Hur mår sill/strömmingsbestånden generellt i Östersjön?

Data om sill/strömmingsbestånden i Östersjön kommer årligen från det internationella forskningsorganet Ices. Sill/strömming i Östersjön förvaltas inom fyra olika förvaltningsområden.

Sill/strömming är den vanligaste arten i Östersjön följd av skarpsill.

Enligt de beståndsuppskattningar som görs årligen är bestånden i Bottniska viken och Egentliga Östersjön ungefär lika stora. Storleken på bestånden ligger långt ifrån toppnoteringarna för 30-50 år sedan, men det finns ändå fortfarande mycket sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken. Storleken på sill/strömming i Egentliga Östersjön ligger dock nära gränsen för vilken sannolikheten att beståndets förmåga att producera ungfisk minskar. Fisketrycket är högre än vad som antas vara långsiktigt hållbart. Därför sänks fiskemöjligheterna på sill/strömming i detta område avsevärt under 2022.

Att många kustfiskare och fritidsfiskare märkt att fångsterna minskat kraftigt de senaste åren beror främst på att de riktar sitt fiske mot större strömming. Både antalet av stor sill/strömming och medelvikten på sillen/strömmingen har minskat under senare tid, även om det fortfarande finns mycket sill/strömming i havet.

Bestånden i Rigabukten och i västra Östersjön är mycket mindre än bestånden i Bottniska viken och Egentliga Östersjön. Storleken på det västra sillbeståndet är på en rekordlåg nivå sedan början på 1990 talet. Sedan 2007 har den varit under nivåer där man kan anta att rekryteringen är negativt påverkad. Beståndets rekrytering av ungfisk har varit svag sedan mitten på 2000-talet och har minskat de senaste fem åren.

Gemensamt för alla sill/strömmingsbestånden i de olika förvaltningsområdena är att de i sin tur består av ett antal lokala lekbestånd, inklusive de som leker på våren och de som leker på hösten. Dagens förvaltning tar inte hänsyn till sådana lokala variationer. Ett högt fisketryck lokalt kan riskera att minska förekomsten av lokala bestånd. Kunskapen om gränserna mellan dessa lekbestånd är dock oklara, liksom omfattningen på förflyttningen av individer mellan dessa. Det påverkar sannolikt kvaliteten på det vetenskapliga rådet. Hur minskningen av stor strömming på kusten kan kopplas till fiskets mönster och beståndens uppdelningar i separata eller blandade lekkomponenter är ännu oklart. Forskning pågår för att förbättra kunskapen om lokala bestånd och fördelningen av individer från olika komponenter i fiskets fångster.

Sälen tar mindre strömming än fisket, men sälarna äter i stället mycket selektivt de stora strömmingarna. Beståndet av gråsäl har vuxit kraftigt de senaste årtiondena och den relativa påverkan från sälen har därmed ökat kontinuerligt.

Publicerad: 2021-12-21
Sidansvarig: Webbredaktion