Åtgärdsfaktablad 45 - Biologisk mångfald

Marina skyddade områden inrättas och förvaltas till största del av länsstyrelserna, samt i vissa fall av kommunerna. Dessutom är dessa områden en delmängd i arbete med grön infrastruktur. Aspekter av områdesskyddet som är viktiga för att god miljöstatus ska kunna nås, såsom ekologisk representativitet, konnektivitet och funktionalitet, kräver dock samordning och koordinering över administrativa gränser samt mellan olika verksamheter, som havsplanering och fiskförvaltning. Samordning krävs därför mellan län, olika svenska havsområden samt verksamhetsområden.

Bedömning av havsmiljöns tillstånd från 2018 visar att god miljöstatus fortsatt inte uppnås för till exempel marina däggdjur, fåglar, fisk och bentiska habitat.

Åtgärden syftar till att inrätta förvaltningsråd för att säkerställa koordinering mellan förvaltningsmyndigheter i olika län och havsområden samt verksamhetsområden och därmed bidra till ett starkare nätverk av marina skyddade områden.

Åtgärd 45 syftar till att miljökvalitetsnormerna nedan ska kunna följas. Se HVMFS 2012:18.

Miljökvalitetsnorm C.3

Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas av fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deras långsiktiga hållbarhet

Indikatorer:

• C.3.1 Fiskeridödlighet (F)
• C.3.2 Lekbiomassa (SSB) för alla kommersiellt nyttjade bestånd
• C.3.3 Hållbart nyttjande av nationellt förvaltade arter

Miljökvalitetsnorm C.4

Förekomst, artsammansättning och storleksfördelning hos fisksamhället ska möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls.

Indikatorer:

• C.4.1 Storleksstruktur i fisksamhället i utsjövatten
• C.4.2 Storleksstruktur hos nyckelart i kustvatten – torsk
• C.4.3 Storleksstruktur hos nyckelart av fisk i kustvatten – abborre

Miljökvalitetsnorm D.1

Den av mänsklig verksamhet opåverkade havsbottenarealen ska ha en omfattning som ger förutsättningar för att upprätthålla bottnarnas struktur och funktion för respektive livsmiljötyp.

Indikatorer:

• D.1.1 Trend för fysisk störning på havsbotten från bottentrålning
• D.1.2 Fysisk förlust av sandbankar och rev

Miljökvalitetsnorm D.2

Arealen av biogena substrat ska bibehållas eller öka.

Indikatorer saknas.

Miljökvalitetsnormerna D.1 och D.2 tillämpas inte i kustvatten enligt 8 § i HVMFS 2012:18 eftersom aspekter inom dessa bedömts överlappa med hydromorfologiska aspekter i vattenförvaltningens miljökvalitetsnormer för ekologisk status i kustvattenförekomster.

Åtgärden bidrar också till att den övergripande normen god miljöstatus, enligt § 17 i havsmiljöförordningen, ska kunna följas med avseende på deskriptor 1 Biologisk mångfald och delvis för deskriptor 4 Marina näringsvävar, för främst marina däggdjur, fåglar, fisk och bentiska habitat.

Åtgärden avser förbättra följande delar av ekosystemet och/eller minska följande belastningar:

• fåglar
• fisk
• däggdjur
• livsmiljöer (bentiska och pelagiska)
• näringsvävar.

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för att fyra förvaltningsråd inrättas:

• ett förvaltningsråd för det nationella nätverket av marina skyddade områden och andra rumsliga förvaltningsåtgärder samt
• tre regionala förvaltningsråd för de tre havsområdena Bottniska viken, Egentliga Östersjön och Västerhavet.

Förvaltningsråden ska bestå av representanter från Havs- och vattenmyndigheten (för att representera både fiskförvaltning, havsförvaltning och havsplanering), samordnare vid länsstyrelser samt (i det nationella nätverket) ytterligare berörda myndigheter som definieras i genomförandeplanen av åtgärden.

Det nationella förvaltningsrådets ansvar bör innefatta att:

• säkerställa anpassning och harmonisering av olika system/metodik i de olika bedömningsom-rådena (Västerhavet, Egentliga Östersjön och Bottniska viken) när det gäller rumsligt för-valtning av havsmiljön, som till exempel inrättande och förvaltning av enskilda skyddade områ-den och andra rumsliga förvaltningsåtgärder
• identifiera och koordinera de verktyg som krävs för att bygga och bevara ett sammanhängande nätverk av skyddade områden och andra rumsliga förvaltningsåtgärder
• koordinera nationella myndigheter som är berörda och aktiva inom områdesskydd,
• ta fram och kommunicera behov av resurser för vidare kunskapsutveckling samt lämpligt underlag som kan användas av respektive ingående myndighet inför beslut om budget och regleringsbrev.

De regionala förvaltningsrådens ansvar bör, inom resp. havsområde, innefatta att:

• i de regionala handlingsplanerna för marint områdesskydd sätta upp mål för ekologisk representativitet och funktionalitet,
• följa upp status för måluppfyllelse enligt handlingsplanen för marint områdesskydd,
• prioritera åtgärder för att effektivisera måluppfyllelsen och definiera resursbehov för att uppnå målen.

Till förvaltningsråden kan även en vetenskaplig kommitté för nätverk av marina skyddade områden inrättas, vilken kan ge vetenskapliga underlag för prioritering av åtgärder och aktiviteter samt informera förvaltningen om den senaste forskningen.

Åtgärden påbörjas under 2022 med att de olika förvaltningsråden inrättas. I samband med detta ska också en genomförandeplan för åtgärden utarbetas. Arbetet inom förvaltningsråden skulle kunna genomföras i form av regelbundna årsvisa möten eller flerdagsseminarium. Rådens arbete ska inkludera andra förvaltningsprocesser för havet såsom havsplanering, grön infrastruktur, fiskförvaltning, biogeografisk uppföljning och miljöövervakning. Råden utgörs av ett forum där åtgärder inom områdesskydd följs upp som bidrar till att nå god miljöstatus i havet.

Åtgärden kommer att förstärka samordning nationellt för arbete med områdesskydd, det vill säga att i utpekande av nya skyddade områden tas hänsyn till arternas och habitatens utbredningsområde, att alla relevanta arter och utbredningsområden representeras i tillräckligt grad per havsområde och att status i nätverket förbättras enligt de definierade bevarandemålen.

Vid genomförande av åtgärden kan nedan regelverk aktualiseras:

Förvaltningslag (2017:900) (8 § om samverkan mellan myndigheter)

Havsmiljöförordningen (2010:1341)

Förvaltningslagen stipulerar att myndigheter ska samverka inom sina ansvarsområden. I havsmiljöförordningen (11 §) anges specifikt att Havs- och vattenmyndigheten och de övriga myndigheter under regeringen som ansvarar för frågor som har betydelse för havsmiljön ska samverka för en effektiv havsmiljöförvaltning.

Enligt artikel 13.4 havsmiljödirektivet ska åtgärdsprogrammet omfatta geografiska skyddsåtgärder. Motsvarande saknas i det svenska genomförandet, men åtgärden kan komma att rapporteras under art. 13.4.

Miljöbalken (1998:808)

Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken med mera.

I miljöbalken och områdesskyddsförordningen finns bestämmelser kring inrättande av områdesskydd

• Hav i balans samt levande kust och skärgård
• Ett rikt växt- och djurliv

Basen för arbetet med marint områdesskydd på regional nivå är den nationella handlingsplanen och tillhörande arbetsgrupp med representanter från både Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna. Genom detta arbete har Sverige utökat nätverket av skyddade områden de senaste åren. Dessutom bedriver Sverige ett aktivt arbete med att inrätta fiskereglering i skyddade områden och arbetet med att uppdatera förvaltningsplaner för ett öka effekten av marint områdesskydd för bevarande av marina naturvärden. Sverige deltar också i arbetsgrupper med anknytning till områdesskydd inom både Helcom och Ospar.

Inget system liknande förvaltningsråd finns i dagsläget i Sverige. Arbetsgruppen kopplad till den nationella handlingsplanen har än så länge främst fokuserat på att ta fram principer för inrättande av enskilda områden men inte nödvändigtvis på hur ett sammanhängande nätverk av skyddade områden kan utformas. Därför behövs arbetsgrupper med särskilt syfte att komplettera nätverken av marina skyddade områden utifrån behov kring ekologisk representativitet, konnektivitet och funktionalitet. Därtill kan förvaltningsråd för havsområden (Bottniska viken, Egentliga Östersjön och Västerhavet), bidra till utveckling av nätverk som är större än länens avgränsning.

Västerhavet, Egentliga Östersjön och Bottniska viken.

Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG)

Fågeldirektivet (2009/147/EG)

Vattendirektivet (2000/60/EG)

Grundförordningen ((EU) nr 1380/2013)

Havsplaneringsdirektivet (2014/89/EU)

Samordningsbehovet med dessa direktiv och förordningar kommer att beaktas i bildande av förvaltningsråden.

Ett sammanhängande nätverk av skyddade områden i region Östersjön och delregion Nordsjön kan bara uppnås genom samverkan med angränsande länder. Därför är det viktigt att arbete i förvaltningsråden koordineras med relevanta arbetsgrupper och kommittéer inom både Helcom och Ospar.

Helcom har etablerat ett "MPA management network - MANET" sedan 2019. Nätverket har som uppgift att bidra med expertkunskap avseende förvaltning av marina skyddade områden med syfte att stödja genomförande av internationella överenskommelser och att stimulera partnerskap i regionen. Flera åtgärder i Helcoms aktionsplan för Östersjön, Baltic Sea Action Plan, BSAP, rör förvaltning av marina skyddade områden och ett sammanhängande nätverk (bland annat åtgärd B3, B6).

För uppgifter om kostnader, se kapitlet Samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet. Här redovisas också kostnads-nyttoanalys av åtgärden.

Inrättande och deltagande i råden ska kunna bekostas av åtgärdsanslaget eller ingår i ordinarie arbete med områdesskydd för berörda myndigheter.

Uppföljning av förvaltningsrådens arbete och organisation kommer att ske genom den dokumentation som upprättas från möten och aktiviteter. En utvärdering av organisationen görs under 2027. Effekten av denna åtgärd kommer att följas upp genom lämpliga övervaknings- och uppföljningsprogram som knyter an till åtgärd 27 (inrättande av nya skyddade områden), samt en bedömning av konnektivitet, representativitet och vilka åtgärder som har genomförts i skyddade områden senast 2027. Uppföljning kommer närmare specificeras i åtgärdens genomförandeplan.