Bakgrund
EU har utökade krav på spårbarhet för fiskeri- och vattenbruksprodukter utöver de krav som finns för livsmedel generellt. Syftet är att uppnå förbättrad kontroll av upptaget av fisk, samt att förse konsumenterna med säkrare information om fångsten och dess ursprung.
På grund av problem med att få in korrekta uppgifter om fångst av fisk i haven infördes spårbarhetskraven som komplement till fiskarens och förstahandsmottagarens rapportering. Detta så att uppgifter i senare led också kan användas för att kontrollera fångsterna.
Spårbarhet möjliggörs genom att fiskeri- och vattenbruksprodukter delas in i partier inför första försäljningen, och att dessa partier går att följa fram till detaljhandelsledet.
Aktörerna är skyldiga att ha ett system för att dela information om partierna och försäljningarna sinsemellan. De flesta av uppgifterna ska framgå av den märkning som leverantören är skyldig att göra.
I Sverige har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) infört ett spårbarhetssystem. Spårbarhetssystemet är ett IT-system där aktörer ska lämna uppgifter om de partier som upprättas inför första försäljningen, så kallade ursprungspartier.
I all vår dokumentation används genomgående uttrycket ”spårbarhetssystemet”. Spårbarhetssystemet innefattar indelning av fiskeriprodukter i partier, fysisk märkning av partier samt den informationsöverföring som ska ske mellan företagen via det centrala IT-system som tillhandahålls av Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
I oktober 2020 gav regeringen i uppdrag till Statskontoret att utvärdera det svenska spårbarhetssystemet för fiskeri- och vattenbruksprodukter. I september 2021 lämnade Statskontoret in sin utvärdering till regeringen, som kan läsas på Statskontorets hemsida. HaV svarade på utvärderingen i ett PM
Pdf, 943.3 kB. .
HaV fick därefter i uppdrag av regeringen att, med utgångspunkt i Statskontorets rapport, analysera och genomföra förbättringar i spårbarhetssystemet.