Rättsfall om tillsyn av tillämpningen av 6 § lagen om allmänna vattentjänster
Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har sammanställt domar och beslut som vi tror kan vara till hjälp vid länsstyrelsernas tillsyn av kommunernas tillämpning av 6 § lagen om allmänna vattentjänster.
Under tidsperioden 1970-2015 prövade Va-nämnden mål enligt lag (1970:244) om allmänna vatten och avloppsanläggningar och därefter lag (2006:412) om allmänna vattentjänster. Nämndens beslut gavs samma verkan som domstols dom. Va-nämndens ärenden kunde överklagas till Svea Hovrätt och därefter till Högsta domstolen. År 2015 ersattes Va-nämnden av mark- och miljödomstolarna. Deras domar kan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen som är högsta instans. Domar från Mark- och miljööverdomstolen är prejudicerande, det vill säga fungerar som vägledning i mål eller ärenden med likartade omständigheter. Eftersom Va-nämnden var en myndighet med domstolsliknande uppgifter har HaV valt att ta med även deras avgöranden i rättsfallssammanställningen.
Det är viktigt att komma ihåg att man måste göra en bedömning i det enskilda fallet. Om man ska använda sig av domarna till stöd för en bedömning bör man läsa domen i sin helhet. I sammanställningen av rättsfall finns en kort beskrivning av ärendet, skäl och utfall.
| Rättsfall | Datum | Slutsats | Referat | Sökord |
|---|---|---|---|---|
| Mark- och miljööverdomstolen, 2017-04-19, M 10214–16 (MÖD 2017:70)
Mark- och miljööverdomstolen Svedala |
2017-04-19 | Ett område som bestod av 15 bebyggda bostadsfastigheter och en grusväg ansågs inte ha visats ha sådana problem med dagvatten eller dränvatten att kommunen hade en skyldighet enligt 6 § LAV att inrätta ett verksamhetsområde inom vilket bortledande skulle ordnas genom en allmän va-anläggning. Det behöver visas genom en utredning att det finns risker avseende människors hälsa och/eller miljön för att kommunen ska vara skyldig att omhänderta dagvatten i ett större sammanhang genom en allmän va-anläggning. Ett föreläggande enligt LAV om inrättande av verksamhetsområde avser inte myndighetsutövning mot någon enskild. Utifrån förvaltningslagen finns därmed inte krav på kommunicering av inkomna uppgifter med annan än kommunen. | Länsstyrelsen hade förelagt en kommun att fatta beslut om inrättande av verksamhetsområde för dagvatten inom ett område som omfattade ca 15 bebyggda bostadsfastigheter och en grusväg. MÖD ansåg att det saknades utredning som visade att det förekom eller fanns en risk för ohälsosam inomhusmiljö på grund av fukt- och mögelskador i bostadshusen på de berörda fastigheterna. Det fanns inte heller någon utredning som visade i vilken mån fastigheterna i området var drabbade av upprepad förekomst av översvämningar på grund av dag- och dränvatten, vilket i förlängningen skulle kunna innebära risk för fukt- och mögelskador. MÖD ansåg vidare att dagvatten från ett område av det aktuella slaget normalt sett inte behöver renas för att undvika risk för miljöstörningar. Det saknades närmare uppgifter om vilken betydelse dagvattnet från det aktuella området har för vattenkvaliteten i recipient, samt utredning som visade att dagvattnet i det aktuella området hade sådant innehåll att det skulle kunna innebära påtagliga olägenheter för miljön och att det därför skulle behöva renas för att undanröja eller motverka befarade risker för miljöstörningar. MÖD bedömde mot denna bakgrund att det inte visats att dagvattnet behövde omhändertas genom en allmän anläggning med hänsyn till människors hälsa och miljön. MÖD delade vidare MMDs bedömning att länsstyrelsens beslut om föreläggande om inrättande av verksamhetsområde inte avsåg myndighetsutövning mot någon enskild. Den omständigheten att länsstyrelsen inte har kommunicerat inkomna uppgifter med andra än kommunen innebar därför inte att länsstyrelsen har handlagt ärendet i strid med förvaltningslagen. | |
| Mark- och miljööverdomstolen, 2021-09-28, M 5354-20
Mark- och miljööverdomstolen Höganäs |
2021-09-28 | Provtagning och undersökning på platsen kan behöva genomföras för att visa på att det inte är möjligt att tillgodose behovet genom enskilda anläggningar och att kommunen istället ska ha en skyldighet att tillgodose behovet av vattentjänster genom en allmän va-anläggning. | Länsstyrelsen hade förelagt en kommun om att bestämma verksamhetsområde för allmänna vattentjänster avseende dricksvatten och spillvatten efter att ett antal fastighetsägare hade anmält problem med sina anläggningar och ville ansluta sig till den kommunala anläggningen. Kommunens bygg- och miljönämnd hade anfört att det i området krävs noggrannare undersökningar i fråga om vatten och avlopp, att lösningarna sannolikt kommer att bli dyrare än i resten av kommunen samt att det av en jordartskarta framgår att marken kan vara sådan att den infiltrerar dåligt. Det hade inte genomförts någon undersökning eller provtagning. MÖD ansåg att utredningen i målet inte var tillräcklig för att konstatera att det föreligger sådana hälso- eller miljöskäl som krävs för att kommunen ska vara skyldig att tillgodose behovet av vattentjänster inom det utpekade området genom en allmän va-anläggning. MÖD uttalade att i en situation som denna bör det åtminstone krävas att det genomförs någon provtagning eller undersökning på platsen. Det var därför inte visat att länsstyrelsen haft fog att förelägga kommunen att tillhandahålla de aktuella vattentjänsterna. I domskälen påpekar också MÖD att för att det så kallade miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön (Prop. 2005/06:78, Allmänna vattentjänster, 2006, s. 45). Det krävs således att det finns en tillräckligt konkretiserad och utredd problematik som en allmän va-anläggning skulle lösa. | |
| Mark- och miljööverdomstolen, 2020-04-20, M 5783-19
Mark- och miljööverdomstolen Oxelösund |
2020-04-20 | 26 bebyggda fastigheter låg inom fyra separata områden (varav tre öar). Den ekologiska statusen för närmast berörda vattenförekomster var måttlig. Länsstyrelsen ansåg att en allmän va-anläggning skulle bidra till att förbättra statusen i vattenförekomsten. För att miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt krävs enligt förarbetena att det kan förväntas att den allmänna va-anläggningen förhindrar eller åtminstone väsentligt motverkar påtagliga olägenheter för miljön. MÖD ansåg att utredningen i målet inte gav stöd för att det förelåg sådana miljöskäl som krävs för att kommunen ska vara skyldig att tillgodose behovet av vattentjänster inom det utpekade området genom en allmän va-anläggning. | Länsstyrelsen hade förelagt en kommun att bestämma verksamhetsområde för dricksvatten och sanitärt avloppsvatten i ett fritidshusområde bestående av fyra separata områden (varav tre öar) med totalt 26 bebyggda fastigheter. Några av fastigheterna var permanent bebodda och det fanns inledningsvis ett pågående detaljplanearbete med syfte att underlätta för området att anslutas till det kommunala va-nätet samt att utreda möjligheterna att tillåta en kontrollerad och situationsanpassad bebyggelseutveckling genom utökade byggrätter. Detaljplanearbetet hade dock avbrutits vid tidpunkten för MÖD:s prövning. Länsstyrelsen motiverade sitt föreläggande utifrån bland annat att den ekologiska statusen i närmast berörda vattenförekomster är måttlig och att risken för att förbättringar inte kommer att uppnås i området är hög. Länsstyrelsen ansåg att det är sannolikt att enskilda avloppsanläggningar är en bidragande faktor. MÖD ansåg att utredningen i målet inte gav stöd för att det föreligger sådana miljöskäl som krävs, för att kommunen ska vara skyldig att tillgodose behovet av vattentjänster inom det utpekade området genom en allmän va-anläggning. Det var därför inte visat att länsstyrelsen har haft fog att förelägga kommunen att tillhandahålla de aktuella vattentjänsterna inom utpekat område. | |
| Mark- och miljööverdomstolen, 2021-08-27, M 10104-20 (MÖD 2021:12)
Mark- och miljööverdomstolen Malmö |
2021-08-27 | En kommun uppfyller inte sin skyldighet enligt 6 § LAV genom att inom ett verksamhetsområde ordna en gemensam förbindelsepunkt för en samfällighetsförenings enskilda va-anläggning, istället för separata anslutningspunkter för varje fastighet. | I ärendet var frågan om det har funnits förutsättningar för länsstyrelsen att förelägga kommunen att inrätta en allmän va-anläggning inom befintligt verksamhetsområde för dricksvatten, spillvatten och dagvatten. Va-huvudmannen hade ordnat en gemensam förbindelsepunkt för ett relativt stort antal fastigheter inom en samfällighetsförening i stället för separata förbindelsepunkter. MÖD fann att kommunen inte hade uppfyllt skyldigheten enligt 6 § LAV och att enskilda fastighetsägare inte heller kan tvingas in i en va-samverkan genom en gemensamhetsanläggning, i stället för en allmän va-anläggning. MÖD betonade att länsstyrelsens beslut inte kan uppfattas som en skyldighet för kommunen att ta över samfällighetsföreningens anläggning inom området. | |
| Miljööverdomstolen, 2010-06-08, M 7788-09 (MÖD 2010:28)
Svea Hovrätt Eslöv |
2010-06-08 | Förekomst av hotade arter i en recipient kan vara en avgörande faktor för att miljöskyddsrekvisitet ska anses vara uppfyllt, även om antalet fastigheter är färre än 20-30. Det 10-tal fastigheter det gällde i detta ärende låg ett par hundra meter från befintligt verksamhetsområde. Recipienten var en mycket värdefull biotop. Förhållandet att jordbruksmark sannolikt belastade recipienten betydligt mer än avloppsvatten från de aktuella fastigheterna, var en omständighet som i detta ärende saknade utslagsgivande betydelse för den va-rättsliga bedömningen. Va-nämnden ansåg att miljöbelastningen från jordbruket får åtgärdas i annan ordning. | I ärendet var frågan om ett 10-tal fastigheter skulle införlivas i den allmänna va-anläggningen som följd av att recipienten var en mycket känslig och värdefull biotop. Va-nämnden fastställde länsstyrelsens beslut samt uttalade följande: ”Nämnden konstaterar att den påtagliga olägenhet för miljön som målet rör avser en akut hotad arts fortbestånd, inte bara i ett svenskt utan också i ett europeiskt perspektiv, och att detta hot till viss del, obekant i vilken utsträckning, kan antas bero på påverkan från enskilda avlopp, här ett knappt tiotal fastigheter i xx kommun. De aktuella fastigheterna är visserligen begränsade till antalet, men är belägna endast ett par hundra meter från befintligt verksamhetsområde (…). I ett något vidare perspektiv får bebyggelsen (…) därför anses vara någorlunda koncentrerad. Redan av detta följer att antalet berörda fastigheter inte kan tillmätas den betydelse som kommunen velat göra gällande. Då saken dessutom rör en hotad art som åtnjuter ett särskilt skydd enligt rättsordningen, kan inte heller den totala föroreningssituationen i detta sammanhang ges en mer framträdande plats vid nämndens prövning. Det förhållandet, att området är kringgärdat av jordbruksmark, som sannolikt belastar recipienten betydligt mer än de aktuella fastigheterna, är således en omständighet som saknar utslagsgivande betydelse för nämndens va-rättsliga bedömning. Miljöbelastningen från jordbruket får åtgärdas i annan ordning. Det har enligt Va-nämnden inte framkommit några särskilda omständigheter som visar att det skulle finnas faktorer som på ett avgörande sätt skulle kunna försvåra en utvidgning av verksamhetsområdet.” Efter överklagande från kommunen fastställde MÖDVa-nämndens beslut. | |
| Va-nämnden, 2010-11-24, mål nr Va 166/08, BVa 73/10
Va-nämnden Sjöbo |
2010-11-24 | Ett område med drygt 50 fastigheter hade behov av dagvattenavledning. Kommunen ansågs ha skyldighet att inrätta verksamhetsområde för dagvatten. | En villafastighet låg tillsammans med 50 andra fastigheter inom fastställt verksamhetsområde för vattentjänster avseende vatten och avlopp, men inte dagvatten. Mot bakgrund av att området drabbats av översvämning fanns behov av ett fungerande dagvattennät med hänsyn till människors hälsa, varför kommunen ansågs ha en skyldighet att ta in fastigheten i verksamhetsområde för dagvatten. | |
| Mark- och miljööverdomstolen, 2018-12-06, M 1944–18
Mark- och miljööverdomstolen Nacka |
2018-12-06 | En lågt belägen fastighet i ett område hade stora problem med tillrinnande dagvatten från omgivningen. MÖD fann att även om omgivande fastigheter inte drabbades för egen del av dagvattenproblemet visade utredningen att de genom hårdgjorda ytor bidrog till problemet hos den lågt belägna fastigheten och att det rörde sig om ett tillräckligt stort antal fastigheter för att det skulle föreligga skyldighet för kommunen att inrätta en allmän va-anläggning. | En lågt belägen fastighet hade stora problem med tillrinnande dagvatten från omgivningen. Det aktuella området bestod av ca 130 fastigheter. Länsstyrelsen bedömde att möjligheten att omhänderta dagvatten lokalt inom de enskilda fastigheterna var begränsad på grund av att området huvudsakligen byggts på berg och lera. Länsstyrelsen anförde vidare att fastighetens dränering riskerade att fyllas så att markvatten inte kunde avledas från huset utan riskerade att tränga in i källaren och där orsaka fukt- och mögelskador. Kommunen anförde i sin tur att ”länsstyrelsens uppgifter om lågpunkter och flödesackumulationslinjer utvisar översvämningsutsatta fastigheter i samband med ett skyfall och torde knappast kunna ligga till grund för utbyggnadsskyldighet av en allmän dagvattenanläggning, då en sådan dagvattenanläggning inte ska dimensioneras för sådana situationer.” MÖD fann att även om omgivande fastigheter inte drabbades för egen del av vattenproblemet visade utredningen att de genom hårdgjorda ytor bidrog till problemet hos den lågt belägna fastigheten och att det rörde sig om ett tillräckligt stort antal fastigheter för att det skulle föreligga skyldighet för kommunen att bestämma verksamhetsområde för bostadsområdet samt tillgodose behovet av vattentjänster gällande dag- och dränvatten genom en allmän anläggning. | |
| Svea Hovrätt, 2012-03-16, M 2403–11
Svea Hovrätt Knivsta |
2012-03-16 | I ett område med 35 fastigheter var drygt hälften anslutna till en gemensamhetsanläggning för rening av hushållsspillvatten. Utredning visade att det varit problem med förorenat dricksvatten, men att idrifttagandet av gemensamhetsanläggningen med dess reningsverk för omhändertagande av avloppsvatten från fastigheterna i området medfört att förhållandena förbättrats. Detta ansågs dock inte vara tillräckligt för att på lång sikt säkerställa hälsoskyddet i området. Många av fastigheterna var inte anslutna till reningsverket och fastighetsägarna i området var inte heller eniga om hur behovet av att omhänderta avloppsvattnet bäst skulle tillgodoses. Omhändertagande av avloppsvattnet behövde därför tillgodoses genom en allmän va-anläggning. | Frågan var om det fanns skäl att ålägga kommunen att bygga ut allmän avloppsanläggning i ett område där vissa uppkomna hälsomässiga problem åtgärdats genom inrättandet av en gemensamhetsanläggning till vilken drygt hälften av områdets 35 fastigheter var anslutna. Av domskälen framgår att: ” Utredningen visar också att det varit problem med förorenat dricksvatten, men att idrifttagandet av gemensamhetsanläggningen med dess reningsverk för omhändertagande av avloppsvatten från fastigheterna i området medfört att förhållandena för dagen förbättrats. Detta är dock inte tillräckligt för att på lång sikt säkerställa hälsoskyddet i området.” Vidare uttalades bland annat att: ”Eftersom många av fastigheterna inte är anslutna till gemensamhetsanläggningen och dess reningsverk saknas en samlad lösning av avloppsfrågan för området i sin helhet. En samlad lösning genom en gemensamhetsanläggning kan inte heller åstadkommas så länge fastighetsägarna inte är eniga om hur behovet av att omhänderta avloppsvattnet bäst ska tillgodoses för alla fastigheter. Som Va-nämnden funnit uppfyller den befintliga gemensamhetsanläggningen inte kommunens skyldighet att tillgodose hela områdets behov av en väl fungerande avloppslösning”. | |
| Mark- och miljööverdomstolen, 2021-03-17, M 13574–19
Mark- och miljööverdomstolen Botkyrka |
2021-03-17 | I ett område med cirka 147 fastigheter fanns problem med både kvantitet och kvalitet vad gällde dricksvattnet. Detta medförde olägenhet för människors hälsa vilket gjorde att kommunen ansågs skyldig att ordna dricksvattenförsörjning. Även av miljöskäl fanns behov av en allmän va-anläggning i området som följd av betydande risk för påverkan från enskilda avlopp och den övergödningsproblematik som fanns i omgivande vattenförekomster. | Ärendet gällde ett område med uppskattningsvis 147 fastigheter varav 30 permanentbostäder. Utredningen i ärendet hade bland annat visat att grundvattenbildningen kunde vara mycket begränsad under torrår samt att det fanns risk för saltvatteninträngning. Sammantaget bedömde MÖD ”att det finns brister kopplade till dricksvattnet i Sandvikenområdet såväl kvantitativt som kvalitativt sett. Redan utifrån olägenheterna för människors hälsa som detta kan förutses leda till är kommunen skyldig att ordna vattenförsörjning.” | |
| Svea hovrätt, 2011-06-01, M 1702–11
Svea hovrätt Gotland |
2011-06-01 | I ett område med ca 150 bebyggda fastigheter varav 15 permanentboende fanns problem med de enskilda avloppsanläggningarna som belastade en å med rödlistade arter. Vattenförsörjningen var även hotad med hänsyn till tillgången på vatten av god dricksvattenkvalitet. Därtill kunde förväntas att en allmän va-anläggning väsentligt skulle motverka påverkan på ån och där förekommande rödlistade arter. | Ärendet gällde ett område med cirka 200 fastigheter varav 150 stycken bebyggda med hus varav ca 15 var permanentboende. I området fanns problem med de enskilda avloppsanläggningarna som belastade en å med rödlistade arter såsom flodnejonöga och flodkräfta. Miljön ansågs vara unik. Va-nämnden fastställde att kommunen var skyldig att tillgodose behovet av vatten och avlopp genom en allmän va-anläggning på grund av att vattenförsörjningen på sikt var hotad och att en allmän avloppsanläggning väsentligt skulle motverka negativ påverkan på ån och de rödlistade arterna. MÖD fastställde Va-nämndens beslut. | |
| Va-nämnden, 2010-03-01, BVa 13/10, mål nr Va 16/08
Va-nämnden Kungsbacka |
2010-03-01 | En fastighet hade problem med att lösa vatten och avlopp enskilt. Fastigheten var belägen 150-200 m från annan fastighet som redan var ansluten till den kommunala va-anläggningen. Det ansågs föreligga ett faktiskt och även planmässigt samband med de redan va-utbyggda områdena. Fastigheten ansågs ha en rätt att få sin va-försörjning ordnad genom den allmänna va-anläggningen. En högre anslutningskostnad för fastigheten fick inte hindra att den intogs i verksamhetsområdet när förutsättningar i övrigt förelåg. | I ärendet ansågs en kommun skyldig att tillgodose behovet av vattentjänster för en fastighet belägen utanför verksamhetsområdet. Fastigheten i fråga hade svårigheter att lösa sin försörjning med vatten och avlopp på grund av närhet till havet. Va-nämnden uttalade att ”omständigheten att fastigheten är belägen 150–200 m från närmaste anslutna fastighet kan i detta fall inte bli avgörande för rätten att erhålla allmänna vattentjänster.” Fastigheten ansågs dock ha ett sådant faktiskt och även planmässigt samband med de va-utbyggda områdena att ett kommunalt utbyggnadsansvar måste kunna komma ifråga. Va-nämnden anmärkte vidare att en eventuell högre anslutningskostnad än för andra fastigheter inte får hindra att fastigheten intas i verksamhetsområdet när förutsättningar i övrigt föreligger. | |
| Va-nämnden, 2009-02-23, BVa 3/09 mål nr Va 170/07
Va-nämnden Valdemarsvik |
2009-02-23 | En grupp av 10-15 fastigheter låg ca 600 meter från närmaste verksamhetsområde. Nio av dessa hade redan anslutits till kommunens nät genom avtal. Kommunen ansågs skyldig att bygga ut allmänt va-nät av både miljömässiga och hälsomässiga skäl, eftersom godtagbar enskilda lösningar visat sig inte kunna åstadkommas. | I ärendet ansågs en kommun skyldig att tillgodose behovet av vattentjänst avseende avlopp för en fastighet. Den aktuella fastigheten var belägen i en grupp av 10 – 15 fastigheter belägna ca 600 m från närmaste verksamhetsområde. Fastigheterna var grupperade invid eller i närheten av en å som belastades av otillräckligt renat avloppsvatten. Nio fastigheter hade redan anslutits till kommunens nät genom avtal. Va-nämnden fann utbyggnaden av allmänt avloppsnät motiverad av hälsomässiga men främst miljömässiga skäl sedan godtagbara enskilda lösningar visat sig inte kunna åstadkommas. | |
| Va-nämnden, 2009-09-21, BVa 42, mål nr Va 39/08
Va-nämnden Hörby |
2009-09-21 | Ett femtontal fastigheter låg knappt 2 km från närmaste allmänna va-anläggning för dricksvattenförsörjning. Det fanns ingenting som tydde på att förhållandena i området i fråga om vattenförsörjning var annorlunda än för andra mindre samhällen på den skånska landsbygden. Utredningen gav inget besked om hur många fastigheter i samhället som hade otjänligt vatten eller vatten med anmärkning. Kommunen ansågs inte ha en skyldighet enligt 6 § LAV att ordna vattenförsörjningen. | I BVa 42 ansåg Va-nämnden att det inte förelåg en kommunal skyldighet att bestämma verksamhetsområde för dricksvattenförsörjning för ett femtontal fastigheter belägna ca 15 km från kommunens centralort och knappt ett par kilometer från närmaste allmänna anläggning för vattenförsörjning. Va-nämnden konstaterade att utredningen inte visade hur många fastigheter som hade otjänligt vatten eller vatten med anmärkning och kunde inte heller utgå från att det var annat än enstaka fastigheter det var fråga om. Nämnden konstaterade vidare att ingenting tyder på att förhållandena i fråga om vattenförsörjning är annorlunda än för andra mindre samhällen på den skånska landsbygden. | |
| Mark- och miljööverdomstolen, 2017-11-10, M 3852–17
Mark- och miljööverdomstolen Upplands Väsby |
2017-11-10 | Tre fastigheter avskildes från verksamhetsområdet av en tvåfilig länsväg och en jordbruksfastighet med enskilt avlopp. Fastigheterna var inte detaljplanelagda. Närmaste anslutningspunkt till befintligt verksamhetsområde var på ett avstånd av ca 150 meter. Det var inte visat att alternativa avloppslösningar saknades för de tre fastigheterna. Det ansågs inte visat att behovet av skydd för människors hälsa eller miljön var tillräckligt stort för att kommunen skulle åläggas att tillhandahålla vatten och avlopp för fastigheterna genom att utöka verksamhetsområdet. | MÖD ansåg att kommunen inte hade skyldighet att tillhandahålla vatten och avlopp för tre fastigheter. De aktuella fastigheterna avskildes från ett befintligt verksamhetsområde av en jordbruksfastighet med enskilt avlopp samt av en tvåfilig länsväg. Närmast möjliga anslutningspunkt till kommunens verksamhetsområde fanns på ett avstånd av ca 150 meter. Det fanns ett tillstånd för en avloppsanläggning dimensionerad för de tre fastigheterna, men utsläppspunkten hade inte kunnat nyttjas. Att en annan utsläppspunkt eller andra enskilda avloppsanordningar inte kunde ordnas för fastigheterna hade dock inte visats. MÖD uttalade att det inte rörde sig om ett större sammanhang och att det dessutom inte hade visats att behovet av skyddet för människors hälsa eller miljön var tillräckligt stort för att kommunen skulle åläggas att tillhandahålla vatten och avlopp för fastigheterna genom att utöka verksamhetsområdet till att omfatta de tre aktuella fastigheterna. MÖD konstaterar i domskälen att kommuner har ålagts att inkludera fastigheter på ett par hundra meters avstånd från verksamhetsområdet i vissa fall, men att det förutsätter att miljönyttan av en anslutning, antalet fastigheter och kostnaden för utbyggnaden vägs samman och att en utbyggnad framstår som rimlig i det enskilda fallet. | |
| Va-nämnden, 2012-08-09, BVa 49, mål nr VA 110/11
Va-nämnden Nordanstig |
2012-08-09 | En kommun kan inte undgå ansvar att ordna vattentjänster om det föreligger behov därtill genom att hänvisa till att en majoritet av fastighetsägarna vill prova att själva bygga ut en gemensamhetsanläggning. När det finns behov av en va-anläggning till skydd för människors hälsa eller miljön i ett större sammanhang finns enligt LAV en ovillkorlig skyldighet för en kommun att ordna allmänna vattentjänster. | I BVa 49 var frågan om skyldigheten att bygga ut allmän va-anläggning i området kunde anstå i avvaktan på att de boende själva fick tillfälle att visa om de kan klara en utbyggnad av vatten och avlopp i området som uppfyller de hälso- och miljömässiga krav som kan ställas. Utgången blev att det ansågs föreligga en utbyggnadsskyldighet för kommunen. Va-nämnden motiverade beslutet: ”En gemensamhetslösning av va-frågan på privat väg för befintliga och blivande fastigheter, ett antal som kan uppgå till mellan två och trehundra stycken, och där alla fastighetsägare inte är ense om hur va-frågan ska lösas, kan enligt Va-nämndens mening inte förenas med kravet i 6 § vattentjänstlagen att när de där angivna behoven föreligger i ett större sammanhang så ska dessa tillgodoses genom en utbyggd allmän va-anläggning.” Av Va-nämndens skäl framgår även att: ”Självfallet innebär inte vattentjänstlagens reglering av kommunens utbyggnadsskyldighet att en sådan ska föreligga för ett område som helt betjänas av en väl fungerande gemensam va-anläggning som ägs och drivs av fastighetsägarna.” | |
| Miljööverdomstolen, 2010-07-05, M 2350–10
Svea Hovrätt Vilhelmina |
2010-07-05 | Om kommunen har en skyldighet enligt 6 § LAV är det inte möjligt att istället låta en exploatör och slutligen de berörda fastighetsägarna att själva ansvara för samfällda anläggningar som i sin tur ska anslutas till ett kommunalt stomnät. Det innebär dock inget hinder för kommunen att i verksamhetsområdet införliva en va-anläggning som har byggts av en exploatör. | I mål M 2350-10 från Svea Hovrätt prövades om förhållandena var sådana att ansvaret för att ordna vattentjänster borde ankomma på va-huvudmannen eller om det i stället borde lösas av en i området aktiv exploatör eller ytterst av de enskilda fastighetsägarna genom samfällda lösningar. En enskild fastighetsägare med ett fritidshus i närhet av en fjällanläggning yrkade att va-nämnden skulle ålägga kommunen att inordna hans fastighet i det allmänna verksamhetsområdet. Det detaljplaneområde som fastigheten tillhörde omfattade ett drygt femtiotal fastigheter inom samlad bebyggelse avsedd för bostadsändamål. Va-nämnden konstaterade att det därmed föreligger ett förväntat exploateringstryck. ”Redan den antagna detaljplanen, med den belastning detta innebär för vatten- och avloppsförsörjningen inom området, gör att det enligt Va-nämndens mening inte kan anses föreligga någon tvekan om att frågan om vattentjänster behöver lösas i ett större sammanhang såväl för den aktuella fastigheten som för det område där fastigheten är belägen. Nästa fråga är därmed om förhållandena är sådana att ansvaret för att ordna vattentjänsterna bör ankomma på va-huvudmannen eller om den i stället bör lösas av exploatören eller ytterst av de enskilda fastighetsägarna genom samfällda lösningar. Utgångspunkten i va-lagstiftningen är att det i första hand är en uppgift för det allmänna att ordna vattenförsörjning och avlopp i ett större sammanhang. Den bebyggelse som betjänas av eller ligger inom det område där förutsättningarna för kommunens utbyggnadsskyldighet är uppfyllda, bör alltså enligt nämndens mening ingå i ett verksamhetsområde enligt vattentjänstlagen. Som framgår av lagens förarbeten har riksdagen sålunda ställt sig bakom den bedömningen, att lagen inte bör innehålla några bestämmelser om att kommunen skall kunna besluta om va-samverkan mellan fastighetsägare som ett alternativ till en kommunal va-anläggning (prop. 2005/06:78 s. 37 f., bet. 2005/06: BoU 8, rskr. 2005/06:213). Således låter sig uppfattningen att ett verksamhetsområde är påkallat i ett visst område svårligen förenas med den lösning som kommunen åtminstone tidigare förespråkat, nämligen att låta exploatören och slutligen de berörda fastighetsägarna själva ansvara för samfällda anläggningar som i sin tur skulle anslutas till ett kommunalt stomnät. Det nu sagda innebär dock inget hinder för kommunen att i verksamhetsområdet införliva en va-anläggning som har byggts av en exploatör.” Va-nämnden beslutade att kommunen var skyldig att ordna allmänna vattentjänster för fastighetsägaren och gav kommunen 1,5 år på sig att ordna detta. MÖD fastställde Va-nämndens beslut. | |
| Svea Hovrätt, 2015-05-22, M 10106–14
Svea Hovrätt Malung-Sälen |
2015-05-22 | Ett fritidshusområde med ca 200 fastigheter hade enskild vattenförsörjning genom elva borrade brunnar. Det förekom kvalitetsproblem med dricksvattnet, främst bakteriologiska problem. Utredning visade att dricksvattnet till en del fastigheter var otjänligt eller tjänligt med anmärkning. Kommunen ansågs skyldig att inrätta allmänt verksamhetsområde. | Några fastighetsägare hade begärt att länsstyrelsen skulle förelägga kommunen om att bestämma verksamhetsområde för dricksvatten för ett fritidshusområde med drygt 200 fastigheter beläget inom ett begränsat område med ett stort antal vattentäkter. Dricksvattenförsörjningen i området utgjordes av elva borrade brunnar lokaliserade inom området. Sex vattenföreningar ansvarade för drift, underhåll och övrig skötsel. Va-nämnden gjorde följande bedömning. ”Länsstyrelsen har i sitt beslut och i yttranden till Va-nämnden anfört att det i generell mening uppträder vissa kvalitetsproblem, främst bakteriologiska och att det för att få en långsiktigt hållbar lösning med hänsyn till skyddet för människors hälsa bör inrättas ett verksamhetsområde för dricksvatten. Kommunen å sin sida anser att det inte är visat med hänsyn till människors hälsa att det behöver ordnas vattenförsörjning i ett större sammanhang. Frågan om utbyggnad av den allmänna anläggningen aktualiserades hos länsstyrelsen på grund av att ett antal fastighetsägare vänt sig dit. Avloppsfrågan har kommunen accepterat att lösa genom att bygga ut den allmänna anläggningen, men vattenförsörjningen har kommunen och samfällighetsföreningarna motsatt sig ska byggas ut eftersom det bl.a. inte finns behov av en sådan tjänst och då samfällighetsföreningarnas utförande av vattenförsörjningen är oklanderligt. Länsstyrelsens beslut avser ett fritidshusområde med drygt 200 fastigheter beläget inom ett begränsat område med ett stort antal vattentäkter. Utredningen visar att dricksvattnet till en del fastigheter var otjänligt eller tjänligt med anmärkning. Hälsomässiga skäl för ett föreläggande kan därför anses föreligga. Va-nämnden finner sammantaget att det med hänsyn till skyddet för människors hälsa, antalet fastigheter inom området och framtida risker med avseende på hälsa samt övrig utredning i målet, finns förutsättningar för att inrätta ett allmänt verksamhetsområde för vattenförsörjning i enlighet med 6 § vattentjänstlagen. Länsstyrelsens beslut ska därför fastställas i huvudsaken.” Svea Hovrätt avslog kommunens överklagande och instämde i Va-nämndens bedömning. | |
| Mark- och miljööverdomstolen, 2020-01-16, MÖD M 4549-19
Mark- och miljööverdomstolen Huddinge |
2020-01-16 | Det fanns skäl att senarelägga tidpunkten för fullgörande av länsstyrelsens föreläggande vid vite att ordna allmänna va-tjänster. Området ifråga var mycket kuperat och befintliga vägar var smala och krokiga. Dessa omständigheter, samt att hänsyn behövde tas till befintlig bebyggelse, försvårade utbyggnaden tekniskt. Det fanns även svårigheter att säkerställa rättsliga förutsättningar för markåtkomst. Utbyggnadsplanen framstod mot bakgrund av svårigheterna som ett fullgörande av föreläggandet medförde – faktiska och rättsliga – inte vara upprättad i syfte att förhala genomförandet. | I ärendet framgår att domstolen vid syn kunnat konstatera att de topografiska förhållandena i området är kuperade. I domskälen anger MÖD bl.a. följande: ”Utbyggnadsplanen framstår mot bakgrund av svårigheterna som fullgörande av föreläggandet medför – faktiska och rättsliga – inte vara upprättad i syfte att förhala genomförandet. Det finns därför skäl att skjuta upp tidpunkten för beslut om verksamhetsområde och för när behovet av allmänna vattentjänster senast ska tillgodoses i enlighet med planen.” | |
| Svea Hovrätt, 2013-06-27, M 1803-13
Svea Hovrätt Trosa |
2013-06-27 | Det fanns skäl att senarelägga tidpunkten för fullgörande av länsstyrelsens föreläggande om inrättande av en allmän va-anläggning för avlopp. Kommunen hade hänvisat till att det fanns andra planerade utbyggnader som låg före det aktuella området i prioritet och att behovet av eventuella tillstånd, miljökonsekvensbeskrivningar m.m. kunde fördröja processen. Länsstyrelsen hade godtagit att tiden för genomförande ändrades enligt kommunens yrkande. | Målet gällde bland annat tidpunkten för ordnande av allmän va-anläggning och bestämmande av verksamhetsområde för ett fritidshusområde med drygt 150 bristfälliga enskilda avlopp. Va-nämnden ansåg att kommunen inte hade något samlat dokument för va-planer eller någon egentlig utbyggnadsplan. Kommunens investeringsbudget jämte utbyggnadsplaneringen för den kommande femårsperioden motsvarade dock i väsentliga delar innehållet i en egentlig utbyggnadsplan. Va-nämnden ansåg inte att de miljö- och hälsomässiga skälen för att frångå denna planering var tillräckliga eftersom andra områden med utbyggnadsbehov då skulle försenas. Efter överklagande från kommunen ändrade domstolen Va-nämndens beslut enbart genom att tidpunkten för när utbyggnaden av den allmänna va-anläggningen skulle vara klar flyttades fram till fem år efter avgörande i målet vunnit laga kraft. | |
| Va-nämnden, 2012-11-30, BVa 84, mål nr Va 75-76/11
Va-nämnden Habo |
2012-11-30 | När en utbyggnad motiveras av kommande bebyggelse så kan kravet på snar utbyggnad inte ställas lika högt. Det överklagade beslutet avsåg emellertid befintliga fastigheter och motiverades utifrån nuvarande avloppssituation. Det finns i normalfallet inte något utrymme för att beakta annat än miljö- och hälsomässiga krav vid bedömningarna. Om en kommun har realistiska möjligheter att utföra en utbyggnad tidigare än vad som anges i va-planen så ska därför planen kunna frångås. | Ett utbyggnadsbehov kan avse att tillgodose såväl befintlig som kommande bebyggelse. I Va-nämndens beslut i mål BVa 84 anges att när utbyggnaden motiveras av kommande bebyggelse så kan kravet på snar utbyggnad inte ställas lika högt. Va-nämnden uttalade dock också: ”Det finns i normalfallet inte något utrymme för att beakta annat än miljö- och hälsomässiga krav vid bedömningarna. Om en kommun har realistiska möjligheter att utföra en utbyggnad tidigare än vad som anges i va-planen så ska därför planen kunna frångås.” | |
| JO, 2013-02-06, dnr 5756-2012
JO Gotland |
2013-02-06 | Det räcker inte som motivering till ett beslut att bara återge tillämpliga bestämmelser. Den egentliga motiveringen, slutsatsen, ska utgöras av en redovisning av myndighetens bedömning av betydelsefulla fakta i det enskilda fallet med utgångspunkt från rättsläget. | En byggnadsnämnd beslutade att bevilja bygglov för uppförande av en byggnad. Av beslutet framgick att samhällsbyggnadsförvaltningen ansåg att det sökta bygglovet i olika hänseenden stred mot bestämmelserna i gällande detaljplan. Vidare framgick att berörda grannar motsatt sig åtgärden och att samhällsbyggnadsförvaltningen föreslog att ansökan om bygglov skulle avslås eftersom förutsättningar för bygglov enligt plan- och bygglagen inte var uppfyllda. Byggnadsnämnden beviljade bygglovet men någon motivering till beslutet lämnades inte. JO kritiserade kommunen för att inte följa förvaltningslagens krav på motivering och anförde bl.a. följande: ”Det är viktigt att understryka att det inte räcker som motivering att bara återge tillämpliga bestämmelser. Den egentliga motiveringen, slutsatsen, ska utgöras av en redovisning av myndighetens bedömning av betydelsefulla fakta i det enskilda fallet med utgångspunkt från rättsläget.” |
Publicerad: 2026-09-15
Sidansvarig: Webbredaktion
