Biologiska effekter av försurningen
Försurningen har skadat djurlivet i tusentals sjöar och tiotusentals kilometer vattendrag. Låga pH-värden och ökade halter av aluminium ger skador på känsliga arter av fisk och annan fauna.
Försurningen påverkar djurens saltbalans
Påverkan på osmoreglering (salt- och vattenbalans) är den faktor som ofta anges som den viktigaste fysiologiska effekten vid försurning. Djur som lever i sötvatten reglerar aktivt kroppens innehåll av vatten och joner, exempelvis natrium, klorid och kalcium. Orsaken är att sötvatten har betydligt lägre koncentration av salter (joner) än den fauna som lever där.
Detta leder till att djuren ständigt förlorar joner via hud och gälar samtidigt som vatten läcker in. För att kompensera detta sker ett aktivt upptag av joner, vilket kräver energi. Sänkningen av pH-värdet medför både en ökad förlust av joner och ett försämrat upptag.
Försämrad kläckning av fiskrom
Fisk tar skada av låga pH-värden och höga halter av oorganiskt aluminium. Förenklat är rommen mer känslig för lågt pH, medan yngel och vuxen fisk är mer känsliga för aluminium.
Fiskrommens förmåga att utvecklas i surt vatten varierar mellan olika arter. Om pH-värdet blir för lågt i ägget inaktiveras ett enzym som har till uppgift att bryta ner äggskalet. Detta resulterar i att rommen inte kläcks.
Aluminium kan orsaka fiskdöd
Vid låga pH-värden frigörs aluminium i marken och transporteras ut i sjöar och vattendrag i form av aluminiumjoner. Aluminiums löslighet är pH-beroende och jonerna fälls ut om pH höjs, till exempel på fiskens gälar som har ett högre pH än kringliggande vatten.
Genom att utsöndra slem kan fisken reducera beläggningen av aluminium, men detta försämrar syreupptagningen. Konsekvensen blir att fisken drabbas av syrebrist när såväl aluminium som slem blockerar gasutbytet. Aluminium kan också skada gälens cellmembran, vilket leder till en ökad förlust av joner. I ett försurat vatten med aluminium påverkas fisken i normalfallet av bägge dessa processer, vilket leder till både syrebrist och förlust av salter.
Tusentals påverkade fiskbestånd
Det är inte känt i hur många sjöar och vattendrag som försurningen har påverkat djur och växter. Det finns uppskattningar på att mellan 7 000 och 9 000 sjöar kan ha förlorat mer än 20 procent av sina arter till följd av försurning.
Vid en enkätundersökning som genomfördes av Fiskeriverket 1996 insamlades uppgifter om fisk och flodkräfta från allmänheten. För 11 procent av sjöarna uppgavs att fisk- eller kräftbestånden skadats eller försvunnit till följd av försurning. I Västra Götalands, Värmlands, Kronobergs och Kalmar län hade bestånden påverkats i ungefär hälften av alla sjöar. I Halland var över 70 procent av sjöarna påverkade enligt enkätsvaren.
Lax och mört är särskilt känsliga för låga pH-värden och förhöjda halter av oorganiskt aluminium. I många försurade sjöar har mörtbestånden försvunnit. Lax påverkas negativt av oorganiskt aluminium redan vid mycket låga halter i vattnet.
Även bottenlevande djur drabbas
I kraftigt försurade vattendrag försvinner två tredjedelar av de bottenlevande arter som tidigare förekommit.
Flodpärlmussla och flodkräfta är exempel på arter som tidigt påverkas vid en försurning, framför allt larver och juveniler är känsliga för låga pH-värden i vattnet. Vattendrag med flodpärlmussla kan ha svårt att bibehålla livskraftiga bestånd om pH-värdena understiger 6,2. Bestånd av flodkräfta behöver pH-värden över 6,0 för överlevnad och fortplantning.
