Måste en äldre markbädd uppfylla normal skyddsnivå med avseende på fosforrening?

Svaret utgår från en befintlig äldre markbädd (tillstånd innan miljöbalken) som följer sitt tillstånd och där tillståndet avser en anläggning som tekniskt sett kan anses uppfylla grundläggande krav på rening enligt 9 kap 7 § miljöbalken, se exempel på rättsfall i denna sammanställning. Svaret utgår vidare från att reningen av total-fosfor i markbädden kan antas vara lägre än vad som anges för normal skyddsnivå (70% rening) enligt Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd.

Om det är rimligt att kräva åtgärder eller inte måste bedömas i varje enskilt fall. Tillsynsmyndigheten behöver generellt beakta om anläggningen är inrättad i enlighet med tillståndet och om den fungerar som ursprungligen var avsett. Krav på långtgående fosforreduktion kan bli orimligt kostnadskrävande i förhållande till den miljönytta som en uppgradering av en i övrigt välfungerande anläggning skulle medföra (se HVMFS 2016:17 Pdf, 273.3 kB., sid 6).

En särskild omständighet som tillsynsmyndigheten kan behöva beakta är om recipienten för avloppsvattnet är en vattenförekomst med en fastställd miljökvalitetsnorm och om högre fosforreduktion skulle kunna påverka möjligheten att följa normen. Det behöver dock sannolikt handla om ett större antal anläggningar som med högre krav på fosforrening tillsammans påverkar möjligheten att följa miljökvalitetsnormen. En annan faktor att beakta kan vara lokala förhållanden där recipienten eller en del av recipienten är påverkad av exempelvis övergödning, men inte nödvändigtvis på vattenförekomstnivå.

Visst översiktligt stöd i bedömningen kan GIS-stödet ge. I GIS-stödet sätts en vattenförekomsts åtgärdsbehov avseende fosfor i förhållande till hur stor del av den totala fosforbelastningen på recipienten som kommer från små avlopp. GIS-stödet bygger dock på nationella databaser och en bedömning av lokala förhållanden behöver alltid göras. Det kan innefatta behov av mer specifika beräkningar av belastning med utgångspunkt från kommunens lokalkännedom om fosforkällor i recipientens avrinningsområde (se t ex MÖD M10800 -15 och MÖD M10805 -15). Se även Fördelning av krav och förbättringar i en gemensam recipient.

Det enskilda tillsynsbeslutet ska innehålla myndighetens motivering (32 § förvaltningslagen) och där bör de omständigheter anges som varit avgörande för varför anläggningen bedömts vara bristfällig och måste åtgärdas, samt de bestämmelser som beslutet grundas på. Krav som baserar sig på 2 kap. 2–5 §§ miljöbalken gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas, jämför 2 kap. 7 § miljöbalken och 26 kap. 9 § andra stycket miljöbalken. Se till exempel dom från MMD Växjö M 3747–13 där domstolen uttalade att enbart hög ålder på en infiltrationsanläggning inte är tillräcklig grund för förbud mot utsläpp.