Måste Allmänna Rådets indelning i skyddsnivå följas vid prövning av en tillståndsansökan?
HaV:s Allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten (HVMFS 2016:17) är myndighetens tolkning av vissa centrala bestämmelser som rör prövningen av små avlopp. Det Allmänna rådet är vägledande för myndigheter och domstolar. Att det Allmänna rådet är vägledande betyder att de till skillnad från lagar, förordningar och föreskrifter inte är juridiskt bindande, utan just vägledande. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet så kan det finnas behov av att ställa högre eller lägre krav än de två skyddsnivåerna, normal och hög skyddsnivå, som anges i det Allmänna rådet.
Detta framgår direkt av det Allmänna rådet som anger att ”strängare reduktionskrav eller ytterligare behov av skyddsåtgärder än vad som framgår av dessa allmänna råd kan vara motiverade med utgångspunkt från vad som är tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt motiverat i det enskilda fallet. Åtgärdsprogram framtagna enligt 6 kap. 5 och 6 §§ förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön kan ligga till grund för en sådan bedömning.”
I domarna M 5910-16 och M 8721-16 fann MÖD att det på grund av kumulativa effekter från många små avlopp och recipientens känslighet för näringsämnen fanns ett behov av att ytterligare minska utsläppen utöver vad som följer av kraven på hög skyddsnivå i det Allmänna rådet. MÖD fann därför att högre krav än de som gäller för hög skyddsnivå för miljöskydd behövde ställas i detta fall. MÖD beaktade även vad som på sikt kunde bli följden av en generell tillståndsgivning av den sökta lösningen för fastigheter inom området.
Omständigheterna i det enskilda fallet kan även motivera att lägre krav än normal skyddsnivå ställs på vissa platser. Relevanta omständigheter skulle till exempel kunna vara att
- recipienten inte är eller riskerar att bli negativt påverkad av övergödning
- den sammantagna belastningen på recipienten är liten
- det inte handlar om en naturligt näringsfattig recipient som är känslig även för små tillskott av näringsämnen.
I det Allmänna rådet beskrivs allmänt att ”vid bedömningen av om det är orimligt att vidta försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 § MB för en anordning bör bland annat följande beaktas
- utsläppets mängd och sammansättning i förhållande till omgivningens känslighet
- om det är fråga om lokalisering i ett mycket glest bebyggt område till exempel norra Norrlands inland eller annan del av landet med liknande förhållanden.
I glest bebyggt område kan sålunda de enda rimliga skyddsåtgärderna vara relaterade till smittskyddet, om recipienten inte alls är övergödd och det inte är en naturligt näringsfattig recipient som är känslig även för små tillskott av näringsämnen.
På samma sätt som det är möjligt att göra avsteg från normal skyddsnivå är det möjligt att göra avsteg även från delar av hög skyddsnivå. Krav på reduktion av kväve kan till exempel bedömas som onödigt om nitrathalterna i grundvattnet är låga och om kvävekrav inte ställs på ett kommunalt reningsverk i området. Se till exempel MÖD:s mål M 1382-17 där krav på kväverening inte ansågs motiverat.
Liksom vid alla andra beslut måste skälen till kravnivån motiveras tydligt i det enskilda fallet.
