Mark- och miljööverdomstolen, 2017-11-10, M 3852–17

Slutsats

Tre fastigheter avskildes från verksamhetsområdet av en tvåfilig länsväg och en jordbruksfastighet med enskilt avlopp. Fastigheterna var inte detaljplanelagda. Närmaste anslutningspunkt till befintligt verksamhetsområde var på ett avstånd av ca 150 meter. Det var inte visat att alternativa avloppslösningar saknades för de tre fastigheterna. Det ansågs inte visat att behovet av skydd för människors hälsa eller miljön var tillräckligt stort för att kommunen skulle åläggas att tillhandahålla vatten och avlopp för fastigheterna genom att utöka verksamhetsområdet.

Sammanfattning

MÖD ansåg att kommunen inte hade skyldighet att tillhandahålla vatten och avlopp för tre fastigheter. De aktuella fastigheterna avskildes från ett befintligt verksamhetsområde av en jordbruksfastighet med enskilt avlopp samt av en tvåfilig länsväg. Närmast möjliga anslutningspunkt till kommunens verksamhetsområde fanns på ett avstånd av ca 150 meter. Det fanns ett tillstånd för en avloppsanläggning dimensionerad för de tre fastigheterna, men utsläppspunkten hade inte kunnat nyttjas. Att en annan utsläppspunkt eller andra enskilda avloppsanordningar inte kunde ordnas för fastigheterna hade dock inte visats. MÖD uttalade att det inte rörde sig om ett större sammanhang och att det dessutom inte hade visats att behovet av skyddet för människors hälsa eller miljön var tillräckligt stort för att kommunen skulle åläggas att tillhandahålla vatten och avlopp för fastigheterna genom att utöka verksamhetsområdet till att omfatta de tre aktuella fastigheterna. MÖD konstaterar i domskälen att kommuner har ålagts att inkludera fastigheter på ett par hundra meters avstånd från verksamhetsområdet i vissa fall, men att det förutsätter att miljönyttan av en anslutning, antalet fastigheter och kostnaden för utbyggnaden vägs samman och att en utbyggnad framstår som rimlig i det enskilda fallet.