Dammars miljöpåverkan

Den omfördelning av vatten och flödesenergi i tid och rum som dammar ger upphov till leder till förändringar av vattendragets utseende och de biologiska och fysiska förutsättningarna för vatten- och strandlevande organismer.

Hur påverkas miljön av dammar?

Djurliv

Dammar innebär negativa konsekvenser för vattendragens ursprungliga artsammansättning och biologisk mångfald och i det nyskapade lugnvattnet ersätts de strömlevande arterna med sjölevande arter.

Det stora antalet anlagda dammar i svenska vattendrag har på många ställen gjort strömsträckor av hög kvalitet till en bristvara, vilket utgör ett hot för strömlevande organismer specifikt och biologisk mångfald generellt. Artmångfalden i sötvatten är generellt mycket hög i proportion till habitatets areal. Rinnande vatten hyser en hög variation i habitat, morfologi och artrikedom i förhållande till sjöar och dammar.

Största andelen av de rödlistade arter som lever i sötvatten är kopplade till vattendrag där vandringshinder (exempelvis dammar) och vattenreglering är de påverkansfaktorer som hotar dessa arter mest. Fragmentering till följd av dammar gör att strömlevande populationer även påverkas mer av andra stressfaktorer såsom torka, ökade vattentemperaturer, översvämningar och sjukdomar.

Erosion och sediment

Erosionsprocesserna i vattendraget är beroende av berg- och jordarters fördelning och förekomst längs med ett vattendrag. Både anläggande och borttagande av dammar kan påverka erosionen och medföra ökad eller minskad risk för erosion.

Sedimenttransporten i vattendraget påverkar också erosionen. Dammar fungerar som en sedimentfälla på grund av att en större mängd material sedimenterar när vattnets hastighet minskar i dammen. Själva dammanläggningen blir också en fysisk barriär som hindrar transport av material. Den naturliga erosionen i ett vattendrag förändras alltså på grund av dammen.

Näringsämnen och övergödning

Näringsämnen som är knutna till partiklar som sedimenterar fångas i dammar. Detta kan leda till negativa konsekvenser nedströms en damm på grund av minskning av den naturliga transporten av näringsämnen i vattendraget. Om sediment som är bärare av näringsämnen (med förhöjda halter jämfört med de naturliga) och föroreningar fastnar i ett vattenmagasin kan det leda till minskad övergödning nedströms samtidigt som det sker en inlagring av dessa ämnen i dammen.

Översvämningar

Ett vattenmagasin lagrar vattnet tillfälligt och kan därför allmänt sägas dämpa flödesvariationer. Även förekomsten av svämplan och våtmarker i avrinningsområdet har betydelse för förekomsten av flödestoppar och översvämningar.

Mycket få av de dammar som finns i Sverige har kommit till för att aktivt minska översvämningsrisker. Även om en damm, generellt, kan dämpa flödesvariationer måste andra faktorer vägas in i bedömningen av hur mycket en damm kan bidra till att minska risken för översvämningar.

Om en damm är helt fylld eller måste hållas på en konstant nivå så kan dammen inte lagra något ytterligare vatten. Även vattenföringen vid högflödestillfället har betydelse för hur snabbt en damm fylls. I vissa situationer kan en naturlig sjö förlora sin flödesutjämnande effekt till följd av reglering. De flesta dammarna har relativt små skillnader mellan högsta och lägsta nivå (regleringsvolym)vilket betyder att de snabbt fylls vid en högflödessituation.

Publicerad: 2022-11-25
Sidansvarig: Webbredaktion