Valfångstkonventionen - Reglering av valfångst

Förvaltning och skydd

Idag jobbar valfångstkommissionen även med skyddsområden, skydd av vissa arter och populationer, stängning av fångst under vissa perioder, åtgärder för att skydda valar mot störningar som vid parning och amning, djuretiska frågor vid avlivning samt koordinering av vissa forskningsinsatser för förvaltningen.

Även andra arbetsområden har utvecklats som att ge råd vid förvaltning och fångst av småvalar (delfiner och tumlare) som kustnationer och randstater ansvarar för. Kommissionen uppmuntrar och stödjer även forskning på valar och deras habitat samt miljöforskning som bidrar med kunskap om miljöpåverkan från mänskliga aktiviteter.

Varför finns konventionen?

Under 1800-talets utvecklades en omfattande kommersiell valfångst i flera havsområden. Flera populationer decimerades kraftigt, vilket ledde till att valfångstflottorna började jaga i nya områden och efter andra arter. Under 1900-talet, speciellt från och med 1930-talet, orsakade den omfattande kommersiella valfångsten en överexploatering för de stora valarna (bardvalar och kaskelot). Det orsakade en mycket kraftig decimering av flera populationer samt utrotning av åtminstone en population.

När valfångsten började på nytt efter andra världskriget ville man därför undvika att detta upprepades. Olika valarter behövde skydd så att fångsten inte skulle leda till att de utrotades. Det behövdes ett internationellt avtal för att skydda de stora valarna (blåval, sillval, vikval, sejval, knölval, Bryde's val, grönlandsval, nordkapare, sydkapare och kaskelott) samtidigt som man skapade förutsättningar för en ordnad utveckling av valfångstindustrin.

Valfångstkonventionen bildas

Valfångstkonventionen om att förvalta och bevara världens bestånd av stora valar undertecknades 1946 och trädde i kraft året efter. Bevarandet ska bland annat ske genom att reglera fångsten av stora valar. Till konventionen hör ett ändringsprotokoll om valfångst från helikopter eller annat flyg som trädde i kraft 1957.

På grund av den kommersiella valfångstens kraftiga överexploatering påbörjades en ny förvaltningspolicy 1975. Målet var att bestånden skulle bli stabila samtidigt som man långsiktigt skulle kunna jaga. Men de flesta bestånd visade inga tecken på tillräckligt bra återhämtning.

Förbud för kommersiell valfångst

Utifrån den vetenskapliga kommittéens rekommendationer beslutade Valfångstkommissionen att all kommersiell valfångst skulle upphöra. Detta fångstmoratorium inrättades 1985/1986. Sedan dess är ingen kommersiell valfångst tillåten av de stora valarna inom konventionen.

Det finns ett fåtal undantag från fångstförbudet för några ursprungsbefolkningar; på Grönland för sillval och vikval, i Sibirien för gråval, på Saint Vincent och Grenadinerna för knölval samt i Alaska för nordkapare och i Washington för gråval.