Havs- och vattenmyndigheten

≡ Meny

Sök

Taggar: Främmande arter

Främmande arter

Främmande arter är de som med människans hjälp sprids utanför sina naturliga utbredningar. I sina nya miljöer kan de bli harmlösa eller orsaka stor skada. Det är svårt att förutse. Därför är det viktigt att motverka introduktion och spridning av främmande arter i svenska vatten.

Exempel på främmande arter i svenska vatten

Fler främmande arter hittar du i listan över arter i svenska vatten och i listan över arter i vårt närområde, så kallade dörrknackare.

Amerikansk bäckröding

Amerikansk bäckröding

Amerikansk bäckröding är lätt att odla och är en omtyckt art inom sportfisket, och har därför introducerats till länder över hela världen. Utsättning av amerikansk bäckröding kan dock leda till negativa effekter för inhemska laxfiskar.

Amerikansk hummer

Amerikansk hummer

Ett antal amerikanska humrar har hittats i havet på svenska västkusten, och det behövs åtgärder för att hindra ytterligare spridning. Amerikansk hummer kan bli ett allvarligt hot för vår inhemska, europeiska hummer.

Amerikansk kammanet

Amerikansk kammanet

Amerikansk kammanet upptäcktes i Sverige 2006. Den äter stora mängder djurplankton och fisklarver, och kan bli ett problem för fisket.

Asiatisk blåskrabba

Asiatisk blåskrabba

Asiatiska blåskrabbor kan uppträda i massförekomst. De finns som främmande art längs Atlantkusten och Nordsjökusten, och ett ökande antal blåskrabbor har hittats även på svenska västkusten.

Gräskarp

Gräskarp

Gräskarp är en växtätande fisk och odlas i Sverige för att bekämpa växtlighet i dammar och mindre sjöar. I Europa har gräskarpen på sina ställen bildat vilda bestånd, men i Sverige har naturlig fortplantning bara konstaterats i enstaka fall.

Japanskt jätteostron

Japanskt jätteostron

Japanska jätteostron har importerats till odlingar över hela världen. Men när de dök upp på svenska västkusten sommaren 2007 var det inte i odlingar utan som vilda jätteostron.

Kabomba

Kabomba

Kabomba är en nordamerikansk vattenväxt som finns i akvarier över hela världen. Den är tålig och snabbväxande och kan orsaka stora problem om den hamnar som främmande art i naturliga miljöer, men den bedöms inte som invasiv i svenskt klimat.

Karp

Karp

Karp kommer ursprungligen från områden kring Kaspiska havet, men har planterats ut och odlas i större delen av världen. Troligen är alla vilda karpar i västra Europa ättlingar till odlade karpar som rymt.

Kinesisk dammussla

Kinesisk dammussla

Den kinesiska dammusslan förekommer naturligt i området från Amurfloden, över stora delar av Kina till Kambodja. Där är karpfiskar värdar för musslans larver. När karpar har exporterats har musslan följt med.

Klängmanet

Klängmanet

Klängmaneten har sitt ursprung i de norra och västra delarna av Stilla havet men har spridit sig till Atlanten och hittas numera i de flesta av Europas havsområden, förutom i Östersjön.

Kräftpest

Kräftpest

Kräftpest har infekterat och slagit ut flodkräftor i närmare 7 500 svenska lokaler mellan åren 1907 och 2007. Parasiten finns fortfarande kvar tack vare den motståndskraftiga signalkräftan.

Laxdjävul

Laxdjävul

Laxdjävul är en mycket liten plattmask som kan ställa till stor skada. När den hittades i åar längs västkusten var den bortom sin naturliga utbredning i Östersjöns åar, älvar och kustvatten.

Luddsjöpung

Luddsjöpung

Sjöpungar är manteldjur med en intressant evolutionär historia. Vi har ett 20-tal inhemska arter av sjöpungar. Frågan är om luddsjöpung hör till dem.

Marmorkräfta

Marmorkräfta

Marmorkräftan är ett tropiskt akvariedjur som är förbjuden att föra in och ha i Sverige. Trots det får myndigheterna sporadiska rapporter om att den finns i landet och att den hittades i Märtstaån 2012. Inga kräftor har hittats därefter.

Marteilia pararefringens

Marteilia pararefringens

Marteilia pararefringens är en parasit som angriper musslor och ostron. Sjukdomen som parasiten orsakar är i Europa känd som Abers sjukdom eller Marteilios.

Nordamerikanska havsborstmaskar

Nordamerikanska havsborstmaskar

Tre arter av havsborstmasken Marenzellaria har relativt snabbt etablerat sig som främmande arter i Kattegatt och Östersjön. Nu finns de i stora antal i en del mjukbottnar, vilket kan ha både negativa och positiva effekter.

Ostrontjuv

Ostrontjuv

Ostrontjuv är en alg från Stilla havet. Trots sitt namn anses den inte orsaka några skador som främmande art i våra vatten.

Penselkrabba

Penselkrabba

Den asiatiska penselkrabban har påträffats på västkusten första gången i maj 2016. Med tanke på dess snabba spridning i Nordsjön är det troligt att den kommer att bli en ny invasiv främmande art i svenska hav.

Puckellax

Puckellax

Ett antal fynd av puckellax har gjorts i svenska vatten. Främmande arter av laxfiskar kan leda till konkurrens mellan arter om föda och utrymme, liksom till att det förs in parasiter och sjukdomar som kan drabba inhemska arter.

Regnbåge

Regnbåge

Regnbåge är en nordamerikansk laxfisk som vi har odlat som matfisk och för utsättning i våra fiskevatten i över hundra år. Det förekommer att odlad fisk rymmer men vi har inga etablerade bestånd i Sverige.

Rovvattenloppa

Rovvattenloppa

Rovvattenloppan är ett djurplankton med förmåga att föröka sig snabbt och effektivt. Efter att den upptäcktes i Rigabukten 1992 är den nu en etablerad främmande art i större delen av Östersjön.

Röd pungräka

Röd pungräka

I svenska vatten har vi ett trettiotal inhemska arter av pungräkor, och så finns den röda pungräkan. En främmande art som kommer från områden runt de Svarta och Kaspiska haven.

Sargassosnärja

Sargassosnärja

Sargassosnärja är en japansk alg som kan bli flera meter lång. Den upptäcktes i Sverige 1985 och blev snabbt en del av tångbältet på svenska västkusten.

Signalkräfta

Signalkräfta

Den nordamerikanska signalkräftan har importerats och satts ut i ett 20-tal europeiska länder för att ersätta inhemska flodkräftor som drabbats av kräftpest. Men signalkräftor visade sig själva bära på kräftpestsvampen, därför ska de aldrig ska planteras ut i vatten där flodkräftan kan leva.

Silverruda

Silverruda

Silverruda har en lång historia inom vattenbruket. Den har odlats i dammar och planterats ut i sjöar och finns nu spridd över en stor del av Europa. I Östersjön har den etablerat sig sedan den först upptäcktes i Rigabukten 1985.

Sjögull

Sjögull

Sjögull är en vattenväxt som planterades in som prydnad i Sverige redan under 1800-talet. Den kan lätt förvildas och sprida sig, och är nu en invasiv art i svenska vattendrag.

Skeppsmask

Skeppsmask

Skeppsmask är egentligen ingen mask utan en borrande mussla. Den kallas för havets termit och har genom historien ödelagt både skepp, varv och hamnar. Till Västerhavet kom den under 1800-talet.

Slät havstulpan

Slät havstulpan

Slät havstulpan är en av de första främmande arterna man känner till i Östersjön. Den upptäcktes under 1800-talet, och är en art som ställer till en del besvär genom att den växer på till exempel båtar och bryggor.

Smal vattenpest

Smal vattenpest

Smal vattenpest används som prydnadsväxt i akvarier och dammar, och kan växa i täta bestånd om den oavsiktligt sprids vidare till sjöar och vattendrag. Den tycks nu vara på väg att få allt större spridning Europa – även i Sverige.

Solabborre

Solabborre

Solabborren lever på grunt vatten i bevuxna sjöar och dammar, och i pooler i små floder och i flodestuarier. Arten är inhemsk i östra Nordamerika och observerades i Sverige första gången 2012.

Svart dvärgmal

Svart dvärgmal

Svart dvärgmal har avsiktligt planterats ut i flera länder – men inte i Sverige. När den hittades i Örebro kommun 2014 var det på grund av en olaglig utplantering.

Svartmunnad smörbult

Svartmunnad smörbult

Svartmunnad smörbult upptäcktes som främmande art utanför den polska hamnstaden Gdansk 1990. Därefter har den spridits till flera områden runt Östersjön, och till Göteborgs hamnområde.

Sydfyrling/vattenkrassula

Sydfyrling/vattenkrassula

Sydfyrling, eller vattenkrassula som växten också kallas, kommer ursprungligen från Australien och Nya Zeeland. Den är en populär växt i svenska trädgårdsdammar, men kan orsaka stor skada om den sprider sig till naturliga miljöer. Första svenska fyndet upptäcktes i Helsingborg i november 2016.

Ullhandskrabba

Ullhandskrabba

Ullhandskrabba har stor förmåga att anpassa sig till olika miljöer och betraktas därför som en av världens mest invasiva arter. Den lever i sötvatten men tar sig till i havet när den ska föröka sig.

Vandrarmussla

Vandrarmussla

Vandrarmusslan har funnits länge i svenska sjöar och vattendrag, hittills utan att orsaka större problem. Men på andra håll i världen har massförekomst av vandrarmusslor fått allvarliga konsekvenser.

Vattenpest

Vattenpest

Vattenpest är en kärlväxt som kan bilda täta bestånd i sjöar, dammar och vattendrag. Den sprider sig genom att små bitar av den driver med vattnet, fastnar på fåglar som gäss och svanar eller flyttas oavsiktligt av människor.

Vitfingrad brackvattenkrabba

Vitfingrad brackvattenkrabba

Denna nordamerikanska dvärgkrabba har funnits i tyska och polska kustvatten sedan 1950-talet. Under 2000-talet började den sprida sig norrut i Östersjön och 2014 hittade man den första i svenska vatten.

Ålnematod

Ålnematod

Ålnematoden är en parasit som inte skadar sin naturliga värd, den japanska ålen. Vår europeiska ål verkar dock inte lika motståndskraftig mot ålnematoden som nu är en främmande och invasiv art i de flesta europeiska länder.

Taggar: Främmande arter

Publicerad: 2014-02-06
Uppdaterad: 2017-10-31

Sidansvarig: Webbredaktionen