Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Artskydd Avtal Internationellt arbete

Skydd och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd

I syfte att motverka överutnyttjande av gränsöverskridande fiskbestånd finns ett särskilt avtal under havsrättskonventionen - Avtalet om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande bestånd.

Avtalets namn
  1. Avtalet om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd.
  2. Agreement for the implementation of the provisions of the United Nations Convention on the Law of the Sea of 10 December 1982 relating to the conservation and management of straddling fish stocks and highly migratory fish stocks, 1995

Målsättningen med avtalet är att säkerställa ett långsiktigt bevarande och hållbart nyttjande av bestånd av fiskarter som rör sig mellan olika länders ekonomiska zoner, mellan zonerna och öppna havet. Tonfisk och svärdfisk är två exempel på gränsöverskridande och långvandrande fiskarter.

Kort om avtalet

Fiskbeståndsavtalet är ett genomförandeavtal under Förenta Nationernas havsrättskonvention. Det undertecknades 1995 och trädde i kraft 2001.

Fiskbeståndsavtalet är antaget av FN:s generalförsamling och beslut om att förändra det fattas enligt samma procedur.

Varför finns avtalet?

Fiskbeståndsavtalet utvecklar och fördjupar de regler som finns i havsrättskonventionen om hur vandrande fiskarter och gemensamma fiskbestånd skall skyddas och förvaltas. Det tillkom i syfte att förbättra några brister i det existerande regelverket.

I avtalet, som antogs 1992, fastslogs att regleringen av fisket på det fria havet i många avseenden var otillräcklig. Särskilt påpekades överutnyttjandet av resurser, problem med oreglerat fiske, alltför stora fiskeflottor, användandet av redskap som inte är tillräckligt selektiva och skonsamma, opålitliga dataunderlag och brister i samarbetet mellan länderna.

Sverige och avtalet

Sverige har godkänt avtalet.

Genom de åtaganden som gjordes i fiskbeståndsavtalet utvecklades den internationella havsrättens regler i flera viktiga avseenden. Skyldigheter för staterna att samarbeta i förvaltningen av gränsöverskridande bestånd utformades, särskilt i form av ett regelverk för hur detta skulle ske inom ramen för regionala fiskeriorganisationer (Regional fisheries management organisations, RMFO).

Likaså utvecklades försiktighetsprincipen i havsrättskonventionen. I syfte att mer effektivt motarbeta olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, så kallat IUU-fiske, infördes också mer utförliga regler om flaggstatsansvar.

Hur fattas och genomförs avtalsbeslut?

Besluten med tydligast anknytning till åtagandena i Fiskbeståndsavtalet är de fångstuttags- och fördelningsbeslut som fattas av stater rörande gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd.

I regel fattas sådana beslut genom gemensamma överenskommelser inom ramen för RFMO:s men det sker också genom andra avtal. Representanter för parterna till Fiskbeståndsavtalet möts även i partsmöten för att utvärdera avtalet.

Till avtalet finns också en särskild biståndsfond med resurser avsedda att användas som ekonomiskt bistånd till utvecklingsländer i deras arbete med att genomföra avtalet. Fonden administreras av Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO).

Avtalets sekretariat och webbplats

Avtalet förvaltas av FN- sekretariatet och dess avdelning för havsrätt och havsfrågor, United Nations Division for Ocean Affairs and the Law of the SEA (DOALOS).

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Artskydd Avtal Internationellt arbete

Publicerad: 2014-02-11
Uppdaterad: 2016-12-05

Sidansvarig: Webbredaktionen