till exempel genom minskad genetisk variation inom populationen) och därmed den biologiska mångfalden.

Naturlig predation har på sistone uppmärksammats främst som ett problem för det kustnära, småskaliga fisket och att lönsamheten hotas lokalt. Det är främst marina däggdjur och fåglar som bidrar till belastning på fiskpopulationer. Det finns en rad studier som visar att naturlig predation från främst säl och storskarv minskar återhämtningstakten av lokala kustfiskbestånd som påverkas negativt av antropogena belastningar från mänsklig verksamhet i områden där fiske har begränsats.

Läs mer under Ytterligare information.

Åtgärden är i linje med både

• förvaltningsplanen för gråsäl
• förvaltningsplanen för knubbsäl och
• förvaltningsplanen för skarv.

Nordsjön och Östersjön.

Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG)

Fågeldirektivet (2009/147/EG)

Åtgärden måste ligga i linje med både fågeldirektivet samt art- och habitatdirektivet och får inte riskera att upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för arterna i fråga försvåras i deras naturliga utbredningsområden.

Eftersom utbredningsområdet för arterna sträcker sig över hela Östersjön och Nordsjön är det viktigt att samordna åtgärderna i lämpliga regionala fora, till exempel Helcom och Ospar, för att säkerställa att populationen av arter som orsakar negativ påverkan i form av naturlig predation inte minskar för drastiskt över utbredningsområdet som helhet. Helcoms rekommendation 27/28-2 bör därför beaktas vid åtgärdsgenomförandet.

Kostnaden för åtgärder beror på behovet och vald åtgärd (skrämsel, utestängning eller jakt) och finansieras genom åtgärdsanslag eller EHFVF-medel.

För uppgifter om kostnader, se kapitlet Samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet. Här redovisas också kostnads-nyttoanalys av åtgärden.

Uppföljningen av eventuell jakt, utestängande eller skrämsel av rovdjur i toppen av näringskedjan ska följas upp. Dessutom måste effekten av åtgärden följas noggrant genom att man övervakar fiskbeståndet i respektive område före och efter begränsning av naturlig predation (kopplas till havsmiljödirektivets övervakningsprogram kustfisk). Nuvarande övervakning måste därför tillfälligt förstärkas i området där åtgärden ska genomföras särskilt under uppstartsfasen av åtgärden.

För att kunna dra slutsatser om begränsning av naturlig predation ska användas i större utsträckning för att främja kustfiskpopulationer kan det vara lämpligt att utvärdera åtgärden med hjälp av referenslokaler när naturlig predation inte begränsas i samband med kustfiskfrämjande åtgärder.

Competition for the fish – fish extraction from the Baltic Sea by humans, aquatic mammals, and birds. – ICES Journal of Marine Science.

Bergström U. (2019) Death comes in many shapes – factors regulating populations of coastal predatory fish. Oral presentation. Baltic Sea Science Congress 2019.