Nya och reviderade föreskrifter om ytvatten
Nya föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten samt reviderade föreskrifter om kartläggning och analys av ytvatten.
Havs- och vattenmyndigheten har gjort en grundlig översyn och nu tagit beslut om nya respektive reviderade föreskrifter om klassificering och normsättning av ytvatten (HVMFS 2019:25), tidigare HVMFS 2013:19, samt kartläggning och analys (HVMFS 2017:20). Föreskrifterna (HVMFS 2015:26) om övervakning av ytvatten samt föreskrifter och allmänna råd (HVMFS 2015:34) om förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för ytvatten enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660) har även reviderats men endast redaktionellt.
Förslag på nya och reviderade föreskrifter skickades ut på extern remiss till över 400 remissinstanser under maj till september 2019. Yttranden om remissens innehåll lämnades från drygt 100 instanser. De synpunkter som inkommit har beaktats och lett till justeringar jämfört med det ursprungliga föreskriftsförslaget. Remissammanfattning och bemötande
Pdf, 256.4 kB. och samtliga remissvar återfinns här.
De nya och reviderade föreskrifterna träder i kraft den 1 januari 2020. Du hittar föreskrifterna på sidan Nya föreskrifter.
Vägledningar till bilaga 1–5 HVMFS 2019:25 gäller från och med detta datum och kommer att uppdateras under år 2020 vid behov. Du hittar vägledningarna på sidan Bedömningsgrunder för ytvattenförekomster.
Anledningen till ändringarna
En viktig del i översynen har varit att utifrån den nya lagstiftningen om vattenmiljö och vattenkraft, som trädde i kraft i januari 2019, föreskriva att vattenmyndigheterna ska förklara en ytvattenförekomst som konstgjord, KV, eller kraftigt modifierad, KMV, samt besluta om undantag om alla förutsättningar för att göra detta är uppfyllda. Havs- och vattenmyndigheten har även sett behov av att i föreskrifterna tydligare beskriva processen för de olika stegen i förklarande av KMV och normsättning inklusive undantag. Dessutom har ett stort antal förtydliganden gjorts i främst föreskrifterna om klassificering och normsättning av ytvatten. De viktigaste förändringarna beskrivs sammanfattningsvis nedan.
De viktigaste förändringarna i de nya och reviderade föreskrifterna
- Föreskrifterna fångar nu upp de förändringar som genomförts i samband med nya författningsändringar inom vattenmiljö och vattenkraft inklusive bestämmelserna i vattenförvaltningsförordningen genom att se till att avvägningarna vid förklarande av KMV och beslut om undantag får genomslag.
- En stor del av de biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska bedömningsgrunder som idag ligger i bilaga 1-5 i HVMFS 2013:19, såsom praktiska beskrivningar, formler för beräkningar, artlistor med mera flyttas över till vägledningar. Dessa vägledningar finns på Havs- och vattenmyndighetens hemsida. Metodhänvisning, gränsvärden, avsnitt som berör särskilda förorenande ämnen samt hur parametrar sammanvägs till kvalitetsfaktorer ligger kvar i föreskriftsform.
- I föreskrifterna ställs ytterligare krav på att dokumentera och redovisa data som rör resultat och bedömningar även på kvalitetsfaktornivå för att öka tydlighet och transparens i vattenmyndighetens överväganden. Syftet är att lyfta fram denna information för olika användare samt underlätta rapportering till EU.
- Föreskrifterna har kompletterats med upplysande bestämmelser om den nationella prövningsplanen för moderna miljövillkor som ska finnas för att säkerställa en helhetssyn med avvägning mellan största möjliga nytta för vattenmiljön och nationell effektiv tillgång på vattenkraftsel (11 kap. 28 § miljöbalken).
- I föreskrifterna finns nu också bestämmelser om skyddade områden för att vattenmyndigheterna enligt kraven i vattenförvaltningsförordningen i normsättningen ska beakta de mål som följer av respektive områdesskydds bestämmelser.
- Mot bakgrund av Weserdomens uttalanden om försämring har det i föreskrifterna vid fastställande av miljökvalitetsnormen förtydligats så att det ska ske så att respektive biologiska, fysikalisk-kemiska eller hydromorfologiska kvalitetsfaktorer inte försämras till en lägre statusklass.
- Genom definitioner och precisering i bestämmelserna har tydligheten i föreskrifterna förstärkts kring expert-, rimlighets-, osäkerhets- och tillförlitlighetsbedömningarna.
