Sök

Miljöbalken ställer krav på att avloppsvatten ska avledas och renas eller tas om hand på annat sätt så att olägenheter för människors hälsa inte uppstår (9 kap. 7 § MB). Vidare sägs i 2 kap. 3 § att verksamhetsutövaren ska vidta de skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön.

Vid bedömning av om platsen är lämplig för den ansökta anläggningen behöver många olika parametrar vägas in i bedömningen. Först finns de rent praktiska frågorna såsom möjligheten att drifta och serva anläggningen. Därefter ska skyddsavstånd till olika installationer inom den egna fastigheten och omgivande grannfastigheter inklusive vägar och fastighetsgränser bedömas.

För att en markbaserad avloppsanläggning ska fungera effektivt och ge god rening är avståndet till grundvattenytan avgörande.

I följande avsnitt ges exempel på rekommenderade skyddsavstånd som i många fall baserar sig på AR Små avlopp. Syftet med rekommendationerna är att i möjligaste mån undvika uppkomst av störningar och olägenheter.

När en avloppsanläggning ska anläggas är det viktigt att beakta avståndet till vägar och stigar för att säkerställa både funktion och hållbarhet.

En avloppsanläggning bör placeras så torrt som möjligt för att undvika påverkan från andra vattenkällor. Infiltrationer är särskilt känsliga för placeringen, med hänsyn till både grundvattennivå och avrinning.

Klimatförändringar, både naturliga och orsakade av mänskliga utsläpp, påverkar små avloppsanläggningar i Sverige. Förändringar i medeltemperatur och nederbörd kan påverka grundvattenförhållanden och recipientflöden, vilket i sin tur påverkar anläggningarnas funktion.

En bedömning av vilka krav på försiktighetsmått som ska ställas i ett enskilt ärende bör utgå från normal eller hög skyddsnivå för hälso- respektive miljöskydd.

Lagstiftning som miljöförvaltningen behöver ta hänsyn till i bedömning av tillåtlighet, vattenskydd, naturvård, fornlämningar med mera.

Sammanfattning - strandskydd Strandskyddsfrågan ingår i tillståndsprövningen av ett litet avlopp men prövas av den myndighet som har ansvar för strandskyddsdispenser om det gäller en anmälan. Ligger den planerade avloppsanläggningen inom strandskyddat område ska bedömning göras av om den hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt och/eller om livsvillkoren för växt- och djurlivet väsentligt förändras (7 kap. 15 § MB). Om avloppstillståndet inte medför detta så omfattas avloppsanläggningen inte av förbudet i 15 § och därmed behöver ingen strandskyddsprövning göras. I avloppstillståndet ska det motiveras varför ingen strandskyddsprövning behövs. Behöver en strandskyddsprövning göras måste särskilda skäl finnas för att kunna medge tillstånd till avloppsanläggningen (7 kap. 18 § c-d MB). Finns sådana särskilda skäl behöver inte något särskilt beslut om dispens från strandskyddsbestämmelserna fattas utan denna fråga ska ingå och motiveras i ”det vanliga” avloppstillståndet.