Fördelning av krav och förbättringar i en gemensam recipient

Hitta på sidan

Miljökvalitetsnormerna är ett särskilt viktigt verktyg för att komma till rätta med situationer där många olika källor bidrar till en oacceptabel situation och där kraven måste fördelas mellan flera verksamheter.

En av grundtankarna med systemet med miljökvalitetsnormer är att vid en komplex påverkansbild hitta en lämplig fördelning av förbättringskrav för att normerna ska kunna följas. Ju färre verksamheter som påverkar möjligheterna att följa normerna, desto mindre komplicerat blir det att fördela kraven.

När en miljökvalitetsnorm inte följs eller riskerar att inte följas behövs ett helhetsperspektiv som inbegriper de åtgärder som myndigheter och kommuner behöver vidta. Tanken är att vattenmyndigheternas åtgärdsprogram ska ge det här helhetsperspektivet.

Genom analyser kring påverkanskällor, krav på förbättringar och lämpliga styrmedel fördelas åtgärder mellan olika källor i syfte att uppnå och följa miljökvalitetsnormerna.

Det finns få rättsfall eller beslut med resonemang kring hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika källor. Även om tydlig fördelning av kraven inte finns i åtgärdsprogrammen, bygger tillämpningen i de enskilda tillsynsfallen på en fördelning av kraven mellan olika utsläppskällor.

Exempel på myndigheters tillsyn i en gemensam recipient

Flera kommuner har kommit igång med sitt vattenförvaltningsarbete genom att ställa krav på förbättring utifrån olika verksamheters bidrag av utsläpp till en gemensam recipient. De här rapporterna redovisar hur tillsynsmyndigheter kan arbeta inom en vattenförekomst eller del av en vattenförekomst med krav på åtgärder med stöd av miljöbalkens allmänna hänsynsregler och miljökvalitetsnormerna: