Sökresultat

Data Collection Framework, DCF, är en ram för att EU-länderna ska kunna samla in, hantera och dela data och statistik från yrkesfisket, fritidsfisket och vattenbruket.

Musselodling — En kretsloppsnäring för god miljö och hälsa samt ny sysselsättning i skärgården, enligt uppdrag i regleringsbrevet för Fiskeriverket.

I denna rapport har vi försökt belysa vad fiskutsättningar har för betydelse ur tre olika aspekter; ekologiska, genetiska och samhällsekonomiska.

Rapporten är en kunskapssammanställning om odlingstekniker och dess belastning/påverkan på miljön utifrån naturvetenskapliga aspekter och publicerade data.

Alla typer av vattenbruk omfattas av miljöbalkens krav. Syftet är att främja en hållbar utveckling, så att nuvarande och kommande generationer kan garanteras en hälsosam och god miljö. Havs- och vattenmyndigheten har det nationella ansvaret för att ge tillsynsvägledning för vattenbruk inom miljöbalkens område.

Naturvårdsverkets allmänna råd om fiskodling (AR 93:10) upphörde att gälla den 1 april 2019. I redan befintliga tillstånd hänvisas ibland till dessa. Här förklarar vi HaV:s inställning av hur villkoren nu ska tillämpas.

Jordbruksverket har det övergripande ansvaret för vattenbruksfrågor och ska bland annat arbeta för att främja vattenbruket. Havs- och vattenmyndigheten har det nationella ansvaret för att ge tillsynsvägledning för vattenbruk inom miljöbalkens område.

Vattenbruk innebär odling av vattenlevande djur och växter som exempelvis fiskar, alger, blöt-, mantel- och kräftdjur. Odlingen kan bedrivas i havet, i sjöar och i landbaserade anläggningar. De vanligaste vattenbruken i Sverige är traditionella kassodlingar av fisk och odling av musslor.

För att hantera genetiskt modifierade organismer (GMO) krävs en anmälan och/eller tillstånd från den ansvariga tillsynsmyndigheten.

Här hittar du rapporter om vattenbruk. Fler rapporter hittar du på sidan Publikationer .