Kan tillstånd till en anläggning ges i efterhand?

Ja, praxis tillåter att myndigheten kan ge tillstånd i efterhand och det finns inte något juridiskt hinder mot att en verksamhetsutövare ansöker frivilligt om tillstånd för en avloppsanläggning som redan är på plats. Det kan vara viktigt för den enskilde verksamhetsutövaren att få frågan om tillstånd prövad i efterhand. En anledning kan vara frågan om rättskraft. Om man har fått ett tillstånd omfattas det som prövats av rättskraft, det vill säga beslutet gäller mot alla med avseende på de frågor som prövats. Det innebär att den enskilde får ett starkt skydd mot eventuella framtida klagomål på anläggningen exempelvis när det gäller lokalisering, teknik och dimensionering. Myndigheten bör dock vara försiktig och inte ge tillstånd i tveksamma fall då detta kan medföra att framtida ingripanden försvåras.

Det finns ingen skyldighet i miljölagstiftningen att ansöka om tillstånd för en anläggning som saknar tillstånd. Havs- och vattenmyndighetens uppfattning är dock att det torde vara möjligt att förelägga verksamhetsutövaren om att ansöka om tillstånd för verksamheten i efterhand om verksamhetsutövaren har för avsikt att driva anläggningen vidare. Exempel på detta finns avseende vattenverksamheter, se bland annat MÖD M 7763-10, men rättspraxis avseende små avloppsanläggningar saknas.

En tillståndsansökan skulle kunna avse enbart den redan inrättade anläggningen, men också de förbättringar/kompletteringar som verksamhetsutövaren har för avsikt att göra.

En förutsättning för att myndigheten ska kunna ge tillstånd i efterhand är att anläggningen och förhållandena på platsen kan bedömas och att denna bedömning utmynnar i att miljöbalkens krav är uppfyllda. Vid en prövning i efterhand saknas ibland vissa av de uppgifter man normalt har vid en vanlig tillståndsprövning vilket kan göra bedömningen svår. Verksamhetsutövaren har här ett stort ansvar när det gäller att visa att miljöbalkens krav är uppfyllda. Myndigheten har också möjlighet att begära in de uppgifter som behövs. Verksamhetsutövaren ska redovisa att avloppsanläggningen är lämplig för ändamålet och att den renar avloppsvattnet tillfredsställande. I regel krävs någon form av dokumentation från utförandet, entreprenörsrapport eller liknande. Om tillstånd till anläggningen inte kan ges i efterhand på grund av till exempel undermålig teknik, bristfällig dimensionering eller dålig lokalisering kan detta vara motiv för att förbjuda fortsatt utsläpp.

När det blir aktuellt med förbud behöver en bedömning göras av om ett förbud är proportionerligt. Är ett förbud inte proportionerligt kan myndigheten istället välja att meddela föreläggande om drift och underhåll. Även om det finns det behov av mindre förändringar av en sådan anläggning (som alltså inte kan få tillstånd men där förbud inte heller är proportionerligt) så är HaV:s bedömning att det torde vara möjligt att förelägga om detta. Det förutsätter att ändringarna inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt 13 och 14 §§ FMH.

En verksamhetsutövare ska inte ha någon fördel av att ha anlagt en anläggning utan ha sökt tillstånd. Mark- och miljööverdomstolen har i ett överklagat mål (M 9983-04) uttalat att det inte ska tas med i bedömningen att anläggningen redan existerar. I domen från MÖD ansågs lösningen inte lämplig och tillstånd gavs därför inte. Läs mer i vägledningen för tillsyn i avsnitt Små avloppsanläggningar inrättade utan tillstånd.

Publicerad: 2017-01-30
Uppdaterad: 2022-11-01
Sidansvarig: Webbredaktion