Genetiska, ekologiska och samhällsekonomiska effekter av fiskutsättningar

Sammanfattning av bakgrund

Vattenbruket har gamla anor; karp odlades i Kina redan för cirka 4000 år sedan. Det är dock under det senaste seklet som fiskodlingen intensifierats så pass att produktionen av odlad fisk på vissa ställen vida överstiger den naturliga produktionen i området ifråga. Ökningen av fiskutsättningar har varit mest markant efter andra världskriget, i takt med att vattenkraften byggts ut. Denna typ av fiskodling (där fisk odlas för att sättas ut i naturen) är numer en omfattande verksamhet, särskilt på norra halvklotet. Miljardtals fiskar sätts ut varje år i Östersjön, Atlanten och Stilla havet. Bara på den japanska ön Hokkaido sätter man årligen ut 1,2 miljarder laxyngel varje år längs en 3000 km lång kuststräcka  1.

Tanken med fiskutsättningar är att den fisk man sätter ut ska livnära sig på befintlig näring i det vilda. Därför bör också fisken man sätter ut vara så ”vild” som möjligt, dvs. den ska inte vara så pass domesticerad att den inte klarar sig i naturen. Senare tids forskning har dock visat att den fisk man odlar och sätter ut inte är så ”vild”, dvs. de är inte opåverkade av odlingsprocessen. Eftersom den fisk man sätter ut i vissa avseenden skiljer sig från den vilda fisken bör man fundera över vad fiskutsättningarna har för betydelse. I denna rapport har vi försökt belysa detta ur tre olika aspekter; ekologiska, genetiska och samhällsekonomiska.     

Sammanfattning ekologiska effekter

Spridning och konkurrens
Vissa indicier tyder på att stora stödutsättningar av laxfisk kan reducera den totala populationsstorleken och att det finns en gräns för hur mycket fisk som kan sättas ut. Ett annat  problem, hybridisering mellan lax och öring, kan mycket väl ha med utsättningar, oregelbunden (onaturlig) vattenföring och/eller dammbyggnader att göra.

Effekter på fiskar av samma art som utsättningsfisken
Hos en stillahavslax fann man att de vilda bestånden påverkades både av förhållandena ute i havet och av antalet odlade laxar som sattes ut. Det som är oroande i sammanhanget är att den negativa påverkan av odlad fisk var som störst när den vilda fisken var som mest sårbar, det vill säga när situationen i havet var som mest ogynnsam för laxen. För ungstadierna (i vattendragen) har man visat att utsättning av odlad fisk troligtvis påverkar tillväxten negativt hos den vilda fisken, likaså att odlad fisk kan ha större negativa effekter än förflyttad vild fisk.

Effekter på andra fiskarter än utsättningsfisken

En av de första studierna som tittade på effekterna på en annan art än den art som sattes ut skedde i England på 1970-talet. Där studerade man hur abborre påverkades av öringutsättningar. Man noterade en svag, men signifikant, negativ korrelation mellan antalet utsatta öringar och abborrens tillväxt (Bild 4; sid 19). Ju fler öringar som sattes ut, desto sämre tillväxte abborren. Studier från Skottland visar att stora utsättningar av öring i ett laxvattendrag kan tvinga laxen att ändra sitt beteende, dels utsätts den för stor exponering för rovdjur och förmodligen måste den också uppehålla sig på ställen där födotillgången är sämre.

I Norge har man noterat att förrymd kasseodlad lax hybridiserar med öring i större utsträckning än vild lax. Huvudanledningen till detta är troligen att odlad lax är sämre på att “artbestämma” än vild lax. Detta gäller inte i samma utsträckning vid kompensationsodling där syftet är att ersätta ett bortfall (det vill säga att återställa en ursprunglig population), utan vid andra utsättningar där man sätter ut mer fisk än som producerades naturligt. Syftet med sådana utsättningar kan vara ökat sportfiske eller liknande.

Sjukdomsspridning

Ett förhållande som är värt mer uppmärksamhet är förhållandet mellan den odlade fiskens hälsostatus och dess överlevnad. Fenskador och liknande skador uppkommer i varierande grad på odlad fisk. Dylika skador är inkörsporten för olika sjukdomar, bland annat kan bakterier erodera hela fenan om det vill sig illa. När sådan odlad fisk sätts ut kan den ha sämre överlevnad än vild, men det är svårt att separera sjukdomen från andra odlingseffekter. Som exempel på hur lite vi vet vi om detta är utsättningarna i Lagan 2005 som hade en hög fenskadefrekvens.

Samtidigt är det i huvudsak den årsklassen som har återvandrat i år (2007) och gett upphov till ett nytt sportfiskerekord i ån. Vi har således alltför dålig kunskap om hur en begränsad fenskada påverkar fiskens överlevnad efter utsättning. En annan aspekt är att odlingar kan ”förse” omgivande vild miljö med sjukdomar. Ett belagt exempel är parasiten (Lepeophtherius salmonis), en allvarlig marin patogen som angriper både vild och odlad lax och öring. Detta exempel gäller dock inte för svenska förhållanden i allmänhet och i mindre utsträckning för kompensationsodlingar. I Sverige har vi genom ett långsiktigt och framgångsrikt arbete, i stor utsträckning drivet av kompensationsodlingarna själva, en god hälsostatus

Utsättningsmetoder

En annan effekt av kompensationsodlingen, eller snarare utsättningen efter det att fisken är färdigvuxen på odling, är smoltutvandringen och lekåtervandringen. Hur och när man sätter ut fisken har stor betydelse för hur fisken beter sig. Om fisken sätts ut för tidigt, det vill säga innan den är helt smoltifierad, finns risk för att den stannar kvar i vattendraget. Sätter man ut den för långt från hemvattendraget kan den i större ut sträckning vandra upp i fel vattendrag än annars. Effekterna av felvandrande lax på de genuina bestånden i Mörrumsån och i flera av  västkustens vattendrag är inte kända och bör utredas. Tumregeln är om man sätter ut fisken på fel plats vid fel tidpunkt så ökar felvandringen. Detta är något som enkelt går att jobba med i det fall när det inte är optimalt. Tyvärr ställer en del vattendomar till det när det gäller val av utsättningstidpunkt, plats, med mera.

Effekter på andra organismer än fisk

Hur utsättningarna påverkar andra grupper av organismer är dåligt undersökt. Det man kan tänka sig är att en stor utsättning åtminstone initialt kan öka trycket på bytesdjur. Några av de fåtal studier som gjorts antyder att så kan vara fallet.

Predation på fisk

En farhåga är att stora utsättningar ska dra till sig rovdjur och därmed också öka predationstrycket på de vilda bestånden, både laxfiskar och andra fiskgrupper. En dansk undersökning visar att odlad utsatt fisk tas i större utsträckning av skarv och häger än vild fisk. Men det är oklart om det också medförde att vild fisk därigenom drabbas av ett ovanligt högt rovdjurstryck. I en undersökning på smolt som vandrar ut från Dalälven befanns skarven endast äta cirka 1 % av fisken. Således är det en stor variation i hur fisken kan drabbas.

Effekter av att inte sätta ut fisk

Om lax och havsöring inte odlades och sattes ut skulle det förmodligen få en del konsekvenser för ekosystemen. Mest uppenbart är detta i Östersjön, som skulle bli utan en del topp-predatorer, vilket också kan anses som en negativ ekologisk effekt. Invändningen mot detta synsätt är att laxen, jämfört med torsken som har likartat födoval, är en marginell predator. För laxens del är det huvudsakligen som predator den kan påverka Östersjöns ekosystem. Det får vara osagt vilken roll laxen spelar i områden som idag mer eller mindre saknar torsk, som till exempel Bottniska viken.

Där måste andra predatorer än torsk också beaktas. Detta tar dock inte hänsyn till laxens och havsöringen betydelse i vattendragens ekosystem. Det tar inte heller hänsyn till havsöringens betydelse längs kusterna. Där har i och för sig öringen konkurrens med gös och gädda. Men i dagens läge med vikande torskbestånd är det inte tillrådigt att experimentera mer med Östersjöns ekosystem, till exempel genom att upphöra med lax- och öringutsättningar. En annan effekt är ytterligare förlust av den genetiska mångfald som finns i de odlade bestånden.

Sammanfattning genetiska effekter

Genetiska effekter på odlade stammar

Riktlinjer har utarbetats för att undvika negativa genetiska konsekvenser hos fisk som hålls i odling. Ett mätvärde som man ofta använder är den effektiva populationsstorleken (förkortas Ne) som per generation bör vara minst 50 för att undvika inavel i ett kortare perspektiv. Om stammen ska hållas isolerad under längre tid, vilket är fallet med de flesta odlingsstammar som används till kompensationsutsättningar, bör gränsen Ne=500 per generation användas som riktvärde för att undvika en successiv ge netisk utarmning. Detta motsvarar cirka 300 reproduktiva individer per år i en kompensationsodling. (Den effektiva populationsstorleken är för det mesta betydligt mindre än det faktiska antalet vuxna individer). Få, om ens några, fiskodlingar kommer upp i dessa antal.

Slutsatsen blir att kompensationsodlingarna inte uppfyller de riktlinjer som finns, och på längre sikt riskerar dessa populationer att utarmas genetiskt. I exploaterade vattendrag där naturlig reproduktion fortfarande finns kvar kan stödutsättningar av odlad fisk få allvarliga genetiska konsekvenser, även om den odlade fisken är avkomma till vildfödda individer från samma vattendrag  Förutom förlust av genetisk variation kan den onaturliga miljön i odlingen resultera i att fiskens egenskaper förändras över tid.

Vissa selektionstryck existerar inte på odlingen medan andra går i helt motsatt riktning i jämförelse med det vilda. Tidigare studier har visat att odlingsmiljön bl.a. selekterar för ökad tillväxt, förändrat beteendemönster och sämre förmåga att undkomma predatorer. Dessa evolutionära förändringar har visat sig påverka fisken negativt då den sätts ut i det vilda. Nya alarmerande studier visar att effekter av odlingsselektion på ett fåtal generationer kan göra fisken helt inkapabel att fullfölja livscykeln i det vilda.

Genetiska effekter på vilda fiskpopulationer

Individer inom en population är ofta anpassade till sin hemmiljö. Om odlad fisk av annat ursprung sätts ut i ett vattendrag med vilda bestånd av samma art kan hybridisering och genetisk sammanblandning resultera i att lokalt anpassade egenskaper hos den vilda fisken går förlorade, vilket kan få stora konsekvenser. Vi vet mycket lite om vilka genetiska effekter fiskutsättningar kan ha på andra arter, även om säkert de flesta arter i ekosystemet påverkas på något sätt.

Sammanfattning samhällsekonomiska effekter

Samhällsekonomiska effekter av ålutsättningar

Utsättningar av ål ger positiva samhällsekonomiska effekter i det att de kan bidra till bevarandet av ålen som idag är utrotningshotad, givet att ålen vandrar tillbaks till Sargassohavet för att leka och inte fiskas upp. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bör man på kort sikt prioritera ålutsättningar som bevarandeåtgärd framför att vara en åtgärd för att upprätthålla fiske efter ål för att ålbeståndet ska kunna växa till för att på lång sikt kunna tillåta ett visst fiske.

Samhällsekonomiska effekter av lax- och havsöringsutsättningar:

Sammantaget så överstiger nyttan av kompensationsutsättningarna kostnaderna. Inte minst optionsvärdet och existensvärdet av lax- och havsöringsbestånd motiverar kompensationsutsättningarna, även om denna nytta är svår att värdera i kronor och ören. Optionsvärdet är det värde människor sätter på att de i framtiden kommer att ha möjlighet att nyttja en resurs, till exempel att veta att de i framtiden kan fritidsfiska efter lax vid en viss älv.

Att värdet av att bevara de svenska laxstammarna är stort visar bland annat den värderingsstudie som gjorts av förekomsten av vildlax i Vindelälven. Det samhällsekonomiska nettovärdet av fisket på utsatt lax och havsöring, där nettovärdet av fritidsfisket beräknas i form av konsumentöverskott, var negativt 2006 och uppgick till ca -30 miljoner kr.

Nyttan skulle dock kunna vara mycket större om antalet fångade laxar och havsöringar per 1000 odlade smolt var högre än de var 2006, vilket bedöms som möjligt om åtgärder vidtas för att förbättra överlevnaden hos lax- och havsöringsmolt. Om fångsterna per utsatt smolt hade legat i nivå med de högsta historiska återfångsterna hade det samhällsekonomiska nettovärdet av fisket uppgått till cirka +107 miljoner kr. Det samhällsekonomiska värdet av yrkesmässigt fiske på kompensationsutsatt lax och havsöring är lägre än kostnaderna för utsättning för detta fiske, givet att inte målet att bevara småskaliga kustfiskesamhällen väger så tungt att det motiverar kostnaderna för utsättningar för att minska risken för att kustfiskesamhällen försvinner.

Den samhällsekonomiska förlusten  uppskattas uppgå till 15 kr per utsatt lax givet att fångsterna per 1000 utsatta laxsmolt skulle ligga i nivå med de högsta historiska återfångsterna och totalt -9 miljoner kr. Ett annat samhällsekonomiskt värde av utsättningar av odlad lax och havsöring är att om vildlaxbestånd skulle slås ut av M74 skulle man ha kvar kompensationsodlade laxstammar som kan användas för återintroduktion av lax i de vattendrag där den vilda laxen slagits ut.

Med små vildlaxstammar är denna funktion viktigare än då vildlaxbestånden är goda. Den kompensationsodlade laxen och havsöringen kan dock inte återskapa förlusten av det vilda genetiska materialet. Vildlaxbestånden i de reglerade älvarna är i många fall obetydliga eller har redan försvunnit. Ett annat värde den odlade laxen har är att den som toppredator bidrar till att upprätthålla den ekologiska balansen i Bottenviken. Med tanke på de höga användar- options- samt existensvärden som lax och havsöring har bedömer Fiskeriverket att det är samhällsekonomiskt motiverat att satsa på att utveckling av odlingsmetoderna för att få kompensationsutsättningar som är långsiktigt hållbara.

De scenarier som presenterats i detta kapitel visar att en bättre överlevnad hos den odlade laxen kan bidra till ökade värden av lax- och havsöringsutsättningarna på flera miljoner kronor.