Mark- och miljööverdomstolen, 2018-12-06, M 1944–18

Slutsats

En lågt belägen fastighet i ett område hade stora problem med tillrinnande dagvatten från omgivningen. MÖD fann att även om omgivande fastigheter inte drabbades för egen del av dagvattenproblemet visade utredningen att de genom hårdgjorda ytor bidrog till problemet hos den lågt belägna fastigheten och att det rörde sig om ett tillräckligt stort antal fastigheter för att det skulle föreligga skyldighet för kommunen att inrätta en allmän va-anläggning.

Sammanfattning

En lågt belägen fastighet hade stora problem med tillrinnande dagvatten från omgivningen. Det aktuella området bestod av ca 130 fastigheter. Länsstyrelsen bedömde att möjligheten att omhänderta dagvatten lokalt inom de enskilda fastigheterna var begränsad på grund av att området huvudsakligen byggts på berg och lera. Länsstyrelsen anförde vidare att fastighetens dränering riskerade att fyllas så att markvatten inte kunde avledas från huset utan riskerade att tränga in i källaren och där orsaka fukt- och mögelskador. Kommunen anförde i sin tur att ”länsstyrelsens uppgifter om lågpunkter och flödesackumulationslinjer utvisar översvämningsutsatta fastigheter i samband med ett skyfall och torde knappast kunna ligga till grund för utbyggnadsskyldighet av en allmän dagvattenanläggning, då en sådan dagvattenanläggning inte ska dimensioneras för sådana situationer.” MÖD fann att även om omgivande fastigheter inte drabbades för egen del av vattenproblemet visade utredningen att de genom hårdgjorda ytor bidrog till problemet hos den lågt belägna fastigheten och att det rörde sig om ett tillräckligt stort antal fastigheter för att det skulle föreligga skyldighet för kommunen att bestämma verksamhetsområde för bostadsområdet samt tillgodose behovet av vattentjänster gällande dag- och dränvatten genom en allmän anläggning.