Kort om spårbarhet
Spårbarhet av fiskeri- och vattenbruksprodukter
Många känner till att livsmedel omfattas av spårbarhetskrav för att skydda människors hälsa och säkerställa livsmedelssäkerhet. Det är inte lika känt att det finns utökade krav på spårbarhet för fiskeri- och vattenbruksprodukter som syftar till att säkerställa ett hållbart fiske och hållbart nyttjande av marina resurser.
Målet är att konsumenten ska vara trygg i sina val av hållbara och säkra produkter.
Här följer en övergripande information om spårbarhet enligt Rådets kontrollförordning (EG) nr 1224/2009 och Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 och föreskriften HVMFS 2017:14.
Bakgrund till de utökade spårbarhetskraven
Spårbarhet enligt EU:s gemensamma fiskeripolitik ska ge konsumenterna transparens och förtroende i att fångsten är lagligt fångad och motverka att orapporterad och oreglerad fisk kommer ut på marknaden.
Spårbarhetkrav utifrån hälso- och livsmedelssäkerhet räcker inte för att visa att fisk- och skaldjursprodukter kommer från hållbara bestånd och är lagligt fångade. EU införde därför utökade spårbarhetskrav inom ramen av den gemensamma fiskeripolitiken. Till skillnad från livsmedelslagstiftningens princip om spårbarhet "ett led bakåt – ett led framåt" följer nu detaljerad information med produkterna hela vägen från fångst eller skörd till konsument.
Spårbarhet av fiskeri- och vattenbruksprodukter är ett viktigt verktyg för att trygga att vi har livskraftiga bestånd i framtiden.
Fiskeriprodukter och aktörer som omfattas av spårbarhetskraven
Produkter:
- Fisk och vattenbruksprodukter som är fångade av unionsfartyg eller odlade i havet inom EU och som ingår i kapitel 3 i den kombinerade nomenklaturen, som är EU:s legala tulltaxa.
- Produkter som inkluderar levande, färsk, kyld, fryst, torkad, saltad eller rökt fisk samt vissa skaldjur.
Aktörer i leveranskedjan:
- Yrkesfiskare och fiskodlare
- Förädlingsföretag och grossister
- Importörer och exportörer av marina produkter
- Detaljhandelsföretag och livsmedelsbutiker som säljer dessa produkter
Så påverkar spårbarhetskraven företagen
EU ställer krav på att alla företag som omfattas av spårbarhetsreglerna ska ha ett system för informationsöverföring av, i princip, alla fiskeri- och vattenbruksprodukter. Detaljerad information om fiskeri- och vattenbruksprodukterna ska följa med mellan aktörerna, från säljare till köpare, så att de alltid kan spåras tillbaka till sitt ursprung.
Företagen ska:
- Vara registrerat som spårbarhetsaktör hos HaV.
- Registrera och tillhandahålla detaljerad information* om exempelvis produkternas art, fångstområde, fångstredskap eller odlingsmetod.
- Märka alla partier så att de kan spåras till sitt ursprung.
- Märkningen ska följa en internationell standard.
- Ha ett system för att hålla informationen tillgänglig för kontroll i minst två år.
- På begäran av HaV lämna uppgifter om partier.
* art, produktform, geografiskt ursprung, fiskefartyg/vattenbruksenhet, fångstdatum/-period eller produktionsdatum för vattenbruket, produktionsmetod, fångstredskap samt frysningsinformation ska följa produkterna
Havs- och vattenmyndighetens roll i spårbarhetskontrollen
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har ansvaret för kontrollen av spårbarheten enligt EU:s fiskeripolitik. Myndigheten får in uppgifter både från yrkesfisket och den första försäljningen av fångsten. Den första köparen av fångsten (förstahandsmottagaren) ansvarar för att skapa ursprungspartier kopplade till spårbarhetsinformationen, som också rapporteras till HaV. Informationen följer sedan partierna genom märkning och dokumentation, genom hela leveranskedjan, fram till ledet innan partierna når detaljhandeln eller restaurangen.
HaV genomför både administrativa kontroller och inspektioner ute hos aktörerna. Vid kontroll säkerställs att:
- fångster och ursprungspartier överensstämmer
- märkningen är korrekt och överensstämmer med aktörens spårbarhetssystem
Spårbarhetskedjan för enskilda partier kan följas mellan aktörerna tillbaka till ursprungspartiet.
