Hur mår sill/strömmingsbestånden generellt i Östersjön?

Sill/strömming är den vanligaste arten i Östersjön följd av skarpsill. Data om sill/strömmingsbestånden i Östersjön kommer varje år från det internationella forskningsrådet Ices. Sill/strömming i Östersjön förvaltas genemsamt inom EU i fyra förvaltningsområden: Bottniska viken, Egentliga Östersjön, Rigabukten och Västra Östersjön.

Gott om sill/strömming i två områden, men de är små

Bestånden av sill/ strömming i Bottniska viken och Egentliga Östersjön är ungefär lika stora. Storleken på bestånden ligger långt ifrån toppnoteringarna för 30-50 år sedan, men det finns ändå fortfarande mycket sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken. Storleken på sill/strömming i Egentliga Östersjön ligger dock nära gränsen för att beståndets förmåga att producera ungfisk sannolikt minskar. Fisketrycket är högre än vad ICES menar är hållbart på lång sikt. Därför rekommenderar ICES att fiskekvoterna för sill/strömming minskas avsevärt i detta område under 2024.

Att många kustfiskare och fritidsfiskare märkt att fångsterna minskat kraftigt de senaste åren beror främst på att de fiskar efter större strömming. Både mängden stor sill/strömming och medelvikten på sillen/strömmingen har minskat under senare tid, även om det fortfarande finns mycket sill/strömming i havet.

Låg nivå i västra Östersjön

Bestånden i Rigabukten och i västra Östersjön är mycket mindre än bestånden i Bottniska viken och Egentliga Östersjön. Storleken på det västra sillbeståndet är på en rekordlåg nivå sedan början på 1990-talet. Sedan 2007 har den varit på sådana nivåer att rekryteringen (produktionen av yngel) är negativt påverkad. Beståndets rekrytering av ungfisk har varit svag sedan mitten på 2000-talet och har minskat de senaste fem åren.

Olika lekbestånd

Alla sill/strömmingsbestånden i de olika förvaltningsområdena består i sin tur av ett antal lokala lekbestånd, där några leker på våren och andra på hösten. Dagens förvaltning tar inte hänsyn till sådana lokala variationer. Ett högt fisketryck lokalt kan riskera att minska lokala bestånd. Kunskapen om gränserna mellan dessa lekbestånd är dock oklara, liksom hur individer förflyttar sig mellan lekbestånden. Den här bristen på kunskap påverkar troligen kvaliteten på det vetenskapliga rådet. Det är oklart hur minskningen av stor strömming på kusten kan kopplas till fiskets mönster och beståndens uppdelningar i separata eller blandade lekbestånd. Forskning pågår för att förbättra kunskapen om lokala bestånd och fördelningen av individer från olika bestånd och delbeståndi fiskets fångster.

Säl

Sälen tar en mindre volym sill/strömming än fisket, men sälarna äter framförallt de stora strömmingarna. Beståndet av gråsäl har vuxit kraftigt de senaste årtiondena och den relativa påverkan från sälen har därmed ökat . I vissa områden har sälarnas späcklager minskat, vilket tyder på att det är brist på föda.