Handbok för regional ekosystembaserad havsförvaltning
Denna handbok beskriver hur en regional ekosystembaserad havsförvaltning kan byggas upp och organiseras, med målet att stödja utvecklingen av fler sådana initiativ i svenska kustområden.

Sammanfattning
Denna handbok beskriver hur en regional ekosystembaserad havsförvaltning kan byggas upp och organiseras, med målet att stödja utvecklingen av fler sådana initiativ i svenska kustområden. Handboken bygger på erfarenheter från ett treårigt projekt, initierat av Havs- och vattenmyndigheten 2020 och delvis finansierat av EU, där tre pilotområden har utvecklat och testat lokalt förankrade förvaltningsmodeller.
Arbetet i pilotområdena har fokuserat på att omsätta EBHF i praktiken genom att integrera lokal kunskap, involvera berörda aktörer i beslutsprocesser och främja ett helhetsperspektiv i förvaltningen. I handboken föreslås att EBHF ska ses som en pågående mänsklig process med fokus på att möjliggöra nätverk av intressenter som bidrar i ett gemensamt och adaptivt arbete mot en övergripande vision. För att arbetet ska leda till förändring krävs att de initiativ som tas ”krokar i” rätt del av förvaltningen där mandat och resurser finns, för att möjliggöra den önskvärda förändringen. På så sätt kan EBHF utvecklas inom den befintliga förvaltningen utan att det krävs omvälvande förändringar på policynivå.
En central del av den utvecklade metodiken är Aktörsforum, en plattform där relevanta aktörer samarbetar kring lokala havsmiljöfrågor. Arbetet drivs genom arbetsgrupper som identifierar behov, initierar åtgärder, säkrar finansiering och tar fram underlag för beslut.
De första åren i pilotområdena har visat att förvaltningen kan bli mer effektiv genom en tydligare resursfördelning till de mest angelägna frågorna. Modellen möjliggör framtagning av välförankrade beslutsunderlag och stärker förvaltningens kapacitet att styra insatser till rätt nivå.
Erfarenheterna visar också att finansieringsmodellen är avgörande för långsiktig framgång. Undersökning av flera olika samförvaltningsinitiativ visar att kombinationen av grundfinansiering och projektmedel skapar stabilitet och handlingsutrymme, samtidigt som en fast personalgrupp säkerställer kontinuitet. Ett exempel är 8+fjordar, som är ett av pilotområdena, där flera kommuner samarbetar för att mobilisera resurser och genomföra åtgärdsarbete.
Sammanfattningsvis visar rapporten att en regional EBHF är möjlig inom ramen för dagens havsförvaltning. Genom att bygga starka nätverk, säkra stabil finansiering och etablera en inkluderande beslutsprocess kan fler svenska kustområden utveckla en långsiktig och anpassningsbar ekosystembaserad havsförvaltning. Även om processen kräver tid och engagemang, visar erfarenheterna från pilotområdena att EBHF har stor potential att leda till varaktiga förbättringar och ett mer hållbart nyttjande av havsmiljön.