Remiss om uppdatering av åtgärdsprogram för havsmiljön 2028-2033

Varje ÅPH-åtgärd beskrivs detaljerat i ett åtgärdsfaktablad, som du hittar i bilaga 1 i huvudrapporten. När åtgärdsprogrammet träder i kraft kommer genomförandeplaner med ytterligare information om hur åtgärden ska genomföras tas fram och publiceras på åtgärdssidorna på Havs- och vattenmyndighetens webbplats.

• För myndigheter och kommuner: I missivet finns en tabell där ÅPH-åtgärderna är sorterade efter ansvarig myndighet. Därefter kan ni läsa mer om de åtgärder där ni har ett utpekat ansvar i åtgärdsfaktabladen i åtgärdsprogrammets bilaga 1. Viktigt att notera i sammanhanget är dock att flera åtgärder ofta förutsätter ytterligare samverkan mellan myndigheter för ett effektivt genomförande. Det betyder att även om en myndighet inte är direkt utpekad som ansvarig så kan det ändå vara relevant att medverka som samverkanspart. Åtgärderna beskrivs också i sitt sammanhang i olika tematiska delkapitel i kapitel 5. För att läsa om konsekvenser av den specifika åtgärden kan ni ta del av konsekvensanalysen, som är en fristående rapport.
• För den som är intresserad av ett specifikt tematiskt område (till exempel övergödning, fiske eller marint skräp): I kapitel 5 i åtgärdsprogrammet beskrivs åtgärdsbehov, befintligt åtgärdsarbete och nya åtgärder utifrån tematiska ingångar.
• För branschorganisationer och organisationer: I kapitel 6.9 finns en genomgång av hur olika sektorer påverkas av uppdateringarna i programmet, till exempel yrkesfiske, fritidsfiske och småbåtshamnar. Utifrån det kan ni sedan läsa mer om de berörda åtgärderna i respektive åtgärdsfaktablad i bilaga 1 av åtgärdsprogrammet.
• För den som vill se samtliga åtgärder kopplade till en viss verksamhet (t.ex. sjöfart, vattenbruk eller nedskräpning): I tabellerna i kapitel 5.1.2 listas alla åtgärder som rör en specifik aktivitet/verksamhet eller källa. Därefter kan ni läsa mer om dessa åtgärder i åtgärdsfaktabladen i bilaga 1 av åtgärdsprogrammet.

Varje ÅPH-åtgärd har ett unikt nummer. Numreringen anger inte prioritetsordning. Däremot ger numret en indikation om när åtgärden beslutades. Åtgärder med låga nummer kommer från det första åtgärdsprogrammet och åtgärder med höga nummer (47 och uppåt) är nya åtgärder som föreslås till det uppdaterade programmet 2028 – 2033.

I varje åtgärdsfaktablad finns en rubrik om kostnad och finansiering, där det anges hur åtgärden kan finansieras.

Finansiering av åtgärderna ska generellt tillses inom ramen för myndigheter och kommuners ordinarie anslag eller budgetprocesser. Vissa åtgärder kräver dock extra finansiering. I vissa fall gäller principen "förorenaren betalar", vilket innebär att verksamhetsutövare står för kostnader för att åtgärda sin miljöpåverkan. För andra åtgärder kan till exempel Havs- och vattenmyndigheten anslag för åtgärder för havs- och vattenmiljö användas. Dessa medel kan användas för miljöförbättrande åtgärder, kunskapsuppbyggnad, pilotprojekt eller som medfinansiering till EU-fonder. Även EU-medel från den kommande motsvarigheten till europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) kan användas för att finansiera åtgärder.

Kostnadsuppskattningar för de nya åtgärderna samt för tilläggen i de sex åtgärder som modifieras i större omfattning finns i konsekvensanalysen av åtgärdsprogrammet. Motsvarande analyser för de åtgärder som beslutades i tidigare program finns i konsekvensanalyser av åtgärdsprogrammet 2022-2027,

• Åtgärdsprogram för havsmiljön i Nordsjön och Östersjön
• God havsmiljö 2020: Marin strategi för Nordsjön och Östersjön – Del 4: Åtgärdsprogram för havsmiljön

Enligt havsmiljöförordningen (2010:1341) är Havs- och vattenmyndigheten ansvarig myndighet för att upprätta förslag till program för de åtgärder som behöver vidtas för att följa miljökvalitetsnormerna.

De åtgärdstyper som kan ingå i åtgärdsprogrammet framgår dels av havsmiljödirektivet (bilaga VI) samt en EU-vägledning (EU-kommissionen (2020a) Programmes of measures and Exceptions under the Marine Strategy Framework Directive - Recommendations for implementation and reporting for the updates in the 2nd cycle. DG Environment, Brussels. pp 54 (MSFD Guidance Document 10 - update)).

Det kan både röra sig om fysiska åtgärder och åtgärder av styrmedelstyp. Fysiska åtgärder är exempelvis restaurering eller fiskevård. Styrmedelsåtgärder kan till exempel vara regleringar, vägledningar, samordning, kommunikation eller ekonomiska stöd för att stimulera särskilda insatser. I åtgärdsprogrammet görs ingen åtskillnad mellan dessa utan begreppet ’åtgärd’ omfattar både fysiska åtgärder och styrmedelsåtgärder. De flesta av ÅPH-åtgärderna är av styrmedelstyp. De kan antingen syfta till att ändra beteenden, vilket exempelvis kan skapa förutsättningar för att andra myndigheter i sin tur ska kunna vidta fysiska åtgärder. Ofta innebär genomförandet av åtgärderna också olika steg, där det första steget innebär en utredning av hur åtgärden kan genomföras på bästa sätt, vilket sedan följs av själva genomförandefasen. Denna typ av åtgärder skapar förutsättningar för ett målmedvetet och effektivt åtgärdsarbete.

Åtgärdsprogrammet beslutas på nationell nivå men flera av åtgärder kan göras mer konkreta på lokal och regional nivå. Åtgärderna behöver anpassas till ekologiska, geografiska och samhälleliga förutsättningar regionalt/lokalt där de ska genomföras.

För att ytterligare konkretisera genomförandet av ÅPH-åtgärderna i det uppdaterade åtgärdsprogrammet upprättas genomförandeplaner för de flesta åtgärderna.

Nej, det finns inga sanktionsmöjligheter. Däremot ska myndigheter och kommuner enligt miljöbalken 5 kap. 11 § inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärdsprogram.

ÅPH 32 anger att alla myndigheter och kommuner som omfattas av åtgärdsprogrammet årligen ska rapportera status för ÅPH-åtgärdernas genomförande till Havs- och vattenmyndigheten. Kopplat till den årliga återrapporteringen håller Havs- och vattenmyndigheten också uppföljningsdialoger med berörda myndigheter. Utformning av detta kan se olika ut beroende på åtgärd och antal genomförandemyndigheter.

Rapportering av ÅPH-åtgärdernas genomförande har flera syften. Den görs dels för uppföljning av det nationella arbetet med att följa miljökvalitetsnormerna för havsmiljön och att nå god miljöstatus i havet. Den görs även för att Havs- och vattenmyndigheten ska kunna fullgöra de uppgifter om rapportering till EU-kommissionen som följer av havsmiljödirektivet. Rapportering till EU-kommissionen om genomförandet av det uppdaterade åtgärdsprogrammet kommer ske vid delrapporteringen 2030 och i slutet av åtgärdsprogrammets period 2033. Återrapporteringen av ÅPH-åtgärdernas genomförande kan också bidra till uppföljning av miljömålen.

Uppföljning och rapportering möjliggör utvärdering av ÅPH-åtgärdernas effekt förhållande till de miljökvalitetsnormer som ska följas.

Information om ÅPH-åtgärdernas genomförande tillgängliggörs via Havs- och vattenmyndighetens webbplats.

Även EU-kommissionen gör en bedömning av medlemsländernas åtgärdsprogram (artikel 16 i havsmiljödirektivet). Efter att medlemsländerna har rapporterat de uppdaterade åtgärdsprogrammen kommer kommissionen att utvärdera dem och återkomma med eventuella synpunkter och rekommendationer.

Åtgärdsprogrammet beslutas på nationell nivå men flera av åtgärder kan göras mer konkreta på lokal och regional nivå. Åtgärderna behöver anpassas till ekologiska, geografiska och samhälleliga förutsättningar regionalt/lokalt där de ska genomföras.

Ett arbetssätt för att omsätta det nationella åtgärdsprogrammet i praktiskt genomförande på regional och lokal nivå är regional ekosystembaserad havs- och kustförvaltning (EBHF). Inom ramen för ÅPH 44 har Havs- och vattenmyndigheten arbetat för att utveckla en regional förvaltningsmodell för ekosystembaserad havsförvaltning, med målet att bidra till att nå Sveriges miljömål. EBHF fungerar som en regional samverkans- och genomförandestruktur där relevanta myndigheter, kommuner, forskare och intressenter samlas för att konkretisera åtgärdsarbetet utifrån förutsättningarna i det aktuella området. Arbetssättet beskrivs närmare i Havs- och vattenmyndighetens Handbok för regional ekosystembaserad havsförvaltning som bygger på erfarenheter från tre svenska pilotområden. Arbetssättet vidareutvecklas nu inom ramen för det uppdaterade åtgärdsprogrammet och sprids till fler svenska havsområden.

Detta följer av en EU-vägledning (EU-kommissionen (2020a) Programmes of measures and Exceptions under the Marine Strategy Framework Directive - Recommendations for implementation and reporting for the updates in the 2nd cycle. DG Environment, Brussels. pp 54 (MSFD Guidance Document 10 - update)).

Förutom att beskriva de nya så kallade ÅPH-åtgärder som tas fram med stöd av havsmiljöförordningen ska åtgärdsprogrammet också innefatta redan pågående åtgärdsarbete som genomförs med stöd av annan lagstiftning. Det gäller till exempel åtgärder inom fiskeripolitiken, art- och habitatdirektivet, vattendirektivet, naturrestaureringsförordningen och miljömålsarbetet.

Klimatförändringen har identifierats som en faktor som påverkar möjligheterna att nå god miljöstatus i havsmiljön. Vid fastställande av vad som kännetecknar god miljöstatus och därmed bedömning av miljötillståndet, ska hänsyn tas till klimatfaktorer och effekter av klimatförändring ska övervakas (till exempel pH). I åtgärdsprogrammet för havsmiljön tas dock inga åtgärder fram specifikt för att minska klimatpåverkan. Däremot kan det arbete som pågår för att minska klimatpåverkan också gynna havsmiljön, och de åtgärder som förbättrar havsmiljöns status kan mildra effekterna av klimatförändringen. De åtgärder som krävs för att hantera klimatförändringen behandlas istället inom svensk klimat- och energipolitik. I enlighet med EU-kommissionens vägledning har ÅPH-åtgärderna granskats utifrån klimataspekter för att undersöka om de påverkas av framtida klimatförändringar (se kapitel 7 i åtgärdsprogrammet).

Det råder idag brist på data och kunskap om sambanden mellan genomförda åtgärder och förbättringar i den marina miljön. Det innebär att bedömningar av effekt på havsmiljön av enskilda eller samlade åtgärder, är förenade med betydande osäkerheter. I arbetet med åtgärdsprogrammet används därför semikvantitativa expertbedömningar för att utvärdera de föreslagna nya och modifierade åtgärdernas potentiella effekt på miljökvalitetsnormerna. En sådan bedömning är ett pragmatiskt sätt utvärdera potentialen hos ett åtgärdsförslag. Metoden är särskilt utvecklad för att bedöma effekter av åtgärder i havsmiljön i situationer där fullständiga kvantitativa data saknas.