Nej, det finns inte reglerat i lagstiftning eller rekommenderat i vägledning vilka värden som bör gälla för smittämnen, det vill säga bakterier, virus och parasiter, i utgående avloppsvatten. HaV vägleder i första hand om så kallade barriärer som skydd mot smitta från avloppsvatten. Med en smittskyddsbarriär menas en skyddsåtgärd som motverkar förekomst och spridning av smittämnen från en avloppsanläggning.

Några av anledningarna till att riktvärden för smittämnen i utgående renat avloppsvatten inte införts:

  • Även om indikatororganismer saknas vid en analys är det inte en hundraprocentig garanti för att ett avloppsvatten är fritt från sjukdomsframkallande smittämnen.
  • Ingående halter av indikatororganismer kan, för de avloppsanläggningar som är dimensionerade för ett mindre antal hushåll, variera väsentligt. Detta innebär att ett stickprov inte alltid är representativt och att ett krav på till exempel en viss procentuell rening skulle innebära mycket skiftande acceptabla halter på utgående avloppsvatten.
  • I en miljö med stor tillgång på organiskt material kan till exempel E. coli växa till, varför en analys av E coli kan leda till överskattning av risken.

Utöver förekomsten av smittskyddsbarriärer är lokaliseringen av utsläppspunkten och vilken typ av avloppsvatten det handlar om faktorer att ta hänsyn till i bedömningen. Det är viktigt att det finns tillräckliga skyddsavstånd mellan utsläppspunkten och ett skyddsobjekt. Hur långt skyddsavståndet behöver vara varierar med jordart och grundvattenförhållanden men huvudkravet för horisontellt skyddsavstånd brukar uttryckas som att detta ska motsvara grundvattnets transportsträcka under minst 2-3 månader.

Här kan man läsa mer om smittskydd och små avloppsanläggningar.

Se även frågorna

Publicerad: 2017-01-30
Uppdaterad: 2023-02-10
Sidansvarig: Webbredaktion