Åtgärdsfaktablad 12 - Övergödning (Tillförsel av näringsämnen)

Genom att stimulera vattenbruk som inte innebär en nettobelastning i havsområden som inte uppnå god status förväntas en förbättring av näringsförhållanden och relaterade biologiska förhållanden.

A.1 (HVMFS 2012:18, bilaga 3)

Jordbruksverket har det övergripande ansvaret för åtgärden.

Åtgärden innebär att man utvecklar och tillämpar styrmedel.

Stimulansen innebär ett befintligt ekonomiskt styrmedel genom stöd till åtgärder inom det svenska Havs- och fiskeriprogrammet samt ett informativt styrmedel när det gäller tekniker för ingen nettobelastning. Styrmedlet i denna åtgärd blir både informativt och ekonomiskt.

Åtgärden påbörjades 2016. Åtgärden fortsätter genomföras i det uppdaterade åtgärdsprogrammet 2022-2027.

Vid genomförande av åtgärden kan nedan regelverk aktualiseras:

Fiskelag (1993:787)

Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen

Miljöbalk (1998:808). Här finns det bland annat finns regler om strandskyddsdispens.

Förordning (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar

Miljötillsynsförordning (2011:13)

Miljöprövningsförordning (2013:251)

Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken,

Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2021:13) om registrering, godkännande, spårbarhet, förflyttning, införsel samt export med avseende på djurhälsa

• Ingen övergödning
• Hav i balans samt levande kust och skärgård

Havsbaserad fiskodling i svenska kustvatten kan innebära en nettobelastning av näringsämnen på den marina miljön. Till Helcom rapporterades 2005 utsläpp från 22 fiskodlingar i havet med 11 ton fosfor och 84 ton kväve . Jonsson och Alanära (2000) uppskattade att detta beror på en miljöbelastning av 6,4 kg fosfor och 55 kg kväve per ton odlad fisk (i kassodlingar)

Odlingstekniker som innebär ett nettobidrag av näringsämnen försvårar arbetet med att följa beslutade miljökvalitetsnormer. Det finns olika sätt att minimera eller helt undvika denna nettobelastning, till exempel genom stängda kassar, genom kompensationsodling (att odla alger eller skaldjur som tar upp samma mängd näringsämnen som fiskodlingen släpper ut) eller genom att förlägga odlingar till land.

Åtgärden relaterar till målen i Jordbruksverkets strategi Svenskt vattenbruk – en grön näring på blå åkrar.

Östersjön och Nordsjön

De flesta fiskodlingar finns i söt- och kustvatten så åtgärden skulle bidra positivt till att uppnå målen i vattendirektivet (2000/60/EG) också.

Åtgärden är kopplad till utsläppsmål inom Helcom och Ospar.

Havsbaserade kassodlingar för fisk har flera utmaningar: inte minst slamhantering för att minska utsläpp av näringsämnen, organiska material och andra kemikalier. Påverkan på lokala bottensediment, syredynamik och bottenfaunan är också väldokumenterad.

Risk för negativa miljöaspekter behöver beaktas i genomförandet av åtgärden och utredas för varje enskilt projekt, där man även behöver beakta potentiella gränsöverskridande effekter på andra länder och behov av samråd bland annat enligt Esbokonventionens protokoll och 6 kap. 13 § miljöbalken.

Genom att stimulera vattenbruk som inte innebär en nettobelastning i havsområden som inte uppnå god miljöstatus förväntas en förbättring av näringsförhållanden och relaterade biologiska förhållanden. Att utveckla vattenbruk utan nettobelastning skulle också kunna innebära att vattenbruk etableras i områden som tidigare varit olämpliga. En utveckling av hållbart vattenbruk kan ha en positiv påverkan på socioekonomiska faktorer, främst i landsbygd/glesbygd.

Kostnads-nyttoanalys och kostnadseffektivitet har analyserats, se kapitlet Samhällsekonomiska konsekvenser av åtgärdsprogrammet i Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:30, God havsmiljö 2020. Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 4: Åtgärdsprogram för havsmiljön.