Åtgärdsfaktablad 27 - Biologisk mångfald

ÅPH 27 (2015, Modifierad 2021): Havs- och vattenmyndigheten, Länsstyrelsen

Hitta på sidan

Åtgärd

Inrätta nya marina skyddade områden och andra rumsliga skyddsåtgärder i tillräcklig omfattning för att dessa ska stödja att god miljöstatus uppnås.

Åtgärd 27 i Havs- och vattenmyndighetens åtgärdsprogram från 2015 modifieras.

Modifiering av åtgärden innebär:

  • Åtgärden har vidgats för att inkludera arbete med grön infrastruktur och ekosystembaserad havsförvaltning samt inkluderar ytterligare aktiviteter för att uppnå ett högre arealmål om detta beslutas i en snar framtid.
    • Ytterligare rumsliga förvaltningsåtgärder föreslås under genomförande för att inkludera andra förvaltningsprocesser (till exempel fiskförvaltning och havsplanering):
    • Biotopskyddsområden
    • Fredningsområden eller liknande fiskvårdsområden
  • Relevant vägledning tas fram för tillsyn och prövning i områden där särskild hänsyn till höga naturvärden ska tas vid nyetablering av verksamheter (utpekade n-områden i havsplanering)
  • Uppföljningen av åtgärden kopplas tydligare till bedömning av god miljöstatus enligt havsmiljöförordningen.

Motivering

Bedömningen av miljötillståndet 2018 visar att god miljöstatus fortfarande inte uppnås för en rad olika ekosystemkomponenter, till exempel marina däggdjur, fåglar, fisk och bentiska habitat. Marina skyddade områden och andra rumsliga förvaltningsåtgärder kan fungera som en bas för arter och habitat och en ytterligare förstärkning av områdesskydd kan därmed bidra till att god miljöstatus nås i havsmiljön.

Denna förstärkning innebär att både utöka arealen av skyddade områden enligt de nationella arealmålen men även att intensifiera arbetet med att införa effektiva områdesspecifika förvaltningsåtgärder i de skyddade områdena och rumsliga förvaltningsåtgärder utanför. Åtgärden ska dessutom bidra till ett sammanhängande nätverk av skyddade områden och målsättningar inom grön infrastruktur, vilket kräver nationell och internationell samordning i svenska havsområden.

Koppling till miljökvalitetsnorm med indikator eller deskriptor för god miljöstatus

Geografiska skyddsåtgärder och rumsliga förvaltningsåtgärder syftar till att miljökvalitetsnormerna nedan ska kunna följas. Se HVMFS 2012:18.

Miljökvalitetsnorm C.3

Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas av fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deras långsiktiga hållbarhet

Indikatorer:

Miljökvalitetsnorm C.4

Förekomst, artsammansättning och storleksfördelning hos fisksamhället ska möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls.

Indikatorer:

Miljökvalitetsnorm D.1

Den av mänsklig verksamhet opåverkade havsbottenarealen ska ha en omfattning som ger förutsättningar för att upprätthålla bottnarnas struktur och funktion för respektive livsmiljötyp.

Indikatorer:

Miljökvalitetsnorm D.2

Arealen av biogena substrat ska bibehållas eller öka.

Indikatorer saknas.

Åtgärden bidrar också till att den övergripande normen god miljöstatus ska kunna följas med avseende på deskriptor 1 Biologisk mångfald och delvis för deskriptor 4 Marina näringsvävar, för främst marina däggdjur, fåglar, fisk och bentiska habitat.

Miljökvalitetsnormerna D.1 och D.2 tillämpas inte i kustvatten enligt 8 § i HVMFS 2012:18 eftersom aspekter inom dessa bedömts överlappa med hydromorfologiska aspekter i vattenförvaltningens miljökvalitetsnormer för ekologisk status i kustvattenförekomster.

Åtgärdens koppling till komponent som beskriver god miljöstatus

Åtgärden avser att förbättra följande delar av ekosystemet och/eller minska följande belastningar:

  • arter (fiskar, fåglar, däggdjur)
  • livsmiljöer(pelagiska och bentiska)
  • näringsvävar
  • uttag av vilda arter
  • fysisk störning av havsbottnen
  • förlust av havsbotten
  • undervattensbuller

Genomförande

Länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten har det övergripande ansvaret för åtgärden. Vägledning från Havs- och vattenmyndigheten behövs för vissa delmoment, som till exempel specifika förvaltningsåtgärder. Länsstyrelserna samarbetar med kommunerna, som också har möjlighet att inrätta marint områdesskydd.

Länsstyrelsernas och kommunernas inrättande av nya marina skyddade områden ska göras med stöd av den nationella handlingsplanen för marint områdesskydd. Detta för att säkerställa att nya områden kompletterar befintliga, samt bidrar till ett koherent nätverk av områdesskydd. Länsstyrelser och kommuner kommer därmed att inrätta marina skyddade områden med stöd av den nationella handlingsplanen för marint områdesskydd. För andra rumsliga förvaltningsåtgärder som fiskevårdsområden eller havsplanering, ansvarar Havs- och vattenmyndigheten.

I åtgärden ingår följande aktiviteter:

  • Att inrätta nya skyddade områden enligt nationella handlingsplanen för områdesskydd och i ett internationellt perspektiv Helcom/Ospar Marine Protected areas.
  • Att vidta nödvändiga bevarandeåtgärder för att nå bevarandemålen i de marina skyddade områdena. Exempel på detta är att införa fiskeregleringar i marina skyddade områden, både med stöd av nationell fiskereglering och i enlighet med EU:s gemensamma fiskeripolitik.
  • Där det anses nödvändigt ska biotopskyddsområden inrättas i marin miljö. Vid behov ska Havs- och vattenmyndigheten ta fram en vägledning för att underlätta inrättande av biotopskyddsområden och vid behov ta fram ett förslag på uppdaterad lista med skyddsvärda biotoper i områdesskyddsförordningen och presentera för regeringen.
  • Förstärkning av aktiv förvaltning av belastningar utanför skyddade områden där det anses nödvändigt, till exempel inom fiskförvaltning med frednings- och fiskefria områden (ÅPH 4-6), inom havsplanering och relevant vägledning för tillsyn och prövning i områden där särskild hänsyn till höga naturvärden ska tas vid nyetablering av verksamheter (n-områden), möjligt utökning av strandskyddet.

Införande av zonering av skyddade områden, så att strikt skyddade områden bildas som är fria från direkt mänskligt påverkan (fysisk störning och förlust, buller och så vidare). Inrättande av nya skyddsområden är ett långsiktigt arbete som pågår längre än till 2027. I samband med att åtgärden modifieras för det uppdaterade åtgärdsprogrammet ska en genomförandeplan för åtgärdens utarbetas.

Förväntad effekt av åtgärden

Ett sammanhängande nätverk av skyddade områden kommer att säkerställa att viktiga ekosystemtjänster, arter och livsmiljöer bevaras. Dessa områden kan även fungera som tillflyktsort för att öka ekosystemets motståndskraft mot storskaliga förändringar som klimatförändringar och övergödning. Till exempel kan områdesskydd bidra till att uppväxtområden för fisk bevaras som i sin tur bidrar till att lekbiomassan ökar eller bibehålls för kommersiellt nyttjande och andra fiskarter (C.3). Dock ska skyddade områden inte kopplas bara till fiskarter utan ska bidra till att bevara livsmiljöer för hotade djur- och växtarter i allmänhet.

Lagstiftning/regelverk

Vid genomförande av åtgärden kan nedan regelverk aktualiseras:

Förvaltningslag (2017:900) (8 § om samverkan mellan myndigheter)

Förvaltningslagen stipulerar att myndigheter ska samverka inom sina ansvarsområden.

Enligt artikel 13.4 havsmiljödirektivet ska åtgärdsprogrammet omfatta geografiska skyddsåtgärder. Motsvarande saknas i det svenska genomförandet, men åtgärden kan komma att rapporteras under art. 13.4.

Miljöbalken (1998:808)

Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken med mera.

Fiskelagen (1993:787)

Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen

Sjötrafikförordning (1986:300)

Bakgrund och nuläge

Genom arbete inom den nationella handlingsplanen för regionalt områdesskydd har Sverige intensifierat arbetet med områdesskydd. Detta resulterade att nuvarande arealmål på 10 % uppnås både i Västerhavet (31,2 %) och Östersjön (15,9 %). I Bottniska viken återstår däremot fortfarande behovet att skydda ytterligare områden för att uppnå arealmålen.

HaV samordnar och utvecklar arbetet med områdesskydd av marina miljöer genom att utveckla vägledning för marina skyddade områden inklusive områdesskyddets betydelse för samhällets motståndskraft i ett förändrat klimat. Dessutom bedriver Sverige ett aktivt arbete med att inrätta fiskereglering i skyddade områden och att uppdatera förvaltningsplaner för skyddade områden för att öka effekten av marint områdesskydd med avseende på bevarande av marina naturvärden. Under 2019 har det lett till att länsstyrelserna bildat åtta nya marina naturreservat och arbete pågår hos länsstyrelserna för att skydda ytterligare cirka 50 områden.

I samarbete med SLU Aqua har en kunskapssammanställning om konnektivitet kopplat till marint områdesskydd i svenska vatten slutförts och redovisats under 2019. Rapporten kommer fungera som värdefullt underlag till utformning av en guide med riktlinjer för hur ett sammanhängande nätverk av skyddade områden kan utformas. För att kunna inrätta nya skyddade områden behövs noggrann kartering av havsbotten samt verktyg för att identifiera naturvärden.

Genom en intensifierad kartering de senaste åren och utveckling av metoder för rumslig, anpassningsbar och integrerande ekosystembaserad naturvärdesbedömning (MOSAIC) har förutsättningar för planering av nya områden avsevärt förbättrats. Dessutom arbetar Artdatabanken med att ta fram ett system för att följa upp effekten av inrättandet av, och tillståndet i, skyddade områden på ett samordnat sätt inom Sverige.

Geografisk omfattning

Nordsjön och Östersjön, kustzonen.

Koordinering med EU:s regelverk

Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG)

Fågeldirektivet (2009/147/EG)

Vattendirektivet (2000/60/EG)

Grundförordningen ((EU) nr 1380/2013)

I den så kallade grundförordningen anges hur regionalt samarbete om bevarandeåtgärder (regionalisering) ska genomföras. För tillämpning av åtgärder i områden där utländska fartyg har ett förvaltningsintresse krävs ett regionaliseringsförfarande inom ramen för grundförordningen.

Havsplaneringsdirektivet (2014/89/EU)

Regional koordinering

Det finns kopplingar till såväl Ospar som Helcom eftersom flera av de nya marina skyddade områdena skulle kunna ingå i de regionala havskonventionernas nätverk av marina skyddade områden. Om ett fungerade nätverk av skyddade områden ska etableras och underhållas i både Östersjön och Nordsjön måste ett samarbete kring dessa frågor ske internationellt. Inom Ospar och Helcom är Sverige aktiv bland annat i de arbetsgrupper som arbetar med områdesskydd och ska fortsätta att ha en hög ambitionsnivå i dessa frågor internationellt.

Åtgärden kopplar direkt till Helcom rekommendation 35/1 för marina skyddade områden, åtgärder i Helcom Baltic Sea Action plan (bland annat åtgärd B1), samt Ospars arbete med listan över hotade arter och habitat.

Liknande åtgärdsarbete planeras också inom ramen för Finlands åtgärdsprogram för havsmiljön. Bilateralt samarbete med Finland i genomförandet av åtgärderna kommer undersökas där så är relevant.

Kostnad och finansiering

För uppgifter om kostnader, se kapitlet Samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet. Här redovisas också kostnads-nyttoanalys av åtgärden.

Åtgärden ska kunna bekostas av åtgärdsanslaget.

Uppföljning av åtgärdens effekter

Åtgärden kommer att följas upp utifrån nationellt antagna arealmål för skyddade områden. Denna uppföljning kan ske årligen. Dessutom måste effekten av nätverket av skyddade områden utvärderas regelbundet på lämpligt geografiskt skala. Detta ska ske med hjälp av bevarandemålen och lämpliga målindikatorer som möjliggör att bedöma effekten på ekosystemkomponenter som ingår i kommande bedömningar av miljötillståndet enligt havsmiljöförordningen.