Främmande arter sprids med människans hjälp utanför sina naturliga utbredningar. I sina nya miljöer kan de bli harmlösa eller orsaka stor skada. Läs mer om vårt arbete med främmande arter.
Här kan du söka och få mer information om främmande arter där det finns en dokumenterad förekomst i svenska hav och vatten. Bland annat signalkräfta, amerikansk hummer och svartmunnad smörbult.
Om du hittar vad du misstänker är en främmande art kan du rapportera den till någon av följande sidor.
All information samlas i Artportalen.
Invasiva främmande arter är ett problem som hanteras både nationellt och internationellt. Men det finns insatser som vi enskilt kan bidra med för att hindra spridningen av främmande arter i våra hav, sjöar och vattendrag.
Så sprids främmande arter och så gör du för att förhindra det!
För att en art ska betraktas som främmande måste den – på något sätt och vid någon tidpunkt – flyttas genom mänsklig aktivitet. Då introduceras arten till ett område den inte kunnat ta sig till av egen kraft.
Det är svårt att förutse vad som händer när en främmande art etablerar sig i en ny miljö. Men det finns kända risker. Främmande arter kan på olika sätt skada den biologiska mångfalden, människors hälsa eller ekonomi.
En viktig anledning till att främmande arter fortsatt sprids över hela världen är den ökande globala handeln, med fler och snabbare transporter. Men det finns fler spridningsvägar, till exempel sjöfart och båtar, vattenbruk, akvarier och dammar, utsättning och fiske.
Det är förbjudet att byta, odla, föda upp, transportera, använda och hålla arter som är upptagna på unionsförteckningen enligt EU:s förordning (1143/2014). Dessa arter är främmande invasiva arter av unionsbetydelse. Av de 66 arterna på unionsförteckningen förekommer 21 i Sverige, varav sex i vattenmiljö.
Flera myndigheter ansvarar för hantering av främmande arter i Sverige. Naturvårdsverkets och HaV samordna och vägleder andra myndigheter i deras arbete. Läs mer på sidan om