Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Artskydd Internationellt arbete Handel

Cites - Konventionen om handel med hotade arter

Cites är en internationell överenskommelse som syftar till att förekomsten av hotade växter och djur inte ska hotas av internationell handel

Konventionens namn
  1. Konventionen om handel med hotade arter
  2. CITES
  3. Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora
  4. Washington Convention

Konvention antogs med anledning av att det förekom en omfattande internationell handel med vilda djur och växter. En del av de aktuella arterna var därför hotade till sin existens och utbredning.

Kort om konventionen

Konventionen om internationell handel med utrotningshotade djur och växter antogs 1973.

Konventionen har regler för den internationella handeln med exemplar av hotade arter och den delar in arterna i tre bilagor beroende på behovet av skydd. Arter i bilaga I har det starkaste skyddet och handel med dessa är i det närmaste förbjuden. Regleringen gäller för handel inom och mellan de länder som anslutit sig till konventionen.

Konventionen har genomförts i EU genom rådets förordning (EG) nr 338/97.

Medlemsländerna beslutar om konventionen

Konventionens medlemsländer möts på partsmöten vart tredje år och förhandlar om justeringar i konventionstexten och listningen av arter.

Sverige godkände konventionen 1974. Konventionen trädde i kraft 1975 då tio länder godkänt den.

CITES-sekretariatet ligger i Genève i Schweiz.

Cites kräver intyg, tillstånd, anmälan och märkning

Huvudregeln inom EU är att alla kommersiella aktiviteter med levande djur, djurprodukter och växter som finns på bilaga A till Rådets förordning är förbjudna. Ett sådant förbud gäller också för arter på Bilaga B med några undantag.

Ansökan om undantag från förbudet prövas av Jordbruksverket. Efter prövningen utfärdar Jordbruksverket ett import- eller exporttillstånd. Exporttillstånd krävs för A-, B- och C-listade arter, men importtillstånd enbart för A- och B-listade arter. När det gäller kommersiella aktiviteter inom EU med A-listade arter utfärdar Jordbruksverket efter prövning ett CITES-intyg.

Naturvårdsverket prövar ärendena om det avser vetenskapliga CITES-frågor.

Cites genomförande i Sverige

Genom artskyddsförordningen har en väsentlig del av bestämmelserna i EU:s fågeldirektiv och habitatdirektiv genomförts i svensk lagstiftning. Förordningen omfattar dels de arter som skyddas enligt de båda direktiven, dels vissa andra vilt levande arter som är hotade i Sverige.

Sveriges medlemskap i EU har bland annat medfört förändringar vid tullverkets kontroll av införsel av varor, däribland införsel av hotade djur och växter. När det gäller arter listade på bilaga till Rådets förordning finns dock gemensamma villkor för att utfärda och använda dokument, som import- och exporttillstånd till och från EU samt Cites-intyg för handel inom EU.

Cites och tillämpningsföreskrifter

Artskyddsförordningens bestämmelser bygger på bemyndiganden i miljöbalkens åttonde kapitel för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda regler till skydd för hotade djur- och växtarter utöver vad jakt- och fiskelagstiftningen innebär.

Med stöd av artskyddsförordningens bestämmelser har sedan Statens jordbruksverk och Naturvårdsverket utfärdat närmare tillämpningsbestämmelser (Jordbruksverkets föreskrifter (2009:71 J 15) om handel och andra åtgärder med exemplar av vilt levande djur- och växtarter som behöver skydd och Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd (NFS 2009:10).

Cites påverkar handeln med störrom

Livsmedelshandeln och restauranger berörs också av lagstiftningen om artskydd och Cites.

Ett exempel är handel med ”rysk kaviar”, det vill säga rom från stör. Stören har under lång tid varit utsatt för hårt fiske och är inom delar av sitt utbredningsområde helt utrotad. För rom och andra varor av stör som påträffas i handeln och restaurangbranschen krävs både import- och exporttillstånd när produkterna ska importeras till EU. Jordbruksverket informerade i december 1997 Fiskbranschens riksförbund och Sveriges grossistförbund om att det krävdes importtillstånd för kaviar av stör.

För eget bruk får högst 125 gram störrom per person importeras utan importtillstånd. Enligt artikel 57 p.1 Kommissionens förordning får rommen inte användas för kommersiell förtjänst eller säljas vidare. Den får inte heller visas för kommersiella ändamål, bevaras för försäljning, saluföras eller transporteras för försäljning.

Rommen ska vara märkt. Från och med 2006 har ett nytt system för märkning av kaviar börjat gälla. Syfte är att förenkla och förbättra kontrollen av att utfärdade tillstånd stämmer överens med kaviarburkarna i handeln.

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Artskydd Internationellt arbete Handel

Publicerad: 2015-02-06
Uppdaterad: 2016-10-06

Sidansvarig: Webbredaktionen