Årlig uppföljning av miljömålen

Bedömningen för målen är fortfarande att de inte kommer att nås med beslutade eller planerade styrmedel. Utvecklingen bedöms som neutral då motstående trender i havs- och sötvattensmiljöerna tar ut varandra.

Utmaningar och insatser för vattenmiljön

För sjöar och vattendrag utgör fysisk påverkan, miljögifter, övergödning, exploatering i strandzonen och klimatförändringar stora utmaningar.

Pausen av arbetet med att förse vattenkraften med moderna miljövillkor har förlängts flera gånger. Fysisk påverkan är den främsta anledningen att vattendrag inte uppnår god status och vattenkraften står för en stor del av påverkan, bland annat genom att vattenkraftverk utgör vandringshinder och påtagligt påverkar vattenflöden. En förskjutning av tidplanen för omprövningarna minskar möjligheten att nå miljökvalitetsmålet till 2030.

Invasiva arter är ett allt större hot mot sjöar och vattendrag, och mycket arbete läggs ned för att förhindra etablering, minska spridning och utrota utpekade arter. Det behövs också minskad exploatering och fragmentering av strandzonen, kulturmiljöer behöver beaktas mer vid åtgärder vid vatten och uppföljning av åtgärder behöver stärkas för att utvecklingen i miljön ska vända.

Fortsatt behov av åtgärder i havsmiljön

De stora utmaningarna i havsmiljön är fortfarande för stor tillförsel av näringsämnen och farliga ämnen samt fiske av vissa arter. Andra problem är förekomst av marint skräp, främmande arter samt att känsliga livs- och kulturmiljöer påverkas eller förstörs genom exploatering och fragmentering. Återhämtningstiden i havet är lång och alla de insatser som är viktiga för att nå miljökvalitetsmålet kommer ta lång tid att genomföra.

Åtgärdsprogrammen enligt vattenförvaltningsförordningen och havsmiljöförordningen är betydelsefulla för en positiv utveckling av havsmiljön. Åtgärdsprogrammet för havsmiljön uppdaterades med nya åtgärder under 2021. Under 2024 har Havs- och vattenmyndigheten för tredje gången beslutat en uppdaterad bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys enligt havsmiljöförordningen..

Att den gemensamma fiskeripolitiken genomförs och ser till hela ekosystemet förbättrar möjligheterna för ett långsiktigt hållbart fiske. Havsplaneringsförordningen är central för ett hållbart nyttjande av havsområden, genom havsplanerna.

Sverige har nått målet om skydd av minst tio procent av de marina områdena, och satsningar fortsätter för att de skyddade områdena även ska utgöra ett ekologiskt representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk. Ett fortsatt arbete med skydd av natur- och kulturvärden är av stor vikt. Dessutom behöver Sverige fortsatt verka för ett ambitiöst miljöarbete inom EU och de regionala havsmiljökonventionerna Ospar och Helcom.

Övergödning är ett fortsatt stort problem

Belastningen av näringsämnen minskar till en del havsbassänger men övergödning är fortfarande ett stort problem, framförallt i kust och hav. Särskilt svår är övergödningsproblematiken i Östersjön.

Utbredningen av syrefria bottnar är fortsatt stor och leder till internbelastning, där fosfor i havsbottnens sediment frisätts till vattnet. Detta har blivit en betydande fosforkälla. I delar av landet är kvävebelastningen från luften över den kritiska gränsen för vegetationsförändringar och kväveläckage från skogsmark.

Finansiering av åtgärder via strategiska planens miljöersättningar och investeringsstöd för jordbruket och lokala vattenvårdsprojekt (LOVA) är viktig för att minska övergödningen.

Utsläppen behöver minska ytterligare för att vi ska närma oss målen. Dessutom är återhämtningstiden lång, vilket gör att det tar tid innan man ser förbättringar i miljötillståndet.

Läs mer om respektive miljökvalitetsmål:

• Hav i balans samt levande kust och skärgård
• Ingen övergödning
• Levande sjöar och vattendrag