Ingen övergödning
”Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.”
Så definieras det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Därtill har regeringen beslutat om följande fyra preciseringar:
- Påverkan på havet: Den svenska och den sammanlagda tillförseln av kväveföreningar och fosforföreningar till Sveriges omgivande hav underskrider den maximala belastning som fastställs inom ramen för internationella överenskommelser.
- Påverkan på landmiljön: Atmosfäriskt nedfall och brukande av mark inte leder till att ekosystemen uppvisar några väsentliga långsiktiga skadliga effekter av övergödande ämnen i någon del av Sverige.
- Tillstånd i sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten: Sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten uppnår minst god status för näringsämnen enligt förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön.
- Tillstånd i havet: Havet har minst god miljöstatus med avseende på övergödning enligt havsmiljöförordningen (2010:1341).
Därför behöver vi målet
Övergödning orsakas av allt för höga halter av kväve och fosfor i mark eller vatten. Det är idag ett stort miljöproblem i Sverige, och kan förekomma både i sjöar, vattendrag, kust och hav. Problemen är särskilt stora i de centrala delarna av Östersjön. En konsekvens av övergödningen är bland annat algblomningar, försämrade syrgasförhållanden i vattnet och bottendöd. Även landmiljön kan drabbas av övergödning, vilket får växtligheten att förändras och arter som är anpassade till näringsfattiga miljöer trängs undan.
Källor till övergödning är utsläpp av näringsämnen från bland annat jordbruk, avloppsvatten och industri samt nedfall av luftburna kväveföreningar som kommer från exempelvis vägtrafik och sjöfart. Övergödning finns i hela landet, men problemen är störst i södra Sverige där det finns mer jordbruksmark och en större befolkningsmängd.
Detta görs idag
Det pågår mycket arbete för att minska problemen med övergödning. Vissa åtgärder genomförs till följd av lagstiftning, till exempel sådant som rör hantering av gödsel inom jordbruket eller rening av avloppsvatten. Där är prövning och tillsyn viktiga verktyg för att se till att åtgärderna genomförs. De åtgärder som inte är en följd av lagkrav genomförs till stor del med hjälp av statlig medfinansiering, främst via havs- och vattenmiljöanslagets medel för lokala vattenvårdsprojekt (LOVA) och den strategiska planens miljöersättningar och investeringsstöd för jordbruket. Exempel på fysiska åtgärder som genomförs är anläggande av våtmarker och skyddszoner, odling av fånggrödor och åtgärder för att minska ammoniakförluster. I de svenska åtgärdsprogrammen inom vattenförvaltningen och havsmiljöförvaltningen samlas åtgärder mot övergödning som behöver genomföras.
Utsläpp av näringsämnen från andra länder bidrar också till övergödning i Sverige, framförallt i våra omgivande hav. Det räcker därför inte att åtgärder genomförs i Sverige, utan internationellt samarbete är nödvändigt. Viktiga exempel på detta är de regionala havsmiljökonventionerna Helcom och Ospar, samt arbete på EU-nivå med ett antal direktiv som på olika sätt berör utsläpp av övergödande ämnen.
Tillståndet i miljön
Trots att mycket åtgärder har genomförts är övergödning fortfarande ett problem, framförallt i havet. Av utsjöbassängerna är det bara Skagerrak som är fri från övergödning. Situationen är sämst i de centrala delarna av Östersjön.
De svenska utsläppen av kväve och fosfor var som störst på 1980-talet. Sedan dess har utsläppen minskat kraftigt, framförallt genom åtgärder för avloppsrening. De totala utsläppen från alla länder runt Östersjön har också minskat. Trots det har inte miljötillståndet i Östersjön förbättrats i någon större utsträckning. Koncentrationerna av näringsämnen har inte minskat, utbredningen av syrefattiga och syrefria bottnar är omfattande och likaså blomningarna av cyanobakterier. Att koncentrationerna av näringsämnen inte minskat trots att tillförseln gjort det beror sannolikt på så kallad internbelastning, där den fosfor som under en lång period tillförts havet från land och lagrats i bottensedimentet nu återförs till vattnet när bottnarna blir syrefria.
Modelleringar visar dock att miljötillståndet i Östersjön hade varit sämre än idag om inga åtgärder för att minska näringsämnestillförseln hade gjorts. Utan åtgärder som minskat tillförseln hade koncentrationerna av näringsämnen varit högre, det hade varit mer algblomningar och större utbredning av syrefattiga och syrefria bottnar. Det visar att de åtgärder som genomförts har haft effekt på övergödningstillståndet i havet, men vi måste fortsätta genomföra åtgärder för att se en storskalig förbättring i miljötillstånd.
De senaste åren har den minskning som tidigare setts i tillförsel av kväve och fosfor till havet från Sverige stannat av. I vissa fall har tillförseln börjat öka igen, till exempel tillförseln av kväve till Egentliga Östersjön. Orsaker till detta behöver utredas vidare, men det tyder på en negativ utveckling. För det atmosfäriska nedfallet av kväve syns däremot en positiv trend för hela landet, där både utsläpp av kväve till luft och det resulterande kvävenedfallet fortsätter att minska.
Mer information om miljötillståndet för Ingen övergödning presenteras i indikatorer på sverigesmiljomal.se.
Så når vi målet
För att öka möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet behöver vi öka ambitionen och genomförandetakten i åtgärdsarbetet. Det tar tid innan genomförda åtgärder leder till ett förbättrat miljötillstånd, och det är därför viktigt att fortsätta åtgärdsarbetet trots att vi inte ser storskaliga förbättringar ännu.
Många viktiga åtgärder för att minska övergödningen genomförs, men det finns också målkonflikter med exempelvis livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion som försvårar att nå målet. Många åtgärder mot övergödning behöver genomföras inom jordbruket, och det är därför viktigt med tydliga politiska prioriteringar mellan olika samhällsmål. Den statliga åtgärdsfinansieringen för genomförandet av övergödningsåtgärder behöver vara tillräcklig, långsiktig och förutsägbar för att åtgärdsarbetet ska kunna planeras effektivt av markägare, verksamhetsutövare, entreprenörer och myndigheter.
För att kunna följa utvecklingen framöver och verifiera om genomförda åtgärder leder till ett förbättrat övergödningstillstånd i vattenmiljöerna är det avgörande att tillräckligt med resurser avsätts till miljöövervakning.
Läs mer om HaV:s årliga uppföljning av målet och den fördjupade utvärderingen av målet.
Läs mer om de bidrag, utlysningar och anslag som ska leda till en bättre förvaltning av våra vatten.
